• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Barnteater

Vi vill göra en föreställning vi själva hade velat och behövt se när vi var yngre. – Möt kvinnorna bakom föreställningen Tysta i klassen – om att vara introvert

13 mars, 2018 by Rosemari Södergren

Tysta i klassen är en föreställning som handlar om att vara introvert. Den är framarbetad och producerad av Emma Krafft och Hanna Adolfsson. De använder både humor och allvar för att undersöka hur det extroverta idealet påverkar den som är introvert och vad som händer när man tillslut bestämmer sig för att ändra hela sitt beteende för att inte funka fel. De utgår från egna upplevelser samt berättelser från andra introverta och de berättat att de redan fått väldigt fin respons från folk som säger att det ska bli så skönt att äntligen få se en föreställning som handlar om dem.

Föreställningen har premiär på Teater Pero i Stockholm den 25 mars och ska troligen åka på turné runt om i Sverige.
Kulturbloggen blev nyfiken på föreställningen och ställde några frågor till Emma Krafft och Hanna Adolfsson för att få veta mer.

Vad menar ni med introvert och med extrovert?
När vi pratar om “att vara introvert” pratar vi om att vara en person som har introverta egenskaper i sin personlighet. Detsamma gäller när vi pratar om “att vara extrovert”. Det finns ett antal egenskaper som hör de båda personlighetstyperna till men det mest
grundläggande är att den som är introvert får energi av ensamtid, medan den som är extrovert får energi av att umgås med andra människor. Det handlar alltså i grund och botten om var man samlar sin energi.

På vilket sätt är det svårt att vara introvert i dagens samhälle?
Det svåra är väl att man på så många sätt kan bli missförstådd. Ens tystnad tas ofta för ointresse eller arrogans. Behovet av ensamhet och nej-tackandet till sociala tillställningar tolkas som otrevligt och asocialt och det uteblivande handuppräckandet i skolan betyder att man är blyg och behöver dras fram ur sitt skal. Det kan leda till en känsla av att man som introvert funkar helt fel. Att man måste ändra delar av sin personlighet för att passa in. Samhället uppmuntrar främst de egenskaper som ofta inte faller
sig helt naturliga för den som är introvert. Det påverkar allt egentligen; skolgången, arbetslivet och vardagen. Det största missförståndet är nog att många tror att introverta hatar människor och sociala sammanhang. Men det är inte sant. Allt handlar om mängd och tillfälle och hur pass laddat ens sociala batteri är.

Vad är styrkan med att vara introvert?
Många positiva egenskaper kommer med att ha en introvert personlighetstyp! Man är en jäkel på att lyssna, reflektera och analysera. Även att observera sin omgivning och se mönster och planera därefter. En väldig styrka kan också vara att man klarar sig så bra själv.
Man är för det mesta trygg i sin självständighet. Sen är allt såklart väldigt individuellt. Alla, inte bara introverta, har ju ett helt spektrum av egenskaper som både är styrkor och svagheter beroende på vilken situation man befinner sig i.

Hur kan vi förändra samhället så det blir mer accepterat att vara introvert och hur kan vi få människor att förstå fördelar med att det också finns introverta människor?
Många av de egenskaper man som introvert kan inneha är egenskaper samhället inte alltid ser som önskvärda eller positiva. De kan rentav vara lite obekväma.
Men det behövs människor som är bra på olika saker – och att vi fungerar olika är en sådan himla tillgång! I arbetslivet och inom skolan är det ofta personlighetstypen som hörs, tar plats och ger snabba svar som ses som eftersträvansvärd. Den mer tystlåtne kan ses som blyg, trist och ovetande istället för tänkande och reflekterande. Genom att avfärda de egenskaperna går man
miste om så mycket. Man får bara halva kakan!

Sen är det nog viktigt att veta att alla egentligen har drag från både den introverta och extroverta personlighetstypen, men att den ena vanligtvis väger över. Man behöver inte heller vara antingen eller, det finns även något som kallas för “ambivert”. Det finns
så mycket bra att veta! Och bara genom att lära sig och vara nyfiken på hur andra fungerar kommer förståelsen och acceptansen öka.

Samhället kan förändras om vi slutar anpassa, böja och forma sönder oss. Vi måste lyssna mer på vad vi egentligen känner och vill. Förstå oss själva och vara öppna med det. För annars bränner vi ut oss och blir ledsna! Kanske måste vi alla sakta ner lite, gå hem tidigare ibland och ta det lugnt.

Hur ser ni er själva? Är någon av er introvert/extrovert?
Vi båda är definitivt introverta. Men vi är det på olika sätt och i olika grad. Introversion har som mycket annat en skala, det behöver inte vara antingen eller. Emma befinner sig nog lite längre ut på den introverta skalan än vad Hanna gör till exempel.

Varför vill ni göra denna pjäs?

Emma Krafft och Hanna Adolfsson

Vi vill göra en föreställning vi själva hade velat och behövt se när vi var yngre. Vi vet att det är både viktigt och skönt att se någonting man kan känna igen sig i, något som gör att man förstår att man inte är ensam i att känna som man gör. Vi vill berätta
för andra att de inte är ensamma i att behöva vara ensamma. Och så vill vi såklart också att folk bara ska få skratta lite. Det här ämnet ligger oss varmt om hjärtat och att få ta det på allvar, ge det plats och faktiskt göra en hel föreställning om det känns
både roligt och viktigt. Dessutom ger det oss mer inblick och förståelse för oss själva.

Hur har ni jobbat med föreställningen?
Vi har främst arbetat med devising som teknik för att arbeta fram vår berättelse. Vi har självständigt skrivit texter utifrån temat och sedan haft dem i en slags “Tysta i klassen-bank” och från den har vi plockat och pusslat och anpassat. Vi har även tagit inspiration från bilder och texter från internet samt använt oss av låttexter. Det har varit en process som tagit oss ungefär ett år.

Vilken ålder vänder ni er till?
Vi vänder oss främst till ungdomar mellan 14 och 20 år men tror och hoppas att alla kan uppskatta den! Alla kommer nog kunna hitta någonting man relaterar till eller känner med i det vi berättar.

Har ni pratat med ungdomar under processens gång?
Ja! Vi har pratat med folk i många olika åldrar. Vi har varit nyfikna på att höra vad andra tänker på när de hör de olika begreppen och hur pass många som känner igen sig i det vi vill berätta.

Vad har ni fått för reaktioner?
Någonting vi märkt är att en del kanske inte riktigt har koll på begreppet “introvert” men att de ändå, när vi beskriver vad det innebär, känner igen sig helt. Det kan ibland vara skönt att ha ett namn på det man känner så det är kul om vi kan “ge” det till folk.
Reaktionerna vi har fått när vi har pratat om projektet har varit mycket positiva. Det är många som redan identifierar sig som introverta som sagt att de ser fram emot att få se någonting som handlar om dem på scen!

Mer om föreställningen på Teater Peros hemsida.

Arkiverad under: Intervju, Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Barnteater, Intervju, Peros teater, Teater

Teaterkritik: Katitzi

9 mars, 2018 by Birgitta Komaki

Foto: Markus Gårder

Katitzi
Av Katarina Taikon
Dramatisering Emma Broström
Regi Mia Winge
Scenografi Torulf Wetterrot
Kostym o mask Maria Moberg
Ljus Ann-Marie Fritiofsson
Musik Dijle Neva
Ljud Susanne Brandin
Stockholms stadsteater i Vällingby, premiär den 8 mars 2018

Katarina Taikon (1932-1995) kämpade för romernas lika rättigheter i Sverige. Som en del i den kampen skrev hon böckerna om Katitzi för barn och ungdomar. Böckerna som blev mycket älskade i Sverige, handlar om hennes liv från 7-årsåldern upp till övre tonåren. Många som har läst någon eller några av hennes självbiografiska böcker har beskrivit dem som en ögonöppnare.

I den här föreställningen startar handlingen när Katitzi är 7 år och hämtas hem till familjen från det barnhem hon varit på i två år. Men livet blir inte lätt. Pappans nya fru, Tanten, gör livet svårt för henne. Att pappan och hennes syskon älskar henne räcker inte. Och samhället är hårt mot romer. Några dagar eller veckor på en plats sedan blir de bortkörda av kommun och grannar. Kampen för att få gå till skolan eller drömmen om en lägenhet är ren utopi. När brodern söker arbete vill de ha betyg att han har kunskap att laga bilar. – Jag har ju den kunskapen här , säger han och räcker fram sina händer. Föreställningen skildrar Katitzis liv som ung och de oförrätter hon och hennes familj får utstå.

I slutet får vi se att hon kommer till insikt om att hon skall kämpa för att bli accepterad som alla andra människor. Att hon skall vara stolt över att vara rom. Parallellt med den unga Katitzi uppträder den vuxna författande Katitzi på scenen som svarande och kommenterande. Mycket vältalig och stridbar så man förstår att hennes egen kamp har lyckats.

Eftersom föreställningen vänder sig till en familjepublik och unga över åtta år så kan den var informativ om ett Sverige som fanns för inte så länge sedan. Handlingen motsvarar mina förväntningar men bjuder inte på några överraskningar. Romerna är osannolikt goda och omgivningen hatfull eller välvilligt nedlåtande. Det är mycket sorger på scenen och mycket spring och häftiga utfall. Systern Rosas förtvivlan blir den man känner mest för och den ständigt hostande pappa Taikon. En hedersman som inte bara lider av samhällets förtryck utan även har gift sig med en elak svensk kvinna som förtrycker hela familjen. Att skådespelarna spelar flera roller känns naturligt men att det är två Katitzi på scenen tar bort lite av trovärdigheten i historien.

Kulisserna är baracker i olika färger av korrigerad plåt där luckor öppnas och slås igen. Den scenografin för inte tanken till ett husvagnsläger men allt sker i ett disigt grått ljus som på ett dimmigt fält. Det är inte mycket som lyfter fram romsk kultur på scen. Kanske för att undvika klichéer men det gör också att pjäsen blir lite utslätad. Om man skall vara stolt över att vara rom vill man se lite mer av den romska kulturen. När pappan säger: ”Vi är ett modernt folk, vi har inga nationella gränser” känner man stoltheten.

Jag går från teatern och funderar på vad man hade för intentioner med pjäsen.

Medverkande:
Ung Katitzi: Siham Shurafa
Vuxna Katarina/Mamí: Meliz Karlge
Rosa m fl: Linda Kunze
Paul m fl: Danne Dahlin
Pappa Taikon m fl: Isa Aqouifia
Siv-Tanten m fl: Aja Rodas

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Barnteater, Recension, Scenkonst, Teater, Teaterkritik

Den hyllade barnpjäsen Svärdsfisken ges för första gången på svenska av Riksteatern

2 mars, 2018 by Redaktionen

Foto: Sören Vilks

Ett fantasifullt äventyr om en farfar och hans barnbarn. Svärdfisken är en hyllad barnpjäs skriven av den australiensiske dramatikern Damien Millar och sätts nu upp på svenska för första gången. Ett familjedrama för mellanstadiet om havet men också hur man tillsammans övervinner besvikelser, rädslor och svårigheter. Premiär i Hallunda den 7 mars.

Ett pressmeddelande berättar:
Svärdfisken är en äventyrsberättelse och ett familjedrama som handlar om elvaårige Robin som bor med sin farfar Thomas i en liten kuststad. Robins farfar är snäll men allt för ofta rätt grinig, i synnerhet när han tänker på Robins pappa som försvann ner i havsdjupet för ungefär ett år sedan. En mörk natt ger de sig ut på havet för att försöka rädda en svärdfisk, som trasslat in sig i ett nät. Under deras äventyrliga och farofyllda tur ut mot det öppna havet stöter de på en mängd utmaningar och tvingas möta sin egna rädslor. För översättning och manusbearbetning står Riksteaterns dramatiker Ninna Tersman.

– Jag kom i kontakt med pjäsen när jag bodde i Australien för tre år sedan. När jag läste texten tyckte jag den hade så många bottnar – på samma gång ett relationsdrama mellan den gamle och hans barnbarn, en äventyrsberättelse samt att den också innehåller en existentiell dimension om livet och döden – skildrat på ett lekfullt och drastiskt sätt, säger Ninna Tersman översättning och bearbetning.

Svärdfisken är ett samarbete mellan Riksteatern och Byteatern Kalmar Länsteater. Föreställningen kommer under våren att spela närmare 50 föreställningar för mellanstadieelever över hela Sverige. Till hösten spelas föreställningen i Byteatern Kalmar Länsteaters regi i sydöstra Sverige. För regi står Daniel Rylander som har regisserat ett tjugotal föreställningar i Sverige, Danmark och på Island.

– Jag hoppas publiken tar med sig känslan av att ha varit med om ett fantasifullt och överraskande äventyr, där musik och lekfull visualitet får ta stor plats, säger Daniel Rylander.

Premiär den 7 mars 2018 i Hallunda

Medverkande
Anna Wadström
Ulf Montan

Manus Damien Millar
Översättning och bearbetning Ninna Tersman
Regi Daniel Rylander
Scenografi och kostym Anna Dolata
Mask Anna Olofson
Musik Linus Wileryd
Dockmakare Amanda Cederquist
Ljus Anders Hebbe Herbertzon

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Australien, Barnteater, Riksteatern, Scenkonst, Teater

Katarina Taikons böcker om Katitzi sätts upp som teater – premiär 8 mars

28 februari, 2018 by Redaktionen

Foto: Matilda Rahm

Katarina Taikons böcker om Katitzi sätts upp som teater – premiär 8 mars 2018.
Ett pressmeddelande:
Den hyllade författaren och människorättskämpen Katarina Taikons bokserie om Katitzi sätts upp som familjeföreställning i Vällingby. Det blir en tidlös tolkning om att forma sin identitet och att hitta modet att stå upp för sig själv och känna stolthet. I dramatisering av Emma Broströmmed nyproducerad musik av Dijle Yigitbas. Regisserar gör Mia Winge.

– Katitzi ger livskraft. Jag hoppas föreställningen också kommer göra det. Och att alla, oavsett vad man kämpar med, kommer lämna föreställningen stärkta. Föreställningen utspelar sig i en annan tid men den ger nycklar till det som händer i vårt samhälle idag. Och det är allvar – fortfarande tvingas många romer att förneka sin identitet eller hamna i utanförskap på grund av den. Och tyvärr är det ett utanförskap som många i vårt samhälle befinner sig i. Det är helt orimligt, säger Mia Winge, regissör till föreställningen.

I rollerna ser vi Siham Shurafa, Meliz Karlge, Linda Kunze, Danne Dahlin, Isa Aouifia och Aja Rodas. Premiär 8 mars 2018 på Kulturhuset Stadsteatern Vällingby. Från 8 år i vuxens sällskap.

– Katarina Taikon valde aktivt att flytta fokus till barnen för att de ofta är öppnare och förstår verkligheten på ett annat sätt än många vuxna, som redan har sina sanningar klara. I vår bearbetning av pjäsen har vi valt att lyfta in Katarina för att också få ett vuxenperspektiv säger Mia Winge.

Katarina Taikon (1932-1995) har kallats Sveriges Martin Luther King och var en av Sveriges främsta människorättskämpar. Hon skrev böckerna om Katitzi som en del av sin kamp: hon vände sig till barn och unga för att nästa generation politiker skulle möta romernas situation med större förståelse – för att romer ska få samma rättigheter som icke-romer.

Katarina Taikon (1932-1995) var en av Sveriges främsta människorättskämpar. Hon skrev böckerna om Katitzi som en del av sin kamp: hon vände sig till barn och unga för att nästa generation politiker skulle möta romernas situation med större förståelse – för att romer ska få samma rättigheter som icke-romer.

KATITZI
Av Katarina Taikon
Dramatisering och bearbetning Emma Broström

Regi och bearbetning Mia Winge
Scenografi Torulf Wetterrot
Kostym och mask Marie Moberg
Ljus Ann-Marie Fritiofsson
Musik Dijle Neva Yigitbas (NevaDeelay)

Medverkande:
Katitzi Siham Shurafa
Vuxna Katarina/Mami Meliz Karlge
Rosa m.fl. roller Linda Kunze
Paul m.fl. roller Danne Dahlin
Pappa Taikon m.fl. roller Isa Aouifia
Siv ”Tanten” m.fl. roller Aja Rodas

Premiär: 8 mars 2018
Scen: Kulturhuset Stadsteatern Vällingby
Från: 8 år i vuxens sällskap

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Barnteater, Scenkonst, Teater, ungdom

Häxorna 1675 med Musikteater Unna berör nyanserat och rakt in i känslonerverna

9 april, 2016 by Lotta Altner

haxorna

”Häxorna” 1675. En flickas hämnd.
– premiär på Teater 3 /Musikteater Unna den 8 april 2016
Scenberättare: Johan Theodorsson
Musiker: Anders Peev, 1600-talsluta
Manus: Johan Theodorsson och Anders Peev
Musik: Anders Peev

Vi vet alla att häxjakten i vårt land inte är något som förskönar vår svenska historia, kristendom eller maktmissbruk. Prästerskapet, mannen och överhögheter har ett och annat att stå till svars för i det förtryck som mestadels gjordes gentemot kvinnor och barn. Därmed är man förbered på starka känslor innan man anländer till föreställningen.

Jag håller ihop mitt känsloliv, med förhoppningen om att någon form merkunskap ska ges till mig.
Det är inte heller lätt att i 55 minuter trollbinda en publik med en fruktansvärt mörk historia, på en naket enkel scen, med två svartklädda män och en luta. Men det är just det som händer i den här medeltida berättarstilen. Det är utan tvekan rätt stämningsmusik, god berättarteknik och en mycket fängslande historia som både skär, gör en förtvivlad, men som också ger hopp om mänskligheten. Skådespelarna använder sig av fingerkänslig inlevelse och fantastisk retorik som påminner om ett modernare Mysteriespel. Det är inte ofta sådan rak renhet berör mig nyanserat och rakt in i känslonerverna.

Föreställningen trycker hårt, men rättvist på hur vi alla kan reagerar i hårda stunder. Vad gör man när man pressas hårt fysiskt och psykiskt och kan rädda sitt eget skin? Vad behövs för att vi ska kunna utstå de allra största av plågor och göra det som vi egentligen anser är rätt!? Hur räddar vi till de misstag vi gjort som drabbat någon annan? Världen kryllar av både hjältar, bödlar och ynkryggar. Vem vill du vara?
Huvudrollsinnehavarna i berättelsen är två tvillingdöttrar som med sina föräldrar sätts på prov, både gentemot varandra, men också mot samhället, svälten och sociala orättvisor. Genom tvång, tortyr och våldtäkt försöker prästerskapets män tvinga fram de bekännelser som behövs för att avrätta ”Trollkonorna som reser till Blåkulla” och som ”bolar med Satan”.

Man vet ju att förtryck baserar sig på okunskap, rädsla, maktbehov och fördomar. Dock är det lätt att ta till sitt hat mot ondskan och den skulle kunna bita sig fast i oss om vi inte förstår att den inte är födande i långa loppet för någon. Trots att jag inte har rätt att ta någons liv, så kan jag inte låta bli att känna att en del människor inte förtjänar att leva med tanke på vad de gjort. Men ”Endast Herre din Gud dömer”, och så får det vara gott så, såhär 350 år efter att den sista häxan i vårt land brändes till döds. R.I.P

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Barnteater, Häxorna, Musikteater, Teater Tre

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 9
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Superman – hoppfull, godhjärtad och oväntat känslosam upplevelse

Superman Betyg 4 Svensk biopremiär 11 … Läs mer om Filmrecension: Superman – hoppfull, godhjärtad och oväntat känslosam upplevelse

Filmrecension: A Samurai in Time – en film som har allt: spänning, värme, romantik och oväntade vändningar

A Samurai in Time Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Samurai in Time – en film som har allt: spänning, värme, romantik och oväntade vändningar

Krönika – Oasis i Cardiff – andra kvällen blev legendarisk

Att vänta på något i åratal kan vara … Läs mer om Krönika – Oasis i Cardiff – andra kvällen blev legendarisk

Lyssna: Pascal – När man drömmer sina drömmar

PASCAL har släppt en ny singel: När man … Läs mer om Lyssna: Pascal – När man drömmer sina drömmar

Lyssna: The Confusions – You Fuck It Up Again

The Confusions har släppt You Fuck It Up … Läs mer om Lyssna: The Confusions – You Fuck It Up Again

Hazel Brugger öppnar Stockholm Fringe med stand-up

Från Eurovision till Stockholm Fringe – … Läs mer om Hazel Brugger öppnar Stockholm Fringe med stand-up

Jungfrukällan återvänder till Slaktkyrkan och Hus 7 i Stockholm

Jungfrukällan återvänder efter ill … Läs mer om Jungfrukällan återvänder till Slaktkyrkan och Hus 7 i Stockholm

Lyssna: Adam Olenius – ”Malin ibland

Shout Out Louds-sångaren Adam Olenius … Läs mer om Lyssna: Adam Olenius – ”Malin ibland

”Sånger i sommarens famn” – Anders Ekborg åker på sommarturné

"Sånger i sommarens famn" – Anders … Läs mer om ”Sånger i sommarens famn” – Anders Ekborg åker på sommarturné

Medeltiden firas under festivalhelg på Klostermuseet i Vadstena

Trubadurer, familjeaktiviteter, … Läs mer om Medeltiden firas under festivalhelg på Klostermuseet i Vadstena

73 procent av svenskarna planerar att läsa en fysisk bok i sommar

73 procent av svenskarna planerar att … Läs mer om 73 procent av svenskarna planerar att läsa en fysisk bok i sommar

Filmrecension: Jurassic World: Rebirth – hur kan något så fascinerande som dinosaurier bli så dåligt på film?

Jurassic World: Rebirth Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Jurassic World: Rebirth – hur kan något så fascinerande som dinosaurier bli så dåligt på film?

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in