• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Immigration

Skriv på för att barnkonventionen ska bli lag i Sverige: Följ kampanjen ”Flykten slutar här”

21 oktober, 2013 by Redaktionen

Processed with VSCOcam with p4 preset

”Flykten slutar här” är en kampanj som vill ge barn på flykt i Sverige en röst och uppmärksamma om att barnkonventionen inte är lag i Sverige. Det har man bland annat gjort genom att använda sig av Moving Street Art.

För att rikta ljuset på de 14 000 flyktingbarn som kommer till Sverige varje år och deras situation, har Unicef projicerat barnens siluetter på fasader och publika platser såsom på slottet, Kulturhuset och Medborgarplatsen i Stockholm, som skuggor av samhället och ibland oss. Man har alltså använt sig av Moving Street Art för att sätta ljuset på de glömda barnen.

Unicef samlar in namnunderskrifter på unicef.se för att få barnkonventionen att bli lag i Sverige och som man kommer överlämna till regeringens utredningsgrupp den 24 oktober. Hittills har över 27.000 svenskar skrivit på. Skriv under här.

Stora innovations- och kulturbloggar världen över har redan uppmärksammat hur Unicef Sverige, med hjälp av gatukonst, valt att belysa ett problem som flyktingbarns rättigheter i Sverige:

PSFK
Digital Buzz
Inhabitots
DesignTaxi
Popsop

Processed with VSCOcam with p4 preset

Processed with VSCOcam with p4 preset

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: barn, Immigration, samhälle

Vi möts i en värld – dansteater från verkligheten

29 april, 2012 by Rosemari Södergren

Vi möts i en värld
Manus och koreografi: Paula Fuenzalida
Musik: Anouar Brahem, Habib Al-Deek, Maung Myint San, Antonio Vivaldi och Linus Wallin.
Reality Dansteater i lokaler hos Improvisation & Co i Stockholm
Premiär 29 april 2012

Rima, en ung kvinna från Palestina möter Tina, en ung kvinna från Burma i en lokal hos de svenska immigrationsmyndigheterna. Där får de vänta länge – en typisk bild av hur det går till hos de svenska myndigheterna för immigration. Faktum är att människor som har kontakt med dessa myndigheter får vänja sig vid att deras tid inte anses så viktig, att vänta och vänta är verkligheten.
De två unga kvinnorna börjar prata med varandra och blir nästan vänner, de upptäcker att de har en hel del gemensamt och också en hel del olikheter.

Reality Dansteater är en grupp som jobbar med dans och teater som skildrar samhällsfrågor, I ”Vi möts i en värld” har de träffat två unga flickor från Burma och Palestina – deras berättelser ligger till grund för föreställningen. De två flickorna är filmade och hur de lever i Sverige idag syns på en filmduk samtidigt som spelet i väntsalen hos myndigheterna pågår på scen.

Vi kommer nära de två flickorna – och vi känner med dem i deras kluvenhet: de både längtar efter att komma in i det svenska samhället i sitt nya hemland, men de längtar också till sitt land, varifrån de tvingas fly från förföljelser. Att skildra händelser direkt från verkligheten kan skada det konstnärliga uttrycket, men Reality Dansteater klarar den balansgången imponerande bra.

Denise Olsson spelar en sammanhållande karaktär som ibland förstärker rörelserna för Tina eller Rima och ibland är någon utifrån, ibland är hon allmänheten. Hon är en skicklig dansare med stor uttrycksförmåga.

Det var roligt också musik både från Palestina och Burma finns med, det är inte så ofta som musik från dessa länder är med i svenska dansföreställningar.

”Vi möts i en värld” är den tredje och avslutande delen i en trilogi som tar upp olika sätt att leva vidare i andra tiden och på andra platser. Det slår mig att det sällan det är just kvinnor som är i fokus i en sådan här föreställning – och det gör mig glad att de får vara i centrum den här gången.

Lite skrämmande är det att trots att Sverige idag sedan ett par decennier tagit emot många människor från olika delar av världen är det ändå många som bor här som aldrig hört flyktingarnas berättelser, om hur de kan ha fått bo femton år i ett flyktingläger i Thailand eller levt med ljudet av bomber dagligen i Palestina. Vi lever många här i landet, men vi lever i olika verkligheter. Jag skulle vilja att den här föreställningen spelades på gymnasier och högstadier – och att publiken efteråt fick samtala om vad de sett, tillsammans med dansarna/skådespelarna eller som vi fick efter premiären, samtala med en representant för Burmakommittén.

I rollerna:
Denise Olsson, Paula Fuenzalida och Catrin Rodosi.

Läs även andra bloggares åsikter om Dansteater, Burma, Palestina, flyktingar, immigration, Reality Dansteater

Arkiverad under: Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: Burma, Dansteater, Flyktingar, Immigration, Palestina

Att komma till Sverige från Palestina eller Burma skildras i dansteaterpjäsen ”Vi möts i en värld”

13 april, 2012 by Rosemari Södergren

Vad händer när asylsökande, personer i exil eller flyktingar kommer till ett demokratiskt och stabilt land? Hur hittar de tillbaka till livet och har de några gemensamma drömmar? Det är frågor som dansteatergruppen Reality undersöker i projektet ”Oändliga verkligheter” där del 3 – ”” Vi möts i en värld” – har premiär 29 april.

I debatten kring dagens teaterkritik tas ofta upp frågan om teatern kan nå en ny publik och om teatern kan berätta något om människors liv idag. Projektet ”Oändliga verkligheter” tycker jag är ett bra exempel på när teatern försöker skildra människor i dagens värld på ett konstnärligt sätt.

Vi möts i en värld är en video dansteaterpjäs baserad på intervjuer med två unga tjejer som kommer från Palestina respektive Burma. Det är del 3 av dansteatertrilogin ”Oändliga verkligheter”.

Genom två parallella historier skildrar Reality de drömmar, frågor och den frustration som kan uppstå hos flyktingar och asylsökande i ett nytt land.

I ett pressmeddelande berättar arrangörerna:

Reality vill med sin föreställning arbeta för mångkultur och fred. Och genom föreställningen öppna upp för en debatt som kan bekämpa rasism, rädslor och förtryck.
Efter föreställningen kommer det finnas möjlighet till diskussion tack vare medverkan av våra samarbetspartner.

Manus och koreografi:
Paula Fuenzalida
Regi:
David Bascuñán Miranda
Medverkande: Catrin Rodosi Denise Olsson Paula Fuenzalida

Mer om föreställningen på dess Facebooksida.

Du kan läsa mer om projektet på dess hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om dansteater, Palestina, Burma, samhälle, kulturpolitik, immigration, flyktingfrågor

Arkiverad under: Scen Taggad som: Burma, Dansteater, Flyktingfrågor, Immigration, Kulturpolitik, Palestina, samhälle

Little Bee av Chris Cleave – en bok att bli förälskad i

16 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Little Bee
Författare: Chris Cleave
Förlag: Brombergs
ISBN10: 9173373842
ISBN13: 9789173373845

Jag blir förälskad i romanen Little Bee direkt, för första sidan. När jag läst några kapitel och inser att det är en man som skrivit den blir jag förvånad.

Boken är skrivet utifrån två kvinnors perspektiv, båda berättar i jag-form: Little Bee som är en 19-årig kvinna från Nigeria som precis av misstag släppts ut efter att ha suttit inlåst två år i en flyktingförläggning i Storbritannien och Londonbon Sarah O’Rourke, en karriärkvinna i trettioårsåldern som driver ett nöjes- och sminkmagasin för kvinnor.

Little Bee som kommer från en by på landsbygden i Nigeria ser på företeelser i vår värld ur sin synvinkel och det är något vi har en del att lära av.

Vi får uppleva fördomar och förutfattade meningar som människor i västerländska medelklassen har om flyktingar. Hur människor inte tror på att det är farligt att återvända till hemlandet för en flicka som varit vittne till soldaternas övergrepp över en by. Att immigrationsmyndigheter inte förstår att hon riskerar livet.

Det är hemskt att läsa vissa delar. Kan det vara möjligt att Storbritannien låser in flyktingar i flera år medan de väntar på beslut om de ska få uppehållsstånd eller ska slussas tillbaka till sina hemländer?

Vi möter också den nyblivna änkan Sarah och via hennes perspektiv möter vi västvärldens medelklass som vill göra det som är rätt, men känner sig maktlös och uppgiven.

Bokens stora styrka är dess språk, bilderna är rentav poetiska och det är metaforer och bilder som gör att jag ser saker med nya ögon.

Men som alla förälskelse sker något när vi lärt känna föremålet för vår förälskelse. Antingen fördjupas förälskelsen till kärlek eller så svalnar förälskelsen av. När jag kommer längre in i boken blir det en ganska tragisk berättelse som inte ger mycket hopp. Det gör ont. Det är är en förälskelse som gör ont.
Den skildrar en historia som bör berättas och på ett sätt som känns äkta, trovärdigt.
Andra delen är dock mörk, kanske för mörk. Min förälskelse i boken förvandlas till ett gnagande obehag – som har med vad den faktiskt berättar att göra.

Brombergs blogg berättar mer om Little Bee.

Läs även andra bloggares åsikter om Chris Cleave, Little Bee, språk, bokrecension, Nigeria, immigration, invandring

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension, Chris Cleave, Immigration, invandring, Little Bee, Nigeria, språk

Att söka en bättre framtid är inget brott

18 mars, 2010 by Rosemari Södergren


Att söka en bättre framtid är inget brott.
Människor från olika länder kommer till Sverige och söker uppehållstillstånd och asyl.
En del har svårt förföljda i sina länder, andra kommer mer för att de vill söka sig en bättre framtid i ett land där det finns fler möjligheter.
Det är inget brott. Alla söker vi väl en bra framtid.

Ändå låser svenska myndigheter in människor som söker asyl. Det är ren och skär skam för Sverige.

Igår, 17 mars, handlade Uppdrag granskning om flyktingfrågan och om invandrarpolitik med fokus på Vellinge och flyktingmottagandet.

Sydsvenskan berättar om detta:

Vad var det som fick Vellinge kommun att svänga i flyktingfrågan? Kommunalrådet Göran Holm (M) gav två besked i SVT:s Uppdrag granskning igår – ett inför öppen kamera, ett annat inför dold mikrofon.

Frågan är om det var partipiskan som gjorde att Vellinge tog emot några flyktingar – eller om de kom till insikt självmant. Spelar förstås roll för de som kommer dit. Är de det allra minsta välkomna?

Jag förstår inte hur någon kan tycka att det är problem att människor vill söka sig en bättre framtid. Problemet är väl om vi har en politik och ett samhälle som försvårar och hindrar dem från att jobba eller studera och komma in i samhället. Om alla som kommer hit kan tillföra samhället saker genom att jobba eller starta småföretag eller utbilda sig är väl bara bra?

Aftonbladet har berättat om flera mycket olyckliga fall som visar hur illa det kan gå när människor inte får ett mänskligt bemötande:

Mannen var nerblodad men det visade sig snabbt att blodet inte kom från personerna han slängt föremålen på. Blodet kom från honom själv. Mannen kunde inte berätta om varför han var så upprörd. Med hjälp av nål och tråd hade han sytt igen sin egen mun i protest.

När medier jobbar som Uppdrag Granskning i det här fallet, då känner jag att medier gör det som är deras roll: granskar makthavare.
Men när det som i fallet med kärnkraften kan påstå att en fjärdedel av svenska befolkningen är en majoritet: då undrar om inte vissa rubriksättande journalister borde läsa lite med enkel matematik.
Från SVT Nyheter:

Kärnkraften är det bästa energialternativet med tanke på miljön och jobben. Det säger var fjärde svensk i en ny Sifo-undersökning.

Hallå där. Tre fjärdedelar tycker uppenbarligen inte att kärnkraft är ett bra alternativ.

Mer om kärnkraften hos Alliansfritt.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om flyktingar, immigration, uppdrag gransking, journalistik, svt, kärnkraft, statistik, matematik

Arkiverad under: Scen Taggad som: Flyktingar, Immigration, Journalistik, SVT, uppdrag gransking

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Klimatet i terapi – alla vägar att hitta sig själv är användbara och till hjälp

Klimatet i terapi Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Klimatet i terapi – alla vägar att hitta sig själv är användbara och till hjälp

Gör avtryck med egentillverkad spontanitet på första soloalbumet – Dreams av Adam Forkelid

Adam Forkelid Dreams 4 Inspalad … Läs mer om Gör avtryck med egentillverkad spontanitet på första soloalbumet – Dreams av Adam Forkelid

Innerlig och svängig vokaljazz i förstklassigt utförande – Rigmor Gustafsson / Erik Söderlind i Råda Rum

7/11 2025 Råda Rum i … Läs mer om Innerlig och svängig vokaljazz i förstklassigt utförande – Rigmor Gustafsson / Erik Söderlind i Råda Rum

Teaterkritik: Eriks och Elisabeths semester – en tragikomisk show om livets svindlande vägar

Eriks och Elisabeths semester Manus och … Läs mer om Teaterkritik: Eriks och Elisabeths semester – en tragikomisk show om livets svindlande vägar

Teaterkritik: Orosdanser – nutida koreografi över vår kollektiva oro

Orosdanser Manus och regi Ada … Läs mer om Teaterkritik: Orosdanser – nutida koreografi över vår kollektiva oro

Berörande och bildande med komisk knorr – Musikalisk presentation av två visböcker, Lunchteater med Martin Bagge & David Anthin

v 45 4-7/11 2025 Lunchteatern … Läs mer om Berörande och bildande med komisk knorr – Musikalisk presentation av två visböcker, Lunchteater med Martin Bagge & David Anthin

Filmrecension: Nord – vackert och magiskt

Nord Betyg 4 Svensk biopremiär 7 … Läs mer om Filmrecension: Nord – vackert och magiskt

Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Johan Gry i monologen Abrahams barn. … Läs mer om Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Bugonia Betyg 5 Svensk biopremiär 31 … Läs mer om Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Formidabel bedrift berör – A Letter to Eje Thelin med Göteborg Jazz Orchestra & Nils Landgren

Göteborg Jazz Orchestra och Nils … Läs mer om Formidabel bedrift berör – A Letter to Eje Thelin med Göteborg Jazz Orchestra & Nils Landgren

Det jazziga överväger när arvet från groove-pionjärer delikat förvaltas – Headhunters hos Playhouse

5/10 2025 Valand i Göteborg … Läs mer om Det jazziga överväger när arvet från groove-pionjärer delikat förvaltas – Headhunters hos Playhouse

En bok om hösten – höstmys mellan pärmar

Titel: En bok om hösten Text, bild … Läs mer om En bok om hösten – höstmys mellan pärmar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in