Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Blekinge

Revytraditionen, den lever vidare i Ronneby

by

Det har nu gått 30 år sedan den första nyårsrevyn hade premiär i Ronneby, 1987 när staden firat 600-års jubileum och allt sedan dess har det satts upp en revy var nyårsafton. Dock blev det ingen 30-års jubileumsrevy denna gång, som man kanske skulle kunna tro. Utan det blev istället en mycket lyckad sammanfattning i form av en 2 timmars föreställning med titeln ”Högvatten”. En sammanfattning av 12 månader av en galen värld så som den tedde sig det händelserika året 2017.

(Anette Gustavsson och delar av revyensembeln i revynumret ”Varning på SPA’t”)

Vi i revypubliken på plats på Ronneby folkteater bjöds denna trettonafton 2018 på sylvass satir, blandat med mer allvarliga funderingar om vår samtid (”HeToo och ”Vi vägrar ge upp”) och kryddat med livsbejakande nonsens. Alltsammans i ett högt men fröjdfullt tempo i två akter. Musiken i revynumren var mycket välbekant, med annan och riktigt rolig text till bl a Magnus Ugglas ”Varning på stan” som i numret med älg med jägare hack i häl på Ronneby brunnsbad hette ”Varning på SPA’t”. Vi bjöds också på skrattfest med kommunalrådet i dansartagen med en SVT reporter och numret ”Fruarnas fel” fick igång publiken. Förstås var Arne från Hallabro med sin karakteriska dialekt och bjöd oss på sina som vanligt underfundiga samtidsanalyser. Och mellan revynumren, underhöll revyorkestern med musik något jag uppskattar. Efteråt kunde jag konstatera att Ronneby folkteater gjort det igen, och revytraditionen lever vidare i Ronneby.

Tingatinga Arts Cooperative Society (TACS), konstutställning på Ronneby stadsbibliotek

by

Under perioden 6 oktober till 3 november äger det rum en konstutställning på Ronneby stadsbibliotek, med konst från Tingatinga Arts Cooperative Society (TACS), Dar es Salaam i Tanzania. Och jag besökte idag biblioteket efter ett tips av Marianne Nilsson Wallin, som känt och behållit kontakten med Tingatingakonstnärerna sedan starten tidigt 1970-tal.

(Moder Afrika, konstnärskooperativet TACS – Ronneby stadsbibliotek)

Grundaren av detta konstnärskooperativ, Edward Saidi Tingatinga kom från en liten by i Tundurudistriktet i södra Tanzania, där han redan som 12-åring, enligt Omari Amonde, målade på husväggar. Till Dar es Salaam kom Tingatinga i slutet av 60-talet och för att kunna försörja sig började han brodera, väva, göra korgar och måla tavlor. Tavlorna ställde han ut och sålde utanför Morogoro Store, ett mindre köpcenter i Dar es Salaam där också nuvarande konstnärskooperativet TACS finns idag. Genom olyckliga omständigheter dödades Tingatinga av ett vådaskott 1972.

(Några av de mkt fina tavlor konstnärerna i kooperativet TACS ställer ut i Ronneby)

 

 

 

 

 

 

Innan sin död hade Tingatinga samlat en liten grupp från sin hemby som han undervisade och som sedan blev hans efterföljare och kärnan i det som idag är Tingatinga Arts Cooperative Society (TACS). Motiven från Edward Tingatinga lever vidare och omtolkas, samtidigt som nya motiv skapas av dagens konstnärer. Djurmotiven överväger med enstaka eller flera djur. Tavlorna är berättelser om hur djuren hjälper varandra. Andra tavlor symboliserar specifika händelser. Idag använder konstnärerna också sin konst i upplysningssyfte, det finns t ex motiv om hiv och aids. Tavlorna som nu ställs ut på Ronneby stadsbibliotek finns alltså kvar till den 3 november, vill du köpa ett eller flera av konstnärskooperativets tavlor går det alldeles utmärkt att göra det. Ett mycket trevligt arrangemang, som ifall du har vägarna förbi Ronneby, jag varmt rekommenderar att du besöker.

Bokrecension: Hoppas att jag inte råkar döda dig – en historia om Malin Ovesson

by

Titel: Hoppas att jag inte råkar döda dig – en historia om Malin Ovesson (156 sidor, pocket)

Författare: Malin Wendel

ISBN: 9789163946080

Förlag: Malin Wendel

Malin Ovesson och Malin Wendel träffades genom ett projekt om psykisk ohälsa, under drygt tre års tid intervjuade Wendel Ovesson om hur det är att leva med det vi i vardagslag kallar tvångssyndrom på engelska Obsessive Compulsive Disorder (OCD). Parallellt med research på området. Detta ledde sedermera fram till den pocketbok, jag nu har läst.

En bok vars grundläggande fakta är helt sann, det är Ovessons liv vi får följa med tillbakablickar på barn och ungdomsåren i Bräkne-Hoby, alltsammans sker under en dryg månad sommaren 2009 då Ovesson var inlagd på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning. Men där vissa scenarier och personer som bl a medpatienter på vårdavdelningen är påhittade av författaren.

Och jag kan säga att en får direkt en omskakande upplevelse om hur det är att tampas med de tvångstankar som leder till tvångshandlingar. Tvångshandlingar som yttrar sig i t ex att noga kontrollera att det inte ligger ett lik i bagageutrymmet på bilen eller att göra moment i t ex köket sju ggr för siffran sju är bra. Ty den lindrar för stunden ångesten, medan siffran sex och nio däremot har motsatt effekt.

Det är en mycket personlig och utlämnande bok på 156 sidor, bl a får vi ta del om Ovessons dåvarande kärlek som gick bort abrupt och hur märkbara spår det sätter i Ovessons mående – det kommer igen på flera ställen. Tankar om döden likaså, rädslan för den ja man blir helt enkelt inte oberörd när man läser. Det berör djupt, verkligen tankeväckande.

Samtidigt ges man en inblick i hur psykiatrin fungerar eller kanske inte fungerar. Det läggs fokus på att mota tvångshandlingarna i grind, men inte tvångstankarna i sig. Men i allt det mörka som vi får ta del av i boken, så finns det en uns humor, som är befriande och som gör att man skrattar med Ovesson. Bl a om soljäveln.

Det som slår mig och som är ett bestående intryck, är omgivningens bristande förmåga att förstå dels hur det är att leva med OCD, Asperger och cyklotomi och följderna av det, dels hur det förväntas bli så bra allting för andras planer mm är det Ovesson behöver för att bli bättre. Men det ställs inga direkta frågor om hur hon ställer sig till det, eller hur det soliga vädret egentligen påverkar.

Så summa summarum, det är en bok som berör och som ger en ska jag säga viktig förståelse baserat på personliga erfarenheter för hur det vi ser som helt självklara saker att göra i vardagen t ex handla, städa, laga mat mm ingalunda är så självklart. Jag rekommenderar sålunda varmt att du läser en historia om Malin Ovesson.

Högläsning viktig start i livslånga lärandet

by

(foto: Mattias Mattisson, Sydöstran)
(foto: Mattias Mattisson, Sydöstran)

Läste en artikel i Sydöstran imorse om att klass 5B på Musikugglan i Karlskrona, denna vecka är ute och läser högt för barn i förskolan samt första och andra klass. Ett bra initiativ eftersom det genom högläsning blir lättare att knäcka läs och skrivkoden vilket i sin tur underlättar skolgången väsentligt. Det viktigaste så som jag ser det, är att det gynnar läsförståelsen – en vital del i ett källkritiskt tänkande.

I tider av ett snabbt strömmande mediaflöde i sociala medier, är det allt viktigare att idka källkritik. Det för att i sin tur kunna syna texter noggrant. Bl a vem som är källa och vad syftet är med texten, som ofta har publicerats enbart digitalt, det innan det delas vidare mm. Böckerna som eleverna i 5B läser från, är desamma som de själva i förskoleålder hade som favoriter. Bra initiativ sålunda 🙂

Gåtfulla guldgubbar i kommande ungdomsbok

by

img_5688Författarinnan Kim Kimselius, bördig från Eringsboda, skriver just nu på en ny ungdomsbok i serien om Theo och Ramona. En bok som kommer kretsa kring de gåtfulla guldgubbarna, som hittades i Västra Vång i Johannishus. Kimselius gör därför ett researcharbete på plats på Blekinge museum, och det ska bli spännande att få ta del av det slutliga resultatet. Lokalhistoria kan på många sätt vara en källa till bl a äventyrsböcker, och det i sig kan också öka intresset hos unga att läsa mer. Det apropå satsningarna som regeringen initierat på läslov som äger rum under denna vecka, när barn och unga är lediga från skolan…img_5689