Nicolas Cage har under årens lopp spelat många minnesvärda roller, rollen som magikern Balthazar Blake i filmen “Trollkarlens lärling” får nog räknas som en bagatell.
Filmen, som är misstänkt lik en annan historia om en ung trollkarlslärling, fast utan gulliga barn, internatskolor och anglofili, utspelas i New York där staden används som fond.
Historien tar sin början när tonårskillen Dave av en slump visar sig vara den ”rätte” som kan hindra Blakes ärkefiende häxan Morgana och hennes allierade Maxim Horvath (Alfred Molina) att ta över världen.
Jag tror att de flesta läsare inser vad som kommer att hända efter det här upplägget.
Den vanliga tonåringen som spelas av Jay Baruchel är tyvärr den svagaste länken i den här historien. Magin som utlovas som familjeunderhållning är mer av det högljudda slaget än magiskt, mer spektakulärt och föga esoteriskt. Den
skådespelare som räddar äran för hela filmen är Alfred Molina som skurk, han gör ett gott arbete som elaking i den här tonårsfilmen.
Filmen lämpar sig mer till en slö söndag än som ett allvarligt försök till tittande.
Läs även andra bloggares åsikter om film, dvd, recension, fantasy, trollkarlens lärling, Nicolas Cage, Alfred Molina