Intervju

Kulturbloggen intervjuar Mari Jungstedt

29 september, 2009 by Rosemari Södergren

marijungstedt
Att skildra barns utsatthet och sårbarhet, det är Mari Jungstedts största drivkraft när hon skriver.
Det berättade hon när Kulturbloggen fick en pratstund med henne på bokmässan i Göteborg.
– Att skildra hur uppväxten präglar en människa var det somfick mig att skriva från början, sade hon. I första boken tog jag upp mobbning för att jag själv blivit mobbad och jag ville skildra vad det gjorde med mig.

Barns utsatthet finns med mer eller mindre i alla Mari Jungstedts romaner.
– Det är säkert min egen barndom som ligger bakom. Min pappa var alkoholist och min mamma blev svårt cancersjuk när jag var 14 år. Ingen tog hand om oss, berättade hon.
Många barn och ungdomar lämnas fortfarande ensamma i svåra situationer.
– Många barn får bära så mycket. Det smärtar mig så mycket att det är så många barn som lämnas därhän, sade Mari Jungstedt.

Dagen innan jag intervjuade Mari Jungstedt såg jag Isabel Allende intervjuas på scen. Isabel Allende fick frågan om hur hon kunde vara så stark trots de svårigheter hon mött i sitt liv. Isabel Allende svara då: ”Jag är inte stark, att skriva är mitt sätt att överleva.”
Jag frågade Mari Jungstedt om hon upplevde det på samma sätt. Hon sade både ja och nej på den frågan och utvecklade tankarna kring att skriva och hur det påverkar ens liv och har anknytning till sitt eget liv:
– Att skriva är en inre kommunikation med sig själv. Vissa böcker handlar mer om mig än andra och vissa partier i böckerna står mig förstås närmare än andra partier.
– Det är väl känt att när man har problem med något kan det vara en hjälp att skriva om det, det kan bli mer greppbart, man får distans, det blir tydligare.

Författare på heltid
Mari Jungstedt är journalist och fick självförtroende att börja skriva under tiden på Journalisthögskolan. Där träffade hon också den man som hon gifte sig med och fick barn. Första barnet fick hon då hon gick på Journalisthögskolan.
Hon arbetade i tio år på Sveriges Television och skrev samtidigt. I och med tredje boken om polismannen Knutas och hans kollegor och andra människor på Gotland är hon författare på heltid.

Dubbelliv och hemligheter
På bokmässan blev hon intervjuad i Bonniers monter och där fick hon flera frågor om den senaste boken: ”Den dubbla tystnaden”.
– Idén kom när jag träffade en kvinna på en fest. Hon berättade om sitt lyckliga äktenskap sedan trettio år. Men medan hon pratade på om hur lyckliga de var tillsammans ser jag i mitt inre ansiktet på en annan kvinna som berättat för mig om att hon i 20 år haft en förhållande med den mannen, medan han varit gift.

Temat dubbelliv och hemlighet blev utgångspunkten för ”Den dubbla tystnaden” som utspelar sig en hel del på Fårö och inte var som helst där utan på Ingmar Bergmans Fårö. Mari Jungstedt berättade att hon till och med fick ett hugskott och tog sig in på området för Bergmans hus på Fårö.
– Jag klättrade över muren dit, iklädd en silkig kjol och guldsandaletter, berättade hon.
– När jag stod där, det var ett magiskt ögonblick när jag såg samma utsikt som han, Ingmar Bergman, måste ha seett varje morgon.

Jo, så klart fick hon frågor om tv-serien som bygger på hennes deckarserie och som sänds i svensk tv.
Den spelades in för tysk tv och har fått en hel del kritik för att skådespelarna dubbats till svenska. Läpprörelser stämmer inte med vad som sägs.
Mari Jungstedt berättar att tv-serien gjordes för tysk tv och det var inga planer då på att den skulle sändas i svensk tv.
– Det var lite absurt att se på inspelningen. De tyska skådespelarna talade tyska och de svenska talade svenska. Som i en scen där Frida Hallgren spelar en tjej som grälar med sin pojkvän, de skriker åt varandra på olika språk, hon på svenska och han på tyska.
Mest knepigt blev det kanske med Peter Haber. Han talar flytande tyska och pratade därför tyska under inspelningen. När tv-serien sedan fördes över till svensk tv fick han dubba sig själv, berättar Mari Jungstedt.

För alla som älskar att följa polismannen Knutas och hans kollega Karins liv har jag goda nyheter. En ny bok håller på att skapas.
– Jag har en intrig, en idé, ett fylligt synopsis och har gjort mycket research och har börjat skriva, berättar Mari Jungstedt.

Böckerna i serien om Knutas och Gotland:

* Den du inte ser (2003)
* I denna stilla natt (2004)
* Den inre kretsen (2005)
* Den döende dandyn (2006)
* I denna ljuva sommartid (2007)
* Den mörka ängeln (2008)
* Den dubbla tystnaden (2009)

Relaterat:
Dagens Nyheter
Albert Bonniers författarpresentation av Mari Jungstedt
Jungstedts Gotland
Chatt med Mari Jungstedt i SR
Chatt med Mari Jungstedt i Expressen
Expressen om dubbningen

marijungstedt1

marijungstedt2

marijungstedt3

Läs även andra bloggares åsikter om författare, deckare, intervju, Gotland, bokmässan, Mari Jungstedt

Intervju med Los Pelados – band som fixade egen turné i Kina

16 september, 2009 by Redaktionen

För ett tag sedan i samband med release av en bok visade det sig att en av författarna också var musiker och spelade i ett punkband. Bandet har bland annat gjort en turné i Kina, som de bokade och fixade själva. Det tycker jag är ett bra föredöme, en inspiration för andra kommande band. Så vi gjorde en intervju med bandets sångare Fabian Wallén.

1. Vad heter bandet?
Bandet heter Los Pelados (vilket är spanska för ”de rakade”).

2. Hur länge har ni spelat ihop och vilka är ni, vem spelar vad och vilka är ni?
Vi har spelat tillsammans i cirka tio år. Medlemmarna är följande:
Fabian Wallen – sångare (nationalekonom och författare till ”Flyt! Förbättringar i Sverige sedan sjuttiotalet”, uppvuxen i Blekinge)
Fredrik Wallen – basist (redigerare på UR, uppvuxen i Blekinge)
Niklas Gårdfeldt – gitarrist och körsångare (lärare och författare till ”På knä i Köpenhamn”, ursprungligen från Kristinehamn)
Elias Backlund – trummor (grafiker från Järfälla)

3. Hur vill du beskriva er musik?
Jag skulle beskriva vår musik som enkel punkrock med stänk av sent 1950-tal och tidigt 1960-tal.

4. Vad är ni inspirerade av?
Vi är inspirerade av gammal amerikansk punk och garagerock, tidig rock’n’roll, samt gammal country.

5. Vilken musik lyssnar du själv på? Nämn tre band du lyssnar mest på.
Jag lyssnar på amerikansk punk, såväl ny som gammal. Dessutom lyssnar jag mycket på outlawcountry från 1970-talet, men även äldre country och nyare alternativ country. Dessutom lyssnar jag en hel del på rockabilly från 1950-talet och surfrock från tidigt 1960-tal. Tre band jag lyssnar mycket på: Ramones, Misfits och Hank III.

6. Skriver ni egna låtar? Hur går i så fall den processen till? Vem skriver text, vem gör musiken och var är det för texter?
Jag skriver låtarna (musik och text) hemma på akustisk gitarr, därefter fixar vi arrangemanget tillsammans i replokalen. Texterna handlar oftast om kärlek.

7. Myspace? Youtube?
Vår MySpace-adress är www.myspace.com/lllospelados. Vi har även ett antal låtar upplagda på YouTube, se exempelvis:
Johnny’s Girl,

Mouse Love Rice (cover av kinesisk popballad, vår enda cover):

8. Ni har turnerat i Kina. Hur gick det till, hur bokade ni spelningar och hur gick det?
Jag kom genom mitt jobb i kontakt med en kinesisk tjej som jobbade som assistent på en svensk PR-konsultfirma i Shanghai. Jag mailade över ett antal låtar i mp3-format. Därefter tog hon kontakt med arrangörerna av en stor popfestival i Peking. Vi åkte dit tio dagar i maj 2007 och gjorde då fem spelningar på festivalen. På den största spelningen hade vi uppemot 10 000 åskådare.

Vi höll därefter kontakt med arrangörerna, som bjöd in oss återigen våren 2009. Då gjorde vi sammanlagt tre spelningar på en popfestivalen i Yanqing ett par timmar utanför Peking. Även här hade vi uppemot 10 000 åskådare på den största spelningen. Dessutom hjälpte en kinesisk journalist, som hade skrivit om oss två år tidigare, oss att fixa en spelning på en nattklubb/rockklubb i Peking under samma vistelse. Denna konsert var lite mindre, några hundra åskådare. Nästan all korrespondens har skötts via e-mail samt faktiskt även Facebook. Hittills har vi fått betala för våra flygbiljetter själva (ca 6000 kronor/person), men mat, hotell, chaufför, översättare och personlig assistent har arrangörerna svarat för.

9. Har ni några spelningar på gång i Sverige? Skiva på gång?
Vi har för närvarande inte någon spelning inplanerad, men vi tänker spela in några nya låtar i september/oktober. Dessa kommer läggas ut på MySpace för gratis nedladdning.

Läs även andra bloggares åsikter om Kina, punkband, intervju, Los Pelados, Fabian Wallén

Kulturbloggen intervjuar Love Antell, sångare i Florence Valentin

13 september, 2009 by Rosemari Södergren

På releasefesten för en kommande bok om Hoola Bandoola Band var Love Antell, sångare från Florence Valentin. Efter det är ett av Kulturbloggens favoriter bland svenska rockband frågade vi om vi fick en intervju. Och det fick vi. Vi gjorde den via mai.:

Ni i Florence Valentin har spelat ihop ganska länge. Hur började ni spela tillsammans?
Några av oss bodde ihop, som 19-åringar, i kollektiv. Det var engammal tvättstuga i Haninge, Kvarntorp, som vi målade och fixade ensommar. Vi bodde där jag, Danne Cezary i fyra år, och drog sladdar kors och tvärs i huset. Så kunde vi spela in pianot i sovrummet, trummor i garderoben, gitarrer i köket osv. Agge och jag är gamla polare och vi startade bandet.

Var är ni ifrån?
Lite olika, Tumba, Brandbergen, Huddinge, Södra station, Södertälje, Karlskrona, Huddiksvall. Jag är från Karlaplan.

Har ni gått i musikklasser och kommunala musikskolor, eller är ni självlärda?
Några har gått någon musiklinje på gymnasiet eller gått på någon folkhögskola i Skåne. Matsa är musiklärare. Jag gick på konstskola istället, musikskolor är det värsta jag vet.

Hur kommer det sig att ni är så samhällstillvända, eller så politiska?
Jag skriver om det som intresserar mej. Om värderingar. Att det ofta uppfattas som politiskt beror kanske på att det berör frågor där vi tycker olika. Många artister undviker gärna såna ämnen, för de vill
inte riskera att sabba sin karriär.

Vem skriver era texter och hur skapar ni era låtar?
Jag skriver låtarna och texterna, bortsett från det jag snor från andra vill säga. Jag stjäl musik när jag inte vet hur jag ska göra. Det viktiga är inte vad jag stjäl, utan vad jag lägger till.

Vad blir du inspirerad av?
Mest konstnärer och författare. Lena Andersson lär jag mej mycket av. Det är roligt att läsa det hon skriver, och det är roligt att prata med henne. Hon uttrycker sig slagkraftigt, det gillar jag. Makarna
Kienholz tablåer, de inspirerar mej.

Vilka tre band är för dig de bästa banden? Vad lyssnar du på? Hur lyssnar du på musik, på datorn? I ipod? Vinylskivor?Hur vill du beskriva Florence Valentin?
Det är ett band med originalmedlemmar. Det är ovanligt har jag märkt.

Vad har ni på gång nu framöver?
Vi spelar lite under hösten, och jag gör låtar för en ny skiva.

Vad gör nu när du inte sysslar med musik?
Jag tecknar. Jag illustrerar ibland för tidningar och har gjort några bokomslag. Just nu håller jag på att illustrera en roman av Michelle Houellebecq, som jag ska trycka som en bok i liten upplaga, med mina
bilder och utan text.

Vad gör Florence Valentin om fem år, vad har du för dröm/vision?
Jag vill fortsätta, för det vi gör blir lite bättre hela tiden. Jag hoppas att vi blir tagna på större allvar, det förtjänar vi. Många avfärdar oss lite slapphänt som posörer. Det är raljant med tanke på
hur mycket innehållslös musik det finns. För mej är innehållet det viktiga. Jag vill försöka förändra vad låttexter får handla om.
Låttexter kan vara mer än en mängd ord som staplas på varann som en ramsa. Låttexter kan vara mer än moduler i ett prefabricerat hönshus.

Lyssna på Florence Valentin på MySpace.

Foto: Anders Löwdin
Här skrev Kulturbloggen om Florence Valentin på Popaganda.

Relaterat:
Recension av albumet Spring Ricco i DN.
Recension i Sydsvenskan.
Recension i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om rockmusik, intervju, Love Antell, Florence Valentin

Intervju med Boris & The Jeltsins

8 september, 2009 by Rosemari Södergren

boris_451
Boris & The Jeltsins släppte sitt debutalbum ”Låt det blöda” i början av september och fick bra kritik för sitt punkiga album med massor av ungdomlig glöd. Kulturbloggen blev nyfiken på bandet och gjorde en intervju via mail.

1. Kallar ni er ett politiskt band?
Nej vi är inget politiskt band, för oss är musiken viktigast. vi blir såklart påverkade av det som händer runt omkring oss och alla låtar har ett budskap. men vi kan väl komma överens om att politik är tråkigt och vår musik är kul?

2. Ni bildades 2007 om jag förstått det rätt. Det har gått snabbt att komma fram för er.Håller ni heltid med musiken?
Nej vi har andra jobb också, men självklart lägger vi ner mycket tid på bandet.

3. Vad har ni på gång nu?
Nu ska vi ut och spela som fan. vårt mål är att verenda jävel i hela landet har varit på en boris och the jeltsins konsert innan året är slut…. Och börja jobba på nästa skiva såklart.

4. Hur vill ni definiera er som band?
Varför skulle vi vilja definiera oss som band? Det är ju alla journalister så ivriga att göra ändå. Känns som att man riskerar att måla in sig i ett hörn om man börjar snacka om sånt.

5. Vad blir ni inspirerade av?
Av allt skit som händer runt omkring oss och av bra musik. kärlek, hopp och revolution.

6. Hur eller vem skriver era låtar? Hur går den processen till?
Elias skriver alla texter. Musiken gör vi tillsammans. Börjar oftast med en idé till en melodislinga, refräng eller liknande och så bygger man utifrån det. Känns som att man konstant går och funderar och lyssnar efter låtidéer. Hittar något coolt i någon låt man hör, tar ut det, modifierar och bygger in det i en låt man håller på med.

7. Har ni några band eller artister ni lyssnar på?
Vi har både band och artister vi lyssnar på. För att nämna några: The Jam, Strindbergs, Talking Heads, Matti Alkberg bd, Doktor Kosmos, Pascal.

8. Vad gör ni när ni inte sysslar med musik?
Knegar. En i mataffär, en som kock, en på ett korttidsboende, en i datorbutik och en arbetslös.

9. Berätta lite om er själva som personer, hurdana är ni?
Som ett pojkband.
Johan är den självupptagna snygga
Elias är den aktiva, sportiga
Olle är den crazy roliga
Max är en bad boy
Jens är den blyga romantikern
snart kommer vi som samlardockor!!!

10. Berätta något som ingen visste om er.
En av låtar på skivan har ett hemligt budskap om man spelar den baklänges

Boris & The Jeltzins är:
OLLE ANDERSSON, trummor
ELIAS ERIKSSON, Sång, Gitarr
JENS KARNSTEDT, Gitarr, Sång
JOHAN STRIDH, Piano, Orgel
MAX LINDÉN, Basgitarr, Sång

Lyssna på Boris & The Jeltsins på Myspace.

Foto: Per Kristiansen

Relaterat:
Recension av albumet ”Låt det blöda” i UNT.
Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, intervju, punk, Boris & The Jeltsins

Intervju med Bye Bye Bicycle

5 september, 2009 by Rosemari Södergren

byebyebicyle
En stark debut som låter välproducerat. Det låter inte typiskt svenskt och det går inte att placera in i någon självklar nisch. Det är popmusik som är skrivet av nyfikna ungar.
Så skulle André Vikingsson, sångare i Bye Bye Bicycle, recensera bandets debutalbum, om han var recensent.

Kulturbloggen som lyssnat igenom albumet ett par gånger vill lägga till att det är mycket välproducerat för att vara ett debutalbum och även om André och de övriga i Bye Bye Bicycle inte vill jämföras med andra har deras filmiskt inspirerade jazziga pop vissa likheter med The Smiths.

Bye Bye Bicycle kommer från Bovallstrand, en liten ort en och en halv timme från Göteborg. Debutalbumet ”Compass” har släppts nyligen, men de fem bandmedlemmarna har spelat ihop i många år. Även om de är unga har deras musik och samspel fått tid på sig att mogna.
Kulturbloggen träffade bandet för tre år sedan då de spelade på frukostpopen på Emmabodafestivalen.
Redan då var det många som tyckte att Bye Bye Bicycle var ett bra popband. Sedan dess har de jobbat hårt, det har repeterat mycket, gett många konserter och låtit albumet ta tid på sig.
– Att jag jobbar på skivbolaget gör att vi kunnat ägna mycket tid åt vårt album, berättar André som också är direktör för skivbolaget Bonjour Recordings som ger ut skivan.

I Bonjour Recordings (som sorterar under Bonnier Amigo) har André hand om ytterligare sju band. På ”Compass” använder bandet sig av många gästmusiker och en kör med sex personer till några sånger också.

– Vi har fyra på stråkar och en saxofonist bland annat, berättar André.

Ibland har musikkritiker konstiga associationer, tycker han.
– Någon skrev att vi lät som Duran Duran. När vi gjorde albumet hade jag aldrig hört mer än en låt från Duran Duran.
Fast sådana där liknelser kan ju verka åt två håll. Den som känner till Duran, Duran kan bli nyfiken på Bye Bye Bicycle och den som inte känner till det brittiska syndpopbandet Duran, Duran kan ju bli nyfikna på dem, efter att de jämförts med Bye Bye Bicycle.

Spelade på Popaganda
Bye Bye Bicycle spelade på Popaganda. Bandet hade en inomhusspelning på hotell Clarion på lördagskvällen då Eriksdalsbadet stängde efter Markus Krunegårds spelning. Kulturbloggen träffade bandets sångare, André, för en intervju på lördagseftermiddagen.

André skriver texterna och alla i bandet turas om med att göra musiken.
– Vad låtarna handlar om? Känslor och platser kanske. Det är inte alltid mitt liv jag utgår från. Ibland tycker jag att livet i ett lugnt medelklass-samhälle inte är så intressant. Jag kan inspireras av Harry Potter eller någon känsla eller en titel, några ord som jag bygger vidare på.

Inre resan gav yttre resor
Att göra skivan var som en inre resa.
– Många av våra jämnåriga kompisar reste världen runt medan vi stängde in oss i en studio i ett industriområde i Göteborg och gjorde vår musik. Det blev som en inre resa istället, säger André.
Flera av titlarna på Compass visar att de var inspirerade av sina resande vänner som Kairo, Haby Bay och Northpole.

Den inre resan blev en bas för många yttre resor. I somras spelade de för en stor publik på Trädgårn. De har haft flera stora spelningar i samband med skivsläppet, spelade på Nöjesguiden i Göteborg bland annat och bandet har många spelningar inbokade framöver och de vill spela mycket.Flera spelningar är inbokade i Skandinavien framöver och förmodligen blir det spelningar i England också.
På vissa spelningar kommer en del av gästmusikerna att vara med och på andra spelningar är det enbart de fem i bandet.
– Vi har tränat på att bli ett bra liveband och spelat mycket,

Namnet
Namnet på bandet, Bye Bye Bicycle. Var kommer det ifrån?
André ler:
– Vi ville helt enkelt inte ha något namn med ”The”.

Bye Bye Bicycle består av:
Samuel Petersson gitarr
Jakob Schroeder, gitarr
Nils Bengtsson Blomstrand, bas
Viktor Engström, trummor
André Vikingsson, sång

Och nu bor alla i bandet i Göteborg. Det sista flyttlasset från Bovallstrand gick tidigare i år.

Bye Bye Bicycles hemsida.
Lyssna på Bye Bye Bicycle på Myspace.

Foto: Anders Löwdin.

andre_byebyebicycle

Relaterat:
Recension av Compass i Nöjesguiden.
Recension i Gefle Dagblad.
Recension i Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om intervju, popmusik, musik, Göteborg, Bye bye bicycle, Compass

Intervju

Footer

Om oss