Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturbloggen

Kulturbloggen möter Sofia Pekkari

by

Sofia Pekkari – lägg namnet på minnet. Hon är en av de unga skådespelarna på Dramaten, född 1985 och redan haft flera stora roller som Julia i Shakespeares Romeo & Julia på Stora scenen i regi av John Caird.

I den föreställningen spelade hon mot Christoffer Svensson som var Romeo. Sofia och Christoffer är ett par i verkligheten.
-Vi hade varit ihop ett år när vi fick de rollerna. Det var väldigt bra för vi kunde jobba mycket med texten tillsammans, berättar Sofia Pekkari.

Sofia Pekkari kommer från Göteborg och är uppväxt i teaterlokaler. Hennes pappa var musiker på Backa Teater.
-Som jag minns det var vi där jämt, säger hon. Teaterhus är de mest spännande hus jag vet och vi var många teaterbarn som for omkring där.

Att hänga på teatern gav henne nog en stabil grund för hennes karriär inom teatern.
-Jag minns att jag såg Spöket på Canterville 22 gånger när jag var i nioårsåldern, jag kunde inte få nog av den.

Inför gymnasiet stod hon i valet och kvalet mellan att gå teaterlinjen eller musiklinjen. Det blev teater, men hon var nära att hoppa av och byta till musik. Hon kände sig inte riktig hemma i teaterklassen och i princip var allt klart för bytet till musiklinjen när hennes gymnasieklass fick vara med i en föreställning av ”Hamlet” på Angereds Teater.
-Det ville jag ju vara med om, när vi fick chansen att vara på en teater på riktigt.

Sofia Pekkari fick rollen som Ofelia och efter den fick hon roller i tv-serier, bland annat i ”Kniven i hjärtat”. I tv-serien ”Möbelhandlarens dotter” spelade hon mot Dramaten-skådespelaren Örjan Ramberg, som förmodligen tipsade Dramaten om henne, eftersom hon därefter fick chansen att provspela för en roll i Dödsdansen.
-Jag provspelade på skärtorsdagen för sex år sedan, berättar hon.
Hon fick rollen och där spelade hon mot Christoffer Svensson, som några år senare blev hennes sambo.

Efter den rollen fortsatte det och idag har Sofia Pekkari ett treårskontrakt med Dramaten.

I sommar går Sofia Pekkari in i en helt ny roll, då ska hon bli mamma.
-Vi ska dela föräldraledigheten ganska lika, men det beror väl också på vilka roller som dyker upp för oss, säger hon.

Hon hoppas kunna få lite tid över när hon är föräldraledig för att ta sånglektioner. Kommer det en roll där hon får kombinera sången med teatern tackar hon nog inte nej.
-Jag drömmer om sångroller, att få vara med i musikteater.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kulturbloggen möter Skansros

by

Göteborgsbandet Skansros släppte sitt andra album, Rekviem till en dröm, den 21 Mars. Läs vår recension här. Efter deras spelning på TV4s Nyhetsmorgon träffade Kulturbloggen Felix Andersson (sång, gitarr) och Kalle Vento (orgel, piano, gitarr) på i cafét i det nyöppnade hotellet Clarion Hotel Post i Göteborg. Vi snackade om bland annat medialisering, Beatles, undermedvetna melodier och Final Fantasy.

Kulturbloggen: Hur känns det nu när musikarriären har kickat igång igen?
Felix: Det känns märklig bekant. Saker som man har glömt bort kommer tillbaka. Musikbranschen kan kännas lite stelbent: det finns en utsnitsad mall för hur man ska göra. Det tänker man inte på när man får göra vad man vill i studion.

Kulturbloggen: Vad tycker ni mest om: att skapa musiken eller att spela live och det omkringliggande?
Felix: Jag älskar att sitta och skriva musik, men om det är en bra och rolig spelning så är det också grymt. Sen vad det gäller allt annat, så är jag inte så mycket för det: vi är inte direkt det networkande bandet.

Kalle: Jag tycker att skapelseprocessen är det bästa som finns. Både att man själv växer som musiker, och att man växer och utvecklar sin musikalitet tillsammans.

Kulturbloggen: Så bandet är ett verkligt samarbete?
Kalle och Felix: Ja, verkligen.

Kulturbloggen: Är det någon som styr processen?
Felix: Någon är det alltid som styr, men det är alltid olika.

Kulturbloggen: Hur känns det nu när skivan är färdig?
Felix: Det känns bra.

Kalle: Man är ju lite nervös för mottagandet. Vi har ju suttit i vår bubbla nu i ett och ett halvt år och nu så ska det visas för hela Sverige.

Felix: Vi jobbar på ett väldigt oortodoxt sätt tillsammans med vårt skivbolag. Vi gör det vi vill och sen släpper Rasmus det. Det är ingen som protesterar eller försöker kommersialisera musiken. Fast samtidigt är det ju många som stör sig på det. Det blir ju väldigt personligt. Om man går sin egen väg så är det ju klart att många går ifrån en. Jag ser det inte som ett problem. Men alla ska ha sin egen åsikt om allt.

Kulturbloggen: Skapelseprocessen verkar ju ha varit väldigt ambitiös och intensiv denna gången — hur var det att göra ert andra album?

Felix: Det är klart man har ambitioner. Jag tycker att det känns roligare att göra någonting riskfyllt.

Kalle: När jag har suttit och skrivit låtar hemma så har jag varit väldigt kritisk.

Kulturbloggen: Mycket skapelseångest?
Kalle: Nej, inte direkt. När man känner att man är någonting på spåren så blir man eggad och uppeldad. Då gör man stora grejer som man kan vara stolt över. Det kan jag säga om hela det här albumet. Jag är stolt över det.

Kulturbloggen: Hur var det denna gången till skillnad från första skivan?
Felix: Det var ju som natt och dag. När vi gjorde första skivan så fick vi bara fem dagar på oss. Vi fick gå in och spela tills vi var tvungna att åka hem. Det var en stor skillnad. Dessutom, då hade vi skrivit låtar där det viktigaste var att det skulle vara kul att spela live. Det var det vi var då, ett liveband. Vi fick skivkontrakt och spelade in j-gt snabbt.

Kalle: En annan stor skillnad är att alla har varit otroligt delaktiga i den nya skivan.

Kulturbloggen: Hade ni några förebilder eller influenser när ni skapade Rekviem till en dröm?
Felix: Jag har alltid lyssnat riktigt, riktigt mycket på Beatles. I En revolution i huvudet tror jag att John Lennon säger: “vi har redan använt det trumsoundet i en låt, så vi kan inte använda det igen”. Jag gillar den här respektlösheten, och också att man hela tiden försöker hitta nya brunnar. Det tycker jag verkligen att vi har gjort med den nya skivan.

Kulturbloggen: Varför valde ni att döpa skivan till Rekviem till en dröm?
Kalle: Alla associerar ju till filmen. Jag gör inte det. Jag har aldrig gjort det. Det var en låt innan det blev en albumtitel. Det är den låten för mig, och inte den filmen.

Felix: Det finns också en låt som heter “Rekviem till en stad”. Det är väl en ganska vanlig grej att sjunga om saker som håller på att dö? Det är det skivan handlar om: drömmar som dör.

Kulturbloggen: Strävade ni efter en drömsk känsla i produktionen och arrangemangen?
Felix: Ja, det gjorde vi. Vi har t.ex. en specifik låt där vi försökte skapa känslan av att musikerna var döda för längesen. Som om det var en inspelning av en inspelning: man står i en studio, och så spelas musiken, men musikerna är inte där.

Kulturbloggen: I låten “Du gör mig till en människa” dyker det upp ett melodiskt motiv man känner igen. Vad är det för melodi? Varifrån kommer den?
Felix: Det är magaluf med Orup.

Kalle: Det visste jag inte.

Felix: Nej, men jag hörde den slingan i Kalles musik och jag tyckte det var kul att pusha åt det hållet.

Kalle: Det är en grej som folk inte vet om om oss som skapar musiken. Man samlar ju på sig melodier, de fastnar i en på ett undermedvetet plan, något man hörde för längesen sitter ju fortfarande kvar.

Felix: Stevie Wonder kör ju på det stenhårt. Han vaknar med en melodi i huvudet. Och så ringer han upp sina kompisar, nynnar den och frågar, “Var är det ifrån?” Ibland svarar någon: “men det är ju “Let It Be” med Beatles!” Och då släpper han den melodin. Men om ingen känner igen den då spelar han in den!

Kulturbloggen: Hur kom den fina digipacken till?

Felix: Vi har en kompis som heter Robin Johnson. Han är fotograf och tar jättefina bilder. När vi började snacka om omslag så tänkte vi att det vore en bra idé att ha någon av hans bilder. Och så kom vi på att singlarna också ska ha en bild. Men eftersom vi inte visste vilka låtar som skulle bli singlar fick alla låtar en bild. Vi lyssnade på låtarna och så valde vi den bild som passade bäst.

Kulturbloggen: Hur kommer det sig att ni heter Skansros?
Felix: Per gillar Watertown, skivan med Frank Sinatra: hur allting som händer på skivan händer i Watertown. Han föreslog att vi skulle ha ett namn som stod för en plats. Det tyckte alla var en bra idé. Och Skansros, det låter ju som en plats.

Kulturbloggen: Ni har haft ett uppbrott med bandet. Felix, du var ju i Berlin ett tag. Hur har pausen från musiken påverkat er?

Felix: Ja, det har det säkert gjort. Det var ju väldigt mycket när vi höll på. Fram tills jag drog. Jag känner att jag växte av att få distans till allt. Jag tyckte att det var en väldigt märklig grej att helt plötsligt så var det massa, massa människor som visste vem jag var — men jag visste inte vilke dom var. Man blir ju liksom nått annat — jag menar, du vet ju vem jag är och jag vet ju vem du är, det är ju en helt vanlig mänsklig grej. Men så helt plötsligt dyker det upp massor med människor som tror att dom känner en och har åsikter om en. Och allt gick så galet jävla fort. Vi hade en spelning och sen hade vi ett skivkontrakt.

Det har också blivit så att allmänheten öppet har fått ta del av vår utveckling. Vi har inte fått utvecklas i fred, eftersom det har funnits en insyn i vårt band från första stund. Rasmus har släppt allt vi har gjort, vi har i princip inga låtar som är osläppta. Förutom möjligtvis en låt. Vi hade liksom inte 20 låtar från när vi var unga som vi har ratat, utan de låtar vi gjorde när vi var unga — dom kom med. Så fort vi hade fått upp tio låtar från när vi började spela så var vi tvungna att släppa en skiva.

Kalle: Jag tycker att alla i bandet har ett väldigt gott omdöme. Det finns ju många låtskrivare som skriver uppåt 40 låtar till en skiva och sen väljer ut 10. Det förstår man sig inte riktigt på. Vi jobbar ju med låtar tills vi kan stå för dom.

Kulturbloggen: Outrolåten är nästan en genre i sig, hur fick ni idén att avsluta albumet så? (Det är en berättare som räknar upp alla som har medverkat i tillkomsten av albumet, och han tackar folk som har gett stöd, medan bandet spelar i bakgrunden)
Felix: Det kanske är något undermedvetet. Du nämnde ju att albumet låter filmiskt. En radioteater är ju besläktat med film, och dom slutar alltid så.

Kulturbloggen: Ni nämner ju CS i en låt. Jag och brorsan är riktiga spelnördar. Vad är ert favoritspel?
Felix: Zelda, A Link to The Past. Det är ett helt fantastiskt spel.

Kalle: Jag älskar Final Fantasy. Min favoritdel i spelserien är VII och IV. Jag lyssnade också mycket på Nobuo Uematsus musik. När vi åkte till Stockholm så hade Felix skaffat en ny Ipad. Så hörde jag att man kunde spela Final Fantasy III på den. Vi höll på köra av vägen.

*

Den 13 April spelar Skansros på Röda Sten i Göteborg. Ses där!

Text: Bojan Buntic

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kulturbloggen har fått en hedrande plats på Cisions bloggtopplista

by

Cision är ett av de största svenska företagen inom omvärldsbevakning. Företaget beskriver sig själv så här:
Hjälper kommunikationsproffs att navigera i det föränderliga medielandskapet

Cision har koll på vad som händer i medier och levererar bevakning och analyser. Företaget har också en service för att skicka ut pressmeddelanden. Innehållet i bloggar finns också med i deras bevakning. Nu Cision tagit fram en kvalitetslista på bloggar. Kulturbloggen har fått en fin, hedrande ranking där, på andra plats.

Här är Cisions bloggtopplista.

Nu håller ju inte jag med om allt på den listan. Jag skulle vilja ha med exempelvis Onyanserat.

Här är Rosemari Södergren från Kulturbloggen intervjuad av Cision.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Nu föreslår regeringen att Kulturbloggen och alla digitala tidningar ska sparas i Kungliga biblioteket

by

Regeringen vill att elektroniska publikationer ska sparas i Kungliga biblioteket och föreslår i en lagrådsremiss elektroniska publikationer ska sparas.

Sedan 1600-talet finns det en leveransplikt för det som publiceras i Sverige. Plikten gäller i dag bara för fysiska föremål som tidningar, böcker, videoband och filmrullar samt för radio- eller TV-program som sänds i etern. Sveriges nationalbibliotek, Kungliga biblioteket, ska spara det som kommer in. Leveransplikten har två syften, dels att ge forskare tillgång till material, dels att bevara vårt kulturarv.

Regeringens förslag innebär inte att alls som publiceras digitalt ska sparas.
– Att vi bevarar publikationer till eftervärlden är viktigt både för forskningen och som en del av vårt kulturarv. Lagstiftningen anpassas nu till 2000-talet och även kommande generationer får möjlighet att ta del av vår tids tankar och texter, säger utbildningsminister Jan Björklund i ett pressmeddelande.

Pliktexemplar ska lämnas av det som massmedieföretag och vissa andra publicerar elektroniskt. Exempelvis privata bloggar ska inte omfattas av leveransplikten.

Eftersom Kulturbloggen inte är en privat blogg utan både har en registrerad ansvarig utgivare och ett ISSN-nummer förutsätter jag att Kungliga bibliotketet ska spara våra artiklar.

Relaterat: Dagen Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kulturbloggen möter Sahara Hotnights

by

Sahara Hotnights är högaktuella med sin sjätte skiva – deras bästa enligt dem själva. Vi har träffat Maria Andersson och Josephine Forsman som berättar lite om deras nya skiva och hur de lyckats hålla ihop i snart 20 år.

Hur skiljer sig er nya skiva från era tidigare verk?
Maria: “Jag tycker alltid vår senaste skiva är vår bästa. Vi letar hela tiden efter vårt sound och vi kommer närmare varje gång. Det är en känsla av att hitta hem samtidigt som den är en summering av det vi gjort tidigare.
Till skillnad från tidigare har jag spelat in alla låtar på piano istället för gitarr. Omväxlingen innebär en ny slags kreativitet. Det blir ett annat resultat när man använder ett instrument man inte behärskar på samma sätt.”

Kan ni berätta lite om hur arbetet bakom skivan såg ut?
Josephine: “Vi fick jobba med producenten Jaari Happalainen och det var en spännande upplevelse. Den här gången var även den första gången låtarna verkligen satt i ryggmärgen och då blev det mera lekfullt. När vi inte bara behöver fokusera på att komma ihåg. Det var roligt och inget ångestprojekt.”
Maria: “Ju mer förberedda vi är, desto mer ihoprepade. Skivan låter levande, det är bra i en tid då man kan fuska hur mycket som helst i studion.”

Ni har under era snart 20 år som band inte bytt några bandmedlemmar. Hur lyckas man med det?
Maria: “Jag skulle nog säga att vi kommunicerar ganska dåligt. Det är vi inte bättre än andra band på och jag skulle nog inte säga att vi är bättre vänner än medlemmar i andra band. Fast vi respekterar varandra och det är viktigt att alla får lika mycket utrymme.”
Josephine: “Det är vårt prio nummer ett att ingen tappar engagemanget. Vi har inte två egon i bandet som inte kan sammarbeta.”
Maria: “Alla får känna sig viktiga. Även om jag skriver låtar är det viktigt att Johanna får känna att hennes roll är lika viktig som min.”

Efter ett lite längre avbrott är ni tillbaka och turnerar, hur känns det?
Josephine: “Det är jättekul! Speciellt att få starta med en festivalsommar, det är som att komma till en ny fest varje dag.”
Maria: “Och att turnera med nytt material som vi gör nu är speciellt, låtarna är nytt liv.”

Ni har i stort sett spelat över hela jorden, har ni något favoritställe, och finns det någon plats dit ni inte skulle vilja återvända?
Maria: “Vi var i Kina nyligen, det var riktigt kul att få spela i en så annorlunda kultur. Klubbgig brukar också vara kul.”
Josephine: “Stället i Leeds under bron där vi spelade 6 gånger, just nu känns det som om jag aldrig vill tillbaks dit, men vi ser alltid ställerna med nya ögon varje gång vi är där så nu kanske det skulle vara fantastiskt att få spela där.”

Vad kan vi färvänta oss av Sahara Hotnights framöver?
Josephine: “Vi ska ha en Skandinavienturné med start i oktober…”
Maria: “Europa!”
Josephine: “Även Sydamerika, det ska vi prova på.”

Kan vi se fram emot ett 20-årsjubileum?
Maria: “Självklart ska det bli något jubileum!”
Josephine: “Vi måste hitta datumet vi började först. Vi misstänker till och med att det kan ha varit -93.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,