Swing Time
Författare: Zadie Smith
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 978-91-0-016927-5
Zadie Smiths senaste roman, Swing Time, har blivit hyllad och kallad hennes bästa – med all rätt, det är en bred och inträngande roman som behandlar klass, ras och kön och rör sig över flera decennier och kontinenter i en allt mer globaliserad värld utan att någonsin förlora fokus på skildringen av de människor och de öden som skildras.
Med utgångspunkt i Smiths nordvästra London på 1980-talet startar berättelsen om vänskapen mellan två flickor i tioårsåldern som båda älskar dans. Till skillnad från bästa vännen Tracey saknar berättarjaget förutsättningar för att nå framgång som dansare – lärarinnan visar hur hennes fotavtryck blir helt platta – men är minst lika passionerad i sökandet efter musik, rytmer, efter svarta artister och filmer som visar också andra stjärnor än vita.
Det är en ärlig och exakt skildring av livet i och kring de kommunala bostadshusen i ett av storstadens mindre välbeställda områden. Varken förskönande eller någon beskrivning av misär, bara rättframt och med öppna ögon skildrat av den som var där och långt senare kan förmedla det hon sett och de mönster som finns. Och det är fantastiska skildringar av det lilla livet, av relationen till föräldrarna men framför allt till den bästa kamraten.
Flickorna delar även erfarenheten av att ha en vit förälder och en svart, av att vara ”halvblod”. Men är också tidigt medvetna om skillnaderna mellan dem, något modern är noga med att betona: Tracey är uppfostrad på ett annat, underförstått sämre, vis och inte alls lika smart – platta fötter är enligt mamman inget hinder för att förflytta sig till den värld hon strävar efter både för sin egen del och för dotterns.
Bokens mamma är, liksom författaren Zadie Smiths egen mamma, född i Jamaica och invandrad till London. Romanen är också dedikerad till modern. Porträttet är mångfasetterat men ytterst är det modern som från början till slutet står för den (sociala) rörelse som kommer dottern till del. Det är så levande berättat att det går att känna moderns andetag, lukterna i det lilla köket där modern försöker tillaga mat som ”är rätt” eller ”spännande, något med ockra”. Men oftast får utbrott på tiden matlagningen tar från hennes studier (till skillnad från Traceys mamma som bestämmer att det blir Findus pannkakor och sedan genomför uppvärmningen seriöst.)
Slump och möjligheter till studier förändrar världen för bokens barndomsvänner. Den ena blir assistent till en världsstjärna i MTV-åldern, den andra kvar i barndomsstaden där drömmarna om danskarriären blir allt mer fjärren genom barnafödande, svek och något mörkt och hotfullt som tynger ner tillvaron i nuet.
Det är bland annat det som romanens jag återvänder till för att utforska, både fysiskt och i minnet. Vad var det som hände, vad formade henne och Tracey – och vad formar historien?
Perspektiven förskjuts, från Londons arbetarkvarter till New York och Västafrika, från barnets syn till den vuxna kvinnans. Zadie Smith följer tankemönster och trådar från barndomen och ser strukturerna. Och inte minst rytmerna. ”När musiken förändras, förändras också dansen” för att använda det ordspråk hos hausafolket i Västafrika som författaren själv väljer att lyfta.
