• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Ibsen

Ett dockhem i Dramatens nya tolkning skildrar mannens fängelse minst lika mycket som kvinnans

15 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Ett dockhem
Dramaten, Lilla scenen
Av Henrik Ibsen
Översättning Klas Östergren
Iscensättningen slutförd av Benoît Malmberg och ensemblen
Premiär 15 maj

Det är vidunderligt att en pjäs som första gången hade premiär 1879 kan berätta något om äktenskapet fortfarande – eller rättare sagt om relationen mellan en man och en kvinna i ett fast förhållande med barn och hus. Ibsens ”Ett dockhem” har spelats världen över och också fått fortsättningar där dramatiker fantiserat kring fortsättningen.

Premiären var planerad och annonserat till lördagen den 12 maj, men bara några dagar före premiär kom beskedet att regissören hoppat av och att premiären därför blev uppskjuten några dagar. Föreställningen den 15 maj blev istället premiär – och till den hade Dramaten redan sålt biljetter, vilket förde med sig att salongen fick en annan publik än den vanliga premiärpubliken. Tre gymnasieklasser från olika delar av Sverige fyllde teatern.

”Ett dockhem” handlar om Nora och Torvald Helmer som varit gifta sedan åtta år och har två barn. Pjäsen börjar strax före jul då familjen är fylld av förväntan inför nyår då Torvald ska börja sitt nya jobb som chef för en bank. Familjen ska äntligen bli välbärgad. Livet leker. Torvald älskar sin vackra fru Nora som han ofta kallar sin docka, de har ett vackert hem och nu ska de få gott om pengar.

Så klart är det en bubbla. Under ytan ruvar ett stort problem. Några år tidigare var Torvald svårt sjuk och behövde få behandling i Italien – vilket familjen inte hade pengar till och Noras rika far som låg för döden vägrade att bistå med pengar. I smyg lånade då Nora pengar av advokaten Krogstad, en ful figur som var illa ansedd i bygden. Nora lurade sin man och sade att pengarna kom från hennes far, som ju dog lägligt i den vevan och därför inte kunde berätta att han inte gav dem pengar.

När ”Ett dockhem” spelades i slutet av 1800-talet väckte den debatt och upplevdes som starkt kontroversiell. För en nutida publik är slutet inte särskilt kontroversiellt. En svensk publik är van vid kraschade förhållanden. Men just att förhållanden kraschar säger väl något om att innehållet fortfarande har något att säga nutidens människor. I programmet till Dramatens uppsättning av ”Ett dockhem” skriver författarna Maria Sveland och Katarina Wennstam:
I verkligheten, den ack så omtalade, visar alla statistiska undersökningar att kvinnor blomstrar psykiskt och fysiskt när de skiljer sig. Ett faktum som hänger samman med den brist på jämställdhet som tyvärr återfinns i de flesta förhållanden, I verkligheten kan skilsmässan vara det som räddar dig tillbaka till livet. Man brukar säga att bakom varje framgångsrik man står en kvinna (med trötta ben och migrän). Bakom varje framgångsrik kvinna däremot, är chansen stor att du hittar en skilsmässa.

Scenen i föreställningar var avskalad och bestod bara av några stolar runt väggarna och en gungstol. På stolarna satt de skådespelare som inte var med i spelet för tillfället. En snygg scenisk lösning som gav teaterkänsla på ett positivt sätt. Det kändes extra tydligt när en stor del av publiken var gymnasieungdomar som förmodligen är mycket mer vana vid att se film. Det är bra att uppleva skillnaden mellan teater och film, två medier som kan vara starka på olika sätt. Jag är glad att dessa ungdomar fick se just denna teaterföreställningen.

Skådespelarna var klädda i tidstypiska kläder från slutet av 1800-talet och använde både ord och språk från den tiden och nutida sätt att tala. Det fungerade bra och gav både nutidskänsla och en känsla av den tid då Ibsen skrev den.

Jag är verkligen nyfiken på varför regissören hoppade av. Vad är det som regissören inte ställer upp på i föreställningen? Ur Aftonbladet:
Tre dagar innan premiären hoppar regissören Kjersti Horn av produktionen av ”Ett dockhem” på Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. Enligt Dramaten beror avhoppet på konstnärliga meningsskiljaktigheter.
”Oförutsedda händelser uppstår ofta i konstnärliga processer. Den här gången blev det på det här viset och nu går vi vidare och har premiär”, säger Marie-Louise Ekman, konstnärlig chef och vd för Dramaten, i ett pressmeddelande.

Föreställningen som väl därför till stor del måste betraktas som skådespelarnas version är en bitvis rolig men också spännande uppsättning – och då menar jag spännande som i en thriller. Den som inte vet slutet sitter på helspänn och undrar hur det ska gå, det är skickligt upplagt. Den som vet slutet, är ändå osäker, för han/hon vet inte om skådespelarna valt att ändra slutet eller inte. Samtidigt finns det mycket att reflektera över, hur mycket har egentligen ändrats? Hur jämlika är äktenskap idag och hur behandlas kvinnor? I många sammanhang ses kvinnor nog fortfarande mest som kuttersmycken.

Det är sjätte gången som Dramaten sätter upp ”Ett dockhem”. Första skådespelerskan som spelade Nora på Dramaten var Harriet Bosse, som var gift med August Strindberg ett par år. I Dramatenbloggen kan du läsa om alla sex uppsättningen av ”Ett dockhem”.

Den här föreställningen handlar för mig minst lika mycket om Torvald som om Nora. Den berättar lika mycket om en man som är fångad, fängslad, i en mansroll som för honom till katastrofen, eftersom den gör att ingen vågar berätta sanningen om något för honom. Han lever i en falsk bubbla där han inte får några äkta kontakter med människor omkring sig. Ett dockhem i Dramatens nya tolkning skildrar mannens fängelse minst lika mycket som kvinnans fängelse. Kvinnan är trots allt den som vaknar upp, reser sig och gör något för att förändra situationen. Kvinnorna är de starka karaktärerna medan männen är fångade sin sina livsroller.

Det var tre gymnasieklasser på premiären. Jag gissar att de har en hel del intressanta diskussioner om mansroller efteråt. Hoppas många, många gymnasieklasser hittar dit. Den är perfekt för den målgruppen, en och en halv timme fängslande dramatik som utgångspunkt för mycket att samtala kring när det gäller relationer.

Dramat är så skickligt skrivet. Att Nora hade fixat något som har med ekonomi att göra var banbrytande, kontroversiellt och stort i slutet av 1800-talet. Inte förrän 1920 räknade gifta kvinnor som myndiga och fick rätt att själva ta hand om sin ekonomi. Innan dess hade mannen rätt att bestämma över sin frus tillgångar. Den som har hand om ekonomin, har ofta makten.

I rollerna
Nora Julia Dufvenius
Torvald Erik Ehn
Krogstad Zardasht Rad
Doktor Rank Hannes Meidal
Fru Linde Thérèse Brunnander

Scenografi och kostym Jan Lundberg
Ljus Tobias Leira, Magnus Pettersson
Peruk och mask Eva Maria Holm

Foto: Roger Stenberg

Relaterade artiklar: Kulturnytt

Läs även andra bloggares åsikter om Dramatten, Ibsen, Ett dockhem, jämställdhet, äktenskapet, mansroll

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramatten, Ett dockhem, Ibsen, jämställdhet, mansroll

Från premiär på Stadsteatern för tre Ibsenpjäser

4 oktober, 2010 by Rosemari Södergren



Människans oförmåga att tillåta sig själv att vara lycklig, att skam- och skuld står i vägen för att leva i kärlek. Det är ett tema för tre olika Ibsenpjäser som alla hade premiär på Stockholms stadsteater lördag den 2 oktober: Rosmersholm, Byggmästare Solness och Lille Eyolf.

Alla tre spelar på temat om kontrasten mellan ideal och verklighet och hur vi bär på skam och skuld som hindrar oss att leva fullt ut. Alla tre föreställningarna samma uppsättning skådespelare: Samuel Fröler, Petronella Barker, Jakob Eklund, Åke Lundqvist, Jan Mybrand, Helena Af Sandeberg och Ida Engvoll.
De delar ganska jämnt mellan biroller och huvudroller.

Föreställningarna spelades i ett sjok på premiärdagen men spelas var för sig under hösten. Det är kortare pjäser utan paus och absolut oerhört intressanta för alla som funderat på frågor kring kärlek och relationer. Människans oförmåga att tillåta sig själv kärlek. hur människor låter sig tungas av skam och skuldkänslor.

Föreställningarna spelas på ett scengolv i stort sett utan dekor och med tre väggar med tapeter med stora bilder på norska fjäll med stugor klättrande längs bergsväggarna. Avskalat med rymd.

Människorna i dessa tre Ibsenpjäser går som om de bokstavligt och för evigt är instängda på botten av en dal längst in i fjorden. Som regissören Ole Anders Tandberg skriver i programmet:

Runt om tronar fjäll åt alla håll. Solglimten på fjälltopparna lockar narraktigt som funnes det ett förlovat land på andra sidan. Där finns den fria tanken och där finns kanske också den sexuella extasen, fri från skuld. Där, i drömmen och i döden.
Solness vill bygga ett hus med höga torn men lider av svindel. Dröm förblir dröm. Människan kommer inte ut ur verklighetens fängelse. Inte ur ur dalgången. Åtminstone inte med idealen i behåll.

De tre föreställningarna går att boka och se var för sig men det går också att boka dem och se i ett sjok. Det är rätt intressant att se tre föreställningar med likartat tema, samma skådespelare fast i olika berättelser.

Kattkorgen var också med på premiären av de tre Ibsenföreställningarna.

 

Relaterat:
Dagens Nyheter, Kulturnytt och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Stadsteatern, Ibsen, recension, teater, ångest, ideal

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: ångest, Ibsen, ideal, Recension, Stadsteatern, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
nya casinon utan svensk licens
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

En lockton i ödemarken: om människans … Läs mer om Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Detektiven från Beledweyne Betyg 5 Visas … Läs mer om Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Beautiful Souls Av Tana … Läs mer om Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Filmrecension: Förlorade illusioner

Förlorade illusioner Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Förlorade illusioner

Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Hösten bjuder på Europas historia på 100 … Läs mer om Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Pontus Stenshäll tar sig an Franz Kafkas … Läs mer om Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Thomas Ostermeier står för regi i … Läs mer om Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Dungeons & Dragons: Honor Among … Läs mer om Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Frölunda Kulturhus 24/3 … Läs mer om Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Körsbärsträdgården Av Anton … Läs mer om Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in