Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kina

Det röda fältet av Mo Yan – en blodig och poetisk släktskildring

by

det-roda-faltet_storpocket

Titel: Det röda fältet
Författare: Mo Yan
Förlag: Bokförlaget Tranan
Utgiven: 2012-11
ISBN: 9789187179174

Nobelpriset i litteratur år 2012 gick till Mo Yan som enligt den svenska akademin ”med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid”. Detta var en begynnelse till översättningsprocessen av hans verk. Efter ett tag kom romanerna ut till bokhandlarna. Det röda fältet var den romanen som fick mest plats bland bokhandlarnas bokhyllor; den har även gjorts till film.

Berättelsen är lika modern som den är omodern. Det är en jordnära legend om en släkt under fyra generationer I Gaomi nordöstra socken där de mest blodiga striderna och de mest poetiska och romantiska skildringarna tar plats i det röda sorghumfältet.

Beskrivningarna av de brutala samt hjärtlösa striderna är de delarna i romanen där Mo Yan vågat vägra att utelämna de känsliga parterna.

Karaktärerna är som i många av de nedskrivna epos överdrivna men de är varken hjältar eller skurkar. Med de animaliska instinkterna som kommer fram till ytan under en strid – vare sig det handlar om krig eller en själsstrid – kan vilken hjälte som helst förvandlas till skurk. Realismens drag i romanen får personligheterna att vara svarta och vita på samma gång, de är visserligen nyanserade fast ändå inte i en gråskala.

Mycket av det som händer i romanen är väldigt extremt och Mo Yan visar ännu ett nytt perspektiv på de brutala och laglösa krigen. De beskrivna krigsskildringarna kan med stor säkerhet vara gemensamma för många krig under alla tider. Det är denna aspekt av romanen som gör den tidlös.

Det röda fältet är inte en politisk korrekt skildring av samhället – den försöker inte ens och lyckas ändå vara uthärdlig –, karaktärerna är tredimensionella på samma gång som de är legender ur en saga. De är dessutom lika bleka som de är färgstarka samt lika levande som de är döda. Det ena är kontra det andra. Detta skulle ett annat verk kunna innebära att den röda tråden frånvarade men med sin poetiska skicklighet håller Mo Yan samma stilnivå under hela berättelsens gång.

Text: Anastasia Brink

Ai Weiwei: Never sorry – gripande porträtt av kinesisk konstnär

by

Ai Weiwei: Never sorry
Betyg: 4
Svensk biopremiär: 17 augusti

Den kinesiska konceptkonstnären Ai Weiwei har under våren varit Sverigeaktuell med en utställning under samma namn som konstnären själv, på Magasin 3 i Stockholm. Nu kommer en dokumentär om den omtalade man som i sina verk visat fingret mot Himmelska fridens torg. ”Ai Weiwei: Never sorry” berättar om Kinas mest internationellt kända konstnär och bekantar oss med inte bara konstnären, utan aktivisten och pappan Ai Weiwei.

”Jag känner mig som en schackspelare. Min motståndare gör ett drag och då gör jag nästa”. Med dessa väl valda ord inleds dokumentären. Liknelsen är slående och det är tydlig att den politiskt provokativa konstnären syftar på sin kamp emot det kinesiska systemet. Hans kritik mot kommunisternas regim och vädjan om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter har bland annat lett till misshandel av polis(som orsakade en hjärnblödning), hot och förföljelse. Under 2011 försvann även den ständigt övervakade konstnären men dök upp efter 81 dagar av arrest på oklara grunder.

”Ai Weiwei: Never sorry” tar avstamp efter olympiska sommarspelen i Kina 2008. Ai Weiwei uppmärksammades då i och med att han anlitats som konstnärlig konsult för uppbyggnaden av Pekings nationalstadion ”Fågelboet”. I ett uttalande tog han senare avstånd från OS och menade att han inte ville ha något med värdlandets propaganda att göra. Därefter riktar stor del av dokumentären fokus åt Ai Weiweis kommunikativa arbetssätt då han som en flitig användare av sociala medier fascineras av dess makt och möjligheter. De kinesiska myndigheterna stängde 2009 ner hans populära blogg i samband med att han publicerat listor över de kring 5000 barn som dog i jordbävningen i Sichuan på grund av dåliga byggnadskonstruktioner. För att nå ut till sina följare tog han istället sig förbi internetcensuren och skapade ett Twitterkonto.
Journalisten och regissören Alison Klayman filmade i ungefär två år för filmen och dokumenterade allt från arbetet inför stora utställningar på museum och konsthallar i London och München, till vardagliga situationer i familjelivet. Resultaten blev ett intimt porträtt av en mångfacetterad man och en gripande bild av en korrupt nation. Via möten med andra konstnärer, fans och journalister får vi en uppfattning om Ai Weiweis betydelse och roll i det kinesiska samhället, och insikt om en ny supermakts diktatoriska metoder.

”Ai Weiwei: Never sorry” är en käftsmäll och handlar om en trotsig karaktär som vägrar ge upp, en optimist som tror på individens förmåga att förändra världen.

Text: Victoria Machmudov

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nisse Widlund, svensk hjälte på Kung Fu-festivalen

by

Nisse Widlund blev svensk hjälte på Kung Fu-festivalen som arrangerades i Eriksdalshallen i Stockholmden 18 maj 2012. Nio elitmatcher med kinesiska, polska och svenska wushu-utövare hölls under Kung Fu-festivalen i Eriksdalshallen i Stockholm den 18 maj – och den sista matchen där Nisse Widlund mötte den polske mästaren Robert Rajewskii i 65 kg- klassen blev den enda svenska segern. I övrigt dominerade de kinesiska och de polska kampsportare, både herr- och i dammatcher.

Det var ett imponerande arrangemang med kinesisk kampsport på schemat från tidig morgon till sena kvällen. 10.00 drog SM i Wushu igång – och svenska mästare korades. På kvällen var det uppvisningar av kinesiska framstående Wushu-utövare och därefter var nio matcher med kampsportare ut den internationella eliten inom kinesisk kampsport.

På plats i publiken fanns representanter både från den polska och den kinesiska ambassaden. Polen och Kina hade män och kvinnor som var med och tävlade.

Innan det var dags för matcher hölls uppvisningar.

Först ut i uppvisningen var Team Sweden, av namnet förstår ni att det var svenska Wushu-utövare. Uppvisningsteamet bestod av både tjejer och killar och några av medlemmar var väldigt unga, säkert inte ens tonåringar.
Som väntat var de duktiga och de framförde bland annat en gemensam form. Det som är tydligt i dessa kinesiska kampsporter är att den som ska kunna bli riktigt bra måste ha en vig och mjuk kropp, av typen gymnast. De har låga ställningar och nästan kryper på golvet och det är volter och en och annan som går ned i spagat.

Ett av kvällens huvudnummer var uppvisningarna av den kinesiska truppen som bestod av studenter från en teknisk högskola. Med dräkter i klara färgar och guldbroderier gjorde de volter och visade sin skicklighet i wushu, både med sparkar och slag och med olika traditionella kinesiska vapen. Det lör finnas 18 olika vapen i den kinesiska wushutraditionen, bland annat flera svärd, som det raka svärdet och kroksvärdet.

För min del var jag allra mest imponerad av den kinesiska kvinnan som visade upp den långsamma kampkonsten Tai Chi. Hon hade sådan balans och sådan fokus och plötsligt, mitt i det oerhört långsamma kunde hon explodera i några rörelser.

En annan intressant del av uppvisningen var när studenterna utförde olika rörelseformer från djur. Det är formen där de wushu-munkar som skapat rörelsemönstren hämtat inspiration från djur som ormen, björnen, hunden, tiger och syrsan.

Nå åter till de nio matcherna. De tävlande är barfota och i några av matcherna hade männen bara kortbyxor på sig. Damerna hade bröstskydd och huvudskydd.

Tävlingsformen tillät både slag och sparkar och mer brottning och tillät också de tävlande att knuffa eller lyfta ut motståndaren från tävlingsmattan. Nisse Widlund som tävlade för Sverige i kvällens sista match var imponerande smidig, stark och snabb. Han hade suverän tajming och visste precis när han skulle ta tag i motståndaren och få ner honom på matten eller när han skulle placera en poänggivande spark. Trots att polacken hade fina meriter och var duktig var han chanslös mot Nisse Widlund.

Det var tyvärr den enda matchen där de svenska tävlande var suveräna. Men det var inte att vänta så mycket annat: de kineser och polacker som tävlade hade långa meritlistor och tillhör eliten. För de svenska tävlande var det ett bra tillfälle att få matchrutin.

Om du vill veta mer om Kung Fu-festivalen och se bilder därifrån kan du kika på deras hemsida.
Själv har jag för tillfället ingen bra kamera så det blev helt värdelösa bilder med min iPhone, tyvärr.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Aftershock, en fascinerande kinesisk film som måste ses

by

Aftershock
Betyg 4
Släpps på dvd 29 februari 2012
Regi: Xiaogang Feng

Aftershock som betyder efterskalv skildrar några människors liv efter en jordbävning i Tangshan i Kina 1976.

En fattig familj drabbas av den förödande jordbävningen som tog 240.000 människors liv.

Mamman och pappan i familjen befinner sig i en bil när jordskalvet vibrerar och de två barnen, tvillingar i femårsåldern, en pojke och en flicka, är ensamma i lägenheten. Barnen hamnar under huset, under ett betongblock och pappan dör under skalvet. Mamman, Li Yuanni, måste välja när barnen ska räddas. De är fastklämda på var sin del under det stora betongblocket. Om räddningsmanskapet lyfter blocket för att rädda det ena barnet då krossas det andra till döds.

Mamman kan inte och vill inte välja, hon skriker i förtvivlan att båda ska räddas. Där finns många överlevande under rasmassorna och om mamman inte väljer något av barnen kan räddningsmanskapet inte vänta längre och båda barnen dör.

Li Yuanni väljer då att sonen ska räddas. Dottern, Fang Deng, hör det. Dottern grävs fram och läggs bland de som dödats under jordbävningen. Som genom ett under vaknar hon dock upp, men då är ingen där och ser det. Förtvivlad och ledsen ger sig flickan iväg och vägrar att berätta vem hon är.

Flickan hamnar på ett barnhem och blir sedan adopterad av ett barnlöst par som arbetar inom den kommunistiska armén.

Mamman kan aldrig förlåta sig själv och lever förgrämd. Dottern kan aldrig förlåta att mamman valde bort henne och berättar inte sin tunga hemlighet.

Vi får följa mamman och sonen, Fang Da, och deras liv på sitt håll och vi får följa dotterns liv i sin nya familj genom flera decennier ända till 2008.

Aftershock är en storslagen episk berättelse där vi också får se Kinas utveckling. Den är Kinas hittils mest sedda film. Filmen har belönats med två Asia Pacific Awards, för bästa film och bästa skådespelare, och var Kinas bidrag till Oscarnominering för bästa utländska film.

Fotot är fantastiskt och det är intressant att få se ett annat Kina och med mer nyanser än i många andra skildringar av Kina. Fang Dengs föräldrar är stolta kommunister för att de upplever en gemenskap inom armén och alla hjälper till och tar hand om de som drabbas av olyckan under jordbävningen. Kommunismen har avigsidor, självklart, men inte bara. Den kommunistiska rörelsen hade aldrig lyckats få med så många engagerade för den om den inte hade något bra också.

Filmen är 135 minuter lång, så det är en berättelse som har tid på sig att borra lite djupare. Efter att ha sett filmen känns det som om jag kommit det vanliga människorna i Kina lite närmare.

Det enda som jag tyckte var lite slarvigt var att skådespelarna som spelade tvillingarna som vuxna inte tycktes åldras något från när de var tjugo till fyrtio år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Be för mig i tusen år av Yiyun Li – svindlande

by

Titel: Be för mig i tusen år
Författare: Yiyun Li
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113020976

En ung kvinna och en medelålders man har varit förälskade i samma unge vackre man, en artist från Pekingoperan. Den unga kvinnan och den äldre mannen reser till USA tillsammans för att hon ska göra abort.

Det är två av de människor vi möter i novellsamlingen ”Be för mig i tusen är” är en novellsamling av amerikansk-kinesiskan Yijun Li.

Yiyun Li låter oss möta människor i Kina efter Mao, efter Himmelska fridens torg. Kina är en stor och mäktig nation, satt under kraftig förändring. Varje människa måste hitta sitt sätt att leva i denna mix av tusenåriga traditioner, en döende kommunism och en kapitalism som väller in över människorna.

Yiyun Li låter oss komma nära människorn. Det känns som om jag är inne i deras tankar och upplever deras känslor. Vad jag insett efter att ha läst dessa tio välskrivna noveller är att livet i Kina idag är präglat både av uråldriga traditioner, från taoism och konfucianism och av den stränga kommunismen och samtidigt översköljt av det kapitalistiska västerländska livet. Vi får möta pensionärer som ägnar dagarna åt att sitta på aktiebörsen och spela bort sina småpengar, vi får möta homosexuella som får smyga med vem de är, vi får möta en äldre generation som till varje pris vill få sina vuxna barn bortgifta. Vi träffar ett äldre par som fått en svårt handikappad dotter som hållit gömd i lägenheten, en skam och en hemlighet så stor att ingen av deras vänner känner till den.

Vi får möta människor som lever i ett system där det varit förbjudet att skaffa mer än ett barn och ett samhälle där människor blivit tvångsförflyttade till olika delar av landet och där en arbetare kunnat bli avstängd från sitt arbete på grund av bagateller.

Samtidigt som det är människor från Kina vi möter kan novellerna säga något till oss som inte är från den kulturella bakgrunden. Vi lever alla i denna globala mix av kulturkrockar från massor av olika håll.

Yiyun Li har en fantastiskt språk och hon kan säga så mycket med några få meningar. Ett av många stycken i novellsamlingen som fångade mig:

Inte ens vinden lyckades skära in mellan de varma kropparna som hade ställt sig längs båda sidorna av Michigan Avenue. Sasha trängde sig fram genom folkhopen. De såg så unga och bekymmerslösa ut, amerikanarna, uppsluppna som elever på skolutflykt. Hon avundades dessa människor som kunde stå i en lång kö framför ett popcornstånd och vänta på en påse nypoppade popcorn, kärlekspar som lutade sig mot varandra, barn som höll sig tätt intill sina föräldrar. De var födda till att vara sig själva, naiva och nöjda med sin naivitet.
”Jag skulle vilja byta med vem som helst av de”, sa Sasha …

Yiyun Li fångar där inte bara en känsla av en kines i exil utan säkert en känsla många av oss har känt: att vi tror att andra lever så mycket enklare och lyckligare än vi och att vi skulle ge vad som helst för att leva de andra okomplicerade lyckliga liv.

Yiyun Li, född 1972, växte upp i Beijing och kom till USA 1996 där hon bor med make och två barn. För boken belönades hon med Frank O’Connor International Short Story Award, PEN/Hemingway Award, Guardian First Book Award och California Book Award. Yiyun Li är bosatt i Kalifornien med sin familj och undervisar vid Mills College.

Novellformatet är stort, starkt och mycket blir sagt i det kortare formatet. Svindlande mycket.

Det slår mig att llera novellsamlingar har gett ut sista tiden.ag hoppas att det kan betyda att noveller är på väg att fånga läsarnas stora intresse. Att noveller kan bli de nya istället för deckare?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,