FRA-lagen

”Jag har träffat flera statsministrar i hemlandet och andra länder men aldrig en så enkel, obyråkratisk och tålmodig människa.”

En halalslaktares ord i DN om högerregeringens statsminister Reinfeldt.

Överallt på redaktioner som bevakar politik är det nu fokus på att det är halvtid för högeralliansens regering. DN har tagit fasta på att Reinfeldts popularitet sjunkit sedan valet för två år sedan.

Den stora morgontidningen har gjort en rundvandring och låtit olika personer utifrån olika synvinklar få kommentera Reinfeldt.

Häromdagen läste jag en krönika i tidningen Journalisten där tidningens nya chefredaktör Helena Giertta formulerade sina tankar kring journalistens uppdrag.

En man i bekantskapskretsen gick så långt att han menade att yttrandefrihet bara var en fråga som berörde journalister. Det är förstås inte sant. Men faktum är att det skulle bli en väldigt tyst debatt om inte journalisterna fanns där och ständigt försvarade den. Ibland får de hjälp av nätfolket, bloggarna, men alltför sällan av politikerna. Med utlasning, korta projektanställningar och en alltmer osäker arbetsmarknad blir det svårare att hävda den journalistiska integriteten. Nya publiceringsverktyg, lycksökare och guldjakt kan göra oss osäkra. Men om vi inte slår vakt om journalistiken, nyfikenheten, lusten att berätta så kommer vi att bli ännu mer osäkra och rädda.

I länder där journalister inte får jobba fritt är det tydligt vad man slåss för. Men vi får inte förtröttas när vi kollar kommunernas diarier, myndigheternas post, lyssnar på de små människorna och tar fram relevanta fakta. Kanske förändrar det inte världen, men det gör åtminstone vår del av världen lite mer rättvis.

De svenska stora drakarna befinner sig ljusår från den etiska inställningen. Medierna har ju tälivat i att skrika ut att undergången är nära på grund av det vetenskapliga experimentet i Cern, i jakten på att hitta partikeln som satte igång Big Bang. Och vad som skrivs får konsekvenser. En tragisk historia berättas det nu om, en indisk ung flicka som blev så rädd för allt snack om undergången som är på väg att hon tog sig liv.

Det urval en journalist gör avgör vinkeln. I DN-fallet tycker jag att urvalet artiklar blivit ett stort stöd för Reinfeldt. Här några av de som uttalat sig om statsminister: här retorikexperten, psykologen, journalisten, korrespondenten och statsministern själv. (Ingen industriarbetare, ingen förtidspensionerad, ingen vanlig pensionär, ingen bagare, ingen undersköterska har fått ge sin syn.)

Då funderar jag på vilket sett det kan sägas vara ett uttryck för de journalistiska uppdraget att granska makthavarna. Eller är det ännu bara en av de otaliga artikelserier som presenteras av de stora drakarna för att sälja lösnummer? Eller är artikelserien rent av ett led i en politisk agenda, samma som inte låter kritik mot skolminister Björklunds siffertrolleri komma fram på debattsidorna?

För övrigt tycker jag att Reinfeldt sett till att genomföra det de lovade före valet. De lovade rusta ned a-kassan, de lovade försvåra för de sjuka, de lovade sänka skatterna, de lovade införa billigare hemhjälp åt de med höga löner …

Att de dessutom införde avlyssning av hela svenska folket, utan att de är är brottsmisstänkta, det hade de inte lovat utan genomförde ändå.

Ni vet väl: på tisdag är det stor manifestation för frihet mot övervakning, mot Storebrorssamhället. Ledarbloggen har publicerat listan på talare (fast enligt min information har listan något förändrats, den är inte helt korrekt, några namn kan ha bytts ut mot andra.)

Här fler bloggar med tankar och info inför den stora manifestationen den 16 september: Moderata Karameller, Erik Hultin, Erik Laakso, Rick Falkvinge och här en bild på var samlingen sker på tisdag.

Andra artiklar om högerregeringen i halvtid:
Svenska Dagbladets tips till hur väljarna ska komma tillbaka (alltså ännu en artikel uppenbart på högerns sida)
Hälften av vallöftena uppfyllda

Andra bloggar om: FRA-lagen, högerregeringen, medier, Reinfeldt, Dagens Nyheter, journalistik