Artist: Grimes
Titel: Art Angels
Betyg: 4
“Det är en konstform att vara kommersiell, men du måste ifrågasätta vad ‘kommersiell’ egentligen innebär. Det är intressant att balansera vad som anses vara konst och vad som anses vara kommersiellt. I slutändan vill jag bara göra något som folk vill lyssna på,” har Grimes antagligen aldrig sagt. Men hon skulle nog mycket väl kunna uttrycka sig så.
Det har tagit tre och ett halvt år för Grimes, eller Claire Boucher som den kanadensiska musikern egentligen heter, att följa upp det stora genombrottet efter Visions med sitt fjärde album, Art Angels. För en artist som kallat sin konst för “post-internet” känns det snarare som tre sekel. Så sent som förra året ska hon ha slängt ett helt album för att det inte var tillräckligt bra. Varför skynda fram något förhastat liksom? Grimes har ägnat den här tiden åt att lära sig spela piano, gitarr och fiol. Hon har även producerat albumet, som alltså har en mer organisk ton, helt på egen hand i sin hemstudio i Los Angeles.
På Art Angels kliver Grimes fram som en fulländad popartist. Bortsett från ett par experimentella spår, rör det sig enbart om hyper-catchy elektronisk powerpop. Men trots flirtandet med mainstream förblir hon intressant. Efter den filmiska öppningen med laughing and not being normal tar California vid, och det känns redan vid en första anblick betydligt mer mainstream-inriktat än Visions. Efterföljande Scream, som gästas av den taiwanesiska rapparen Aristophanes, är å andra sidan med sina kakofoniska beats en desto mer utflippad låt. På Kill V. Maim, då hon kanaliserar lika delar Madonna och Crystal Castles, knuffar hon sedan undan Lady Gaga från tronen som freaky pop queen, och låtar som Flesh without Blood och det gitarrdrivna titelspåret är rakt igenom perfekta poplåtar. I likhet med Empress Of, som står för ett annat av årets bästa popalbum, lyckas Grimes med bedriften att hålla fast vid sitt DIY-ethos samtidigt som musiken nästan är svindlande lättlyssnad.
Bästa spår: Flesh without Blood, Kill V. Maim, Artangels