Filmpremiärer

Så olika, regisserad av Helena Bergström är en av mig efterlängtad filmpremiär. Jag såg förhandsvisning och blev glad av en så briljant film, så varm. Äntligen en film som ger hopp.

Fakta om filmen från SF:s pressmeddelande:

Å OLIKA är en komedi om kärlek. Det kretsar kring två systrar, den ena nytillsatt finansborgarråd i Stockholm, nyskild och mamma till två döttrar. Den andra en självständig tv-producent som har fått i uppdrag att göra ett nytt direktsänt sångprogram från Skansen – nu mitt bland djuren!

Den handlar om att bli sanslöst förälskad i sin värsta fiende, om människor som möts trots att de är fundamentalt olika. För här övervinner kärleken allt – från politisk maktkamp till dans med sälarna på Skansen.

Det verkar som om det finns någon slags Jantelag mot en del skådespelare och regissörer. Helena Bergström förra film togs inte väl emot av svenska filmkritiker och den här gången ger filmrecenensenterna rätt dåligt betyg. Men jag håller inte alls med de svenska filmjournalisterna.
”Så olika” gjorde mig på gott humör i flera dagar efteråt och jag kan tänka mig att se den en gång till. För att den är så bra.

I rollerna: Ingela Olsson, Anna Ulrika Ericsson, Philip Zandén, Johan Widerberg, Rolf Lassgård, Rikard Wolff, Johannes Bah Kuhnke, Nina Gunke, Siw Malmkvist, Fredrik Ohlsson, Josephine Bornebusch, Dag Malmberg, Sarah Dawn Finer, Lena-Pia Bernhardsson med flera.

Lite mer information om filmen från SF:
– Egentligen bygger SÅ OLIKA på tre historier som jag burit med mig under flera år, berättar Helena. Tillsammans med Tove Alsterdal har jag sedan knutit ihop de tre ursprungsidéerna till en långfilm.

Den första historien, som Helena skrev ner för flera år sedan och som hon kallade ”Vill ni höra hur ni låter”, handlar om en flicka som spelar in allt som hennes föräldrar säger på en bandspelare. I SÅ OLIKA är det huvudpersonens dotter som använder sin mobiltelefon för att dokumentera allt som sker i hennes vardag. Något som visar sig ha betydelse för hur handlingen utvecklar sig.

– Jag var själv precis sådan som liten, jag älskade att springa runt och spela in på en bandspelare allt mina föräldrar sa. Precis som med det mesta jag gör hämtar jag inspiration från något självupplevt, säger Helena.

Den andra manusidén är den som bildar själva ramberättelsen åt SÅ OLIKA. I centrum står Lotta Lövdahl, en kvinna som fått en hög politisk maktposition och reaktionerna låter inte vänta på sig. Hon blir bedömd och ifrågasatt.

– Jag är så himla trött på hur kvinnor beskrivs på film, och bestämde mig för att göra något åt det, berättar Helena Bergström. Tove Alsterdal, Liza Marklund och jag spånade en gång på en filmidé som skulle handla om Sveriges första kvinnliga statsminister. I SÅ OLIKA är huvudkaraktären inte statsminister, men trots det en kvinna med stor politisk makt. En kvinna som blir ifrågasatt och motarbetad, men som inte kompromissar utan fortsätter att göra det hon brinner för.

Lotta Lövdahl (Ingela Olsson) hamnar alltså som finansborgarråd i Stockholms stadshus efter en överraskande personvalskampanj. Hon har ett stort engagemang och vill driva sina hjärtefrågor. Samtidigt passar hon inte riktigt in i Stadshuset. Det finns många oskrivna regler och både oppositionen och hennes egna partikamrater vill inte ha någon nyordning i ett så anrikt hus som Stadshuset.

Den tredje historien som flätats in i SÅ OLIKA handlar om kärlek som drabbar människor som är helt olika, men som ändå ger kärleken en chans.

– Jag drömde en gång att jag bodde i New York och blev vansinnigt förälskad i en homosexuell man, säger Helena. Den drömmen inspirerade mig att göra en film om kärlek mellan människor oberoende av kön, politisk tillhörighet, klass etc. Kärlek som drabbar, ställer krav och ger livet ny mening.

Tillsammans med dramatikern och författaren Tove Alsterdal började Helena Bergström skriva på manuset till SÅ OLIKA.

Recensioner:
SVD: Så olika
Aftonbladet: Så olika
Dagens Nyheter
Expressen

Andra av veckans filmpremiärer som är intressanta:
”En julsaga” är väl en av de mest hajpade av årets julfilmer. Fast med rätt tidig premiär för att vara julfilm. En rätt otäck berättelse är det ju, den bygger på Dickens sedelärande julberättelse om den elake mannen som blir hemsökt av ett par spöken. För Jim Carrey-fans är det förstås en högtidsstund att filmen kommit. Jim Carrey spelar en hel hög olika roller i filmen.

Aftonbladet varnar för att filmen inte alls är någon barnfilm:

Ingen barnfilm. 90 procent av filmen skildrar en elak bitter snål gammal man som via otäcka spöken får se hur mycket illa han gjort i livet.

Om något borde den heta Zemeckis ”En julsaga”, eftersom regissören använder samma teknik som i ”Polarexpressen”. På gott och ont.

I SVD fick den betyg 4 och betyg 3 i Expressen.

En film som verkar intressant är Rembrandts anklagelser. Jag har inte sett den själv med DN:s Maaret Koskinen berättar om filmen:

Som på beställning kommer därför ”Rembrandts anklagelser”, en dokumentär filmessä där Greenaway helt enkelt likt en annan Al Gore ställer sig att föreläsa om Rembrandts målning – och av bara farten förklarar sin egen film om verket.

Den som gillar filmer om sexlekar och maktkamper kan fundera på ”Cheri” som bygger på Colettes roman om en åldrande kurtisan och pojkspolingen Cheris tragiska kärleksaffär. Visserligen fick den bara betyg 2 i DN.

Men ena huvudrollen spelas av Michelle Pfeiffer, mångas favorit bland kvinnliga skådespelare. Och av SvD:s filmkritiker fick den ändå betyg 3. Fast betyg 2 i Expressen.

Så det finns en hel del att välja på för den biosugne. Och den som är i Stockholm nästa vecka har flera veckor med Stockholms filmfestival att se fram emot dessutom.

SÅ OLIKA – trailer.

Jim Carreys A Christmas Carol – Trailer

Peter Greenaway’s Rembrandt’s J’Accuse

Cheri Movie Trailer

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmpremiärer, Jantelag, trailer, Så olika, En julsaga, Jim Carrey, Rembrandt, Cheri, Helena Bergström