Anna Calvi, Debaser Slussen
Betyg: 4
Efter att ha bevittnat Anna Calvis spelning på Debaser Slussen blir jag påmind om varför jag älskar musik. Tidigare i år släpptes hennes självbetitlade debutalbum och jag undrar om inte Desire är årets låt. Hon påminner liksom om en ung PJ Harvey, stundtals med inslag av latino/flamenco, och hennes uttryck känns precis så vitalt som jag bara trodde det kunde göra förr i tiden. Det är nästan för bra för att vara sant.
Tyvärr är Debaser Slussen möjligtvis på grund av hård konkurrens (Red Hot Chili Peppers, Handsome Furs etc etc) långt ifrån fullsatt, men de som väl har tagit sig dit älskar verkligen Anna Calvi och är inte rädda för att låta det märkas. Stämningen är genomgående på topp och låtmaterialet är så starkt att det bara är att toklyfta på hatten. Förutom redan nämnda Desire blir jag fullkomligt lyrisk när jag hör Morning Light. Även The Devil, som hon spelar som extranummer, är klockren.
Hon börjar med att spela ett instrumentalt flamencostycke på elgitarr vilket jag tycker är passande och speglar konserten som helhet. Den har nämligen någonting suggestivt över sig och växer för varje ögonblick. Hon hinner till och med göra en cover på Elvis gamla klassiker Surrender.
Anna Calvi sjunger som en halvgud, hennes dramatiska hopp från lågmäldhet till desperation känns aldrig krystade och hon slår an så många strängar på en och samma gång. Även förbandet Thus:Owls som lirade på hemmaplan imponerade med sin atmosfäriska drömpop och bidrog till en kväll av hög musikalisk kvalitet.