Om två personer grälar och diskuterar – och den ena bara vänder ryggen till och tiger: då är det att visa stort förakt för den andra. Att vägra diskutera är att visa att den andra inte är värd att diskutera med.
Det är precis vad den svenska regeringen gör nu. Det handlar om de som Wikileaks avslöjat, om vad ministrarna Billström och Bildt sagt om irakiska invandrare. Journalistförbundet reagerar och dess ordförande skriver i en debattartikel i Aftonbladet:
När ansvariga politiker dessutom undviker att svara på journalisternas frågor eller svarar med generella meningslösheter, har vi ett växande demokratiskt problem.
Tobias Billström säger att regeringen av princip inte svarar på frågor där Wikileaks är källan.
Vad är det för princip? Är det en princip som innebär att ledande politiker alltid ska bestämma om de gillar källan för att kommentera? Knäsätts den kommer ingen politiker att behöva svara på en enda fråga de ogillar framgent. Som princip måste den vara ny, eftersom ministrar tidigare svarat på frågor om Wikileaks och där Wikileaks varit källan.
Civilminister Stefan Attefall (KD) sa nyss i en träff med riksdagsjournalister att han aldrig hade sett någon sådan policy.
Journalistförbundet har helt rätt. Det är en fara för demokratin, när makthavarna inte svarar på frågor från medier och allmänhet. Om avslöjanden om korruption och maktmissbruk kommer från någon som regeringen inte vill prata med … Ska regeringen inte svara på avslöjandena då?
Ett mycket konstigt resonemang.
Det är väl självklart att Billström och Bildt måste träda fram och säga om det ligger något i vad Wikileaks rapporterar om. Antingen är det sant eller inte. Och om det är sant, måste Billström och Bildt kunna förklara hur de menar. Det är väl det minsta vi kan begära av dem? Om de anser att Sverige ska begränsa antalet invandrare från Irak: då bör de väl kunna redogöra för varför de anser detta?
Alliansfritt Sverige rapporterar också om detta, liksom Anna Troberg som skriver:
Debattartikeln tar upp problemet med att regeringen tycks ha bestämt sig för att konsekvent undvika att kommentera vissa typer av källor, till exempel Wikileaks. Det är möjligt att den nya policyn togs i bruk efter justitieminister Beatrice Asks flopputtalande om att den amerikanska ambassadpersonalen i Stockholm nog skrev ihop en massa ljug i sina rapporter hem “för att de vill ha högre lön“. Jag tror inte att Reinfeldt vill ha fler sådana grodor, men ministrarnas tystnad är icke desto mindre ett stort problem.
Mer om detta också hos Röda Malmö.
Carl Bildt skriver till exempel i sin blogg om hur illa det är när Egypten stänger Internet och skriver om ett öppet samhälle:
Fri informationstillgång är i det långa loppet långt bättre för förtroende och stabilitet än restriktioner och förbud. Åtgärder som denna som syftar till kortsiktig stabilitet kan mycket väl generera en mer långsiktig indragningar.
Visst, det är skillnad på Sverige och Egypten. Men i orden fri informationstillgång ligger också att politiker svarar på frågor och inte vänder folket ryggen när de vill veta om Wikileaks uppgifter stämmer eller inte.
Moderaternas Mats Johansson har blivit utsett till rådets ombud för mediefrihet (Standing Rapporteur on Media Freedom). Det förpliktigar. Moderaterna måste sluta lägga locket på och svara på frågor om Wikileaks.
Läs även andra bloggares åsikter om medier, demokrati, Bildt, Billström, journalistik, makthavare