Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Augustpriset

Sång till den storm som skall komma – skicklig gestaltning av historiskt skeende

by

Sång till den storm som skall komma
Författare: Peter Fröberg Idling
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 2012
ISBN 978-91-27-13356-3

Året är 1955. Scenen är Phnom Penh i Kambodja under några veckor i månaderna augusti och september och det första parlamentsvalet efter självständigheten från Frankrike stundar. Romanen är uppdelad i tre delar där vi får följa tre olika personer, Sar, Sary och Somaly.

Det som är intressant är att den person, som vi först följer – Saloth Sar – sedermera tar namnet Pol Pot, som ju räknas som ansvarig för folkmordet i Kambodja på 1970-talet där ca 1,7 miljoner människor dog. Här har han alltså ännu inte kommit så långt i sitt liv, men han går mot den annalkande katastrofen och vi följer honom i hans tankevärld under ett par veckor denna senhöst 1955. Han arbetar för oppositionspartiet och, i hemlighet, för de röda khmerernas revolution. Det ovanliga här är att berättandet ibland sker i imperativ och i andra person – gör det, gå dit! Vilket ger en annorlunda litterär dimension till det hela, särskilt i beaktande av vad vi vet om händelserna 20 år senare.

Den andra personen – Sam Sary – var vice statsminister hos prins Sihanouk och huvudmotståndare till den unge Pol Pot tillika rival om den vackra skönhetsdrottningen och prinsessan Somaly, som är huvudperson i romanens tredje del. De båda delarna är skrivna som brukligt i tredje person. Det är ett spel om makt och begär mellan männen medan kvinnan främst verkar längta efter frihet, skönhet och skapande.

Peter Fröberg Idling skildrar miljön i den postkoloniala storstaden sinnligt och levande, i vissa stycken känns det som jag ser en bra klassisk film. Boken har undertiteln ”En fantasi” och författaren har verkligen lyckats med att gestalta de olika personerna och händelserna på ett trovärdigt sätt, han försöker förstå hur den intellektuelle läraren Sar kunde bli till den grymme ledaren Pol Pot. Sång till den storm som skall komma är spännande, välskriven och tänkvärd – hur formas människan av sina upplevelser och sammanhang, hur skapas historien? Den är också Augustnominerad 2012 i klassen årets svenska skönlitterära bok.

Text: Vivian Gustin

Augustprisnominerade Springa med åror – om att få lov att vara den man är

by

Titel: Springa med åror
Författare: Cilla Naumann
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201209
ISBN: 978-91-0-012775-6

Monika lever tillsammans med sin pappa Ivan på landet. Mamman är död sedan en längre tid, och Monika har en nära relation till sin pappa.

Ett sommarlov förändras allt. Stadsflickan Johanna blir sommargäst på landet tillsammans med sina föräldrar. De två flickorna lär känna varandra och utvecklar en vacker men ändå sorglig vänskap. De får förhållningsregler från Johannas pappa över hur de ”ska få” lov att umgås. Det är inte bara flickornas relation i boken som det berättas om, utan även föräldrarnas.

Sommarlovet kan ibland verka vara en evighet för Monika, ett ögonblick i livet där man vill stanna, samtidigt är tiden mellan sommarloven lång i väntan på att hon ska få träffa Johanna igen.

I boken får läsaren följa Monika och hennes tankar både i nutid och dåtid. Om tillvaron som hon levde i som ung under sommarloven tillsammans med Johanna och hur allt sakta som att förändrades, men också som äldre och det liv som hon kom att få med sin son och saknaden efter det som en gång varit och kanske också det som aldrig riktigt kom att bli. Deras olika bakgrund och vänskap får konsekvenser långt fram i tiden.

Johanna får man som läsare inte komma särskilt nära. Istället har Cilla Naumann skrivit ungdomsboken 62 dagar (2011) där Johannas ena son är en av huvudkaraktärerna. En större händelse i Springa med åror hänger ihop med vad som händer i den boken.

Cilla Naumanns Springa med åror är en vacker, välskriven bok som handlar om framför allt klassgränser, kontroll från föräldrar och att få lov att vara den man är, men också vad som är med och skapar oss till de individer vi utvecklas till att vara.

Springa med åror är nominerad till Augustpriset i kategorin Årets svenska skönlitterära bok. Priset delas ut den 26 november.

Text: Jenny Lagebjörk

Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz – en strålande insiktsfull roman

by

Titel: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz
Författare: Göran Rosenberg
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 201203
ISBN 978-91-0-012627-8

Jag har alltid läst Göran Rosenbergs böcker och artiklar med stor behållning och jag blev väldigt glad när jag såg att hans bok ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” blivit nominerad till Augustpriset. Det är en mycket bra bok. Det har på senare till kommit ut många romaner på temat ärvda trauman, formandet av identitet hos andra generationens invandrare, främlingskapet och känslan av utanförskap när personliga minnen inte går ihop med den offentliga omgivningens minnen.

Göran Rosenberg har ingående försökt sätta sig in i sin fars känslor och tankar efter upplevelserna i krigets Tyskland och Polen, fångenskapen i koncentrationsläger och framför allt befrielsen, som enligt omgivningens mening borde varit den ultimata lyckoupplevelsen, men vars himlastormande känslor aldrig infann sig. Som barn funderade han naturligt nog inte mycket över dessa frågor men allt eftersom tiden gått, med mognad och erfarenhet som följd, har tanken på fadern och vem han var vuxit, ältats, formats och omformats för att slutligen skrivas ner till en strålande insiktsfull roman.

Göran Rosenberg är journalist i botten och detta märks i hans enormt gedigna researcharbete med romanen, som delvis har formen av dokumentär. Han beskriver livet i det nya landet efter kriget och 1950-talets svenska folkhem med stor detaljrikedom allt ifrån möblerna i den lilla lägenheten i den nybyggda stadsdelen Näset i Södertälje till arbetet på lastbilsfabriken och faderns ansträngningar att uppnå bekräftelse och egenvärde.

Den tyska krigsindustrin led under året 1944 brist på arbetare och man beordrade det tyska förintelsemaskineriet att leverera slavarbetare. Provisoriska slavarbetsläger inrättades och slavarbetare levererades från Auschwitz, de transporterades från plats till plats allt eftersom industrierna bombades sönder. Författaren beskriver i boken sin mödosamt genomförda bilresa i faderns fotspår genom denna lägerarkipelag i Tyskland.

Bokens språk har sedan slipats litterärt till vacker och gripande prosa, oerhört njutbar att läsa. Bara inledningen av boken när han beskriver den gamla gångbron över kanalen i Södertälje, med sina stålbalkar och hemska dragning till djupet inunder är en kraftfull metafor som visar på vad komma skall. Och senare – en tillbakablick från våren 1943 när ghettot i Warszawa likvideras till tonerna av musiken och skratten från en karusell i en park utanför dess murar!

En bra roman kan ge nya insikter, denna gav mig den att lyckliga slut inte existerar i en välmenande men oförstående omvärld.

Jag unnar verkligen Göran Rosenberg belönas med Augustpriset för boken ”Ett kort uppehåller på vägen från Auschwitz”. Nu återstår bara att hålla tummarna!

Text: Vivian Gustin

Nomineringarna klara till Augustpriset 2012

by

Augustpriset delas i år ut för tjugofjärde gången. Bland 18 nominerade böcker kommer tre elektorsförsamlingar med sammanlagt 63 personer att rösta fram en vinnare i tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok samt Årets svenska barn- och ungdomsbok. Prisutdelningen sker vid Augustgalan måndagen den 26 november i Stockholms konserthus. Augustpriset och Lilla Augustpriset delas ut av Svenska Förläggareföreningen i samarbete med Posten. Priset är en bronsstatyett av Mikael Fare samt 100 000 kronor.

De nominerade är:

Årets svenska skönlitterära bok:

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru, Norstedts.

Juryns motivering: Han vill flyga, inte kriga i Uganda. Ändå hamnar huvudpersonen i Johannes Anyurus En storm kom från paradiset i omständigheter som blir ödesdigra: rättslös fånge, hemlös flykting. Historiens vind sveper honom med sig från den östafrikanska turbulensen till varvsarbetet på Hisingen. På svindlande vacker prosa har Johannes Anyuru skrivit en roman, en sorgesång, om sin fars liv.

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson, Norstedts.

Juryns motivering: Miiras eld kan vara den största i Sverige, när lågan från hennes trimmade cigarrettändare svärtar miljonprogrammets innertak. Hur går det egentligen till när barnen överlever barndomen? Elden är ett svar, som ges i Eija Hetekivi Olssons Ingenbarnsland. Det är en roman om eldarna som brinner i storstadens utkanter, och om elden som kan brinna inuti ett flickebarn. Eija Hetekivi Olsson skriver den moderna fattigdomens landskap, på ett språk av lika delar ursinne och betvingande lust.

Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling, Natur & Kultur.

Juryns motivering: Några septemberveckor i Phnom Penh år 1955 utgör ett skälvande preludium till en kommande katastrof. Triangeldramat mellan den unge Pol Pot, hans politiska huvudmotståndare Sam Sary och den vackra Somaly, är en raffinerad orkestrering av begärets komplexitet; av maktens dynamik, erotikens politik och slumpens metodik. Honungsljus, jasminte, ett dammkorns knastrande i grammofonen – Peter Fröberg Idlings Sång till den storm som ska komma besjunger fiktionens förmåga att komma sanningen in på livet.

Springa med åror av Cilla Naumann, Albert Bonniers Förlag.

Juryns motivering: Sommargästernas intåg i det halländska kustlandskapet och mötet mellan bonddottern och stadsflickan i en vild vänskap bortom föräldrakontroll och klassgränser är det minne kring vilket Cilla Naumanns roman Springa med åror cirklar. Med åren bleknar sommardrömmen och sanningen om klassamhället framträder. Kvar blir en ensam mor med ett annorlunda barn och en sträv verklighet att hantera. Springa med åror är en psykologiskt insiktsfull och skickligt komponerad roman som växlar mellan då och nu i en rörelse som driver mot sitt oundvikliga slut.

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg, Albert Bonniers Förlag.

Juryns motivering: Från det förintelseläger som är sinnebilden för Europas djupaste förnedring kommer Göran Rosenbergs far till en svensk idyll, en idyll innesluten i sin aningslösa blandning av välvilja och misstänksamhet. Göran Rosenberg återskapar i Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz faderns långa resa, en berättelse laddad av klarsynt inlevelse som också blir en fond för skildringen av hans egen uppväxt i Södertälje. Ur denna mycket personliga historia om en far och en son växer en betraktelse med stor allmängiltighet om betydelsen av viljan och förmågan att förstå också det som är svårt och motsägelsefullt.

Medealand och andra pjäser av Sara Stridsberg, Albert Bonniers Förlag.

Juryns motivering: Genom livet går strömmar av det vackra och det fula, av lyckliga resor uppåt och av förtvivlade fall mot en okänd botten. Sara Stridsbergs dramer visar oss högspänningsledningen, och kan till och med förmå oss att skratta en sekund åt den. I samlingen Medealand och andra pjäser leds gestalterna ut ur mytens och historiens skugga. Vi kan se och höra Medea, Drottning Kristina och Valerie Solanas när de talar från könets mörker. Man inte bara kan läsa dramatik – man vill det gärna när tanken och språket gnistrar så förunderligt som hos Sara Stridsberg.

Juryn för Årets svenska skönlitterära bok har bestått av ordförande Kerstin M. Lundberg, Jenny Lindh, Olav Magnusson, Jonas Modig och Malin Ullgren.

De sex nominerade titlarna till Årets svenska fackbok är:

Det enda könet. Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin av Katrine Kielos, Albert Bonniers Förlag.

Ur regnskogens skugga. Daniel Rolander och resan till Surinam av James Dobreff, Arne Jönsson, Helene Schmitz, Bokförlaget Max Ström.

”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg, Norstedts.

Den amerikanska högern. Republikanernas revolution och USA:s framtid av Martin Gelin, Natur & Kultur.

Jag är Zlatan Ibrahimovic. Min historia av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz, Albert Bonniers Förlag.

Sanningens vägar. Anne Charlotte Lefflers liv och dikt av Monica Lauritzen, Albert Bonniers Förlag.

Juryn för Årets svenska fackbok har bestått av ordförande Thomas Willtorp, Lena Smedsaas, Jenny Beckman, Hélène Benno och Karin Sidén.

Till Årets svenska barn- och ungdomsbok har nominerats:

Only väg is upp av Emmy Abrahamson, Rabén & Sjögren.

Jag blundar och önskar mig något av Moa-Lina Croall, Alfabeta.

Jag älskar Manne av Pija Lindenbaum, Bonnier Carlsen.

Elin under havet av Sofia Malmberg, Rabén & Sjögren.

Jag är världen av Mårten Melin, Hegas.

Ekvationskalkyler av Erik Hultin, f. 1995, Billdal.

Route 66 av Ulrika Nettelblad, f. 1992, Umeå.

Det avgörande skottet av Elin Stenlöf, f. 1994, Västerås.

Rapport från norra Norrlands fjälltrakter av Maja Tinnerwall, f. 1991, Vikbolandet.

Stensyskon av Anna Hoogland, f. 1994, Halmstad.

Juryn har bestått av ordförande Stefan Skog, Helena Ahlin, Helena Didehvar, Ester Roxberg och Katarina Lycken Rüter. Lilla Augustprisets vinnare utses genom att juryns röster vägs samman med en publik omröstning som pågår mellan den 22 oktober och 19 november.

Bokrecension: Ingenbarnsland – Eila Hetekivi Olsson

by

Titel: Ingenbarnsland
Författare: Eila Hetekivi Olsson
ISBN: 9789113038544
Förlag: Norstedts

Miira förstod inte den svenska ”vargen kommer”. Varför skulle de vuxna höra sämre om barnen skrek flera gånger och högt, det borde ju vara tvärtom, resonerar hon i boken Ingenmansland av Eija Hetekivi Olsson. Själv undrar jag var om alla vuxna är lika störda som världen Miira lever i. Alltså inte bara knarkarna och fyllona som finns i förorten utan de som alla de som jobbar i skolan där hon går och alla de andra som hon möter. De få som ser Miira och tar henne på allvar hinner bara visa sig innan de försvinner igen. I boken är det en mycket ensam flickas tankar man möter och som inga vuxna lyssnar på. En alternativ titel är Vuxenfrilandet.

Hetekivi Olsson skildrar med ett eget och drivet språk insidan av stadsdelen Gårdsten där Miira växer upp. Men platsen hade lika gärna kunnat vara någon annan där samhällets olycksbarn flockar sig. Där är pundare och fyllon inget man är rädd för utan ett lika normalt inslag som det är för ungarna att snatta för höga nöjes skull eller för att man inte har pengar att handla för.

Hon går i en finskspråkig klass som hon själv (liksom lärarna) dömer ut som en sämre sorts än de svenska, och hon funderar ofta över vad hon ska göra för att kunna bli statsminister eller kirurg. Det första vill hon bli för att kunna ta från de snobbiga och ge till de sopiga. Röja järnet som en riktig Robina Hoodinen. Det andra för att kunna byta mammans utslitna ryggkotor till nya så att hon slipper ha ont. Men att det är just en finsk klass är inte det viktigaste tycker jag. Det kan inte vara en djärv gissning att många andra kan skriva under på att det finns svenska skolklasser som också döms ut tidigt om bara tillräckligt många av eleverna inte beter sig som de vuxna förväntar sig.

Hon röker och super, slåss och klottrar så det är långt ifrån en ängel man möter. Hon är en unge bland många andra som ingen i vuxenvärlden verkar sätta något hopp till. Men med en inre kraft och rättvisepatos som jag inte vet varifrån hon hämtar gör att hon inte ger upp.
De vuxna lever i en finskspråkig värld medan Miira någorlunda förmår att orientera även i den svenska som hon vet ses som den bättre. Hemma är det inte den ekonomiska fattigdomen som härskar men väl fåordigheten. De ständigt värkande kropparna och maktlösheten i livet övergår i detsamma i föräldraskapet, inte bara hemma hos Miira utan också hos hennes kompisar. Hon tar tidigt kommandot hemma när de vuxna inte förmår. Kommer och går som det behagar henne utan att få några frågor. Första fyllan tigs ihjäl och möts bara av en spyhink som mamman ställt bredvid sängen. Alla beslut som rör henne bestämmer hon själv och föräldrarna nickar med, och redan vid tioårsåldern tvingas hon bli vuxen parallellt med det barn hon är. Just i detta, i tigandet, blir klass och invandrarskap blir så tydligt menar jag. Vanmakten och att andrahandsrättigheterna ger ständigt tystnaden bränsle. Bristen på svenska gör att barnen och de vuxna byter plats med varandra.
Hetekivi Olsson ger även en bild av hur det är när tjejer tar för sig och tar plats, det mantra som årskull efter årskull av unga flickor har fått sig imatat. Miira säger ifrån, ibland med nävarna, när killar förnedrar och när lärare gör skillnad på kön – och får betala med sämre betyg. Inte för att ett läshuvud är något att skryta med i hennes kompisgäng men hon vet ju att hon är värd bättre än siffrorna som står i betyget: ”Engelskaläraren har sänkt hennes betyg för att hon är omöjlig att le emot”, tänker Miira. Betygen som hon inte mörkar för kompisarna är dock bra och det får henne att stoltskämmas, ett av författarens många egenskapade och träffsäkra uttryck. För bra betyg ger ingen status i den här verkligheten.

Så vävs klass, kön och invandrarskap ihop men det är varken en offerskildring, en hjältesaga eller en romantiserad misär som Hetekivi Olsson har skrivit. Hon har lyckats att skildra livet genom barnets ögon där även den sunkigaste förort är den trygga hemmabanan trots utanförskapet. Där blandas skratt med ilska och där Miiras insikter om utanförskapet och risken att inte kunna ta sig ur det växer i takt med kompisar faller ifrån och hon själv mognar. Bokens svaghet är att lågstadie-Miiras språk inte känns riktigt äkta, men det är lätt att ha överseende med eftersom orden i resten av boken brinner av verklighet.

Text: Heli Kärkkäinen