Arena Stage

Roskilde: Damon Albarn återvänder ensam, som fullfjädrad entertainer

4 juli, 2014 by Jonatan Södergren

Damon Albarn, Arena Stage
Roskildefestivalen 4 juli 2014
Betyg: 5

– It’s where he is now but it wasn’t what he planned, sjunger Damon Albarn i Mr. Tembo, en låt skriven till en elefant i Tanzania. Danskarna gillar uppenbarligen att slakta giraffer, men elefanter verkar de inte ha något emot. Och just den där textraden skulle även kunna stämma in på Albarns egna karriär. Vi har sett mäktiga akter som OutKast och The Rolling Stones, men frågan är om någon är lika självklar på scen som Damon Albarn. Sedan tiden med Blur har han inte bara rönt stora framgångar med det virtuella bandet Gorillaz utan även skrivit filmmusik och opera, producerat Bobby Womack (må han vila i frid) och samarbetat med afrikanska musiker. Första gången den produktive sångaren spelade på Arena Stage var 1991, sedan dess har han med såväl Blur som Gorillaz spelat på Roskildefestivalens största scen. Det är som fullfjädrad entertainer en nu medelålders man, med sitt första soloalbum Everyday Robots i ryggen, återvänder. Om det på förhand fanns några tvivel försvinner de så fort han träder på scen.

Uppbackad av kompbandet The Heavy Seas inleder han med avskalade Lonely Press Play, därefter plockas det friskt från hela hans karriär. Trots att han verkat i såpass olika stilar och stämningar vävs allt snyggt ihop live. Om låtarna från soloplattan är genomgående melankoliska och tillbakalutade så är det Gorillaz-materialet som möts av bäst publikrespons: efter att ordinarie set avslutats med Blurs Out of Time och All Your Life spelas Clint Eastwood som första extranummer, därefter gästas Feelgood Inc. av inga mindre än hiphop-legenderna i De La Soul. Höjdpunkten sparas dock till sist: Heavy Seas of Love är inte bara bästa låten på Everyday Robots, utan även en fantastisk final live. Så här är han, kanske inte som han hade planerat, och gör Roskildefestivalens starkaste spelning hittills.

Följande låtar spelades:

Lonely Press Play
Everyday Robots
Tomorrow Comes Today
Slow Country
Kids With Guns
Three Changes
Hostiles
Photographs (You Are Taking Now)
Kingdom of Doom
Poison
Hollow Ponds
El Mañana
Out of Time
All Your Life

Clint Eastwood
Feel Good Inc. (med De La Soul)
Mr. Tembo
Don’t Get Lost in Heaven
Heavy Seas of Love

Här är ytterligare några bilder från spelningen:

Roskilde: Lykke Lis gotiska pop imponerar live

4 juli, 2014 by Jonatan Södergren

Lykke Li, Arena Stage
Roskildefestivalen 3 juli 2014
Betyg: 4

Internationell uppmärksamhet, filmroller och ett musikaliskt samarbete med självaste David Lynch. Tre album in i sin karriär har Lykke Li med sitt krossade hjärta inte bara hamnat i förgrunden för gotisk pop såväl hemma i Sverige som utomlands. Tillsammans med vännerna i Ingrid-kollektivet spelade hon redan förra året på Orange Stage. När hon ensam återvänder till Roskilde är det med nya albumet I Never Learn i ryggen. Själv beskriver hon albumet som avslutningen på en trilogi, men jämfört med hennes två tidigare album, vars låtar är lite mer direkta, så imponerar det nya materialet på ett annorlunda sätt. Det är mer känslosamt — mer naket — men även om det känns mer intimt så fungerar det väldigt bra live inför ett mer än fullsatt Arena Stage. Jag blev ändå lite överraskad över hur expressiv den svartklädde sångerskan blivit på scen.

Innan en av höjdpunkterna, Never Gonna Love Again, säger hon att hon visst kan tänka sig att älska igen, eftersom hon älskar publiken så mycket. En annan ny låt som imponerar är Gunshot. Från debuten framförs Dance, Dance, Dance och Little Bit, men den låt som får allra bäst respons är den tredje från slutet: I Follow Rivers. Tyvärr är det många som drar efter, och således missar den mäktiga finalen med Youth Knows No Pain och Get Some. Kanske vill de få en bra plats på The Rolling Stones (eller inte helt olika Banks)? Men Lykke Li handlar snarare om helhetsuttryck än enstaka låtar. Den minimalistiska showen är ihopsatt med precision, det finns en dramaturgi från den avskalade inledningen med I Never Learn via svulstiga Sadness is a Blessing fram till slutet med just Get Some. Möjligtvis hade det fungerat ännu bättre på typ Berns eller Cirkus, men det fungerar även förvånansvärt bra på inne på Roskildefestivalens Arena-tält.

Här är ytterligare några bilder från spelningen:

Roskilde Festival: Refused går på knockout

8 juli, 2012 by Jonatan Södergren

Refused, Arena Stage
Roskilde Fetival 7 juli 2012
Betyg: 4

Ett återförenat Refused bjöd på en blytung spelning, men det krävdes ett visst riff i New Noise för att publiken skulle gå igång. Kanske var det priset jag fick betala efter att ha bevittnat Umeå-bandets “hemliga” spelning på Debaser Medis tidigare i år. Då hade Dennis Lyxzéns mannar enbart de mest hängivna fansen att knocka. De som väntat i nästan femton år för att få se låtarna från sin favoritskiva The Shape of Punk to Come framföras på en scen. Nu var det festival och tusentals istället för hundratals människor i publiken. Uppenbarligen gjorde det en viss skillnad. Även om spelningen fortfarande slår det mesta vi får chansen att se på en festival-scen i sommar hade jag förväntat mig samma intensitet som på den lilla klubben några månader tidigare.

Vi kan nog med säkerhet säga att Refused gått från kultband till att bli Sveriges mest inflytelserika hardcore-band. Det märktes inte minst på reaktionerna när det lät meddelas att de skulle spela på särskilt utvalda festivaler såsom Coachella, Primavera och Way Out West under sommaren. Den sistnämnda är någonting jag verkligen ser fram emot. Hemmaplan och allt.

Vad jag har slagits av under sommarens spelningar är att gruppen trots sin stigande ålder inte tycks ha förlorat sin passion och sin energi. Dennis Lyxzén är vid fyrtio års ålder minst lika rörlig på scen som på 90-talet. Han kastar upp mikrofonen i luften, tar ner den på bröstet för att en sekund senare antingen hoppa upp i luften eller springa ut på scenkanten. Det är faktiskt rätt häftigt att se.

Arena Stage

Footer

Om oss