I samband med deras spelning på Arvika fick Kulturbloggen träffa Christopher Sander och Mattias Bergquist från [ingenting]. När de inte vill dricka vatten längtar de efter jävligt kall saft med lingon i och deras planer för sommaren består av att bada, dricka öl och flugfiska.
Christopher och Mattias träffades i mellanstadiet och har spelat ihop sedan de var elva. För sju år sedan startade de [ingenting] tillsammans med personer de lärt känna i gymnasiet.
Bandets popularitet har stegvis ökat ända sedan de själva spelade in sin första EP. Senaste skivan Tomhet, idel tomhet som producerades av Jari Haapalainen innehöll deras hittills största hit Halleluja!.
Trots framgångarna med senaste skivan och spelningar på några av Sveriges största festivaler kan medlemmarna i [ingenting] inte leva på enbart musiken. Vid sidan av bandet jobbar de med allt möjligt. Allt från att diska, måla, snickra och plugga till att ”torka rumpan på pensionärer, prostituera oss och sälja gräs på Sergels torg”.
Tidigare i år spelade ni på Dramaten och nu spelar ni på Arvika. Är det annorlunda att spela på en festival?
Mattias: ”När vi spelade på Dramaten var det mer planerat. Den största skillnaden var att vi spelade inför en sittande publik. Då kunde vi presentera musiken på ett annat sätt. Vi kunde spela vad vi ville och hur länge vi ville. Festivaler är mer tidsanpassade.”
Chrisopher: ”Vi älskar festivaler men det bästa är att föra musiken till en plats där den inte hör hemma. När det uppstår en kontrast och rummet bidrar till något spännande. Där folk inte förväntar sig att höra oss. Som att spela i en källare eller som för några dagar sen då vi spelade på gatan. Det var bland annat därför vi spelade på Dramaten,”
Om Tomhet, idel tomhet har ett tema så är det texter som börjar i mörker och slutar i ljus. Ångest som blommar ut i någonting hoppfullt. De är inte ett politiskt band med de sprider kärlekens budskap. Tron på solidaritet och att hjälpa varandra.
”Budskap och politik finns i musiken oavsett om man vill sprida det eller inte. För oss är det våra känslor som sprids men i slutet handlar allt om kärlek och rädslan för kärlek.”