• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

filosofi

Webbdagarna handlar mer om inställning och filosofi än teknik

22 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Sitter på Webbdagarna i Stockholm och lyssnar på Jeff Jarvis som pratar om konflikten mellan det priavta och det offentliga, publika på Internet. Han tar som väntat upp många intressanta tankar.

Han berättar om kommuniktion, om vad som händer när vi berättar något privat eller personligt om oss själva till någon annan, oavsett om du gör det offline, från en människa till en annan eller online i en blogg eller Facebook,sker något hos den som mottar förtroendet. Det är där det avgörs om det blir ett möte mellan människor. Vi har alltid valet att inte lyssna.

Jeff Jarvis gick öppet ut på webben och berättade om när han fick prostatacancer och hans penis inte fungerade. Han menade att han gjorde det bland annat i förhoppningen att hans exempel skulle få andra att testa sig. Alla var dock inte positiiva. En man blev arg och beskyllde honom för att dela med sig av för mycket och han blev ombedd att sluta tala om det.
– Det är inte som delar med oss v för mycket, det är fritt för den som lyssnar att sluta följa mig.

Jeff Jarvis är mån om friheten på Internet och är rädd för de hot som finns om begränsningar av Internet. Han tog upp ur kampen mot kriminalitet som människohandel och barnsex riskerar att förstöra det fria Internet.

– Evil is the bad thing, not the technique.
Det som är kriminellt ska bekämpas, men teknik i sig kan inte vara kriminell.

När jag nu sitter är och för mig själv sammanfattar intrycken av förmiddagens talare känns det som att vad de alla talade om, fast på olika sätt ur olika synvinklar, var filosofiska aspekter kring Internet, ja ibland rent av existentiella frågor som när Anina Net talade om att hon ofta mediterar kring rymden och dess oändlighet och att vi alla har förbindelser med varandra, att vi kan se stjärnorna fast de är oändligt långt borta. Vetskapen om rymdens storhet gör det för henne ännu viktigare att gå sin väg i ilvet, att verkligen genomföra det hon brinner för. Anina driver det största modenätverket i Kina.

Att stå för vem man är och kämpa för sina ideal, det tog Michael och David Radparvar, grundare av Holstee, också upp.
– Om du inte trivs på ditt jobb, byt jobb, våga göra det du brinner för, sade de.

Alla talar om transparens, att webben är flervägskommunikation, att företag som inte vågar öppna för at lyssna på sina kunder är inne på en väg till misslyckande.

Kanske är det en mognadsfråga att en av de största webb-konferenserna handlar mer om filosofi och inställningar än tekniska lösningar?

Läs även andra bloggares åsikter om webbdagarna, Holstee, Jeff Jarvis, filosofi, tekni

Arkiverad under: Scen Taggad som: filosofi, Holstee, Jeff Jarvis, tekni, webbdagarna

Långsamhetens nej av Thomas Nydahl

18 november, 2010 by Rosemari Södergren

Har vi tid att hejda oss och lyssna till regnet? Det frågar sig Thomas Nydahl i Långsamhetens nej, som är ett försök att beskriva tidens hårda tempo och vad som kan vara ett möjligt alternativ. Hans bok belyser konsumismens, de snabba transporternas och det av oljud och reklam präglade landskapet. Mot det ställer han platsens och långsamhetens liv, ett liv där tystnaden är välgörande och eftertanken präglar vardagen.
Går det att motstå en bok med denna beskrivning?
Jag kan det i alla fall inte. Många av oss som bor i Stockholm, jobbar inom webben och med sociala medier i realtidsflödet kan känna oss fångade i en tidspuls som går alldeles för snabbt. Det kan kännas som om vi inte hinner tänka ibland, inte hinner få våra tankar och känslor i samklang med allt vi upplever. Det är ett enormt flöde som hela tiden pågår av nyheter och kulturevenemang. För oss som kulturbloggare kan det vara helt otroligt ibland, detta urval av inbjudningar till musik, teater, film och andra evenemang, som vi är bjudna på och vill gå på och vill uppleva. Men det finns en gräns för när upplevelserna inte kan bearbetas. När vi bara behöver få vara i tystnad, få gå och strosa eller skrota hemma.

Jag slängde mig över boken ”Långsamhetens nej” av Thomas Nydahl.
Det är en slags essä, indelad i en mängd kortare avsnitt med tankar om allt möjligt, framför allt om samhället.

Det här citatet skrev jag ner för det vill jag spara, det är från sidan 69:
Jag kan inte ens föreställa mig att de återkommande svältvågorna över norra Afrika ska avta, så länge vi har en ekonomisk ordning som bygger på den privata roffarinstinkten.

Det är något jag känner igen och själv har formulerat på olika sätt här i bloggen. En annan känsla jag känner igen är följande rad:
Vi samtalar oss till synes framåt, men står minst ett steg längre bak när samtalet avslutas.

Jo, ibland känns samtal meningslösa, att inget riktigt blir sagt. Ibland föredrar jag att vara ensam framför att spilla bort tid på att träffa människor som jag ändå inte kan tala med på rktigt, inte kan möta med sanningen utan man bara ska spela upp att allt är så tjusigt och allt är så bra och perfekt, eller vad det nu är som ska spelas upp utan att vi ska mötas på riktigt.

Mycket i boken känns som att tala med en nära vän. Vissa delar kan jag reta mig på, och det kan ju faktiskt också ingå i vänskap. Vänskap behöver inte betyda att tycka likadant i allt.

Thomas Nydahl vägrar mobiltelefon, vilket kommer fram flera gånger i essäboken. Jag tänker att det måste finnas ett annat förhållningssätt gentemot teknik än att totalvägra. Att lära oss ta tillvara på möjligheterna att nå varandra via ny teknik utan att bli sönderstressade borde vara målet.

Ibland utstrålar Thomas Nydahl ett slags gubbig förakt för nutidens kultur som musiken och kulturskribenter.

Det finns inte en tidning vars kultursidor numera kan fånga mitt intresse, sidorna också i de mest ansedda tidningar svämmar över av förutsägbara tidskommentarer och en litteraturkritik som mest av allt är ett poserande med den egna uppsättningen präktigheter och väl inövade politiska eller sociala åsiktspaket.

Ett stycke i boken som gör mig konfunderad är när han beskriver en bussresa där han retar sig på ungdomar som bråkar på arabiska och han beskriver slöjklädda kvinnor och hur hans lilla skånska stad inte längre är sig lik. Jag vet inte riktigt vad han är ute efter där. Skulle gärna höra honom utveckla det.

Som ni kan märka är det en essäbok som väcker tankar och reaktioner – och det är bra. Jag kommer att återvända till den och fundera vidare och säkert hitta fler citat som är bra.

Författaren har själv en blogg och här har han samlat några reaktioner på boken.

Långsamhetens nej
Författare: Thomas Nydahl
ISBN10: 9197656798
ISBN13: 9789197656795

Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Nydahl, bokrecension, filosofi, essä, långsamhet

Arkiverad under: Bokrecension, Recension Taggad som: Bokrecension, essä, filosofi, långsamhet, Thomas Nydahl

I det sista regnet av Janesh Vaidya: om det viktigaste i livet

15 oktober, 2010 by Rosemari Södergren


I det sista regnet av Janesh Vaidya är en av de vackrast skrivna böckerna jag läst på länge.
Janesh Vaidya växte upp i Kerala i södra Indien. Han inspirerades tidigt av sin farmor som var naturläkare, inom ayervedakonsten. Janesh Vaidya reser jorden runt och har föreläsningar och workshops om ayerveda och livet. ”I det sista regnet” är hans debutroman.
Den handlar om man som återvänder till sin indiska by, hans far ligger svårt sjuk på dödsbädden och under resan dit och när han är där minns pojken hela tiden sin farmor, som han hade en tät relation med.
Vistelsen i byn varvas med minnen av farmor och av vad hon hade att lära ut.
Pojken var ibland med när hans farmor undervisa om ayurveda och dess filosofi.
Återbesöket i byn har ett annalkande hot: det ska komma ett kraftfullt, våldsamt förfärligt regn som kommer att döda djur och dränka hus. Det är det sista regnet, som kommer vart 21:a år.

Från baksidan på boken:

– Vad är det sista regnet, farmor?
– Det drar från Arabiska sjön med åska och blixtar. Det fyller hela havet och jagar väldiga vågor mot stranden. Till och med floderna svallar av vågor och översvämmar byn. Efter regnet följer en storm som knäcker grenarna på många träd och raserar byggnader som reser sig högre än tempel. I slutet mojar stormen till blåst och till sist en fläkt.
Efter en liten tystnad återtog den gamla: – Sedan mättas luften av tystnad. Stjärnor faller ur skyn och de goda andarna kommer ner till jorden och besöker sina barn. Bara nu kan man se de döda.
– Kan alla se de döda?
– Inte alla. Bara de som har levat för varandra, de vars hjärtan är förbundna med kärlekens broar, de som har älskat passionerat medan de var i livet.
– Som du och jag, farmor?
Den gamla log och kysste pojken i pannan.

Ni förstår. Det är magiskt och det är vackert och det är ändå praktisk visdom.
När jag läser den har jag ändå svårt att se den som en roman, den känns som väldigt biografisk, med tanke på det som berättas om Janesh Vaidya.
Fast det gör inget, boken är underbar att läsa språkligt och dess visdom är något jag suger åt mig.
Det här är en bok som hade partier som jag absolut inte ville glömma bort, så jag läste den med en anteckningsbok vid sidan om, så jag kunde skriva ner stycken som jag tyckte var extra viktiga att aldrig glömma.

Ett exempel:

De flesta rädslor är illusioner. Börjar man fly från rädslan jagar den alltid efter, och till slut blir man dess slav. Det man måste göra är att sluta springa, vända sig om och se rädslan i vitögat.
Bakom varje rädsla döljer sig en sanning. Finner man den sanningen kan man upptäcka de illusioner som är roten till rädslan.

I pressutskicket för boken står att skådespelaren Michael Nyqvist har sagt om boken:
En själslig och kroppslig förflyttning i ett trollslag, Man vill inte sluta läsa.

Det är bara att hålla med.

Här är författarens hemsida.

I det sista regnet
Författare: Janesh Vaidya
ISBN10: 9100124834
ISBN13: 9789100124830

Läs även andra bloggares åsikter om ayurveda, Janesh Vaidya, recension, Indien. böcker, litteratur, filosofi

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: ayurveda, Bok, filosofi, Indien. böcker, Janesh Vaidya, Recension

Från premiären av Helt enkelt komplicerat med Sten Ljunggren

4 september, 2010 by Rosemari Södergren

Om du liksom jag tycker att Sten Ljunggren är en fascinerande skådespelare ska du ta vara oå tillfället att se honom agera nästan ensam på en scen.
Han spelar den åldrande, delvis bittra skådespelaren och globetrotten som lever ensam med sina tankar i en risig lägenhet i föreställningen ”Helt enkelt komplicerat” som hade Sverigepremiär i den intima trevliga teatersalongen Bryggan på Stockholms Stadsteater 3 september 2010.
Var du än sitter i salongen känner du närhet till scenen och skådespelaren.

”Helt enkelt komplicerat” är skriven av österrikaren Thomas Bernhard som dog 1989. Han var den förste författaren som gick till attack mot sitt hemlands feghet och medlöperi under nazismen. Han gjorde det skoningslöst, med stor stilkonst och befriande humor, skriver författaren Anders Olsson i programbladet till föreställningen.

Thomas Bernhard var svårt lungsjuk hela sitt liv och ville egentligen sjunga opera, vilket hans lungor inte räckte till för. I sin ungdom vårdades han på sanatorium och smet iväg för att kunna sjunga med kyrkokörer.

Denna närhet till musiken återspeglas i hans texter och ger dem ett djup och dimension mer än ord. Det handlar om rytm och klang i språket.

Den gamla mannen i ”Helt enkelt komplicerat” pendlar mellan överseende med livet och sig själv och bitterhat, hat och förakt mot både sig själv och världen.
Förutom att en liten flicka kommer dit med mjölk åt honom är Sten Ljunggren ensam på scen. Mötet med flickan är dock inte möte egentligen, den åldrade skådespelaren presenterar då istället ett skådespel och pratar egentligen bara till sig själv och lyssnar absolut inte på flickan, eller ens bjuder in henne till att berätta något. Den gamle mannen blir en fasansfull bild på människan i all sin ensamhet och oförmåga att möta medmänniskor.

Monologer på scen brukar vävas in med inslag av komedi, eftersom det är mer krävande att se en enda person tala hela tiden. Men ”Helt enkelt komplicerat” är mörk och varken författaren, regissören eller skådespelaren tar till humorgreppet särskilt mycket. Det roligaste blir nästan när han slår ett slag i en spik och inte har krafter att få ner spiken i träet. Roligare än så blir det knappt.
Det är inte heller vad föreställningen går ut på. Det är ingen komedi – och varför skulle det vara det? Livet är ingen komedi.

Föreställningen har många bottnar och den som kan sina filosofer och i synnerhet Arthur Schopenhauer hittar många pärlor i föreställningen. Den kan ses som en betraktelse över livet, åldrandet, om härskare och härskartekniker, om skådespelaryrket …

Två citat i föreställningen fastnade extra:
– Det finns inga vinnare i livet.
– Tänk om vi insåg oftare att livet kan ta slut i morgon. Då kanske vi hade åkt till Leipzig en andra gång, som vi hela tiden ville göra.

Lite om föreställningen från pressmeddelandet:

Bernhards ”upprymde misantrop” på svensk scen
Österrikaren Thomas Bernhards pjäs Helt enkelt komplicerat får Sverigepremiär 3 september på Bryggan. Rollen som misantropen som på ålderns höst hudflänger
själva livet spelas av Sten Ljunggren. För regin står Martin Berggren.

En man har levt sitt liv som framgångsrik skådespelare, globetrotter och intellektuell. Nu är han 82 och sitter och surar i sina filttofflor. Som han hatar.
Det enda han har kommit fram till är att det enkla i själva verket är mycket komplicerat. Det är dags att göra upp räkningen. Och komma ihåg att köpa råttgift.

Thomas Bernhard (1931-1989) är en av de mest spelade dramatikerna i
efterkrigstidens Europa. Hans egensinniga språk och storslagna provokationer har gjort honom till en av efterkrigsgenerationens
mest hyllade – och hatade – författare.

Bilderna: Petra Hellberg
Bilden ovan: Sten Ljunggren i Helt enkelt komplicerat.
Bilden längst ned: Alma Berggren Ek i Helt enkelt komplicerat.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Thomas Bernhard, Stockholms Stadsteater, Sten Ljunggren, filosofi, teater, recension

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: filosofi, Sten Ljunggren, Stockholms stadsteater, Teater, Thomas Bernhard

Mina tankar om Paulo Coelhos nya bok: Valkyriorna

21 augusti, 2010 by Rosemari Södergren

Paulo Coelho har släppt en ny bok: ”Valkyriorna”
Den ligger i linje med Alkemisten och Pilgrimsresan och handlar om sökande efter något bortom den vanliga verkligheten.
Men egentligen är den skriven för ganska många år sedan.

På baksidan av boken står det:

Varför lyckas vi alltid förstöra det vackraste i tillvaron? Det är frågan som Paulo Coelho ställs inför i den här romanen som handlar om att konfronteras med sitt förflutna. I Valkyriorna ger sig Paulo och hans fru Cristina ut på en fyrtiodagars resa i den otroligt fascinerande och stundtals farliga Mojaveöknen, där möter de Valkyriorna, besynnerliga krigarkvinnor som färdas genom öknen på motorcyklar. En mästerlig blandning av exotiska platser, dramatiska äventyr och utelämnande berättelser vilka Paulo Coelhos böcker är välkända för. Den här verklighetsbaserade berättelsen är både en modern äventyrshistoria och ett tydligt budskap om hur viktigt det är att släppa taget om det förflutna och att våga tro på framtiden.

Jag noterar att ingen av gammelmedierna ens recenserar boken. Men Paulo Coelhos böcker behöver knappast något stöd i marknadsföringen genom kultursidor, han är trots allt en av världens mest lästa författare. Mest känd är han för Alkemisten, som har sålt i mer än 30 miljoner exemplar i mer än 156 länder och har översatts till 56 språk.

”Valkyriorna” är väl flummig, det ska ingen sticka under stol med. Fast förstås, egentligen borde jag definiera ordet flummig. Det används ofta som ett skällsord. För mig är inte allt som kallas flum negativt. Jag tror på att se in i sig själv, hitta sina egna känslor och tankar. Jag tror på ”flummiga” ideal som medkänsla och sanning. Jag föredrar en samhällsvision som bygger på att vi mår bra, är rädda om miljön och varandra och att så många människor som möjligt kan utveckla sig. Jag tror mer på kulturella framsteg och att ha tid att tänka än att världen delas upp i ekonomiska storvinnare och en mängd slavar, ursäkta lönearbetare, som sliter till alldeles för låg lön i alldeles för usla arbetsmiljöer.

Jag minns när jag första gången läste något av Paulo Coelho, det var just ”Alkemisten” och det var en stor läsupplevelse, en aha-upplevelse. Det var underbart att hitta en författare som också sökte meningar med livet. Nu vet jag inte om den boken var mer genomarbetad, om Coelho inte var så megastor så han redaktör på bokförlaget kunde stuva om och förbättra boken till skillnad från ”Valkyriorna” som verkar ganska oklar. Som ett manus som kan förbättras en hel del till innan det blir mer än en form av dagsboksanteckningar. Eller är det jag som gått vidare sedan jag läst ”Alkemisten” och inte får ut så mycket mer av Coelhos filosofi?

Den skildrar hur Paulo Coelho och hans fru åker till öknen för att Paulo på uppdrag av sin mästare ska leta reda på och möte sin skyddsängel.
Han är anhängare till en särskild kristen kyrka, eller kanske ska den till och kan den kallas sekt. Det står om detta i Wikipedia:

Senare träffade han i Nederländerna en person som han kallar för ”J” och som kom att förändra hans liv. Coelho närmade sig kristendomen och blev medlem i den fiktiva katolska gruppen Regnus Agnus Mundi med ”J” som sin ”Mästare”. 1986 vandrade han längs den populära pilgrimsrutten till Santiago de Compostela och genomgick sin slutgiltiga inträdesrit.

Paulo Coelho är utan tvekan en fascinerande person och han har delat ut sina böcker gratis till nedladdning och är aktiv på Internet:

Bokförlaget berättar om honom i ett pressutskick:

PAULO COELHO HAR EN TUFF och krokig resa bakom sig. Hans liv började med en svår förlossning i Rio de Janeiro i augusti 1947 och han blev snabbt känd som ”pojken som föddes död”. I tonåren tvingade hans föräldrar in honom på mentalsjukhus där han behandlades med elchocker. Han led i många år av ett tungt drog- och sexmissbruk. På sina föräldrars inrådan började han att utbilda sig till jurist men avbröt studierna för att ge sig ut och resa. Han debuterade med Pilgrimsresan 1987 som följdes upp av Alkemisten, som är en av världens mest sålda böcker. Coelho har mottagit flera prestigefulla litterära priser och rosats världen över för sina insiktsfulla böcker. Paulos blogg har en halv miljon besökare i månaden och han räknas till en av de 140 mest inflytelserika på Twitter.

Han har till och med en Iphoneapp: www.paulocoelhoapp.com

Jag märker att jag går som katten kring het gröt. Jag kanske inte helt definiera mina känslor för boken ”Valkyroriorna” .
Den var lättläst och jag behövde inte tvinga mig själv att läsa klart den, men jag gick inte och längtade till att få läsa och läsa. Ni vet, vissa böcker kan man inte slita sig ifrån. Vad jag stör mig på? Delar ur boken är skriven ur hans frus synvinkel, hennes tankar fångas. Det känns inte helt äkta. Det är ett exempel.

Om det då beror på att jag inte längre är intresserad på samma sätt av Coelhos sätt att berätta om sitt sökande eller om det beror på att boken inte är lika välgjord som ”Alkemisten” – det kan jag inte svara på.

Relaterade länkar:
Paulo Coelhos hemsida
Hans blogg

Valkyriorna
Författare Paulo Coelho
Översättare Ulla Gabrielsson
Originaltitel: As Valkírias
ISBN 917028234X
ISBN-13 9789170282348

Läs även andra bloggares åsikter om filosofi, religion, Paulo Coelho, recension, böcker, litteratur

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, filosofi, Paulo Coelho, Recension, Religion

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Amrum – storslagen, hjärtknipande och ett mästerverk

Amrum Betyg 5 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Amrum – storslagen, hjärtknipande och ett mästerverk

Lennart Hellsings klassiker Ägget får nypremiär i Malmö

Sandra Stojiljkovic i föreställningen … Läs mer om Lennart Hellsings klassiker Ägget får nypremiär i Malmö

Filmrecension: Shelter – actionspäckad thriller om övervakningssamhällets faror

Shelter Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Shelter – actionspäckad thriller om övervakningssamhällets faror

Sången och ett skönt ”chilla – sound” får främst kvinnor att smälta – Hannes på Pustervik

13/2 2026 Pustervik i … Läs mer om Sången och ett skönt ”chilla – sound” får främst kvinnor att smälta – Hannes på Pustervik

Sagolika äventyr avlöser varandra i visuell högtidsstund – Trädet under jorden på Göteborgs Dramatiska Teater

Manus: Kristina Sigunsdotter (efter bok … Läs mer om Sagolika äventyr avlöser varandra i visuell högtidsstund – Trädet under jorden på Göteborgs Dramatiska Teater

Recension: Tolv på scen – och en hel lokal i rörelse

Club Killers på Kollektivet Livet - … Läs mer om Recension: Tolv på scen – och en hel lokal i rörelse

Charmant agerande från rapp duo lyfter fram legendarisk utrikesreporter och kåsör – Lunchteater med Johanna Wilson & Anna Littorin

vecka 7 10-13/ 2 2026 Big Bang på … Läs mer om Charmant agerande från rapp duo lyfter fram legendarisk utrikesreporter och kåsör – Lunchteater med Johanna Wilson & Anna Littorin

Teaterkritik: En liten roman vibrerar av mörker och barmhärtighet

När Lars Norén i slutet av … Läs mer om Teaterkritik: En liten roman vibrerar av mörker och barmhärtighet

Teaterkritik: Frankenstein – imponerande och visuellt stark föreställning med strålande skådespelarinsatser

Frankenstein Av Nick Dear Baserad på en … Läs mer om Teaterkritik: Frankenstein – imponerande och visuellt stark föreställning med strålande skådespelarinsatser

Filmrecension: Kärlekens många röster – en varm, rolig komedi om en dejt

Kärlekens många röster Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Kärlekens många röster – en varm, rolig komedi om en dejt

Filmrecension: Ett privat liv – underbart förvillande med blandning av flera genrer

Ett privat liv Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Ett privat liv – underbart förvillande med blandning av flera genrer

Filmrecension: Den svenska länken – klart sevärd även om den är lite för komisk

Den svenska länken Betyg 3 Global … Läs mer om Filmrecension: Den svenska länken – klart sevärd även om den är lite för komisk

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in