• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bestival

Bestival dag 2: First Aid Kit, Valerie June, Gallows, Warpaint, Emeli Sandé, The xx, Porcelain Raft och Kindness

8 september, 2012 by Jonatan Södergren

Bestival, dag 2
7 september 2012

Som svensk var det obligatorisk närvaro vid stora scenen när vår egen systerduo First Aid Kit under fredagsförmiddagen gjorde sin Bestival-debut. Solen sken och himlen var blå, förutsättningarna kunde knappast ha varit bättre. First Aid Kit gör den typen av i amerikansk tradition rotad folkmusik som får publiken att sätta sig ner i gräset. För min del är det en trevlig stund som toppas av sublima framföranden av Emmylou och Paul Simons America. Betyg: 3.

Nästa akt att inta Main Stage var Adam Ant som klätt ut sig till sjörövare. Det behövdes bara minuter för att fastslå att det rörde sig om en totaluppvisning i uselhet så jag gick till Big Top (tältscenen mittemot stora scenen) för att spana in den nya Sunday Best-signeringen Valerie June istället. Den av Dan Auerbach från The Black Keys producerade blues- och countrysångerskan har en nasal och autentisk röst som för tankarna till hennes hemstad Memphis vildaste kvarter. Hon ser ut som en superstjärna och den lågmälda gitarrbluesen, som bland annat backas upp av en lokal trumpetspelare, skulle inte passa helt fel i en David Lynch-film. Betyg: 3.

Att Bestival i år är en odyssé genom en mängd olika stilar, känslor och uttryck fick sin bekräftelse när hardcorepunkarna i Gallows intog Main Stage. Aldrig tidigare har väl så hårdhänta huliganer fått leka rövare på samma scen som The xx och Florence + the Machine. Deras pitbull-liknande sångare Wade MacNeil börjar med att säga ”hope you’ve enjoyed it so far because we’re here to ruin your festival” innan han pekar finger och låtsas hänga sig med mikrofonsladden. Under halva spelningen är han lika ofta i moshpiten som på scen. Det är en rejäl urladdning som fungerar förvånansvärt väl på en stor festivalscen. Betyg: 4.

Mitt senaste möte med Los Angeles-baserade Warpaint var under förra årets upplaga av Way Out West. Då rörde det sig om en mörk, förförisk och surrealistisk klubbspelning på Trädgården. I solsken på en betydligt större scen fungerar det långtifrån lika bra. Dessutom utgörs halva spelningen av nytt material där de progressiva gitarrslingorna bytts ut mot synthar. En ny låt innehåller till och med samplade trumbeats. Bandet går i en mer minimalistisk och elektronisk riktning som möjligtvis hade imponerat mer på en annan scen. Höjdpunkten är Undertow, den enda låten som är tillräckligt känd för att kunna engagera en stor publik. Betyg: 2.

I öppningslåten Heaven frågar Emeli Sandé om publiken känner igen henne. Dum fråga, om hon inte var det innan så var hon efter sina uppträdanden på OS-avslutningen definitivt något av en engelsk nationalskatt. Varje låt får ett så enormt gensvar att allsången under en Håkan Hellström-konsert bleknar i jämförelse. Hon tolkar Coldplays fjolårshit Every Teardrop is a Waterfall och fram emot slutet mynnar en reggae-version av Where I Sleep ut i ett Bob Marley-medley, men höjdpunkten är avslutningen med Next to You vilken många av besökarna lämnar scenen nynnandes på. Att låtar som Read All About It och River är inte hela världen – hon fyller väl ut sina 45 minuter och publikengagemanget är rent av makalöst. Emeli Sandé har en speciell plats i engelsmännens hjärtan. Betyg: 4.

The xx som senast spelade på Bestival samma år som de vann Mercury Music Prize var tillsammans med Florence + the Machine fredagens huvudakter. I sedvanlig ordning öppnas spelningen med Angels och det bjöds på en hel del karameller från nya skivan Coexist som tycks dela lyssnarna i två läger: de som älskar den och de som tycker den är tråkig. För varje gång jag sett The xx live i år har jag blivit mer och mer säker på att jag tillhör den förstnämnda.

Till skillnad från spelningen på Berns förra veckan spelades även Chained som tredje låt, annars var setlisten snarlik. Reunion och Sunset följer varandra så naturligt att det känns som en enda lång låt. Det samma kan sägas om Swept Away – deras mest klubbiga låt vilken live inleds med melodislingan från Take Care – och Shelter som vävs samman förvånansvärt trots att de är rätt olika. Under Crystalised smälter inga glaciärer, åtminstone inte på en festival nu när trummorna är bortplockade. Publikfavoriterna blir snarare VCR, Islands och – den första av tre extranummer – Intro. Att natten lagt sig över Isle of Wight är ett plus, det är vid den här tidpunkten The xx introverta musik blir som bäst. Betyg: 4.

Istället för att se kvällens andra headline Florence + the Machine tog jag mig till en betydligt mindre tältscen som hette Psychedelic Worm där Porcelain Raft och Kindness stod för kvällsunderhållningen. Tidigare i år öppnade italienaren Mauro Remiddi som har scennamnet Porcelain Raft för M83 på Berns. Då var han ensam på scen, nu backas han upp av Yuck-trummisen Johnny Rogoff. Konserten inleds med Drifting in and Out och tankarna förs direkt till ett centralstimulant 90-tal då drömpop fortfarande var det coolaste som fanns. Det är just någonting storslaget emotionellt i Porcelain Rafts euforiska 90-talsdyrkan. De svävande synthsamplingarna fungerar utmärkt i låtar som Shapeless and Gone och Unless you Speak from Your Heart. Konserten avslutas med en tio minuter lång cover på Guns’n’Roses megahit November Rain då trummorna spelas hälften så fort som den shreddande gitarren. Det är underligt, men fullkomligt briljant. Jag kan tänka mig att det är så här det låter när stjärnor föds. Betyg: 3.

Jetlaggad och nyss influgen från Japan krönte Kindness sedan fredagsnatten med att ge festivalens hittills bästa spelning. Debutskivan World, You Need a Change of Mind var en uppvisning i psykedeliskt disco och den presenteras perfekt här på Bestival. Redan i öppningslåten Cyan känns det som att jag förflyttas till 70-talet och något nästan ironiskt stillöst framträdande på Top of the Pops. Det bjuds på fuldans och redan i andra låten hoppar den gänglige sångaren Adam Bainbridge ner i publikhavet. Publikens favoriter är helt klart Swingin’ Party och funkiga That’s Alright då gitarristen (som är utklädd till nunna) och bakgrundssångerskorna får stå i rampljuset. Efter ett ”sickly tired jam” avslutar Bainbridge spelningen med att springa ett helt varv runt lokalen. Vid det här laget existerar inte längre någon gräns mellan band och publik. Alla är en del av samma dimmiga fest. Betyg: 5.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Bestival, Emeli Sandé, First Aid Kit, Gallows, Kindness, Porcelain Raft, The XX, Valerie June, Warpaint

Bestival dag 1: Daytona Lights, Alabama Shakes, Gary Numan och Hot Chip

8 september, 2012 by Jonatan Södergren

Bestival, dag 1
6 september 2012

Foto: Victor Frankowski/Bestival

Bestival som för nionde året i rad ägde rum på ön Isle of Wight strax söder om det brittiska fastlandet tjuvstartade på några av scenerna redan under torsdagen med Hot Chip som dagens största akt. Om det är något band som summerar vad Bestival står för är det just Hot Chip som nu spelat här fler gånger än någon annan artist.

Efter att ha gått runt och lärt känna området var det första bandet att fånga min uppmärksamhet Daytona Lights. En popkvintett som jag inte hade hört talas om innan men som snabbt förde tankarna till The Drums – fast med en mer stereotypiskt brittisk påbrå. De framträdande basgångarna och oh oh-körerna satt direkt, här kan ni se deras musikvideo till Here at Home. Betyg: 3.

Därefter tog jag mig till Big Top, en gigantisk tältscen – större än de största scenerna på många svenska festivaler – som lyses upp av stroboskop och en ljusshow som får det att se ut lika mycket som en ravelokal som en festivalscen. Innan Hot Chip spelade även indieblues-bandet Alabama Shakes och synthpionjären Gary Numan på denna scen.

Alabama Shakes är en blues-influerad grupp från just Alabama vars debutalbum Boys & Girls som släpptes i våras har hajpats rejält – inte minst av brittiska medier – under året. Deras popularitet på de brittiska öarna är till synes omåttlig och Big Top fylls upp rejält under deras framträdande. Hold On som är konsertens höjdpunkt spelas redan som tredje låt, men i längden blir Brittany Howards överansträngda röst tyvärr rätt jobbig att lyssna på. Betyg: 2.

New wave-ikonen Gary Numan som bland annat influerat band som Nine Inch Nails bjöd därefter på ett inlevelsefullt och väldigt industriellt set som bland annat innehöll en blytung version av hans största hit Cars. Låten spelades tidigt i setet men trots att den engelska publiken verkar vara väldigt singelorienterad pågick festen hela konserten igenom och publiken studsar ända in i avslutningen med industriella Halo, ateismens eget anthem A Prayer for the Unborn och klassiska Are Friends Electric?. Betyg: 3.

Till skillnad från när de spelade på Way Out West tidigare i år hade Hot Chip på Bestival fått hela 90 minuter till sin förfogan. Den elektroniska gruppen från London som blandar in element från en eklektisk uppsjö av stilar men alltid lyckas göra sin egen grej av det inleder med Shake a Fist och And I Was a Boy from School. Sångaren Alexis Taylor symboliserar hela Bestival-andan när han intar scenen iförd ninja-pannband med Pocahontas-lockar.

Genom åren har Hot Chip samlat på sig en lyxig repertoar att välja och vraka ur men i hemlandet verkar senaste skivan In Our Heads ännu inte ha fått samma genomslagskraft som i Sverige. Till skillnad från den konstanta dansfesten på Way Out West tänder publiken framför allt till på låtar som One Life Stand och Over and Over.

These Days debuteras live och The Warning spelas för första gången sedan 2007 innan det är dags för New Order-vibbar i nya singeln How Do You Do?, men höjdpunkten är ändå Ready for the Floor som spelas som extranummer. Betyg: 4.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Alabama Shakes, Bestival, Daytona Lights, Gary Numan, hot chip

Bestival livesänds på YouTube

31 augusti, 2012 by Jonatan Södergren

Som första engelska festival kommer Bestival att i samarbete med YouTube livesända konserterna på sina två största scener. Livestreamingen kommer att pågå mellan den 7:e och 9:e september och bland annat innehålla uppträdanden från Stevie Wonder, The xx, Emeli Sandé och New Order. Därefter kommer utvalda låtar att finnas tillgängliga på deras YouTube-kanal.

Följ bara den här länken från och med den 7:e september:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Bestival, Stevie Wonder

Skivrecension: The Cure – Bestival Live 2011

3 december, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: The Cure
Titel: Bestival Live 2011
Betyg: 5

När The Cure, bandet som Robert Smith bildade med sina klasskamrater någon gång i mitten av sjuttiotalet, spelade på Bestival tidigare i år var det bandets första spelning i England på över två år. Det var den längsta livefrånvaron i bandets historia. Robert Smith har under tiden, förutom diverse samarbeten, enligt en sällsynt intervju i The Guardian tydligen ägnat sig åt att lyssna på jazz och återupptäcka gamla bluesskivor. Men när bandet väl gick på festivalens största scen verkade det som att ingenting hade förändrats. Jorden skulle kunna gå under men Robert Smith kommer fortsätta tupera sitt hår och sminka sig på samma sätt.

Öppningsspåret Plainsong tillhör bandets vackraste ögonblick och avslöjade keyboardisten Roger O’Donnells välkomna återkomst, för i ärlighetens namn är ett The Cure utan synt inte ”The Cure”.

Bestival Live 2011 innehåller hela sommarens spelning rakt av med extranummer, publikens jubel och allt – det känns nästan som att du är där igen. Alla klassikerna är med. De schizofrena poplåtarna – Lovesong, In Between Days och Just Like Heaven. Den mörka post punken – A Forest, Play for Today, One Hundred Years. Till och med psykedeliska kärlekshistorien The Caterpillar som inte spelats live sedan 1991 är med.

Bestival Live 2011 är troligtvis årets bästa liveskiva, men det kan även ses som en sammanfattning av de senaste trettio årens kanske viktigaste popgrupp. Ett kapitel hypnotisk, excentrisk och romantisk musikhistoria.

Bästa spår: A Forest överskuggar det mesta

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Bestival, Bestival Live 2011, The Cure

The Cure lever i nuet, intervju med bandets nygamla keyboardist

13 september, 2011 by Jonatan Södergren

The Cure har under sin över trettio år långa karriär hunnit genomgå en hel del medlemsbyten fast för det mesta har det handlat om samma personer som försvunnit och komma tillbaka igen. Efter den episka spelningen på Bestival den tionde september stod det klart att keyboardisten Roger O’Donnell, som varit med i bandet till och från ända sedan 1987, återigen var en permanent bandmedlem. Kulturbloggen passade därför på att ställa honom några frågor.

Hur känns det att återigen vara involverad i The Cure?

Underbart.

Hur var det att träffa de gamla bandkompisarna igen?

Det kändes som att det inte ens hade gått en vecka men att allt under den tiden hade blivit till det bättre.

The Cure är ett band som betyder mycket för många människor, vad betyder The Cure för dig?

Jag har ägnat halva mitt liv åt The Cure så jag skulle inte kunna byta ut det mot någonting annat.

Har du något favoritminne från din tid i The Cure?

Alldeles för många för att de ska kunna kondenseras till ett specifikt favoritminne.

Tidigare i somras åkte ni till Sydney för att framföra era tre första album i sin helhet. Finns det tankar på att göra något liknande igen?

Vi lever i nuet så det finns inte så mycket jag kan berätta om framtiden.

Du verkar vara den medlemmen som är mest involverad i sociala nätverk. Vad tycker du om sociala nätverk?

Jag älskar människor så jag omfamnar allt som gör det enklare för mig att komma i kontakt med dem. Jag älskar att träffa nya människor och höra om deras liv.

Det ryktas på nätet om att ni ska släppa ett mörkt syskonalbum till 4:13 Dream. Vad kan vi förvänta oss av The Cure den närmsta framtiden?

Som jag sa, vi lever i nuet så planer existerar inte längre för oss.

Du har även gjort fantastisk musik på egen hand. Var hittar du inspiration till att komponera musik?

Min inspiration till att uppträda och komponera musik kommer någonstans djupt inombords och jag kan inte förneka det. Det är något som verkligen intresserar mig och jag ska skriva en bok om det så småningom.

När började du skriva musik?

Jag började skriva musik samtidigt som jag lärde mig spela instrument. För mig går det hand i hand och jag förstår mig inte på musiker som kan spela men inte skriver något eget.

Vad driver dig till att skriva musik och har drivkraften förändrats genom åren?

Nej, jag tror jag drivs av samma saker som jag alltid gjort. Jag har hänt att jag tappat tappat drivkraften några gånger men den har alltid kommit tillbaka. Svårt att förklara, det är som ett djupt rotat behov. Jag älskar också att göra folk glada så underhållningsfaktorn är alltid där. Jag vet inte om jag alltid lyckas underhålla men jag försöker.

På nätet cirkulerar det ett antal YouTube-klipp där du visar upp dina Moog-syntar, vilken är din favoritsynt?

Jag måste säga att pianot är min favorit men jag återvänder alltid till Moog-syntarna så de är en stark tvåa. Det är de som är min röst. De tillåter mig att väldigt enkelt uttrycka mig musikaliskt.

Du var även involverad i ett projekt som kallades Quieter Trees, vad var det för något?

Quieter Trees var ett väldigt storartat projekt från början till slut. Det var inspirerat av en tavla av David Hockney som hette Bigger Trees, en enorm tavla som jag bestämde mig att förklara musikaliskt med hjälp av en orkester. När den hade premiär i London framfördes den av väldigt unga musiker vilket gjorde det till ett ännu mer speciellt projekt. Jag kommer framföra den en gång till med en kammarorkester i Toronto i november. Jag hade aldrig tidigare skrivit musik för så många människor men det var väldigt givande så jag hoppas kunna göra något liknande igen.

Har du några tankar på att komma till Sverige och har du några minnen från tidigare gånger du varit där?

Om någon vill att jag ska spela där så kommer jag gärna dit. Jag har fantastiska minnen från 1996 vilket var senast jag var i Stockholm.

Vad har du för intressen utöver musik?

Jag älskar rallyn, Grand Prix-lopp för att vara specifik, och bilar.

First Of The Last by Roger O’Donnell

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Bestival, Roger O'Donnell, The Cure

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Personkrets 3.1 – skådespeleri när den är som bäst

Foto: Sören Vilks Personkrets 3.1 Av … Läs mer om Teaterkritik: Personkrets 3.1 – skådespeleri när den är som bäst

Teaterkritik: Les Misérables – engagerande från början till slut

Foto: Märta Thisner Les Misérables Av … Läs mer om Teaterkritik: Les Misérables – engagerande från början till slut

Alma Lindés politiska pjäs skrivs färdigt efter valet 2026

Släkten Murkelsson med Frida Beckman, … Läs mer om Alma Lindés politiska pjäs skrivs färdigt efter valet 2026

Filmrecension: Unga mödrar – stark, berörande och så välgjord

f Unga mödrar Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Unga mödrar – stark, berörande och så välgjord

Teaterkritik: Fäbodjäntan – Superbt stycke om sexuell frigörelse

Fäbodjäntan Av Amanda Apetrea, Lisen … Läs mer om Teaterkritik: Fäbodjäntan – Superbt stycke om sexuell frigörelse

Total triumf för orkester och sångsolist – Göteborg Wind Orchestra & Kristin Amparo framför James Bond-relaterade klanger

5/3 2026 Haga Konserthall i … Läs mer om Total triumf för orkester och sångsolist – Göteborg Wind Orchestra & Kristin Amparo framför James Bond-relaterade klanger

Filmrecension: The Bride – harmlös, tafatt och ointressant säck med potatis

The Bride Betyg 2 Svensk biopremiär 6 … Läs mer om Filmrecension: The Bride – harmlös, tafatt och ointressant säck med potatis

Filmrecension: Operation Bäver – årets hittills mest underhållande och roliga film

Operation Bäver Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Operation Bäver – årets hittills mest underhållande och roliga film

Filmrecension: Romería – ärlig, mänsklig och fri från klyschor

Romería Betyg 4 Svensk biopremiär 13 … Läs mer om Filmrecension: Romería – ärlig, mänsklig och fri från klyschor

Välskrivet blottläggande exekveras med oerhörd precision – Romantiken av Lumor i gästspel på Folkteatern

Manus och regi: Oskar … Läs mer om Välskrivet blottläggande exekveras med oerhörd precision – Romantiken av Lumor i gästspel på Folkteatern

40 år vid flygeln – stort intresse för Robert Wells jubileumsturné

Robert Wells firar 40 år som artist – … Läs mer om 40 år vid flygeln – stort intresse för Robert Wells jubileumsturné

House of Possibilitas bjuder in till dansant komedi om geniet och dämonerna

Den 8 mars bjuder House of Possibilitas … Läs mer om House of Possibilitas bjuder in till dansant komedi om geniet och dämonerna

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in