Semiramis operapremiär

Den Kongelige Opera i Köpenhamn 22 november 2012

Musik: Gioacchino Rossini

Libretto: Gaetano Rossi, efter Voltaire´s tragedi Sémiramis

Semiramis blev, precis som förhandsreklamen utlovade en verklig sångarfest – en högtidsstund för älskare av belcanto. Rossini är ju mest känd för sina komiska operor med ”Barberaren i Sevilla”, som kanske den mest kända, men han också komponerat en del s k opera seria. Till den kategorin får man ju onekligen lägga ”Semiramis” eller ”Semiradime” som den också kallas.

Verket bygger på en novell av Voltaire och handlar om den babylonska drottningen, med samma namn vars öde, som utspelar sig vid floden Eufrat för några tusen år sedan. Det handlar om ett kungamord , kärleken mellan Arbace och Semiramis, mor och son, (fast de inte vet om detta faktum från början), men också om Assurs uppfattning, om svek och brustna förhoppningar och en krigare som till varje pris vill gifta sig med Azema som egentligen älskar Arsace, vilket är ömsesidigt,men som Semiramis också kräver att få gifta sig med.

Denna smått otroliga och relativt sett invecklade historia har regissören tillika scenograf och kostymansvarig, Nigel Lowery valt att förlägga till modern tid och det är kanske ett bra val, men personligen tycker jag bättre om Metropolitan Opera:s mer klassiska uppsättning.

Vad som däremot inte känns särskilt bra är att första akten tar nästan två timmar innan det blir en välförtjänt paus. Det är ju nästan wagnerskt mått eller den tid det tar att genomföra de flesta repertoaroperorna. Enda trösten är att det sjöngs bra men de ständiga förändringar i scenbilden känns jobbiga och påfrestande och vad värre är man får inget grepp om själva handlingen heller.

Musikaliskt börjar det bra med en lång och inspirerande glad ouvertyr och visst känns Rossini igen. Det hörs lång väg att detta handlar om Rossinis musik. Här finns lite av musiken från ”Barberaren i Sevilla” och inte minst ”Resan till Reims”. Det Kongelige Kapel leds av den unge dynamiske israeliske dirigenten Rani Calderon. Ytterligare ett dirigentlöfte som är på väg uppåt!

Det bästa minnet från föreställningen är förstås att det blev en härlig sångfest, men framförallt att det handlade om alla medverkande vilket gör att det är svårt att skriva vem som är bäst, men det är ju egentligen inte heller helt nödvändigt. Det är dock svårt att avstå från att beskriva min upplevelse av de medverkanden.

I partiet som Semiramis och Arbace imponerades jag av både Henriette Bonde-Hansen och Stephanie Houtzeel den sistnämnda hörde jag för första gången, men jag förstår ju att det är något särskilt med henne. Henriette Bonde-Hansen känner jag väl till dels från radioöverföringar från utlandet, Mathilde di Shabran, men också från en annan Rossiniopera ”Turken i Italien” som gick för några år sedan på DKT.

Olga Nikolskaja- Heikkilä debut som Azema imponerade och lovar gott inför framtiden.

På herrsidan imponerades jag framförallt av Wojtek Gierlach i partiet som halvguden prins Assur och ha var mycket bra fast det var första gången jag fick lyssna till hans härliga stämma.

Barry Banks som sjöng Idreno´s parti imponerade också mycket, men honom känner jag ju väl till från operasändningarna från Metropolitan opera, som vi kan se på FHP digitala biografkedja.

Men frågan är om inte jag var mest imponerad av körpartierna i verket. Det var sångligt såväl som sceniskt något av det bästa jag har upplevt på DKT! Körens strålande insatser tillsammans med Det Kongelige Kapel under ledning av Rani Calderon, är trots mycket goda solistinsatser kanske det som jag kommer att minnas bäst från ”Semiramis”.

Om jag skulle välja tre höjdpunkter från premiären så blir det i tur och ordning: Barry Banks aria där han förklarar sin kärlek till Azema helt enkelt magnifikt. Semiramis och Arbace´s aria när de förstår att de egentligen är mor och son blev oförglömligt vackert! Assurs stora aria tillsammans med Den Kongelige operakör tilhör den tredje höjdpunkten.

Sammanfattningsvis var det en stor operaupplevelse även med de påpekande som jag tidigare skrev om och vill du höra en annan sida av Rossini rekommenderar jag dig starkt att boka in en föreställning på Operaen i Köpenhamn. Sju föreställningar återstår och vill du njuta av premiärkvällens sångare så har du att välja på tre dagar 25 november samt 3 och 5 december. Dessutom ges det fyra föreställningar i januari 2013.

Produktionsteam

Dirigent: Rani Calderon

Regi, scenografi och kostymdesign: Nigel Lowery

Medverkande

Semiramis- Henriette Bonde-Hansen

Arbace – Stephanie Houtzeel

Azema – Olga Nikolskaja-Heikkilä

Assur – Wojtek Gierlach

Idreno – Barry Banks

Oroe – Florian Pock

Ninos Genfaerd – Jens Bruno Hansen

Barnet –