Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Frankrike

Filmrecension: Eden – andra halvan blir lika ytlig som livet filmen skildrar

by

edenfilm450

Eden
Betyg 3
Svensk biopremiär 14 augusti 2015

Eden är löst baserat på regissören Mia Hansen Løve brors upplevelser som dj i två decennier. Vi får följa med karaktären Paul (spelad av Felix de Givry) genom Frankrikes housescen från 90-talet till nutid. Paul och hans bekantskapskrets älskar garage som är något slags fusion mellan house och disco. Ganska fort etablerar de sig som dj:s med kontakter i branschen (Daft Punk bland andra) och genererar stora spelningar på diverse klubbar. Flera år senare startar de egna klubbar och bokar liveframträdanden med disco-artister från USA.

Filmen är indelad i olika kapitel, förmodligen för att filmen sträcker sig över 15 år. Dock fortsätter filmen i nästan samma tempo filmen igenom; korta ordväxlingar, långa imponerande klubbscener, musik och kokain. Vi följer Paul då han reser, spelar på klubbar och byter flickvänner. Vi bjuds således på den där bekanta mixen av verklighet och fiktion som är ett vanligt europeiskt stilgrepp.

Det finns en sanning i att vi som växt upp priviligierat på 1990- och 2000-talet inte velat växa upp, att det varit möjligt för oss att leva över våra tillgångar. Klubbscenen är liksom det mesta beroende av trender och när de dör, dör möjligheten att skjuta upp det oundvikliga – det vill säga verkligheten. Mia Hansen Løve väljer att skildra den här tiden genom att låta musiken tala, och det lyckas hon med under filmens första halva. Sedan blir filmen lika ytlig som det livet hon försöker skildra – medvetet eller omedvetet. Man måste verkligen älska den här musiken och den här tiden för att kunna omfamna den här filmen, den räcker inte för oss som är ute efter mer än nostalgi.

Filmrecension: Zarafa – årets julfilm för hela familjen

by

zarafa

Zarafa
Betyg 4
Sverigepremiär 25 december 2015

Zarafa är en underbart tecknad, vacker och spännande berättelse för barn från sju år och uppåt. Den handlar om en afrikanska pojke, Maki, som blir tillfångatagen av slavhandlare. Maki lyckas fly och i tumultet kring flykten möter han en giraffunge som han blir vän med. Livet kompliceras dock då just den giraffungen fångas in för att bli en gåva till den franske kungen.

Filmen är inspirerat av verkliga händelser då en giraffunge på 1800-talet fraktades som kunglig present från Sudan till Frankrike.

Berättelsen skildrar mänskligt liv med orättvisor, vänskap, svek och den är gripande. Jag hoppas få se fler filmer av de två franska regissörerna Rémi Bezançon & Jean-Christophe Lie.

En liten del i handlingen jag fastnade för var berättelsen om de två tibetanska tvillingkorna – där den enas själ levde vidare i en fjäril. Vackert, vemodigt och med stor respekt för olika religioner.

På svenska biografer är den textad på svenska men den som vill se den dubbad till svenska kan göra det med hjälp av en app. Distributörerna till filmen i Sverige berättar om appen med den upplästa textremsan:
För att tillgängliggöra denna film utan att den är dubbad (vilket vi inte har cash till) testas en revolutionerande teknik där den yngre publiken genom hörlur och mobiltelefon under visningen kan få undertexterna upplästa, som ett stöd för att hänga med i filmens handling.
Tekniken bygger på så kallad ljudidentifikation som till exempel appen Shazam använder sig av.

Så här går det till:
Före publiken går in i salongen laddar man ner ljudfilen Zarafa i appen ”Tillgänglig Bio”. När filmen startar i salongen synkas filmljudet automatiskt via mobilens mikrofon. Detta fungerar bra med en hörlur i örat för de mindre barn som ännu inte hinner med att själva läsa undertexterna. Ingen uppkoppling krävs.
Detta är alltså en smidigare, och modernare, lösning istället för en vuxen som viskande hjälper till med undertexterna;).

Jag har inte prövat den metoden, jag såg filmen med den svenska texten till.

För mig är det här årets julfilm för hela familjen. Den är välgjord animerad men också berättad så den ger både gammal och ung något. Den berättar inte allt rent ut, utan det finns saker att fundera på och prata om efteråt. Den lämnar en del åt tittaren att själv lista ut. Den är bland de bästa tecknade filmerna jag sett på många år.

Filmen kommer att visas på följande orter:
Stockholm, Göteborg, Uppsala, Lund, Helsingborg, Västerås, Borås, Karlstad, Umeå, Norrköping, Jönköping, Visby och Växjö, Tollered
Fler städer tillkommer.
Zarafa visas även på skolbio över hela landet och filmhandledning är tillgänglig på Svenska Filminstitutet/Film i skolan.

Filmrecension: 100 steg från Bombay till Paris

by

100_stegfranbombaytillparis

100 steg från Bombay till Paris
Betyg 4

En indisk familj tvingas från Indien under tragiska omständigheter. Familjen är duktig på att driva restaurang och den nästa äldste sonen, Hassan, är en duktig kock. Familjen söker ett bättre liv i Europa och hamnar i en liten fransk stad i södra Frankrike. Där startar de en indisk restaurang, en stor utmaning just i Frankrike eftersom fransmännen har ett eget kök som de är stolta över. Dessutom finns det en prisbelönad fransk restaurang precis mitt emot, på samma gata. Den restaurangen har dessutom fått den fina utmärkelsen en Michelinstjärna och besöks med jämna mellanrum av högt uppsatta ministrar.

Det blir en kraftig konflikt mellan den förnäma restaurangens ägare, suveränt spelad av Helen Mirren.

Helen Mirren är en skicklig brittisk skådespelerska, kanske allra mest känd för sin roll i Stephen Frears film The Queen (2006) där Mirren spelar huvudrollen som drottning Elizabeth II. Denna rollprestation gav Mirren priset för Bästa kvinnliga skådespelare vid Filmfestivalen i Venedig, en amerikansk Golden Globe för Bästa skådespelerska i en dramaproduktion samt sist men inte minst en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll vid Oscarsgalan 2007.

Skådespelarna är ett skäl till filmens höga betyg av mig. Helen Mirren imponerar liksom Om Puri i rollen som familjefadern, Amit Shah som Hassans äldre bror Mansur och sist men inte minst Manish Dayal som Hassen. Manish Dayal måste fått sitt definitiva genombrott internationellt nu och vi kommer att få se hans uttrycksfulla ansikte i många filmer framöver, det är jag säker på. Manish Dayal är född i USA 1983 och har tidigare varit med i bland annat Trollkarlens lärling (2010) and Walkaway (2010).

”100 steg från Bombay till Paris” bygger på Richard C. Morais roman E”n fransk curry – 100 steg från Bombay till Paris” som nu förstås finns tillgänglig i bokhandeln.

100_steg_fr-n_Bombay_till_Paris3Bilderna och miljöerna är ytterligare två skäl till mitt höga betyg för filmen. Matbilderna får de att vattnas i munnen men ändå håller regissören Lasse Hallström det på rätt sida av gränsen så det inte blir rena rama matporren.

Det är en varm sympatisk film, en typisk feel-good-film och det är skönt med en film utan våld som den dominerande faktorn. Även om det är en vacker berättelse väjer den inte för samhällsproblem: så klart möter den indiske familjen fransk rasism. Visst är det en hel del i filmen som är förutsägbart och jag blir inte överraskad särskilt mycket av handlingen, däremot sitter jag och småskrattar av och till för dialogerna och karaktärernas roliga kommentarer. Filmens värde och styrka ligger inte i det dramatiska och oväntade utan i att det är en fin skildring av människor som vågar gå nya vägar och vågar gå in i konflikter och våga lösa konflikter. En film om det fina i människor och om vad som kan förena oss.

Det är inte en film som kommer att få en lång rad Oscarsnomineringar – men det är en varm och stark film om solidaritet mellan människor. Och en reklamfilm med bra indisk mat, det är det. Jag bara måste äta indiskt på en bra indisk restaurang i helgen.

100 steg från Bombay till Paris
Regi: Lasse Hallström
Medv: Helen Mirren, Om Puri, Manish Daya

100_steg_fr-n_Bombay_till_Paris

100_steg_fr-n_Bombay_till_Paris2

Ministern – en annorlunda politisk thriller

by

Ministern
Betyg: 4
Svensk biopremiär: 18 maj 2012

I ”Ministern” får vi följa den franska transportministern Bertrand Saint-Jean och hans vardag som är präglad av politiskt spel, krishantering och en gnutta privatliv.

Filmen inleds med en trafikolycka där många ungdomar förorsakats och ministern måste reda ut och hantera konsekvenserna av denna. Detta är början på en historia där vi får följa Saint-Jean i hans arbete inom politiken. Rävspel, media och kampen mellan statligt eller privatiserat är grundpelarna i historien.
Ministern är en film där vi på ett nytt sätt får se hur det går till i maktens korridorer. Det är inte bara ministern själv som står i centrum utan hela hans team av rådgivare, chaufförer, säkerhetsvakter, etc. Filmen är väldigt spännande och medryckande. Man knyter an direkt till huvudkaraktärerna och sympatiserar med dem och deras arbete.

Det som fick mig att gilla denna film var att den är välgjord och den är trovärdig, filmen känns väldigt ärlig. Det är främst Saint-Jean i egenskap av minister vi får följa men vi får även se hur han försöker väva in sitt privatliv i sin politikerkarriär. Det finns inslag av krokodiler, drömmar, moral och fest. Att man på en gång får respekt för och gillar Saint-Jean gör att man gillar filmen. Olivier Gourmet i rollen som transportministern gör en strålande insats.

Ministern borde man se om man gillar spänning på en annan nivå än vad en ”vanlig” thriller har att erbjuda. Att filmen är fransk gör den ännu bättre. Vi får ta del av den franska mentaliteten som enligt mig är en blandning av öppenhet och hårdhet, vilket jag tycker är tilltalande. Filmen har tidigare fått bra recensioner och belönats med många priser. Och det är en film jag tror att många kommer att tycka om.

Text: Lisa Pousette Blomé

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Aftonbladets skribent menar att det är dåligt med 150.000 nya statliga jobb i Frankrike

by

Jag satte morgonkaffet i halsen när jag läste en så kallad analys av franska presidentvalet av Wolfgang Hansson i Aftonbladet.
De åsikter Wolfgang Hansson ger uttryck för borde göra att Svenska Dagbladets ledarredaktion rekryterar honom på direkten. Det är en analys som är helt färgad av högerns syn på EU och den finansiella krisen.

Wolfgang Hansson skriver att om Frankrike får en president (han syftar på Hollande) som vill ta Frankrike ur den ekonomiska krisen genom att skapa fler jobb då:

Om han blir vald till president och gör allvar av sina planer stirrar Europa snart ner i avgrunden igen.
Börserna kommer att rasa och med det människors tro på framtiden. Räntorna för problemländer som Spanien. Italien och Portugal kommer att stiga. Inte ens Frankrike går säkert.
En sådan utveckling skulle givetvis påverka den ekonomiska tillväxten i Sverige negativt.

Söndag den 22 april hålls första omgången i presidentvalet i Frankrike. DN skriver: Vallokalerna har öppnat, och striden väntas stå Nicolas Sarkozy och François Hollande.

Opinionsmätningar visar att striden kommer att stå mellan just dessa två: sittande presidenten Sarkozy och utmanaren Hollande, från vänster.

Francois Hollande har talat om att han är emot den europakt som EU-länderna knutit för att snåla sig ur finanskrisen. Hollnde tycker det är fel att bara spara sig ur krisen och att åtstramningar inte är enda effektiva metoden. (Till saken här ju att det bara är de lågavlönade grupperna som åtstramningarna drabbar, företagsägare och välavlönade VD:ar gynnas trots nedskärningspolitik).

Wolfgang Hansson skriver att Hollande vill använda europeiska centralbanken för att satsa sig ur krisen. Med andra ord spendera mer pengar. Vilket Tyskland säger blankt nej till.

Att vilja satsa för att ta sig ur en kris istället för att svälta sig igenom den – det är inte Hollande ensam om. Förr har också den taktiken gett Sverige välfärd.

Det är sorgligt att Aftonbladet på nyhetsplats ger utrymme för ett budskap som så förrädiskt låtsas att det skulle vara en katastrof att få en annan inriktning på Europa än den högerdominerade.
EU och Europa har kört högerns väg – och vi ser hur det har gått. Vad är det som säger att det inte finns något annat sätt att ta itu med krisen på? Vad säger att det inte skulle vara en effektiv metod att ostaten sätter igång att bygga bostäder, anlägga vägar, satsar på mer personal inom vård, skola och omsorg? Ju fler som arbetar och får inkomster som de kan handla för desto bättre för butikerna och staten får skattemedel och den goda bollen är i rullning.

Mer om det franska valet:
Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 och Aftonbladet 3. och hos Rapport och mer hos Rapport.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,