Adressat okänd
Av Kathrine Kressmann Taylor
Regi Natalie Ringler
Översättning Hanna Axén
Scenografi och ljus Jens Sethzman
Kostym Elin Hallberg
Komposition Mikael Nilzén
Ljud Evelina Kyrk
Mask Maria Lindstedt
I rollerna Sven Ahlström och Fredrik Gunnarson
Premiär på Klarascenen, Stockholms stadsteater 30 september 2022
En stark och dramatisk berättelse om vänskap, lojalitet och svek under svåra tider, då samhället och de mänskliga rättigheterna står under attack. Vad är vi beredd att göra när vi fruktar för våra liv? Hur mycket är våra löften till våra bästa vänner värda när det kan kosta en del att hålla fast vid vad vi lovat? Strax under ytan lurar hela tiden det mänskliga behovet (efter mat och sömn) att höra till, bli förstådd och älskad.
Handlingen utspelas 1932 och bygger på en brevväxling mellan två vänner, Martin och Max som driver ett konstgalleri tillsammans i USA. Martin har precis flyttat tillbaka till Tyskland tillsammans med sin familj och hans judiska vän Max bor kvar i Californien.
Martin får det bra i Tyskland. Han har gott om pengar och kan köpa en stor herrgård och ha en stor personalstyrka som passar upp familj och hus. Fattigdomen i Tyskland är stor i efterverkningarna av förlusten i andra världskriget. Martin blir då ett föredöme för bygden och inbjuden till borgmästaren och alla mäktiga i bygden. Hitler är på väg mot makten och erbjuder de fattiga människorna ett hopp om bättre välstånd för hela landet. För Max som bor är jude och bor i USA blir nyheterna från Tyskland alltmer skrämmande.
De två skådespelarna gestaltar de två vännerna och handlingen förs fram genom att de läser upp breven de skrivit. Att det kan bli dramatiskt och så spännande och engagerande att lyssna på brev som läses upp, det är imponerande. Det blir minst lika dramatisk som om det hade spelats upp i olika scener. Berättelsen griper tag i mig och handlingen känns lika aktuell idag, den ställer ständigt aktuella frågor om etik och moral, om vänskap och kärlek, om lojalitet och svek.
Scenlösningen är mycket enkel men oerhört effektiv scen med i stort sett endast de två skådespelarna och några fristående genomskinliga väggavskiljare där datum för brevet målades med vit målarfärg för varje brev som lästes. Denna enkla scenlösning blir verkningsfull, mycket tack vare att de två skådespelarna, Sven Ahlström och Fredrik Gunnarson, har sådan närvaro på scenen.
”Adressat okänd” är en dramatiserad brevroman från 1938 av amerikanska Katherine Kressman Taylor. Även om pjäsen har en historisk kontext är den tidlös och säger något till oss alla också i dagens värld. Den har, som alla riktigt bra föreställningar, flera nivåer i hur vi kan tolka och förstå vad som sägs och berättas. Sällan har en timme och tio minuter försvunnit så snabbt. Jag går och tänker på föreställningen hela tiden. Den träffar rakt i hjärtat och absorberar mig totalt. Kanske det bästa som visas på scen just nu.
Bakgrundsfakta:
Regissören Natalie Ringler tilldelades SvD:s Thaliapris 2021 för pjäserna Irakisk Kristus och Är det krig än? på Teater Galeasen. Hon har även regisserat NomNomNom på Dramaten och En enkel historia på Radioteatern.
Föreställningen bygger på Martin Ezpeletas ljudboksdokumentär från Storytel 2020 om 18-årige Olle Högboms mystiska försvinnande i Sundsvall 1983. Efter en festkväll i september 1983 försvinner 18-årige Olle Högbom i Sundsvall. När polisutredningen lagts ned utan spår fortsätter Olles pappa Ruben själv sökandet efter svar och får långt senare hjälp av journalisten Martin som blir lika engagerad. Men Olles pappa har lovat att ägna varje vaken stund av sitt liv åt att ta reda på vad som hänt hans son. Närmare fyrtio år senare träffar han journalisten Martin som blir lika engagerad i fallet.
Kulla-Gulla handlar till stor del om en moralisk grundfråga som politiken försöker svara på: Vem har rätt till vad och hur ska världens resurser fördelas? Men jag tycker föreställningen också angriper den amerikanske framgångsillusionen om att livets mening är att individuellt hitta rikedom och framgång. I den amerikanska framgångssagan handlar allt alltid om att var och en ska skapa sin individuella välfärd. Denna filosofi bankas in i dagens unga från många håll: Att just du kan lyckas, antingen genom hårt arbete eller stor intelligens eller genom att vinna på lotteri. Kulla-Gulla står upp för en helt annan inställning. En filosofi som säger att vi kan fördela världens resurser mer jämlikt och vi blir inte lyckligare om vi som enskilda individer blir stormrika om andra samtidigt lider och svälter.
Att göra teater av böcker är en stor utmaning. Jag tycker regissör med sitt team har förvaltat berättelsen bra. Regissören Maria Sid har tidigare regisserat en annan bokserie, nämligen Elena Ferrantes Min fantastiska väninna på Kulturhuset Stadsteatern.
En styrka i både böckerna och föreställningen är att de flesta karaktärerna har både ljus och mörker i sig. Patronen tillhör de konservativa som tror att det är guds mening att de rika ska fostra de fattiga. Men han kan ändå lyssna på Kulla-Gulla och ta till sig andra tankar. Kulla-Gulla är en ljus människa men hon ställer inte alltid upp på de rätta, hon har också funderingar kring hur hon ska agera. Det går givetvis inte att fördjupa det realistiska på en scen på två och en halv timme där samtidigt ganska många händelser ska berättas. Jag tycker regissören med sitt team har förvaltat Kulla-Gulla mycket väl och jag tror många barnfamiljer kommer att ha stor glädje av att se den och att sedan prata om den. Duktiga skådespelare, fantastiska dansare, snygg scenlösning och spännande ljussättning. En helhetsupplevelse på många sätt.