När arbetarrörelsen sviker kulturen, det tar Ingemar EL Göransson upp i en debattartikel i LO-tidningen. Bakgrunden är att LO under press att spara beslutat att inte engagera sig i kulturfrågor. Göransson som tidigare varit ansvarig för kulturfrågor skriver att LOs beslut bland annat innebär att Landsorganisationen inte kommer att ha synpunkter på regeringens kulturutredning oavsett vad den föreslår av sponsring, utarmande av det fria kulturlivet och inte minst ett enögt gynnande av de Stockholmsbaserade kulturinstitutionerna.
[Läs mer…] om När arbetarrörelsen sviker kulturen
kulturdebatt
Så här ska Sverige bli ett världsledande kulturland
Hur ska Sverige bli ett världsledande kulturland?
Det har konstnärer, kulturarbetare och andra medborgare funderat över och diskuterat kring. Resultatet av detta har blivit den så kallade Skuggutredningen.
Idag, 17 november 2008, presenteras den på Orionteatern:
Program:
12.00-13.00 Det Osynliga av Jacob Hirdwall med Jonas Kruse
13.30-14.45 Marathonläsning inkomna förslag del 1
15.00-16.15 Marathonläsning inkomna förslag del 2
16.30-17.30 Marathonläsning inkomna förslag del 3
18.00-19.30 Kulturpolitisk duell mellan s och m
20.00-21.30 Matathonläsning inkomna förslag del 4
21.45-22.30 Marathonläsning inkomna förslag del 5
22.45-23.15 Sammanfattning
Baren är öppen till 24.00
Vill du försäkra dig om plats boka en biljett på osa skuggutredningen@orionteatern.se senast den 7 november. Fri entré!
Här är Skuggutredningens hemsida.
Personerna bakom skuggutredningen bloggar här, fast de verkar inte så hängivna bloggare, senaste inlägget är från i slutet av september. De kunde anlitat Kulturbloggen som medbloggare, då hade det blivit bloggat:)
Andra bloggar om: kultur, kulturpolitik, kulturdebatt, skuggutredningen, Orionteatern
Max Lundqvist: Systemet med Kulturrådet har inte bara stelnat i sin form, det har totalt kalkat igen
Enligt dagens system kan Kulturrådets referenspersoner ta vilka beslut som helst utan repressalier. Motiven bakom besluten hålls hemliga, frågor besvaras inte och debatten uteblir.
Systemet har inte bara stelnat i sin form, det har totalt kalkat igen. Sverige har idag inte någon
fri teater, utan ”fria institutioner”. Vill vi ha en dynamisk, vital och fri svensk teater, så krävs
det en rejäl bypassoperation av hela bidragssystemet.
Det säger Max Lundqvist, teaterregissör, skådespelare och teaterentreprenör. I 25 år har han jobbat med teater, med fria teatrar.
– Många börjar där, som en språngbräda för att ta sig in till institutionsteatrar. Men jag har stannat och tyckt om möjligheten att utforska teaterns möjligheter, säger Max Lundqvist då Kulturbloggen får sitta ner under en långlunch och prata om teater, kulturpolitik och kulturrådet.
Max Lundqvist är inne i slutfasen av projektet med föreställningen Mor Pegg, som spelats i ett år med Teater Kaos, som ska spela den på några platser runt om i landet. Mor Pegg är en experimentell föreställning som blivit omtalat och omdiskuterad. Den tycks inte lämna någon oberörd.
– Mor Pegg kommer ur en längtan från mig att göra Samuel Beckets ”Slutspel”, berättar Max Lundqvist. ”Slutspel” är en slags syskon till Beckets pjäs ”I väntan på Godot”.
Men att sätta upp ”Slutspel” skulle kosta en del ekonomiskt och för att kunna förverkliga den drömmen skulle Max behöva få stöd av Kulturrådet. Han sökte stöd från Kulturrådet till Slutspel men fick avslag. Kulturrådet har även tackat nej till en mycket genomarbetad ansökan för Mor Pegg.
– Detta tvingade mig till att tänka om och Mor Pegg växte fram istället.
– Under hela 2000-talet har Kulturrådet inte beviljat mig ett enda öre för något enda av mina projekt, hur väl ansökningarna är varit eller hur väl projektet passat in i de kriterier som de har.
Max bestämde då att göra en egen version av ”Slutspel”, att skriva en egen text som fångar den känslan av mörker och hopplöshet som Becket-pjäsen gör. Tanken var först att det skulle bli en monolog. Men när han jobbat ett tag med projektet kände han att det behövde en skådespelare till i föreställningen, Isabel Wåland.
De två repeterade i fem månader innan de närmade sig det som blev föreställningen Mor Pegg.
– Mor Pegg handlar bland annat om att gå fel och då måste man ha tid att gå fel under repetitionerna, säger Max Lundqvist.
Nu har de spelat Mor Pegg av och till under ett år. Några föreställningar är bokade ute i landet och det kan bli någon föreställning till i Stockholm. Fast det beror på. Eftersom Teater Kaos inte har någon egen teaterlokal måste de i så fall hyra in sig någonstans.
Vad det ska bli för projekt efter Mor Pegg är ännu väldigt oklart. Efter att ha jobbat i 25 år med projekt inom fria teatrar söker Max just nu andra vägar. Han känner sig trött på att söka stöd från Kulturrådet för att kunna genomföra projekt.
– Ta mitt projekt ”Till Damaskus 1, 2 och 3” som ett exempel, säger Max.
– Där skrev jag en oerhört detaljerad och noggrann ansökan och projektet var experimentellt och mycket intressant. Kulturrådet beviljade inget anslag, men Konstnärsnämnden tyckte det var en mycket bra ansökan och vi beviljades största delen av deras anslag.
Under 1990-talet fick Max Lundqvist vid några tillfällen smärre anslag beviljade för projekt av Kulturrådet, men under 2000-talet har han fått avslag varenda gång. Han tycker det är väldigt konstigt att Kulturrådet får sitta och avgöra så mycket inom kulturen utan att behöva redovisa varför de tar sina beslut. Det blir ju omöjligt för en teater att kunna förbättra sig om de inte vet vad som inte passade.
När han för några år sedan åter hade fått nej bestämde han sig för att ta tjuren vid hornet ordentligt-
-Jag bestämde mig för att ringa dem, en efter en, för att få någon slags klarhet.
Efter mycket nedlagd tid på telefonsamtal fick han en klar bild av vad som var orsaken till att Teater Kaos alltid fick avslag.
– Det jag fick reda på och lyckades lista ur var: Att dom inte sett Teater Kaos.
Max slutsats är: ”Det spelar ingen roll om jag sitter i fyra år och gör en ansökan.
Han har analyserat hur Kulturrådet jobbar och är säker på att makten sitter i referensgruppen. Styrelsen i Kulturrådet tar alla beslut efter referensgruppens anvisningar. Och inga motiveringar finns.
– Det måste bli en förändring. Här krävs krafttag. Annars är jag övertygad om att feghetens kulturpolitik kommer att fortsätta.
Text och bild:
Rosemari Södergren
Max Lundqvist har skrivit en debattartikel hos Arvid Falk där han också presenterar förslag på hur Kulturrådet skulle kunna förändras för att göra ett bättre arbete:
Här är debattartikeln om Kulturrådet: Det som pågår på Kulturrådet är en kulturpolitisk katastrof
Om du blev nyfiken på Mor Pegg så kan du höra en journalist prata om Mor Pegg i programmet K1, som sänds i P1 torsdag den 6 november vid 14.00. Journalisten som sett en föreställning av Mor Pegg ska prata om den som en del i ett filosofiskt samtal.
Du kan också de filmklipp och bilder från föreställningen på Teater Kaos hemsida.
Andra bloggar om: kultur, kulturdebatt, kulturpolitik, Arvid Falk, teater, scen, skådespelare, Teater Kaos
OEI fick pris som årets Kulturtidsskrift
Multibegåvade OEI är Årets kulturtidskrift 2008.
Vid halv åttatiden ikväll delade Mikael van Reis ut priset Årets kulturtidskrift 2008 till OEI. Vid prisutdelningen tog redaktionen emot hyllningar, ett konstverk och en prissumma på 40.000 kronor. Hemslöjden, i&m, Ponton och Språktidningen var de andra som slogs om årets pris. Förra årets pris gick till Pockettidningen R.
OEI var rejält omdebatterad för ett år sedan i det som kallas OEI-debatten som wikipedia redogör för:
Axess magasins chefredaktör Johan Lundberg startade våren 2007 i Expressen den så kallade OEI-debatten, som blev en av de största kulturdebatterna 2007, där han kallade OEI för en ”intolerant maktbas”. Han menade att den sorts experimentella, ”svåra” poesi (av kritikerna ofta kallad ”språkmaterialism”) som OEI representerar tagit över svensk litteraturscen på ett oproportionerligt sätt.[2] Till dem som bemötte Lundberg hörde Malte Persson. Denne kallade Lundbergs åsikter i frågan för en konspirationsteori, som led ”inte bara av faktafel (som att Jan Arnald skulle vara publicerad av OEI editör) utan än mer av logiska brister rörande orsak och verkan”, då OEI enligt Persson är ”en ideellt driven tidskrift som visat sig vara tillräckligt vital för att även locka kritiker och poeter som redan var för sig var etablerade i vilket fall som helst”.
Juryn för kulturtidskriftspriset – bestående av Meira D Ahmemulic, Madeleine
Bergmark, Sofia Gräsberg, Johan Hilton och Mikael van Reis – gav följande
motivering till priset:
Priset går till OEI för att de är dödsföraktande i sin ambition, multibegåvade och för att de uppfinner begreppet kulturtidskrift på nytt genom att göra om varje nummer på ett konceptuellt vis. I en tid av allt fler nättidskrifter presenterar OEI en fullständig tro på pappermediet genom att foga samman kultur och konst till ett textmedium som aldrig skett tidigare i svenska kulturtidskrifter.
Wikipedia berättar om tidskriften OEI:
OEI är en tidskrift för poetisk produktion. Tidskriften har funnits sedan 1999, och ägnar sig även åt bokutgivning genom förlaget OEI Editör.
OEI definierar sig som ”en tidskrift som ägnar sig åt virtuella karteller och produktiva felläsningar. Sedan starten 1999 har den också givit sig hän åt dumhet, samtal och brus, languagepoesi och efterlanguagepoesi. […] Genom essäer, poesi, kritik, översättningar och nyskrivna texter vill vi vidga och differentiera reflektionen kring och arbetet med poesi och teori idag och imorgon.”
I år var det trettonde gången som priset till Sveriges bästa kulturtidskrift delas ut. Tidigare har det gått till tidskrifterna Dialoger (1996), Index(1997), Ord & Bild (1998), Glänta (1999), Karavan (2000), Lira (2001), Bang (2002), Arena (2003), Fronesis (2004), Sex (2005), Lyrikvännen (2006) och Pockettidningen R (2007). Priset är instiftat av Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter (FSK). Årets pris sponsrades av Natur & Kultur, Aftonbladet och Nätverkstan.
På kulturtidskriftsfesten på Världskulturmuseet i Göteborg prisades även matsajten Taffel.se som Årets nättidskrift.
Andra bloggar om: poesi, pris, bokmässan, OEI, OEI-debatten, kultur, kulturtidsskrift
Kulturdebatt: del.icio.us, amerikanska bloggare duktigare, ekologi säljande mode, McCain-klippet, webbläsare som FRA
På Del.icio.us samlar jag länkar till artiklar jag tycker är intressanta. Speciellt kring frågor om kultur- och mediepolitik och debatt kring dessa ämnen.
Det är smidigt med Del.idio.us. När man registrerat sig där kan man med några klick installera en knapp i sin webbläsare och varje gång jag är på en sida jag vill spara dit klickar jag på den knappen: ett popupfönster dyker upp och där skriver jag in TAGS som jag vill spara länken under. Och vips finns den listad på mitt ställe på Del.idio.us och jag kan gå tillbaka dit och läsa de sparade artiklarna i lugn och ro.
Här är några av de artiklar jag sparat sista dagarna, som jag tror är intressanta för andra som besöker den här bloggen för att få tips om saker inom medie- och kulturdebatten:
Ibland hinner man ju inte skriva långa kommentarer själv kring varje artikel och då är det smidigt att kunna vidarebefordra tips och debatter i korthet så här:
”Min modeidé tog mig till New York”
Johannas ekologiska utbud sprider sig
Inspirerande att läsa om hur någon som brinner för något och envist fullföljer sin vision också kan nå någonstans. Att ekologi är hett och kan sälja, det är positivt. De ekologiska idealen som motvikt till köp-slit-och-släng-så-fort-som-möjligt-för-imorgon-kommer-en-ny-hetare-modell.
Åsa Larsson fjärde bok i sin deckarserie får bra mottagande av DN. Jag var lite trött på hennes tredje bok, kanske har hon kommit igen nu och utvecklats? Denna länk borde jag egentligen samlar under litteratur, men den råkade hamnade under kulturdebatt. Kanske lite för att jag funderar på hur de namn som etablerats som stora har raka ingångar till de stora medierna. Skriver de en bok som blir succé och som filmas kan de producera ett rad rätt mediokra deckare därefter och ändå få fortsatt stor uppmärksamhet. Eller som Niklas Ekdal, vara känd journalist och få uppmärksamhet för sin deckare direkt utan att den ens behöver vara välskriven.
Rekordmånga vill se McCain-klipp
Ett unikt filmklipp på den amerikanske presidentkandidaten John McCain när han var krigsfånge i Vietnam har gett rekordmånga klick på SVT:s webbsida. Klippet hittades av en journalist som sökte i filmarkivet inför en bok om Vietnamkriget. ”Flera internationella nyhetsbyråer har hört av sig”, säger SVT till SvD.se.
En affärsidé idag: att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Den som filmade när McCain var krigsfånge kunde inte veta hur stort det skulle bli. Men att någon hade koll på att klippet fanns och visade det vid rätt tillfälle. Tajming, en nyckel till framgång.
Mainstream är inget utan det smala
Intressant diskussion på Aftonbladet Kultur.
Kommunikation bygger på att man kommer med ett påstående. Inte på att man frågar vad som är mest önskvärt att påstå. Vill det sig väl blir publikframgång en positiv bieffekt. Vill du vara genial måste du ta risken att vara usel. Säljer du kommer Zsiga att använda dig som ett exempel på god kultur. Säljer du inte kommer Zsiga att placera dig bland dem med märklig människosyn. Säkraste sättet att magplaska konstnärligt är att spekulera i folklighet. Och att ”ge publiken det den vill ha” garanterar inte ens att den verkligen vill ha det.
Ja, att uppenbart skapa något för att de ska sälja, det säljer inte alltid. Fast ibland gör det ju det. Som Madonnas låt med Justin, 4 minutes, den är så uppenbart skapad för att vara inne nu, men miljömedvetenhet och med ett hett, säljande par.
Och i FRA-tider borde vi vara med uppmärksamma på att också webbläsarna har koll på allt du gör, från Sydsvenskan:
De stora nätaktörerna skapar sitt eget FRA. Den nya versionen av webbläsaren Explorer registrerar och sparar våra tangenttryckningar, rapporterar Computerworld.
Och ännu en artikel i diskussionen kring bloggar och medier:
”Bloggarna har blivit en tydlig politisk faktor”
DN:s reporter menar att bloggarna i USA är mer seriösa än de svenska politiska bloggarna. Tål att vändas på. De politiska journalisterna i USA är nog betydligt skarpare än deras svenska motsvarigheter.
Andra bloggar om: kulturdebatt, medier, USA, delicious, USA, bloggare, webbläsare, FRA, övervakning, länkdump, mediedebatt, kulturpolitik, folklighet, populistisk