Kulturmagasinet Kulturbloggen

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

böcker

Vinn deckaren “Det slutna ögat” av Belinda Bauer

by 1 Comment

detslutnaogat

Belinda Bauer är en av de nya brittiska deckardrottningarna. Lotta Olsson i Dagens Nyheter hyller henne: “Belinda Bauer har en alldeles egen ton, en obönhörligt tickande katastrofklocka.”

Den brittiska tidningen skriver: “Bauer har en mästerlig förmåga att gestalta, något som får övriga författare i genren att framstå som torftiga (…) Vid bokens klimax kommer läsarna att formligen rusa fram över sidorna.”

BELINDA BAUER växte upp i England och Sydafrika och bor i dag i Wales. Hennes debutroman, Mörk jord, vann deckarvärldens mest prestigefyllda pris, The Gold Dagger, som delas ut av ­brittis­ka Crime Writers’ Association för årets bästa kriminalroman. Hon har även belönats med The Dagger in the Library för sitt samlade författarskap. I Sverige har Belinda Bauer nominerats fyra gånger till priset för Årets bästa över­satta kriminalroman av Svenska Deckaraka­demin. Hennes böcker har översatts till ett tjugotal språk.

I slutet av augusti släpptes en ny kriminalroman av henne på svenska, “Det slutna ögat”:

Fem fotavtryck är det enda som bevisar att fyraårige Daniel någonsin varit där. Och nu är det allt hans mamma har kvar. Varje dag vaktar hon de små avtrycken i cementen. Polerar dem så att de glänser. Glider allt närmare vansinnets gräns. När ett medium så erbjuder sig att hjälpa henne, tar hon chansen. Vem skulle inte ha gjort det? Kanske kan han tala om för henne vad som hänt hennes son … Men är mannen verkligen den han utger sig för att vara.

Kulturbloggen har fått tag på tre exemplar av den nya kriminalromanen som våra besökare nu kan tävla om.
Tävlingen är avslutad. Vinnarna har fått besked via epost och fått boken hemskickad.

Så här gör du om du vill ha chansen att vinna deckaren:
Maila till
kulturbloggen snabel-a gmail punkt com
Skriv en motivering till varför just du ska vinna.
Tävlingen avslutas fredag den 25 september kl 12.00. Då måste du ha skickat ditt tävlingsbidrag.
Glöm inte att posta med din vanliga postadress, om du vinner måste vi kunna posta boken till dig.
Tävlande som inte skickar med sin postadress har ingen chans att vinna.
Det lönar sig att vara snabb med att tävla. En av böckerna kommer att gå till en vinnare som är snabb.

Tankar efter att ha läsa Haruki Murakamis nya novellsamling Män utan kvinnor

by Leave a Comment

murakami_manutankvinnor

Män utan kvinnor
Författare Haruki Murakami
Språk: Svenska
Utgiven: 2015-04
Översättare: Eiko Duke och Yukiko Duke
ISBN: 9789113066561
Förlag: Norstedts

Haruki Murakami är tillbaka med en ny bok, novellsamlingen “Män utan kvinnor”, sju noveller om män och deras relationer till kvinnor: sorgliga, vemodiga och som alltid förenar Murakami popkultur med en egensinnig magisk realism.

Samlingen innehåller sju starka noveller och alla ..är så där fascinerande välskrivna. Vem mer än Murakami kan beskriva hissmusik som en bild av himlen som kvinnan M i titelnovellen “Män utan kvinnor”: … Det finns inga avgränsningar. Inga väggar. Inga tak. Där behöver jag inte tänka på något. Jag behöver inte säga något. Jag behöver inte göra något. Jag behöver bara vaa. Jag behöver bara lyssna och ge mig hän åt de vackra stråkarna. Där finns ingen huvudvärk, överkänslighet mot kyla, ingen mens, ingen ägglossning. Där är allt bra, bara ett vackert, vilsamt flöde. …

De sju novellerna skildrar sju olika män som på olika sätt mist den kvinna de älskar, eller aldrig lyckats hitta någon att älska, eller gett upp hoppet om att hitta någon kvinna. Eller så har de kanske en sam gemensamt: de skiljer på sex och att älska. Sex är aldrig liktydigt med att älska. Eller så är det egentligen det fast de inte vill förstå det. Jag skriver kanske. För det är precis det som Murakami så elegant gör. Han funderar. Kanske. Som han skriver i novellen “Män utan kvinnor”:
Som en representant för alla män utan kvinnor ber jag verkligen för det ur djupet av mitt hjärta. För det verkar inte som om jag kan göra något annat än be. Just nu. Kanske.

En sak som ibland stör mig när jag läser Murakami är hans sätt att dela in människor, hans sätt att kategorisera och beskriva såväl män som kvinnor utifrån hur snygga eller vackra de är. Det är för honom viktigt att skriva om någon ser alldaglig ut eller är vacker, snygg. Jag kan inte riktigt se världen så. Jag tycker inte det finns en mall som bestämmer om någon är snygg eller inte.

Jag kan också tycka att han är lite väl fixerad vid sex. Sex dyker alltid upp i hans berättelser, i alla novellerna.

Varje år inför tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur finns Haruki Mirakami med i förhandsspekulationerna. Jag tror dock inte att han någonsin kommer att få priset. Han skriver bra och jag är mycket mer förtjust i hans novellsamlingar än hans romaner – och jag rekommenderar absolut den nya novellsamlingen – men även om det finns olika nivåer i hans litteratur är den ändå för grund att vara på Nobelprisnivå.

Bokförlaget berättar om novellsamlingen:
En skådespelare anställer en chaufför och anförtror henne sina innersta hemligheter. En man har blivit lämnad av sin hustru och öppnar en bar som blir hemsökt av något okänt. Maken till en tidigare kärlek ringer efter midnatt och låter meddela tråkiga nyheter. En man vaknar en dag och inser att han gått igenom en metamorfos och förvandlats till Gregor Samsa, huvudpersonen i Franz Kafkas Förvandlingen.

Novellen “Samsa in love” som är den novell som handlar om en man som vaknar och upptäcker att han förvandlats till Gregor Samsa, från Franz Kafkas “Förvanlingen” är min favorit av de sju novellerna. Där är Murakamis storhet som författare som störst, den är välskriven, fascinerande, fängslande och berättar inte allt utan lämnar mycket till mig som läsare att känna och fundera vidare kring. En perfekt novell.

Kerstin Ekman till Sigtuna Litteraturfestival

by Leave a Comment

sigtunalittfest

Nu står det klart att Kerstin Ekman, en av Sveriges mest lästa författare, gästar Sigtuna Litteraturfestival 22-23 augusti. I gott sällskap av bl a Masha Gessen, Agneta Pleijel, Håkan Nesser, Lena Andersson, Kristina Kappelin och Anna-Clara Tidholm medverkar hon i den fjärde upplagan av festivalen.

Ett pressmeddelande berättar:
Med oväntade möten, hög tillgänglighet och något för alla bjuder Sigtuna Litteraturfestival in till två dagar i augusti fyllda av författarmöten, samtal och läslust med ordets kraft i centrum.

– Att Kerstin Ekman väljer att delta på Sigtuna Litteraturfestival med ett av sina få publika framträdanden känns fantastiskt. Kerstin Ekman är inte bara en av Sveriges främsta författare, hon har dessutom -bokstavligt talat, kämpat för yttrandefrihet i motvind, säger Camilla Zedendahl, vd Destination Sigtuna.

Kerstin Ekman hör till en av Sveriges mest lästa författare. Hon debuterade 1959 med detektivromanen 30 meter mord. Sedan debuten har det blivit ett tjugotal titlar i olika genrer, med bland annat romansviten Kvinnorna och staden och romanerna Händelser vi vatten, Gör mig levande igen och Grand finale i skojarbranschen. Kerstin Ekman har erhållit ett flertal stora litterära priser som Augustpriset 1993 och 2003, Pilotpriset, Litteris et Artibus och Ivar Lo-priset. 1978 valdes hon in i samfundet De nio och Svenska Akademien, som hon lämnade efter Rushdie-affären 1989.

Med dryga 70-talet punkter på programmet bjuds det på samtal, debatter och författarmöten varvade med sagoläsning, workshops, bokmarknad, litteraturgudstjänst, guidade turer och utställningar med Sigtuna stad som arena.

Årets Sigtuna Litteraturfestival arrangeras av Destination Sigtuna i brett samarbete med Sigtunastiftelsen, Sigtuna kommun, lokala företag och föreningar.

Hela programmet presenteras den 18 maj på: sigtunalitteraturfestival.se

Den stilige mannens kafé deluxe – äntligen en ny roman i Damernas detektivbyrå-serien

by Leave a Comment

den-stilige-mannens-kafe-deluxe

Den stilige mannens kafé deluxe
Författare: Alexander McCall Smith
Språk: Svenska
Utgiven: 2015-01
Översättare: Yvonne Hjelm
Massolit Förlag
ISBN: 9789187783487 Förlag:
Serie: Damernas detektivbyrå (del 15)

Äntligen är de två damerna från detektivbyrån i Botswana tillbaka. Det har hänt en hel del sedan den första boken i serien kom. Mma Precious Ramotswe, chefen på Damernas detektivbyrå, har under seriens gång äntligen gift sig med sin älskade lugna bilmekaniker J.L.B. Matekoni. Hennes sekreterare, den beskäftiga Mma Makutsi har också ingått i äktenskapet och har en liten son på sex månader.

Trots att en hel del hunnit hända och en del förändrats i det botswanska samhället är ändå mycket sig fortfarande likt i denna bon nummer 15 i serien. Alla som älskar atmosfären i de tidigare böckerna kommer att uppskatta också denna. Tänk att det är bok nummer 15 i serien. Det är fortfarande lika viktigt att dricka te, Mma Ramoakacie åker omkring i sin vita skåpbil, Mma Makutsis färgstarka skor kan fortfarande tala och akacieträden sprider sin skugga över den som behöver lite svalka. Språket är enkelt och rakt och känns fortfarande i sin form snarare som en muntlig berättelse än en roman. Boken är smålustig men har som alltid ett djup som ibland är underfundigt, ibland riktigt allvarligt.

Jag tror att det finns flera skäl till att vi är så många som fastnat för denna serie. Mma Ramotswe startar en detektivbyrå i ett samhälle där det aldrig tidigare funnits kvinnor som är detektiver, hon får kämpa mot mycket fördomar – och det känns inte så exotiskt egentligen. Vi i vår svenska västvärld kan helt klart känna igen oss i mycket. Ett annat skäl till att vi älskar serien är att människorna beskrivs så mänskliga, så äkta att det känns som att vi känner dem. Vilken välväxt man eller kvinna har inte upplevt att det är rätt gott att skära av en rejäl bit på den nybakade härliga kakan? Vi känner igen oss i smått såväl som i stort.

Ett annat skäl till att vi älskar serien är att brotten som undersöks och Damernas detektivbyrå hittar lösningen på handlar om mänskliga problem och vi slipper en massa biljakter och skjutande med k-pistar – som det annars är ett överflöd av i många deckare.

I denna nya, Den stilige mannens kafé deluxe, får detektivbyrån ta hand om ett fall där en indisk affärsman vänder sig till dem för att få hjälp. Han har fått en oväntad gäst i sitt hus, en indisk kvinna, utan id-handlingar, som tappat minnet. Utvisning väntar henne om inte någon lyckas lista ut vem hon är.

Samtidigt kan Mma Ramotswe inte vänta sig så mycket hjälp på detektivbyrån av Mma Makutsi som nämligen är fullt sysselsatt med att öppna en restaurang. Hon ska öppna en riktig lyxrestaurang som ska locka de förnämaste och finaste människorna. Det är dock inte så lätt att starta en restaurang och vara chef och lyckas anställa de rätta personerna.

Jag tänker inte berätta för mycket om handlingen, då förstör jag lite av läsningen för den som blir nyfiken nu. Men jag ska avslöja så mycket som att detektivbyrån får förstärkning av en ny rekrytering – som har sina problem.

Som alltid har författaren Alexander McCall Smith sytt ihop en charmig historia om vikten av att följa sin magkänsla och att vara ärlig.

Klas Östergrens nya roman Twist – roman i deckarens upplägg fast ändå ingen deckare

by Leave a Comment

twist

Twist
Författare: Klas Östergren
ISBN: 9789127140110
Förlag: Natur Kultur

Klas Östergrens nya roman “Twist” har hyllats på många håll. Jag är väl lite förvånad över detta. Till formen är den som en deckare, fast det är ingen kriminalroman. En man i övre medelåldern, romanens berättarjag, åker till Karlskrona för att forska kring en förmodad släkting från 1700-talet som var teaterman. Berättarjaget är någon slags skribent, författare och/eller journalist. I Karlskrona träffar han två gamla vänner från tiden då de var i tjugoårsåldern – och via dem träffar han en ryss som varit säkerhetsagent. Ryssen tränger sig på berättarjaget och hävdar att de har haft en gemensam kärlek.

Den kvinna som åsyftas som en tidigare gemensam kärlek har många namn: Anne-Marie, Ami, Anna eller Annie, beroende på vem som stått henne nära. Sakta börjar hennes liv nystas upp. Hon är redan i början av boken avliden. Dessa nystande i hennes liv är upplagt som i många deckare. Eftersom Klas Östergren har ett lättsamt språk som flyter på är känslan när jag läser romanen samma som när jag läser en deckare, jag sugs in i händelserna och vill veta mer.

Romanen har fått mycket beröm. Aftonbladets recensent kallar Twist en underhållande och välsedd romanväv.

I DN skriver recensenten:
För berättarjaget i Klas Östergrens nya roman utgör den klassiska hiten ett ledmotiv för barnets övergång till mognad på gott och ont. Men eftersom vi har med Östergren att göra så står twisten också för något annat – mer omfattande och sinistert: ”man vred och bände på kroppen som masken kringlar runt en krok och när låten var slut var man genomsvettig och utpumpad utan att ha kommit ur fläcken.”

Svenska Dagbladets rubrik är: thriller med själsdjup.

I boken finns en beskrivning av dansen Twist, om hur dansaren rör sig på alla möjliga sätt men när sången är slut ändå inte förflyttat sig en millimeter. Det tycker jag är en träffande beskrivning av romanen “Twist”. Fast om det är bra eller dåligt är väl upp till bedömaren av dansen. Alltså, romaner är väl ofta just det: något som händer en stund, kanske underhållande, kanske tankeväckande, kanske spännande, kanske språkligt fascinerande, kanske imponerande. Men har det något värde sedan? Det finns konstverk av olika slag, såväl inom film, teater, konst och litteratur som gör mer än så: som förflyttar läsaren ett stycke i livet. Det gör inte Twist.

Första halvan, ja nästan första två tredjedelarna, av romanen, kunde jag knappt slita mig. Jag ville läsa och läsa. Sedan kom tröttheten, jag fick tvinga mig själv att läsa klart boken. Inget överraskade mig längre, inte fick mig att tycka det var intressant längre. Jag funderar på varför det blev så. När så många hyllat romanen, varför orkade jag knappt läsa klart den? På ett sätt består romanen av tre olika berättelser: om en pojke och flicka och en båt och en ungdomsromans, om efterforskandet kring teatermannen Lewenhagen och den tredje om berättarjagets möte med ryssen och den ryska gasledningen – och alla dessa tre berättelser ska då mynna ut i berättelsen om Anne-Marie. Fast det gör de ju inte. Jag ska inte förstöra för läsaren, men jag tycker det är svårt att säga att de tre berättelserna förenas – och därför blir det en fjärde berättelse: om Anne-Maries spretiga, sorgliga liv.

Människoödena i romanen griper inte tag i mig. Jag känner ingen identifikation med någon och känner inte för något av det som skildras. Kanske är det så att själva formatet ställer sig i vägen: lättläst och som en puzzeldeckare. I en sådan roman blir det lite malplacerat med små antydningar, tror jag.

Jag tror dock att den som älskar Klas Östergrens genombrottsroman “Gentlemen” kommer att uppskatta den här romanen. Jag tror att det är en typisk Klas Östergren-roman. På gott och ont, så att säga.

Här är ett samtal på bokmässan med Klas Östergren om Twist.