Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

dödsfall

Anna Lena Löfgren R.I.P.

by


Lyckliga gatan försvann för länge sedan. Men nu finns inte dess främste ambassadör heller.
Lyckliga gatans invånare finns inte mer.
För många av oss som minns en tid före mp3-filer och före Facebook är det en sorgens dag. Sent på fredagskvällen avled Anna Lena Löfgren: sångerskan med rösten som innehåll så mycket känsla. Hon blev 66 år.

Det var flera stora sångerskor som hade många sånger på Svensktopp och ofta. En av de som påverkade mig mest under min barndom var just Anna Lena Löfgren.
Hennes sång Lyckliga gatan har ekat i mitt huvud under hela livet, av och till.
Hon hade närmare 40 sånger på Svensktoppen åren mellan 1962 och 1995.

Ur Sydsvenskan:

Hennes största hit, Lyckliga gatan, sjöng hon in 1967. Den låg på Svensktoppen i 14 veckor och försäljningen från den gav henne guld-, diamant- och platinaskiva även i Norge.

’

Relaterat: Aftonbladet, Dagens Nyheter och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ronnie James Dio R.I.P.

by


En av hårdrockens frontfigurer Ronnie James Dio har gått vidare från detta livet.

Dio som var frontfigur i bandet Dio har också ett förflutet i flera andra stora hårdrocksband som Black Sabbath, Rainbow och Heaven and Hell. I Black Sabbath ersatte han sparkade Ozzy Osbourne.

Horntecknet, alltså en utsträckt arm med pekfingret och lillfingret som pekar uppåt, sägs ha introducerats att Dio. Det sägs att han lärde sig det av sin farmor och att det inte alls var något djävulstecken. Idag är det en utbredd gest inom hårdrocken.

Dio dog efter en tids kamp mot cancer, berättar medier världen över.

Ronnie James Dios riktiga namn var Ronald James Padavona. Han blev 67 år.

Hans fru Wendy skriver på hans hemsida:

Today my heart is broken, Ronnie passed away at 7:45am 16th May. Many, many friends and family were able to say their private good-byes before he peacefully passed away. Ronnie knew how much he was loved by all. We so appreciate the love and support that you have all given us. Please give us a few days of privacy to deal with this terrible loss. Please know he loved you all and his music will live on forever.

– Wendy Dio


Krassman skriver om sina minnen av Dio:

Det var min bror som introducerade Dio för mig med skivan Holy Diver som kom 1983. Minns inte riktigt hur gammal jag var vid tidpunkten men Holy Diver och efterföljaren The Last in Line har sedan dess funnits med i min uppväxt.

Alltid rött, alltid rätt har också bloggat om förlusten av Dio.

1983 Ronnie James Dio ”Rainbow In The Dark” (Rock Palace)

Relaterat:
Expressen / DN / Aftonbladet / SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

R.I.P. Brita Borg

by


Sångerskan och revyartisten Brita Borg är död. Hon avled på tisdagen i Borgholm efter en tids sjukdom, berättar Dagens Nyheter.

Brita Borg var 83 år så det är en ålder där det kan vara Ok att vandra vidare.
Det slår mig att hon slog igenom som mycket ung. Jag var knappt född när hon tävlade i Melodifestivalen för Sverige.
Men framför allt minns jag henne för att hon var en i gänget roliga revyartister, som Martin Ljung, Povel Ramel med flera.

Wikipedia har redan hunnit få in hennes dödsdatum:
Brita Kerstin Gunvor Borg, född 10 juni 1926 i Stockholm, avliden 4 maj 2010[1] är en svensk sångare, skådespelare och revyartist.

Till hennes mest legendariska sångnummer hör Fat Mammy Brown (framförd i Knäppupp-revyn Knäppupp 3; Tillstymmelser), där hon svartsminkad och fetvadderad spelade amerikansk jazz-/gospelsångare, tangon Banne mej från revymusikalen Funny Boy, där hon var den förföriska zigenarflickan Zamora, och Ulliga krulliga gubbar, en satirisk dixielandvisa om hur modernt det hade blivit att gå med skägg (tre år innan Skäggen kom på TV). När Hasseåtage skrev för Knäppupp gav de henne sånger som Alla kan ju inte älska alla här i världen, Aldrig har jag sett en rak banana och Du är min tekopp. 1962 nådde hon sin höjdpunkt som revyartist med numret Die Borg, där Ramel lät henne parodiera svenska sångare som gjorde karriär på tyska (”Auf den deutsche Marknad eingeställt ist die Borg … machen Cha-Cha-Cha mit meine Häck”).

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

R.I.P Kerstin Thorvall

by


Kerstin Thorvall har avlidit.
Såg det på Twitter och nu i DN.

Kerstin Thorvall är en av de kvinnor som vågar bryta med strömmen, vågat stå upp och vara sig själv och stå för det.

Jag har inte hållit med henne om allt. Vem håller vi med om allt? Då borde vi fundera på om vi hittat oss själva än?

Kerstin Thorvall är en av de kvinnor som varit en förebild för mig och många andra i och med att hon alltid vågade gå sin egen väg och stå för vem hon var.

Nu var hon 84 år, så det är en ålder då krämpor kommer och det kan vara OK att vandra vidare, vart det nu är vi vandrar efter livet.

Ur Svenska Dagbladet:

Kerstin Thorvall föddes i Eskilstuna 1925 och utbildade sig till tecknare. 1959 debuterade hon som skönlitterär författare med Boken till dig – en älskad tonårsbok. Under åren följde en lång rad böcker, för både små och stora läsare. Bland hennes mest uppmärksammade böcker finns Det mest förbjudna och När man skjuter arbetare, som belönades med Moa Martinson-priset.

Relaterat: Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Pappan som slog honom fick vara med men inte kvinnorna som varit gifta med honom

by

jacksonposter

Det går inte att stoppa. En obehaglig bismak tar sig in i mig då jag såg minnesstunden över Michael Jackson.

Han var en suveränt duktig artist, som blandad dans och video på ett banbrytande sätt. Och visst, att talarna ville fokusera på det , javisst. Det köper jag. En minnesstund är för att hedra den som avlidit.

Men en minnesstund är också till för alla som sörjer: för att få träffas och förenas i sorgen, att få ta adjö.

När före minnesstunden hade sett dokumentärserien om Michael Jacksons liv blev det så absurt när flera talare hyllade Jacksons pappa, Joe Jackson.

Joe Jackson misshandlade sina barn – och fick nu sitta på första parkett.

Men kvinnorna som varit gifta med Michael Jackson, var befann de sig?

Kanske Lisa Marie Presley fanns där i publikhavet, fast jag inte såg henne under sändningen. Men ingen nämnde något om det. Kanske hon var inbjuden och inte kunde komma.
Men Debbie Rove, kvinnan som är mamma till två av Michael Jacksons barn: varför var hon inte med?

När en människa har dött måste vi som lever kvar lägga våra konflikter och annat åt sidan. Varenda människa som haft relation till den som dött bör ha rätt att delta.

Det känns obehagligt att den som misshandlat honom fick sitta på första parkett medan den som fött hans barn inte ens var där.

Det går inte att komma undan denna känsla. Minnesstunden känns därför rätt förljugen.

Det slår mig också att det var så få vita människor med under minnesstunden. USA är fortfarande ett skrämmande delat land där det tydligen spelar stor roll vilken ras du har. Mänskligheten har långt kvar innan den kan definieras som civiliserad.

Däremot: En eloge till Fredrik Strage och den andra kommentatorn i TV4:s sändning för att de höll tyst medan talarna talade och inte gjorde som de flesta sportkommentatorer försöker bevisa hur duktiga de är genom att babbla sönder sändningen.

Massor av bloggar har redan kommenterar minnesgudstjänsten. Här är ett axplock blogglänkar:
Jah Hollis, I Cattas lilla värld, Apg 29 och Karins värld.

Relaterade traditionella medier:
Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,