En gång i tiden fruktade de Satan, numera räds tidernas mest inflytelserika post rock-band ingenting. Med nya skivan Hardcore Will Never Die… But You Will sluts cirkeln. Mogwai har nämligen valt att återförenas med Paul Savage som producerade deras debutalbum tretton år tidigare.
Så här lät det när Kulturbloggen mötte upp bandets frontman Stuart Braithwaite på Clarion Hotel i Stockholm.
Hur kändes det att återigen arbeta med Paul Savage?
Han är en av de bästa producenterna i Glasgow, men han har hemska matvanor.
Har ni utvecklats under de tretton år som gått sedan senast ni arbetade med honom?
Det har vi antagligen, vi har åtminstone vuxit med en bandmedlem och tekniskt sett så är vi på en helt annan nivå. Egentligen har vi inte utvecklats utan snarare fått fler erfarenheter. Även Paul är mycket mer erfaren nu. Sedan han producerade vår debutskiva har han bland annat jobbat med The Phantom Band och Franz Ferdinand.
Sedan er senaste skiva The Hawk is Howling från 2008 har Barry Burns och John Cummings flyttat från Glasgow. Har det påverkat låtskrivandet på nya skivan?
Till viss del var låtskrivarprocessen annorlunda från tidigare men alla var i Glasgow när vi repade in låtarna. Var och en skrev egna demos som vi skickade till varandra så alla kunde höra vart vi var på väg.
Förra året spelade ni in konsertfilmen Special Moves. Är ni annorlunda live än på skiva?
Det är en stor skillnad – vi är mer högljudda och mindre tillbakadragna på scen. Anledningen till att vi valde att dokumentera just det här specifika liveframträdandet var helt enkelt på grund av omständigheterna. Vi hade varit på turné under en längre tid och var inne i en period då vi själva tyckte att vi var väldigt bra live.
Vilka är era influenser?
Jesus and Mary Chain, The Cure, Joy Division, Sonic Youth och Kraftwerk.
Ni var ett av banden The Cure valde att ta med sig på Curiosa-turnén.
Ja, det var fantastiskt. De var jättetrevliga och bjöd oss på Dom Pérignon.
Hur många gånger har ni varit i Sverige nu?
Någonstans mellan fem och tio gånger. Vi gillar Sverige, Henrik Larsson (som spelade i fotbollsklubben Celtic i Glasgow) kommer ju härifrån.
Hur är det att som band komma från Glasgow?
Det är en bra plats att komma ifrån fast det är lite stökigare än i Sverige. Musikscenen i Glasgow är rätt så unik och det finns flera aspekter av den skotska kulturen som är hälsosam för kreativa människor.
Det är flera skotska band som sagt att de känner sig som hemma i Sverige. Tycker ni att det finns likheter mellan Sverige och Skottland?
Det finns vissa paralleller, framför allt musikintresset, kylan och isoleringen från de stora europeiska städerna.
Pitchfork har en intressant intervju med Stuart Braithwaite som du kan läsa här.
Hardcore Will Never Die… But You Will släpps den fjortonde februari, här kan du se musikvideon till Rano Pano: