Martina Montelius version av Bröderna Grimms Hans och Greta sätts nu upp igen på Orionteatern, fem år efter urpremiären på Dramaten 2014. För regi står Sally Palmqvist Procopé. Nypremiär den 19 oktober 2019, berättar ett pressmeddelande:
Hans och Gretas föräldrar har inga pengar. Så nu har de bestämt att de ska lämna dem att dö i skogen. Men Hans och Greta tänker fortsätta leva! En hjälpsam duva tipsar om en tant som har ett hus byggt av godis och älskar barn. Det visar sig att hon älskar att äta barn. Men Hans och Greta ger aldrig upp.
Martina Montelius version av Bröderna Grimms klassiska saga är osentimental, rolig och lite kuslig. Det är en berättelse om att växa upp utan pengar till glass på utflykten, om syskonskap och om hur beroende föräldrar är av sina barn.
– Efter närmare åttio föreställningar på Dramaten ska det bli fantastiskt att åter få sätta upp Martinas version av Hans och Greta. Den är svart och rå, rolig och trösterik. Samtida och tidlös på samma gång. Och denna gång på hemmaplan – Orionteatern. Med oss har vi en helt ny ensemble som jag ser mycket fram emot att få jobba med, säger regissören Sally Palmquist Procopé.
Sally Palmquist Procopé har tidigare satt upp Lilla stormen på Unga Dramaten. Hon har varit verksam på UngaTur/Turteatern, har arbetat för Malmö Opera och Kungliga Operan och är idag teaterchef för Orionteatern.
Martina Montelius är dramatiker, regissör och konstnärlig ledare för Teater Brunnsgatan Fyra. Av hennes verk har Unga Dramaten tidigare satt upp bland annat Mira går genom rummen 2011, som hon både skrev och regisserade och Ensam och Esmeralda 2016.
Ett samarbete mellan Unga Dramaten och Orionteatern. Rekommenderas från 7 år.
Medverkande:
Helena Lindegren
Olle Jernberg
Lisa Larsson
Erik Magnusson
Manus: Martina Montelius
Regi: Sally Palmqvist Procopé
Scenografi: Mats Sahlström
Kostym: Jonna Bergelin
Mask och peruk: Veronica Liljeblad (originaluppsättning)/Linda Sandberg (Orionteatern)
Musik och ljuddesign: Stefan Johansson
Ljusdesign: Raimo Nyman
Hans och Greta, nypremiär 19 oktober, Orionteatern.
På scenen finns en soffa, ett kylskåp och till höger finns en bänksoffa. En bra scenlösning som gör att allt finns på plats som behövs för både inomhus- och utomhusscenerna. I första scenen möter vi en något nervös mamma som tar emot sin vuxna dotter. De flesta mammor som har vuxna barn kan nog känna igen sig i mammans ivriga försök att vara till lags. Alla som varit unga vuxna och besökt sin mamma som är på väg mot ålderdomen har nog känt samma kluvna känsla som dottern av att bäddas in i omsorg samtidigt som föräldern vill hindra ens självständighet.
Lars Norén har fokuserat på att framför allt lyfta fram sex äldre människor men där finns också två besökare i medelåldern, en dotter och en svärson, som också är fast i sin tillvaro, i kraven på att besöka sina åldrade anförvanter och i sin bitterhet på vad som varit och brustna förhoppningar om vad livet skulle kunna varit. Det är som att Lars Norén skildrat en slags Aniara-färd som vi alla färdas, liksom Harry Martinson i sitt epos om Aniara skildrar människan som är fast i sin färd genom rymden på jorden. På samma sätt upplever jag att de åldrade karaktärerna beter sig precis som människor som inte åldrats lika mycket ännu.
Andante är den första pjäsen i ett nyskriven trilogi, men som ofta med Norén har uppsättningarna inte gjorts efter traditionell mall. Både den andra och den tredje pjäsen har redan satts upp. Den andra, Vintermusik, sattes upp i regi av Sofia Jupither på Stadsteatern i Stockholm 2017 och den tredje delen, Pussière (Stoft) i Paris 2018.
Ett pressmeddelande berättar att Hamlet är det mest spelade Shakespearestycket på Dramaten och har satts upp minst tio gånger under teaterns 230-åriga historia. I mars 1819 gjorde Dramaten succé med Hamlet, teaterns första Shakespearepjäs, med Gustaf Fredrik Åbergsson i titelrollen. Så med årets uppsättning firar Dramaten tvåhundraårsjubileum.
Adam Lundgrens Hamlet har hamnat i en förfärlig situation. Hans pappa har dött och hans mamma har gift om sig redan efter två månader med den döde makens bror. Hamlet har svårt att smälta att hans mamma gift om sig så snabbt och ännu värre blir det när han tillsammans med två vänner möter sin fars vålnad på natten och vålnaden berättar att han mördats av sin bror. Den dödade kungens bror, Claudius, som alltså lyckats både med att få kungakronan och drottningen spelas så bra av Gerhard Hoberstorfer. Claudius är inte helt samvetslös, lite skaver hans brott i hans psyke. Men, frågar han sig, går det att få förlåtelse av Gud när man fortfarande njuter av frukterna av synden?
