Det har bildats en ny operaensemble här i Skåne nämligen Kammaropera Syd. Ensemblen består av sex sångare och en pianist, Johan Reis. Om sångarna kan du läsa mer här.
I sommar har man satt upp W A Mozart´s ”Cosi fan tutte” i en förkortad version. Detta innebär att föreställningen är på omkring två timmar, men också att man har valt att ha en inspräng dialog, vilket förmodligen är helt nödvändigt för dels att föra fram handlingen dels för att kompensera de bortklippta delarna.
Sammanlagt har man gett tre av fyra föreställningar med premiär på Kulturhuset Anders i Höör. Utöver två föreställningar på biografteatern Scala i Ystad ger man en föreställning på Husebybruk i Växjö den femte augusti.
Själv såg jag den andra föreställningen på Scala den 16 juli, inför en nästan helt fullsatt salong. Först och främst vill jag konstatera att bara att sitta i salongen på Scala var en angenäm överraskning.
Det kan direkt konstateras att jag blev mycket imponerad av uppsättningen och flera av sångarna har jag ju hört tidigare i andra sammanhang. Detta gäller sopranerna Laine Quist och Elinor Fryklund. Laine har jag hört som medlem i Malmö Operakör och någon enstaka uppsättning och Elinor Fryklund minns jag från en Britten-uppsättning ”Våldtäkten på Lucretia” på Den Kongelige Opera i Köpenhamn.
Kalle Leander, som sjöng Ferrando såg jag senast som Nemorino i Kärleksdrycken på Folkoperan, men jag minns honom också som borgmästaren i Mozart´s ”La finta giardiniera” på Drottningholms slottsteater förra året. Hans röst leder mina tankar direkt till en ung Jussi Björling och jag kommer med spänning att följa hans vidare öden.
Övriga sångare hörde jag för första gången, men helt klart blev jag imponerad av Charlotte Ohlander som sjöng Dorabellas parti, men också Adam Roth lät lovande och framförallt agerade han sceniskt bra tillsammans med Kalle Leander.
Laine Quist, som Fiordiligi och Elinor Fryklund gjorde bra ifrån sig och särskilt roligt var det att konstatera att Elinor Fryklund också besitter en komisk ådra.
Föreställningens svagaste kort anser jag att Emil Ibjer svarade för med sin sånginsats i rollen som Don Alfonso, men sceniskt klarade han sig bra.
Aftonens största överraskning svarade pianisten Johan Reis för. Jag tyckte att han fick fram nyanser i Mozart´s musik som jag annars vanligtvis inte uppfattar på våra stora operascener till exempel Kungliga Operan.
Regissören Tord Nihlén svarade också för en utmärkt insats och både scenografi och kostymdesign av Inger Torebo passade alldeles utmärkt till handlingen som jag tror var förlagd till 1960-talet.
Avslutningsvis kan jag konstatera att det skall bli spännande att följa ensemblen Kammaropera Syd i fortsättningen.