Titel: Det förlorade paradiset; Berättelsen om Konsums Uppgång och fall
Författare: Sara Kristoffersson
Förlag: Volante
Utgivningsdatum: 2024.04.12
”Det förlorade paradiset” av Sara Kristoffersson skulle kunna ha varit en berättelse om ett kungadömes, en dynastis, en epoks uppgång och fall (se ”The History of the Decline and Fall of the Roman Empire”), kanske är det också så. I den konservativa akademiska värld jag råkat trampa in i finns det hierarkier om vad som är väsentligt och vad som inte är det inom ämnet historia. Politik och ekonomi står högt uppe i hierarkin. Kultur – inte så mycket. Designhistoria vill ingen ens höra talas om. Just designhistoria kan däremot säga mycket om det förflutna och dess skugga(?) över vår samtid. Designhistoria kan även säga mycket om det ovanstående, om ämnen som enligt mer konservativa historiker faktiskt är betydelsefulla. Den berättelse som Sara Kristoffersson berättar i sin nya bok är bestämt betydelsefull. Betydelsefull är den för att den skildrar förgångna svenska ideal, ideal som liksom fram till idag blivit ett märke för Sverige själv. Kristoffersson skildrar inte bara ett företag med ett bäst före, hon skildrar även ett Sverige med ett bäst före, denna gång inte i blågult utan blåvitt.
En del som Sara Kristoffersson pratar om i den här boken har jag sett i den ena och den andra historiska uppsatsen, men aldrig tillsammans, och aldrig i en lika underhållande skildring som denna. Den här blåvita boken passar på sätt och vis in i en tid som präglas av nostalgin för det ena och det andra (i boken ”Vit Melankoli” pratar Catrin Lundström och Tobias Hübinette exempelvis om en nostalgi relaterad till förlusten av både det vita, homogena Sverige och det färgblinda, solidariska Sverige). Vintage är väl dessutom fortfarande inne, är det inte så?
”Det förlorade paradiset” är på sätt och vis nostalgisk, och delvis beskriver den Konsums uppgång och fall i tämligen melankoliska drag, men Kristoffersson förhåller sig kritiskt till ämnet hon beskriver. Många av skildringarna i denna bok är klockrent ironiska. Skildringarna gällande Domus varuhus baskläder är rentav skrattretande. Om det finns någonting som Kristoffersson beskriver med ett bias så är det väl avskyn mot polyester, och den biten har jag lätt att hålla med henne om.
”Det förlorade paradiset” är lika underhållande som den är lärorik. Kristoffersson diskuterar stora och små idéer som påverkat det svenska samhället i stort. Inte bara det, utan även idéer som påverkat andras bild av Sverige. Detta är inte bara en berättelse om Konsum utan även om Olof Palme, om folkhemmet, om välfärdssamhället Sverige. Konsum må ha fallit, men ideologin relaterad till Konsum har haft en påverkan på bilden och marknadsföreningen av Sverige under en period längre än Konsums bäst före: November 2001.
Du är vad du äter. Du är vad du köper. Jag vet ärligt talat inte om jag håller med fullständigt. Däremot måste det väl stämma att vad vi handlar och var vi handlar säger en hel del om oss och den tid vi lever i.