Ariel Pink’s Haunted Graffiti, Debaser Medis
20 november 2012
Betyg: 4
Under en lång tid spelade Ariel Pink likt förebilden R. Stevie Moore bara in låtar på sitt rum i Beverly Hills. Många låtar stannade just där, i rummet. Vändpunkten kom när han snappades upp av 4AD som tvingade in honom i en ordentlig studio med ett riktigt band. Resultatet kom att bli ett av 2010 års mest kritikerrosade album Before Today, varifrån Round and Round av den amerikanska musiksajten Pitchfork dessutom utsågs till årets bästa låt. Hur otroligt det än skulle ha låtit några år tidigare så var succén ett faktum. Förväntningarna var således höga när den egensinnige låtskrivaren tidigare i år gav ut sitt andra album med sin Haunted Graffiti-uppsättning – Mature Themes – ett kollage av mer eller mindre besynnerliga idéer som namnet till trots ofta känns rätt barnsliga.
Ju längre in i studion Ariel Pink har hittat, desto mer material med potential att tilltala en bredare publik har han lyckats vaska fram. Det bästa exemplet är Only in My Dreams – en briljant utförd The Byrds-parodi som lyfts fram av en catchy gitarrslinga. Men live framförs den slentrianmässigt relativt tidigt i setet. Det är på gränsen till ironiskt, som att han vill säga ”kolla på mig när jag driver med min största hit”. När Pink, eller Rosenberg som han egentligen heter, med blonderat hår och rosa jeans intog Debaser Medis i Stockholm för sin tredje Sverige-spelning på lika många år låg fokus snarare på det lekfulla, teatraliska och infallsrika än på att faktiskt framföra låtarna såsom de låter på skiva. I post punk-influerade Early Birds of Babylon förvrängdes till exempel Ariel Pinks röst till oigenkännlighet i ”Houdini who this, do that, hey how does he do that”-partierna.
Låtvalet lutar tungt på Mature Themes men han lyckas även slänga in lite äldre låtar såsom Among Dreams och She’s My Girl. Från Before Today spelas dock bara Fright Night, Menopause Man och avslutningsnumret Round and Round vilka alla tillhör konsertens höjdpunkter. Av de nya låtarna imponerar framför allt Symphony of a Nymph som flirtar med The Beatles Love Me Do vilket får symbolisera Ariel Pinks kärlek för att lägga pussel med mer eller mindre tydliga musikaliska referenser.
Är du inte insatt i Ariel Pinks musik kan hans spretiga låtar, som när de framförs live har en tendens att bli ännu mer bisarra, nog bli rätt frustrerande. Men för oss andra, vi som är övertygade om att han är ett geni, är det rent av en uppvisning. Inte minst beror det på att trion i Haunted Graffiti är tillräckligt skickliga medmusiker för att Ariel Pink ska kunna komma undan med sin utflippade stil – även om det inte går fullt så vilt till som när han spelade på Debaser Slussen två år tidigare.
Följande låtar spelades:
Kinski Assassin
Is This the Best Spot?
Pink Slime
Mature Themes
Only in My Dreams
Facts of Destiny
Driftwood
Strange Fires
Among Dreams
Early Birds of Babylon
She’s My Girl
Fright Night (Nevermore)
Menopause Man
Nostradamus & Me
Extranummer:
Symphony of the Nymph
Round and Round
Foto: Jonatan Södergren