Det låter så trevligt när vi landar och flygvärdinnan på Icelandair hälsar alla välkomna hem på isländska och därefter på engelska önskar alla välkomna till Island. För det är så det är, islänningar som säkert arbetar eller studerar utomlands på väg hem på besök och turister på väg att uppleva sagoön i norr.
Min resa ut i naturen börjar med en gång. Vid hotellet väntar en jeep och snart är vi på väg ut från Reykjavik. Längst in i grottan säger Gilli nu släcker alla pannlamporna och vi gör det och det blir kolsvart. Svart och alldeles tyst bortsett från dropp av vatten. Vi sitter i tystnaden tills Gilli börjar berätta om varför islänningarna under långa tider aldrig besökte grottorna. Det berodde på två saker. Dels bodde många av de fredlösa i grottorna. På tinget kunde man förr i tiden bli dömd till fredlöshet, vilket innebar att man miste allt. De fredlösa bosatte sig ofta i en grotta då det inte hade någon annanstans att bo och ingen islänning ville möta en fiende i grottorna. Dels beror det på trollen vars hemvist var just här. Och trollen kunde vara farliga. Några av mina färdkamrater och jag tror att trollen kan finnas här fortfarande fast de är snälla och gör oss ingen skada. För det vill man gärna tro när man sitter i totalmörker längst in i berget. Vi befinner söder om Reykjavik vid Lángahlid nära Bláfjöll.
– Tyvärr har vi varit tvungna att sätta upp stängsel på vissa ställen, berättar guiden Þorgill, kallad Gilli. Detta beror på att en del turister plockar med sig delar av naturen hem, hur de nu lyckas transportera dessa, bland annat långa stalaktiter som funnits i över 2000 år. Island är en vulkanö och här finns många lavagrottor. När vulkanutbrotten sker blir jorden mycket varm, det som kyls ned först är jorden ovanför och det bildas olika grottformationer under marken som stelnar efterhand. På frågan om det ofta är utbrott och jordbävningar på Island svarar Gilli att det var ett jordskalv i förra veckan. ”Jag önskar jag hade varit här då, grottan är säker” säger han och vi som är med ser tvivlande ut.
När vi kommer ut ur grottan får vi gå dubbelvikta till bilen på grund av vädret. Det blåser väldigt ute, skulle säkert kallas för stormvarning, klass 2 i Sverige, men Gilli säger att detta är ingenting för en islänning. Han startar bilen och vi kör iväg, vägen syns knappt utanför och han berättar att vädret skiftar snabbt här på ön. Om han frågar någon om vädret och de inte är nöjda kan han svara vänta en minut, snart blir det bättre. Vi stannar till vid Rauða Húsið i Eyrarbakki och äter en god skaldjursmiddag innan det är det dags för nästa äventyr. Vi ska se norrskensljuset.
Vädret har lugnat ner sig och Gilli kör runt och letar efter det rätta skenet på himlen, vi går ur bilen en stund och han leker framför kameran och visar de bilder han tar. Förutom att han är guide är han också fotograf. Som så många islänningar har han flera begåvningar som han utnyttjar i olika jobb. Tyvärr blir det inget norrsken som vi får se denna natt men själva letandet är ett äventyr i sig. Och får man inte syn på norrskenet är man garanterad en resa till en annan kväll. Naturen på Island är unik, här finns lavafält, vattenfall, glaciärer, varma källor, berg och hav, allt i olika färgskiftningar. Kommer man på besök första gången är Gyllene Cirkeln en utmärkt tur att ta innan man ser resten av landet.. Under en dagstur passerar men den varma källan Geysir och vattenfallet Gullfoss samt Þingvellir, Alltinget.
Dagen efter blir ett välbehövligt bad i Blå Lagunen. Temperaturen i vattnet är mellan 37 – 39 grader. Lagunen innehåller sex millioner liter av geotermiskt havsvatten som renas var 40:e timme. Blå lagunen formades år 1226, beläget mellan två kontinenter där de euroasiatiska och amerikanska tektoniska plattorna möts. Platsen blev först kallad den djävulska lavan eftersom den är svår att korsa på grund av sin porösa yta.
Arkitekten Sigridur Sigþórsdottir har tagit tillvara på naturen runtomkring, i byggnaden som finns med omklädningsrum, restaurang, affär, hotellrum och andra rum. Blå Lagunen är an av de bästa medicinska hälsobaden i världen, bra för behandling av psoriasis. Vattnet i Blå lagunen innehåller rena mineraler som kisel och alger. Lavastenarna och leran blir vit av vattnet.
Det är väldigt kyligt den korta vägen på land men snart ligger vi där i det varma vattnet i den klara luften och bara njuter. Här finns en bar där man kan köpa något att dricka och det finns flera hinkar utsatta där man kan plocka till sig lite av den lera som kommer från lagunen. Nästan alla flyter omkring med denna vita mask i ansiktet. Möjlighet till massage finns också att få. Efteråt känner jag mig helt avslappnad och lite trött. Ett tips är ta en tur till Blå Lagunen innan man börjar sin hemfärd från Island. Blå lagunen ligger på väg ut mot flygplasten i Keflavik. Då kan man resa hem alldeles lugn.
Jag vandrar runt i Reykjavik några timmar för det är en stad man kan vandra runt i trots skiftande väder, allt från hagelstorm till lite solsken. På Island bor det drygt 300 000 invånare och 2/3 av befolkningen bor i Reykjavik. Ingólfur Arnarson står staty i staden, den förste bosättaren i Reykjavik år 874. När han närmade sig Island kastade han ut en stolpe för att låta gudarna välja en bra boplats. Det tog ett tag att hitta stolpen och när han väl fann den sig slog han sig ner där med sin familj. Han kallade platsen för Rökviken. I flera århundranden bestod platsen av några bondgårdar.
I slutet av 1700-talet blev Reykjavik huvudstad och efter andra världskriget flyttade än fler islänningar hit. Nu är det många turister i staden, jag hör många språk när jag vandrar runt, svenska, tyska, japanska, engelska och franska känner jag igen. Uppe vid Hallgrimskyrkan, stadens landmärke, blåser det rejält och jag har svårt att ta foton. Framför kyrkan står en annan islänning staty. Leif Eriksson, mannen som upptäckte Amerika. Bredvid kyrkan ligger Einar Jónssons museum, en av de största isländska skulptörerna. 1901 hade han sin första utställning ”Fredlösa” som visades i Köpenhamn där han studerade. Einar tog intryck bland annat från de isländska folksagorna och mytologin. Strax bredvid ligger Ásgrímur Jónssons museum. Han var Islands första professionella målare och en av de främsta landskapsmålarna. Kjarvalstaðir är museum för en annan stor konstnär Jóhannes Kjarval. ”Naturen är en symfoni, allt av det är musik. Du är så mottaglig för musik ute på lavafälten” är hans ord. Hans tavlor är kraftfulla och speglar verkligen den isländska naturen.
Konstmuseet ligger nära sjön Tjörnin mitt i Reykjavik och här visas olika utställningar av både isländska och internationella konstnärer. I Kulturhuset kan man se de gamla isländska manuskripten och sagorna samt utställning om vikingatiden. Nationalmuseet har en basutställning om Islands historia och andra utställningar från nutida samhället. Universitet ligger nära och likaså Nordens Hus som är en samlingsplats för nordisk kultur med ett café och bibliotek innehållande litteratur från de nordiska länderna. Jag vandrar in i flera affärer och tittar på fina ullvaror, tröjor, jackor, filtar, sockor och mössor. Jag köper med mig lite harðfiskur hem, något min familj älskar men som de flesta av mina svenska vänner rynkar på näsan åt.
Nere vid hamnen ligger det nybyggda konferens- och konserthuset Harpa. Det invigdes i maj 2011 och än så länge har de stora glasväggarna hållit för vädrets makter. Tittar man sig omkring runt Harpa finns flera höghus, det är nästan som att förflyttas till en ny stad, fastän det ligger så nära stadskärnan där de äldre lägre husen dominerar. I mitten av mars 2012 har Puccinis ” La Boheme” med den isländska operan premiär. Under musikfestivalen Airwaves hålls också flera konserter här.
Airwaves är en årlig musikfestival som hålls i Reykjavik under slutet av oktober och i början av november. Den första av Airwaves musikfestival hölls i 1999 i en flygplanshangar och har därefter växt och blivit större och större. Här framträder olika band inom den nya musiken, både isländska och internationella musiker. Björk är både isländsk och internationell musiker och sångerska. Bland andra musiker och band kan nämnas Sigur Rós med sin experimentella postrock, Bubbi Morthens som bland annat gett ut en skiva med Bellmansånger översatta till isländska och Ólafur Arnars, multiinstrumentalist som spelar elektronisk indiemusik. Det finns många fler. Gogoyoko.com är en community för ny musik som startades i Reykjavik, 2007.
I maj varje år är det också en stor konst och kulturfestival i Reykjavik, Listahátið, i Reykjavik. Syftet med festivalen är att visa fram isländsk och internationell kultur i alla dess former, teater, konst, musik, opera och dans. Vladimir Ashkenazy, världsberömd pianist och dirigent är en av grundarna till festivalen som startade 1970.
Mitt i Reykjavik ligger flera bokaffärer, bland annat den äldsta bokhandeln Eymundsson som har tre våningar fylld med litteratur, både på isländska och på engelska. Litteraturen är ,kan man säga, grundstenen i den isländska kulturen. De isländska sagorna som nedtecknades på 1200-talet och som fortfarande kan läsas av islänningarna, fram till dagens författare. Halldór Kiljan Laxness är den isländska författare som fick Nobelpriset 1955 och i många av hans berättelser kan man följa det isländska livet under olika tidsperioder.
Bland nutida författare nämner jag några här. Einar Már Gudmunðsson som i april 2012 kommer att motta Svenska Akademiens Nordiska litteraturpris. Många av hans böcker finns översatta till svenska bland annat ” Universums änglar” som är en berättelse om schizofrene Pálls liv. Denna bok har blivit film. I trilogin” Fotspår på himlen”, ”Drömmar på jorden” och” Namnlösa vägar” får vi följa en släkt under början av 1800- talets mitt och framåt. Han har också skrivit filmmanus till filmen ” Naturens barn” tillsammans med Friðrik Þor Friðriksson. Den handlar om Stella och Geiri som flyr från åldershemmet i en stulen jeep och kör runt på Island. Einar Márs senaste bok ”Bankastraeiti núll” handlar om finanskrisen på Island.
Einar Kárason har också skrivit en trilogi och där första boken heter ”Djäviulsön”. Böckerna som blivit filmade handlar en familj i Reykjavik strax efter andra världskriget. De bor i ”Camp Thule”, de baracker som engelsmännen och amerikanerna byggde upp under kriget. Jón Kalman Stefánsson har skrivit en underbar bok om invånarna i ett litet samhälle på Island. Den heter” Sommarljus och här kommer natten”. Hans senaste bok ” Änglarnas sorg” som handlar om en postman och en pojke som vandrar i snöstorm för att leverera brev till små gårdar på norra Island fick P O Enqvists pris 2011. Sigurjón Birgir Sigurðsson, Sjón, är diktare, dramatiker och romanförfattare. För ”Skugga Baldur, en folksaga” fick han Nordiska rådets litteraturpris 2005. Han har också skrivit librettot till Lars von Triers film ” Dancer in the dark” där Björk spelar huvudrollen.
Gyrðir Elíasson är en annan pristagare av Nordiska Rådets litteraturpris. 2011 fick han priset för sin novellsamling ”Bland träden”. Det begås inte så många mord på Island och jag hoppas att det fortsätter så, däremot skriver flera författare deckare. Den mest kände deckarförfattaren är Arnaldur Indriðason som i sina böcker berättar om kommissarie Erlendur Sveinsson från Reykjavik. Flera av mordgåtorna tar oss tillbaka en till en annan tid i Islands historia. En annan deckarförfattare som går tillbaka i tiden är Yrsa Sigurðardóttir som skrivit böckerna ”Det tredje tecknet” och ”Den som gräver en grav”. Andra kvinnliga författare är Svava Jakobsdóttir som är känd för sina kärnfulla satiriska novellar, Vigdis Grímsdóttir har bland annat skrivit ” Jag heter Isbjörg, jag är ett lejon” som handlar om en flicka som blir förtryckt. Steinunn Sigurðardóttirs roman ”Tidstjuven” om kvinnan Alda och hennes relationer har blivit film och i Kristín Marja Baldurdóttirs bok ” Karitas utan titel” får vi följa en kvinnas livsöde från 1915 och framåt.
Eldhusid, det lilla mathuset, som turnerar runt på Island nu i mitten stannade under sin färd till vid ett ännu mindre matställe, en korvkiosk. I Reykjavik måste jag också prova och äta en korv och den smakar ljuvligt. Och är man i Reykjavik måste man även uppleva Reykjavik by night, något som går bra mitt i veckan också. Långt fram på natten kommer vi tillbaka till hotellet efter en rolig utekväll i staden. På flygvägen till Sverige igen längtar jag redan efter nästa besök på Island. Det finns så mycket att uppleva både vad det gäller natur och kultur. Och där finns en stor gästvänlighet och där finns alla mina fina kända och okända släktingar som jag vill träffa.
Text och foto: Aslaug Myhrberg
Bra sajter för den som är nyfiken på Island:
Island
Inspired of Iceland
http://www.inspiredbyiceland.com/
Konstmuseet
Gogoyoko
Airwaves
Listahátid
Eldhús intro from Inspired By Iceland on Vimeo.
Läs även andra bloggares åsikter om Island, matkultur, resor