Facing Genocide
Betyg 4
En film av David Aronowitsch och Staffan Lindberg
Slöppt på dvd 15 februari 2012
Khieu Samphan var statschef i Kambodja under röda khemernas välde. Under de röda khemernas styre dödades 1,7 miljoner människor på fyra år. Både vuxna, barn och gamla dödades, torterades och svalt ihjäl och fängslades.
Pol Pot som var de röda khemernas ledare dog 1998. Men Khieu Samphan om var statschef under skräckväldet lever i Kambodja. Han sitter nu inspärrad, anklagad för brott mot mänskligheten och för folkmord. Men rättegången fördröjs hela tiden. Han har en skicklig advokat som bland annat krävs att hela förundersökningen på 16.000 sidor ska översättas till både franska och engelska innan rättegången kan starta.
Khieu Samphan hävdar att han bara var en galjonsfigur och att han inte hade en aning om att människor fängslades, torterades och dödades.
Filmarna David Aronowitsch och Staffan Lindberg träffade Khieu Samphan ett år innan han greps. De får flera längre intervjuer med honom, får träffa hans familj. Han säger om och om igen att han inte visste något och han tror inte på att Pol Pot stod bakom morden heller. Khieu Samphan säger också att vad Pol Pot gjorde var rätt, annars hade de nordvietnamesiska kommunisterna tagit över Kambodja. Fascinerande, skrämmande och lärorikt att höra hans försvar. Pol Pot drömde om att göra om hela befolkningen till bönder och att få bort all svält och göra Kambodja oberoende av omgivningen. Många av de unga soldaterna var barn, gatubarn som plötsligt fick vapen i sina händer.
Filmen är välgjord både bildmässigt med vyer från dagens Kambodja, både landsbygd och stad och från rättegången – och med ett stort utval av bilder från tiden för skräckväldet. Organisationer som arbetar för att de som drabbades, de som har anhöriga som mördades, ska få upprättelse eller åtminstone en ursäkt, har samlat in bilder på många av de som dog.
Ja det är svårt att förstå, svårt att ta in att detta folkmord skedde under 1970-talet. Att de flesta av oss som är medelålders idag faktiskt var vuxna när detta skedde. Det var inte helt tyst i medierna, men ändå tänker jag: Varför skrek världen inte mer? Varför ingrep inte FN, varför ingrep inte världspolisen USA, som så gärna annars lägger sig i det mesta? Jag gissar att det inte finns några stora naturtillgångar som olja i Kambodja.
Hur kan en människa vara statschef och inte ha en aning om massmorden på befolkningen? Nej, det är svårt att tro att han var så aningslös. Facing Genocide är välgjord, både filmiskt och i berättandet och i intervjuer. De kommer så nära Khieu Samphan och hans familj att det känns som vi också sitter där och hör dem ljuga, kanske ljuger de också för sig själva.
Fast filmarna tar inte ställning, det ställer obekväma frågor och de låter Khieu Samphans fru och dotter träffa en kvinna som förlorade sina föräldrar under skräckväldet. De låter oss förstå vilka mekanismer som låg bakom, hur unga människor utan utbildning med vapen i hand släpptes in i städerna för att rensa upp och skipa social rättvisa.
Läs även andra bloggares åsikter om Facing Genocide, dokumentär, film, filmrecension, Pol Pot, Kambodja, röda khmererna, folkmord