Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dagens Nyheter

Aase Berg vågar gå sin egen väg, det gör henne till en bra kritiker

by



Att vara kritiker är en livshållning. Att skriva recensioner som filmkritiker, teaterkritiker, musikkritiker, litteraturkritiker ska omfatta mycket mer än själva kulturarten och det konstnärliga. Kritik omfattar allt, också samhället och politiken.
Det menade Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, när han presenterade programpunkten på DN:s kulturdag då det nyinstiftade kritikerpriset Lagercrantzen. Ja det har fått namnet efter före detta DN-chefredaktören Olof Lagercrantz, som skulle fyllt 100 år i år, 2011.
Att instifta ett kritikerpris är väl ett lovvärt sätt att fira hans hundraårsdag postumt.

Det slog mig att i samhället idag i nittionio procent av alla jobbannonser efterfrågas böjliga och lydiga personligheter. Det brukar beskrivas som att den som söks till tjänsten ska ha lätt att samarbeta. Vad som är negativt är att sticka ut, våga stå för vad man anser. När det gäller att vara kritiker är det tvärtom. Där är det ingen nackdel att vara kontroversiell, snarare en fördel, som Björn Wiman påpekade.

Den första Lagercrantzen gick till Aase Berg, lyriker och litteraturkritiker i Expressen.

Motiveringen är snyggt formulerad:
Hennes kritik är alltid lika friskt oförutsägbar som obändigt självständig. Varje nytt verk möter hon med en medveten skyddslöshet. Djärvt rör hon sig mellan estetiska iakttagelser och samhälleliga tolkningar, men glömmer aldrig att uttalat värdera.

DN intervjuar henne:

Är du omedelbart säker på ditt omdöme? Eller tar du tid på dig för att bilda dig en uppfattning?
– Man ska inte vara säker på sitt omdöme på en gång. Man ska arbeta sig fram till det. Men när man väl har hittat kärnan, då kan man vara tvärsäker.

Aase Berg sade bland att i sitt tacktal att man som kritiker måste låta bli att bry sig om andra tycker, annars kommer man ingen vart.

Från Kulturbloggen var två av oss på plats. Vi hade fått pressackreditering. Det är kul att bloggare idag räknas med som press. Jag hoppas att vi också ska räknas som kritiker, att en bloggare som lyfter som en duktig recensent, också har chans till detta pris. Vad är skillnad mellan att vara kritiker i en blogg och på en traditionell redaktion? Det kan vara olika, men det kan också ha mycket gemensamt, det beror på vad det är för slags blogg.

Lite fakta om priset från DN
PRISTAGAREN SKA HA BÅDE BREDD OCH SPETS

Aase Berg är den första mottagaren av kritikerpriset Lagercrantzen. Det har instiftats av Dagens Nyheter till minne av tidningens chefredaktör och kulturchef Olof Lagercrantz (1911–2002).
Priset ska en gång om året delas ut till en kritiker ”med intellektuell bredd och stilistisk spets”.
Juryn består av DN:s kulturchef Björn Wiman, Åsa Beckman,
DN:s kritikchef, litteraturvetaren Stina Otterberg och Arne Ruth, tidigare kulturchef på DN.
Prissumman är 20000 kronor och pristagaren får även ett handgjort diplom av Stina Wirsén.

Relaterat: Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

DN kampanjar för nytt operahus – intressant spegling av svenska medier

by

Stockholm behöver ett nytt hus för musik- och scen konst. De skrev två folkpartister: Christer Nylander, vice ordförande kulturutskottet och Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd Stockholms stad, i en debattartikel i DN och de bjöd in anäringslivet för att vara med och finansiera. Kulturbloggen kommenterade det här och konstaterade att vi inte alls har något emot ett nytt hus för opera – om det öppnas för också andra musikevenemang, som hårdrockskonserter av hög klass.

När vi nu ser tillbaka på den debattartikeln verkar det uppenbart att den mer eller mindre var beställd av DN:s kulturredaktion. För sedan den debattartikeln publicerades har det knappt gått en dag utan att DN följt upp med egna kommentarer, krönikor och artiklar i ämnet. Måndagens kulturdel i pappersversionen har dels en lång intervju med kulturministern om operahuset, kompletterade med en krönika av kulturchefen Björn Wiman och lite korta citat av personer som kontaktat DN om frågan.

Att DN driver kampanj för ett nytt operahus är uppenbart. Det är inget fel i det. Medier får ta ställning, bara de är tydliga med vad de står för.

Jag kan konstatera två saker:
Debatten i DN får fortgå där utan att andra stora redaktionella medier lägger sig i den. Debatten vidrörs knappt med ett ord i andra medier. Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Expressen låtsas som om det regnar. Någon enstaka liten artikel på Sveriges Radios nyhetssajt finns.
För övrigt: Heltyst på kulturredaktionerna.

Jag kan också konstatera att DN är sig själva nog i frågan. Deras kampanj har uppmärksammats av en del kulturintresserade bloggar. I Teatermagasinet har Sveriges största operabloggare Mogens H Andersson skriver flera debattartiklar, till exempel:

Debatten om operahuset i Stockholm fortsätter
Använd gamla operahuset till rockkonserter
Att det byggs ett nytt operahus är hela Sveriges angelägenhet
Annars anser jag att det vore bättre om man satte in en annons i de större tidningarna där man letar efter en miljardär i lagom ålder som kan donera en miljard

Mogens H Andersson har också publicerat en debattartikel i ämnet i Kulturbloggen.

Tomas Melin är en av många som debatterat frågan i sin blogg

Det är en tydlig skillnad mellan hur nyhetsredaktionerna för politisk bevakning har koll på bloggar och kulturredaktioner. För kulturredaktionen på DN finns uppenbarligen inte den livliga bloggosfären. Trots att operahuset tagits upp i en hel mängd blogginlägg speglas det inte på något sätt i DN-kampanjen för ett nytt operahus.

Man kan ju fundera också på om Folkpartiet fått ensamrätt på frågan. Har alliansregeringen mer eller mindre outtalat låtit Folkpartiet få chansen att profilera sig i frågan? Eller varför är det annars så tyst i frågan från andra partier? Eller är detta bara ännu ett bevis på hur lågt intresset för kulturfrågor är hos majoriteten av den politiska makteliten?

Gunno tar upp en annan aspekt i sin blogg:

Ett operahus ska finnas till för alla. Ska den visionen förverkligas behövs det politiker som kan argumentera för idén om ett nytt operahus och göra det på ett vinnande sätt. Inte politiker som gnäller över bristen på sponsoer och skatteregler. (För övrigt tycker jag att innan ett nytt operahus byggs så borde Folkets Hus och Parker satsning på opera i biografer erhålla en rimligt stöd för att tillgängliggöra operakonsten i hela landet).

Relaterat:
Folkpartiet och Mats Berglund och Madeleine Sjöstedt har bloggat om sin debattartikel och Kulturekonomi har också tagit upp frågan.

Uppdaterat: Nytt inlägg i Teatermagasinet i ämnet:

Det är tydligen så att man inom alliansregeringen har gett Folkpartiet och dess lokalorganisation rätt att profilera sig i just denna fråga – ett nytt scenkonsthus i staden. Till detta använder man sig av husorganet Dagens Nyheteroch dess kulturredaktion i synnerhet. För egen del blir jag aningen beklämd när jag läser att det i tidningens värld finns människor som hatar opera och därför är emot att det byggs ett nytt operahus.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

DN satsar på kvalitet med fördjupade utrikesreportage

by


Indiska Arkonos hår sitter snart på en kvinna i västvärlden. Som ett religiöst offer låter indiska raka sig. Håret tas om hand av en stor industri som tjänar pengar på det. Dagens Nyheter har följt med på det vackra hårsvallets resa över jorden.
Det är ett av de mer genomarbetade artiklarna som finns med i premiärnumret av ett magasin som heter DN.Världen.

Det verkar inte som om artiklarna förts över till webben. Förmodligen ska de inte ens dit. Jag förutsätter att satsningen är ett steg att öka värdet av en prenumeration på pappersupplagan.
Jag är inte helt emot det, även om jag tycker att så mycket som möjligt av världens information ska finnas tillgänglig digitalt, då blir den nåbar för så många, många fler och oberoende av plats. En bok eller ett magasin i tryckt format kan inte läsas på mer än en plats i taget och är därför inte alls lika tillgänglig.
Fast att just satsa på mer djuplodande artiklar, att satsa på den kvalitet som en stor redaktion förmår uppbåda, det är rätt väg.
De så kallade traditionella medierna har helt andra ekonomiska förutsättningar än de enskilda bloggarna.
Därför välkomnar jag sådana satsningar som DN.Världen.

Jag tycker om när redaktioner inte bara går på den lätta klickjournalistiken och inte bara fortsätter på vägen att satsa på ytliga nöjen och bevakning av Idol och liknande.

DN.Världen ska gå ut till prenumeranterna en gång i månaden.

Medieanalytikern och bloggaren Olle Lidbom är däremot skeptisk till att magasinet kommer på måndagar. Via Dagens Media läser jag ett citat ut hans analysbrev:
Utgivningsdagen är otydlig (hur många hänger upp sin konsumtion på ’sista måndagen’) och dessutom en dag i veckan då läsarna tar sig lite tid att konsumera media.

Jag vet inte. Mycket av gamla regler är under uppluckring och många människor arbetar på helt andra tider än måndag-fredag. Jag vet inte om en måndagssatsning behöver vara fel.

Medievärlden tar också upp DN:s premiär för utrikesmagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nja, nu vrider DN allt till det och härligt med splittring inom högern

by


Miljöpartiets språkrör har sagt att dMP kan tänka sig att samarbeta med högerregeringen kring asyl- och flyktingpolitiken. För att få en långsiktig och stabil överenskommelse i dessa frågor och för att det är viktigt att Sverigedemokraterna inte har något inflytande i den politiken.

Men hur vrider DN:s pappersredigerare till det? Ni ser rubriken. Det är lätt att tro att MP är beredda att samverka närmare och i fler frågor. Vilket de inte alls har sagt ja till.

På samma sätt ser vi hur högermedier går till bred attack på flera fronter mot vänstern. Den facklig-politiska samverkan försöker högern komma åt. Trots att denna samverkan är något som fastställs i demokratisk ordning kongress efter kongress.

För min del tror jag att sociala medier är livsviktiga för människor som har andra värderingar än högern. För alla oss som inte anser att människans värde ligger i hur hög lön han/hon har och som inte tror att människans främsta drivkrafter handlar om 500 kronor mer i plånboken.

Via S-buzz hittar jag en hyllning till Netroots, progressiva bloggare i samverkan. Det är Åsa Westlund som skriver i Aktuellt i Politiken:

Efter Emelies inlägg var skillnaden stor mellan de borgerliga bloggarna och de rödgröna. De borgerliga försökte tiga ihjäl henne. Flera gick till personangrepp mot Emelie och hennes mamma. Hade inte nätrötterna lyft upp henne, hade inte den rödgröna digitala världen lyft in henne i medias och politikens finrum hade antagligen de borgerliga lyckats. Emelies blogg påverkade valrörelsen eftersom den var äkta och för att det fanns en rödgrön struktur på nätet som fångade upp, som skickade vidare, som försvarade.

Våra nätrötter, eller NetRoots som de kallas, har under flera år byggt upp vår närvaro i sociala medier. Inte styrt av någon utan byggt underifrån. Vanliga människor, precis som Emelie.

För övrigt hoppas jag att det här fortsätter växa, ur Expressen:

Alliansregeringen skakas just nu av inre stridigheter.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har i hemlighet haft flera möten med alliansens tre partiledare – men oenigheten består, uppger regeringskällor för Expressen.
Splittringen är så allvarlig att alliansen på sikt riskerar att spricka.
Det handlar bland annat om ministerposter, den frostiga relationen till Miljöpartiet och om synen på Sverigedemokraterna.

För Sverige vore det bra om blockpolitiken sprack. Demokratin är värd mer mångfald i politiken är två sönderförhandlade diplomatiska block.

Röda Berget har också bloggat om den splittrade högeralliansen, liksom Peter Högberg.

Johan Westerholm har bloggat om hur högermedier försöker lägga sig i Socialdemokraternas interna angelägenheter.

Relaterat:
Svenska Dagbladet 1

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

DN och Brors kommer inte att lyckas med sin kampanj för att avsätta Mona Sahlin

by

Tänk att få köra i gräddfilen och ta sig förbi alla andra som står i kö för att få debattera på DNs debattsida. Det fick givetvis Carl Tham när han var beredd att skriva att partiledningen i Socialdemokraterna bör ställa sina platser till förfogande.
Till och med jag skulle få komma före hela kön till debattsidan om jag vore beredd att skriva något som kräver Mona SahlinLäs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , s avgång. Varenda tomte som ligger gömd bakom en stubbe och som är s-märkt och beredd att säga något negativt om S-ledningen kommer att få gräddfilen direkt in till DN Debatt.

Nu kräver inte Carl Tham att Mona Sahlin ska avgå. Att partiledningen efter ett val som inte gått bra låter partimedlemmar ta ställning till situationen är väl naturligt.

Efter ett nederlag av denna omfattning är det nödvändigt att partiledningen snarast inkallar en extra kongress, till nästa år. Partiets högsta organ måste få tillfälle till en fri och öppen debatt om partiets läge och framtid och ge startskottet för ett fördjupat programarbetet i några av de centrala frågorna. Det kan bli en bra grund för den ordinarie kongressen 2013.

En fri och öppen debatt kan mycket väl mynna ut i ett fortsatt och dessutom stärkt stöd för Mona Sahlin. Jag har sett hur stödet för henne inom rörelsen växt veckorna före valet. Det enorma stöd och bifall hon fick på valnatten visar också detta. Jag tror att om partiledningen ställer sina platser till förfogande blir Mona Sahlin omvald.
Hur det är med övriga ledningen vet jag inte. För att vara ärlig har det varit kvar lite för många av Göran Perssons gamla gossar. Nu är det inte nödvändigtvis dåligt att ha varit med under Göran Perssons tid, bara ledningen består av en bra blandning av människor med olika erfarenheter. En del ur det yngre gardet är inte bra bara för att de är tjugo år yngre.

Det är ändå typiskt att DN:s politiska skribenter läser debattartiklar som fan läger Bibeln. DN:s Henrik Brors väljer förstås att försöka vinkla på att det är kris i S:

Vad innebär det att Socialdemokraterna ska hålla en ”mellankongress”?
– Det är nog bara Ibrahim Baylans nyspråk för att det ska bli en extrakongress efter katastrofvalet. Han vill väl inte att det ska låta så dramatiskt som det egentligen är.

Det är faktiskt så att många inom S reagerat på orden kriskommission och kriskongress. Arbetarrörelsen är på tillbakagång i hela Europa och högervindar samtidigt med med främlingsfientliga partier tar för sig mer och mer.
Att S-sympatisörer och S-medlemmar vill ta tag i situationen och försöka nå ut bättre och mer och få med folket är självklart. Det hade varit dåligt om det inte snabbt bildades en analysgrupp och snabbt också en mellankongress.

Carl Tham formulerar för övrigt vissa delar i sin debattartikel mycket bra:

Den socialdemokratiska solidaritetstanken är ekumenisk, allomfattande; den vill binda ihop klasser och grupper, arbetande och sjuka, i medvetande om att människor har olika förutsättningar och behov i olika stadier av livet. Vad mera: solidaritet och effektivitet går inte bara att förena, solidariteten och jämlikheten får samhället att växa.

Vi kommer att få se mer av hur det här med att försöka samla människor för solidaritet och jämlikhet kommer att motarbetas av högermediers kämpar som Brors med flera. De kommer att försöka vrida till allt för att försöka jaga bort Mona Sahlin.

Förmodligen för de vet hur populär hon kan bli. De vet vilken potential till att bli folkkär den kvinnan har. Och det skrämmer förstås högern.
—————-

Förresten:
Varför pratas det inte i högermedier om krisanalys för Centern? Visst backade de en del i valet? Eller? Maud Olofsson kan nog tappa sin post som vice statsminister. Det är rätt skrämmande att ett parti som inte ens har 6 procent av folkets röster kan ha en vice statsminister. Det om något är odemokratiskt.

För övrigt: Röda Berget bloggar om inbördeskriget inom borgerligheten.

Relaterat:
Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladets Martin Jönsson som inte kan se hur medier vinklar artiklar, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2