Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intervju

Intervju med Foals

by


Foals debutalbum ”Antidotes” släpptes 2008 hyllades och förväntningarna var stora på Oxfordbandet. För att få inspiration att skapa något nytt bestämde de fem medlemmarna att spela in uppföljaren utomlands. De hamnade i en studio i Göteborg.

Att det skulle bli just i Sverige visste vi inte först, vi visste bara att vi ville spela in albumet någonstans utomlands, berättar Jack Bevan, trummis i Foals på en knastrig telefonlinje från Oxford.
Kulturbloggen fick göra en intervju med honom per telefon och det var jättekul att få göra, eftersom vi på Kulturbloggen gillar deras debutalbum och fått lyssna på förhandsexemplar på deras kommande album ”Total life forever”.

Men det var lite svårt att göra intervjun via telefon, ljudet i iphone är inte alltid perfekt för intervjuer.

Foals var i Göteborgsstudion i augusti och första veckan i september och kom tillbaka i oktober.
Vi var i Göteborg sammanlagt två månader, i lite olika omgångar. Så vi fick uppleva både sommaren och hösten i Sverige, det var intressant, säger Jack.

När de kom till Göteborg första gången pågick en festival där och det var massor av musik och annat på gatorna.

Han är jättenöjd med att det blev just studion i Göteborg.
– Industriområdet där studion låg var fascinerande och närheten till havet. Det var en perfekt plats för oss att spela in vårt album i.

Jack Bevan och Yannis Philippakis spelade när de var yngre i ett annat band tillsammans, men när de kände att det blev för seriöst och inte kul lade det ner bandet. Foals startade att spela tillsammans 2005. Sedan 2007 ägnar de sig alla heltid åt bandet och 2008 släpptes det hyllade debutalbumet ”Antidotes”.

Jo det är seriöst nu förstås, men det måste ändå kännas roligt. Kreativa jobb måste kännas kul annars blir det inte bra, menar Jack Bevan.

Fast nu när de alla fem sysslar med musiken som jobb blir det mer organiserat.
Förra året när vi skrev låtar jobbade vi ibland nästan 24 timmar om dygnet, sade han.
Fast vi var inte alltid alla i studion samtidigt. Några kunde vara där och börja på en låt och sedan kom andra av oss och fortsatte jobba med den, berättar han.

Den första singeln – The Orient – som släppts från det nya albumet är en mycket speciell låt. Vi frågade hur han ville beskriva den.
Det går inte att svara på. Sången måste tolkas av var och en själv.

Han berättar att många av deras låtar växer fram genom att de arbetar med den tillsammans eller var för sig. Någon gör en början av sången och sedan växer sången när de jobbar med den ihop.

Eftersom det första albumet blev så hyllat kände bandet att de måste göra något annat av uppföljaren ”Total Life Forever”.
Jag tror att ”Total Life Forever” fångar känslan vi hade då. Den är ett dokument över vad vi stod då, något om att komma hem igen efter att ha varit ute och rest, säger Jack Bevan.

Foals gillar det svenska bandet The Soundtrack of our lives,TSOOL, var studio nya albumet spelades in i.
Tyvärr fick vi inte chans att se dem spela live när vi var där, berättar Jack.

Andra musiker och band som inspirerar Foals är Talking Heads, Prince och Michael Jackson.

Albumet släpps i maj och därefter väntar spelningar och turné:
Vi har bokat spelningar nu i Dublin och runt om i Storbritannien. Vi ska till New York och till Japan och på några festivaler, berättar Jack.

Lite annat:
Jack Bevan har spelat trummor sedan han var i nioårsåldern. Han tog några lektioner, men det mesta har han lärt sig genom att spela i band, som hobby på sin fritid. Inga musikskolor fanns för ungdomar där han växte upp.

Gitarristen Jimmy Smith är den enda i bandet som tagit examen i sin utbildning, på Hulls universitet.
De andra fyra hoppade av från sina universitetsstudier när de fick kontrakt med skivbolaget.

Relaterat:
Foals – officiella hemsida

Pressmeddelande om nya albumet.

Den brittiska musiktidningen NME berättar nya albumet:

Imagine a landscape piece of A4 paper. At one end there is a picture of Tony Allen, Fela Kuti’s drummer and Afrobeat pioneer and at the other end of the sheet is Robert Smith of The Cure. Strands of Fat Bob’s back-combed barnet are stretched across the page and they’ve become entangled in Mr Allen’s prestigious afro. Screw your eyes up and it looks a bit like a musical stave.

Wikipedia berättar om hur hemsidan för nya albumet ”Total Life Forever” lanserades:

On March 6, the Total Life Forever site was officially launched where jigsaw puzzles revealed images, lyrics, and sound clips of songs from the album with a new one added each day. The last clip appeared on Friday, March 12, and resulted with a password entry for the Foals’ new website. The site was opened on March 13 and presented the whole new art concept and media including samples of songs, photos and videos.

Mer om Foals:
Foals besökte Sverige på den sista Accelerator-festivalen för 2 år sedan, och har efter det bosatt sig i Göteborg för att spela in uppföljningsalbumet ”Total Life Forever”. Första teaserlåt är ”Spanish Sahara”, första singel blir ”This Orient” som är en dansant poplåt i äkta Foals anda, den släpps i Maj.

Debutalbumet ”Anitdotes” gjorde att Foals skaffade sig ett namn på indie-himlen och det gick rätt in på #3 platsen på UK’s albumlista. De har i dagsläget sålt guld av Antidotes.

Spanish Sahara var den enda låt som spelades in i hemlandet, resten av albumet spelades in i Göteborg i höstas och allt produceradess av Luke Smith.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Möte med författaren till Slumdog Millionaire

by


Slumdog Millionaire vann Oscar för bästa film. Boken som filmen bygger på har översatts till 43 språk. Författaren Vikas Swarups nästa bok – De sex misstänkta lanseras nu i flera europeiska länder. Kulturbloggen fick träffa Vikars Swarup för ett långt samtal.
Kulturbloggens intervjuare känner sig hedrade över att fick göra intervjun. Kulturbloggen är den första blogg som intervjuat honom, berättade han.
– Det är spännande med nya tekniken. Det händer mycket inom medier, sade han. På en internetsajt finns länkar som ger mervärde och fördjupning. Det blir interaktivt.

Nya boken handlar om utredningen av ett mord, fast berättelsen nystas inte upp på traditionellt deckarsätt. Den mördare mördade Vivek ”Vicky” Rai är playboy och son till en korrumperad inrikesminister i Indien. Vicky Ray har begått flera kriminella handlingar och också ett mord, men frikänns på grund av korruption i rättsväsendet.

Han mördas av ett skott på nära håll. I salen där han mördats griper polisen sex misstänkta som alla bär ett vapen. Där startar för läsaren en resa genom Indien idag, bland småtjuvar, hyllade filmstjärnor och politiker.

Javisst, den boken håller redan på att förvandlas till ett filmmanus. Den ska filmas med Danny Boyle som regissör, som bland annat gjort Trainspotting.

På hemsidan för bokens svenska bokförlag finns mer om handlingen:

Genom detta invecklade mordmysterium ledsagas vi av Arun Advani, en undersökande journalist. Undan för undan nystas de sex misstänktas levnadsöden upp: en korrupt byråkrat som säger sig ha förvandlats till Mahatma Gandhi över en natt, en amerikansk turist som är upp över öronen förälskad i en indisk skådespelerska, en stammedlem ute efter att hämta hem den primitiva stammens heliga sten, en sexsymbol och Bollywood-skådespelerska med en skamlig hemlighet, en mobiltelefontjuv som drömmer om det stora klippet och en ärelysten politiker som är beredd att gå över lik för att nå sina mål. Alla har de sina skäl, men vem avlossade det dödande skottet?

Livet i Indien idag är inspirationen till boken.
– De tre brott som den mördade gjort har alla hänt, fast av tre olika personer, berättar Vikas Swarup.

Ett av de verkliga händelserna kallas i Indien för BMW-case. En rik mans son hade fått en ny BMW och körde ihjäl några fattiga människor.

I både nya boken ”De sex misstänkta” och i ”Slumdog Millionaire” berättar Vikas Swarup mycket levande och verkligt från livet i Indien, om korruption, girighet och sluminvånarnas usla villkor. Men trots att han verkligen berättar om orättvisor i samhället ser han inte sig själv som en politisk författare.

– Det är sådant som livet är, det är under de förhållanden människor lever, säger han.

– Mitt syfte med att skriva är framför allt att berätta en historia, jag ser mig inte som författare utan som historieberättare, Om jag dessutom ger läsaren någon han eller hon kan bära med sig efteråt är det en bonus, säger Vikas Swarup.

Swarup är inte författare på heltid. Han kommer från Indien och arbetar som diplomat, just placerad i Kobe i Japan. Hans fru Aparna Swarup är konstnär, äldste sonen studerar i Kanada och den yngste sonen som är 14 år drömmer om att bli rockmusiker. Familjen är viktig för honom, berättar han, så när han kommer hem på kvällarna har han inte tid att skriva.

– Jag skriver på helger, berättar han.

Han berättar att han tänker ut berättelsens handling till stor del innan han börjar skriva och därför skriver han sällan om. Han gör research och ritar ut en stor karta med tidslinje över vad som ska hända bokens karaktärer innan han börjar skriva.

Boken som blev Slumdom Millionaire skrev han på helgerna under två månader, avslöjar han.

– Ja, det är sant. Det är till och med mitt första utkast som blev boken.

Boken gavs först ut under namnet ”Q & A” (Questions and Answers) och inspirationen är tv-programmet Vem vill bli miljonär, som ett tag var det i särklass mest populära programmet i Indien.

Även om han inte lägger ned tid på att skriva om ägnar han mycket tid på förarbetet. Som till nya boken när han ska skildra människor som lever andra slags liv än han själv då söker han efter hur de talar, hur de lever, vilka ord de använder och mycket annat.

– Det måste vara autentiskt, säger han.

Fast det händer att även om researchen kan bli 300 sidor resulterar det bara i två rader i boken.

– Researchen är inget jag vill skylta med, det är en grund jag vill ha att stå på för att veta vad jag skriver om, säger han.

Det var hans första besök i Stockholm och i Sverige. Han hade tur för regnet höll och solen kikade fram mellan molnen även om det inte var riktigt soligt.

– Jag har varit utan sol i fem dagar nu, berättade han.

Den europeiska lanseringsturnén går genom Finland, Holland, Sverige, Italien. Barcelona Spanien, Lissabon i Portugal och Paris i Frankrike. Sju länder på 14 dagar, två dagar på varje plats och sedan vidare.

Han hoppades på sol åtminstone i Spanien.

Jodå, han kände till en hel del om Sverige och rabblade upp Björn Borg, Abba, Roxette och Ace of Bace, liksom de svenska deckarförfattarna Henning Mankell och Stieg Larsson som han läst böcker av båda.

– Jag är fascinerad av att ni i Sverige läser så mycket deckare, böcker om kriminalitet, när ni lever så skyddat från brott och kriminalitet, sade han.

Boken efter ”De sex misstänkta” har han inte börjat skriva på, mest skissat på den. Han ville inte säga så mycket om den än. Den kanske inte kommer att utspela sig i Indien den här gången. Fast å andra sidan är Indien det han känner till bäst, och en författare ska skriva om det han/hon känner till, menade han.

Vikas Swarup var en rolig person att träffa, han utstrålade energi och engagemang och verkade genuint intresserad av utvecklingen i världen och i Indien och inom teknik.

– Mobiltelefonerna är ett av de största verktygen för demokrati, sade han.

Han berättade om män som tvättar åt andra, hur de förr fick gå runt i timmar och ringa på och fråga om de välbärgade hade något de ville få tvättat. Idag har de en mobiltelefon och kunderna kan ringa när de vill ha något tvättar.

– Att ta emot samtal kostar honom ingenting och han sparar tid genom att slippa gå runt och fråga om de har tvätt. Han kan jobba mer och tjänar bättre, säger Vikas Swarup.

Det brukar ju sägas att en anledning till att indier är så duktiga på IT och programmering är att de från barnsben är van att hantera flera språk. Ett tecken på den där öppenheten för olika språk fick vi då vi lovade att maila honom länken till intervjun när vi publicerat den i Kulturbloggen.

– Den är ju på svenska, men eftersom det är ett latinskt språk ska det gå att lista ut en del i alla fall, sade han.

Fakta om nya bokeh:
Titel: De sex misstänkta
Originalets titel: Six suspects
Översättning: Helena Sjöstrand Svenn & Gösta Svenn
ISBN 978-91-7002-791-8
Utgivningsdatum: 2010-05-05

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Intervju med Steget – popduo som släpper underbart album

by

Kommande veckan: 12 maj släpper Göteborgs spännande indiepopduo STEGET sitt debutalbum Förändrar Allting. Steget är en purfärsk duo med syskonen Matilda Sjöström (Äkta Kärlek) på sång och Nils Dahl (Daniel Gilbert, Kultiration) på piano.

Kulturbloggen har intervjuat duon inför att debutalbumet släpps.

Hur vill ni beskriva er själva i korthet?
Steget är en sång och piano-duo bestående av Matilda Sjöström och Nils Dahl.

Hur länge har ni spelat tillsammans?
Steget bildades sommaren 2008 men vi har spelat tillsammans tidigare i
Matildas band Äkta Kärlek.

Ni är ju båda mycket aktiva i andra musiksammanhang, hur kom det sig att ni började spela tillsammans?
Matilda hade precis gjort slut med sin pojkvän och började skriva massa musik och tänkte att det hade varit fint att göra en annan sorts musik till de texterna än hon gjort innan. Därför frågade hon Nils om han ville vara med å spela piano å göra nya låtar, starta ett nytt band helt enkel. Och så bildades Steget.

Hur skapar ni er musik? Skriver ni tillsammans?
Det brukar börja med att Matilda kommer till Nils med en text, melodi och ackord till detta.
Så jobbar vi tillsammans fram låten på piano och sång. För oss är det
viktigt att alla låtar i grunden baserades på piano och sång även om vi
gärna blandar in andra instrument som syntar och stråkar. Det går väldigt fort för oss att göra låtar tillsammans då vi tänker extremt lika.

Vad inspirerar er?
Vi har båda ett stort musikintresse och går mycket på konserter så ofta vi kan. Ingen av oss känner sig speciellt bunden i någon musikgenre och därför är vår inspiration kommen från många håll. För Matildas textskriveri är största idolen Thåström.

Hur vill ni själva beskriva er musik?
Musiken är väldigt öppen och känns ändå nära. Ibland blir det mer pompöst och ibland poppigt men det finns alltid en tyngd och stor närvaro. Till mesta delen är det piano och sång som står i centrum och de få trummor som är med består mest av golvpuka, handklapp och tamburin. Texterna är på svenska och är väldigt ärliga och raka utan omskrivningar.
Det känns svårt att förklara sin egna musik utan att låta tråkig. haha …

Vad lyssnar ni på själva?
Som sagt lyssnar vi båda mycket på musik i olika genrer som gör det svårt att specifiera men just nu i Nils lurar är det rock som Roky Erickson och The Band, Jazz och en del elektronisk musik som gäller. För Matilda är det just nu mycket punk, som Masshysteri och Trubbel (Göteborgs nya grymmepunk).

Var bor ni?
Båda bor och har i stort sett alltid bott i Göteborg. Matilda bor iMajorna och Nils i Gamlestan.


Var kan man höra er live i vår och i sommar och i höst?
Den 8e Maj, 13.oo gör vi en signeringsspelning på skivbutiken Bengans i
Göteborg.
Den 12e maj spelar vi i Sthlm på Klubb Spotlight, Stampen, den 16e maj
spelar vi på Nefertiti i Göteborg och den 18e maj i Lund
på Smålands Nation. I sommar och i höst är det spela spela spela som
gäller så håll utkik på vår myspace (www.myspace.com/steget) för nya
spelningar.


Vad gör ni när ni inte sysslar med musik?
Matilda arrangerar klubbar och utbildar sig till projektledare. Nils
frilansar som grafiker och renoverar just nu sitt kök. Annars hänger vi
båda med vänner och familj. Vi är båda två jättesociala så vi är mycket
ute och flänger med.

Steget på MySpace.

Bloggen Absolut Noise förklarar vad som gör duon unik på ett bra sätt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intervju med Moto Boy

by


Han är sminkad på scen, har skinnkläder som en hårdrockare eller punkare men sjunger som en ängel och flera av konserterna är också i kyrkor. Moto Boy, alias Oskar Humlebo, är kontrasternas man.

– Kyrkor är enorma som konsertlokaler, säger Oskar Humblebo när Kulturbloggen fick sitta ner och samtala med honom i ett hörn i Dansens Hus i Stockholm.

Oskar som bor i Malmö var i Stockholm några dagar i samband med en spelning på Debaser Medis. Senaste skivan, som släpptes i februari, är mycket romantisk och Oskar avslöjar att han i verkligheten är ännu mer romantisk.
– Jag är ännu mer blödig i verkligen. När jag varit ifrån min fru i några dagar blir jag alldeles stirrig. Jag är lycklig att ha träffat någon som henne, säger han.

Han är verkligen kontrasternas namn.

Namnet Moto Boy tog han efter filmen Rumble Fish med Mickey Rourke.
– Jag blev så tagen av romantiken i den filmen, berättar han. Jag ville ge samma avtryck med mitt konstnärskap som det filmen gett mig så jag snodde namnet Motorcykle Boy.

Efter ett tag blev namnet förkortat till Moto Boy, Det var enklare att skriva på skivomslag och liknande.

Oskar Humble har gått två musikgymnasier.Han har både gått jazzgymnasiet i Gävle och rockmusikprogrammet på Fryshuset i Stockholm. Om igen ett exempel på kontrasternas man.
Det var nyttigt att gå både på jazzgymnasiet och på rockgymnasiet, menar han. Det gav mycket rutin.
– Repar man åtta timmar om dagen blir man rätt bra.
Fast efter rockprogrammet blev han trött på musik och lade helt av med musik i fem år.

De fem åren testade han allt möjligt, jobbade som fotomodell, pluggade juridik vikarierade som musiklärare.

– Jag upptäckte att det fanns baksidor med allt och då kunde jag lika gärna syssla med det jag älskar mest av allt, musiken.

Hur får han inspiration till sin musik?
– Jag lyssnar rätt lite på musik och jag har dålig koll på ny musik. Min inspiration kommer framför allt från oväntade intryck. När något överraskar mig. Det kan vara en bra film eller en bra konsert, men också att träffa en inspirerande person. Små fragment av överraskande intryck.

Film är alltså något som inspirerar honom. När han ska nämna en av de bästa filmerna han sett blev det ”Hedwig and the Angry Inch” av John Cameron Mitchell.

Oskar Humlebo har gjort musik till en finsk dokumentär om ett rugbylag som är rankat som ett av världens sämsta lag. Att skapa musik för film är en av hans drömmar.
– Det skulle vara helt enormt. Att göra musik som inte ska framföras på scen är det ultimata, säger han.

En annan dröm han har är att få spela med en symfoniorkester.

– Så fort jag träffar någon som har kontakt med någon symfoniorkester berättar jag om den drömmen. Det skulle vara så stort att få göra en sådan spelning.

I vår och sommar väntar turné. Han har många spelningar inbokad.

– Det är fullt ös, ut och spela. Det är skönt att bara syssla med en sak i taget, förut var det att göra skivan och nu att åka ut och spela.

Ibland är han ensam på scen, bara han själv och en gitarr. Ibland har han några musiker med på stråkar och ibland är hans fru med och spelar basinstrument.

En av de bästa turnéupplevelserna var på Södra Teatern:
– Jag hade länge drömt om att få spela på den teatern. När jag kom dit var det knökfullt och folk var som tokiga.

En annan drömspelning var när han spelade i S:t Petersburg.
– Då dök det upp ett 50-tal fans som hade min t-shirt. Jag har ju inte ens någon distribution i Ryssland. Det blev en bra spelning.

Text: Rosemari Södergren
Foto: Anders Löwdin

Anders Löwdin hittar du mer från på bloggarna på www.lowdin.com och
www.brommasocialdemokrater.se
eller ta en titta på hands många fotografier på http://www.anders.lowdin.se/”.

Moto boy – Ride my wild heart

Moto boy – Hero @ Melodifestivalen 2009

Moto boy – A room without you @ Caroli church

Relaterat:
Moto Boys hemsida.
Moto Boy på MySpace.
Intervju i Sydsvenskan 2008.
Recension av senaste albumet i Expressen.
Recension i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kulturbloggen möter Mikael Wiehe och säger: Hej då till högern

by

Har Banken Ta’tt Din Villa, Hej Då, Trevligt Att Träffas och Nyliberal.
Det är titlarna på några av sångerna på Mikael Wihes nysläppta album ”Ta det tillbaka”.
”Hej Då, Trevligt Att Träffas” är en hälsning till Reinfeldts regering.
Kanske hans mest politiska skiva hittills – och då handlar det trots allt om en musiker som hela tiden varit tydligt politisk.

– Jag ville ta fram en skiva med sånger som kan spelas och sjungas under valrörelsen, berättar Mikael Wiehe då Kulturbloggen får träffa honom en stund då han är i Stockholm.

Varför gör han då en så genompolitisk skiva just nu?
– Därför att vi i Sverige kanske lever i mitt livs tydligaste tid av klasskamp. Högern slår stenhård för att ta tillbaka det de anser sig ha förlorat när trashankarna tog över för hundra år sedan, säger Mikael Wiehe.

Vi träffas på Nalens restaurang, en bra inramning just till en artist som Mikael Wiehe. Inredning som påminner om det sextiotal då den progressiva musiken växte fram i Sverige.

Wiehe berättar att han inte känner till bloggar särskilt mycket och att han läser sin mail flera gånger om dagen, men annars inte är så mycket på Internet. Han ägnar sin tid åt musik.

Det nysläppta albumet är en dubbel-CD, dels med liveinspelningar av några av hans mest kända sånger med politiskt budskap, som Keops pyramid och Titanic och dels elva nyskriva sånger. Flera av sångerna på nya albumet är skapade för att sjungas som allsång.
– Jag ville inte i första hand skapa sånger för evigheten, även om några säkert kan hålla länge. Sångerna är skrivna för valet 2010.

Wiehe berättar att han hoppas få sjunga på Första Maj i Stockholm.
– Tänk att få en publik på 20.000 att sjunga med i refrängen ”Hej då, trevligt att träffas” med hälsning till Reinfeldts högerregering.

Vad är det värsta i svensk politik idag?
– Det värsta är den arbetslöshet som underminerar arbetarklassens gemensamma styrka. Och bristen på uttalat offensivt motstånd mot högerpolitiken. Vi saknar en samordning av motståndet. Det är för mycket tal om storstäderna och medelklassväljarna.

Är du uppgiven eller hoppfull?
– Hade jag varit uppgiven hade jag väl inte gjort denna plattan.

Det tog fyra månader att göra skivan.Han jobbade från tidig morgon till sen kväll, varje dag. Helt som han tänkt sig blev skivan dock inte.
– Jag hade bestämt mig för att jag ville göra en uttalat politisk skiva, vulgär och med massor av slag under bältet. Fast den blev inte fullt så vulgär som min vision var och inte fullt så många slag under bältet

Mikael Wiehe är en legendar, den kanske mest kända ikonen för den proggmusik som växte fram under 1960- och 1970-talet. Kulturbloggen menar att det vuxit fram en ny generation av musiker och band med starkt samhällsengagemang och frågade om han hade koll på dessa band:
– Jag har inte haft tid för att lyssna in mig på dem, men jag ska göra det nu när nya albumet är klart. Jag har en lista på band jag ska lyssna på, berättade han.

Finns det opolitisk musik?
– Det är klart att man kan säga att allt är politik. Men om vi ska definiera politik som att försöka hitta ett system som reglerar människorna i ett samhälle, då finns det opolitisk musik. Också bra sådan.

Några exempel?
– ”She loves you, yeah, yeah” med Beatles.
– Billie Holiday
– Charlie Parker
– Bach
– Edit Piaf

Tio associationer
Vi på Kulturbloggen brukar låta våra intervjupersoner få tio ord och få svara vad de kommer att tänka på först när de hör det ordet.
Här är Mikael Wiehe associationer:

Malmö:
Världens centrum

Solidaritet:
Livsviktigt för de om inte har förmögenhet eller makt.

Göran Skytte:
En gammal vän

Välfärd:
Resultat av lång, stundtals ganska våldsam kamp mot den makthavande minoriteten.

Maud Olofsson:
Hade tyckt lika illa om hennes nyliberala politik om hon varit man.

Feminism:
En absolut nödvändighet. Framför allt som det är kvinnor som i första hand drabbas av nedskärningarna i Sverige.

Pirater:
Utanför Somalias kust: Ja

Vilks
(först en lång tystnad)
Även tokstollar har rätt till yttrandefrihet

Sankte Pär
Haha, ett skratt och sedan:
Vi får se om vi ses.

Klass:
Mot klass





Relaterat:
Mikael Wiehes hemsida
Recension av Ta det tillbaka i Göteborgsposten.
Helsingborgs Dagblad’
Expressen
Aftonbladet
Barometern
Intervju i SVT Kulturnyheterna med Wiehe om nya skivan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,