Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Animerat

Från pressvisningen av Rango, en av de bästa animerade filmerna på länge

by

Rango
Betyg 4

Rango är en kameleont. När den datoranimerade filmen om kameleonten hade pressvisningen hade jag inga problem att få med mig en åttaåring på visningen. Han hade sett Rango i tv-kanalen Cartoon Network.
– Rango är en ödla som vill vara en cowboy, berättade åttaåringen för mig före visningen.

Nu har Pirates of the Caribbean-regissören, Gore Verbinski, tagit sin an kameleonten och skapat en animerad långfilm. I den engelska versionen görs Rangos röst görs av ingen annan än Johnny Depp och bland övriga medverkande kan vi höra Bill Nighy, Isla Fischer, Ray Winstone, Abigail Breslin och Harry Dean Stanton.

Datoranimationerna är mycket skickliga, det är en snygg film. I Sverige lanseras den med en sju-årsgräns. Det är bra. För även om det är en familjefilm tror jag att den vuxne får ut minst lika mycket som ett barn, om inte mer. Skämten är många gånger på alltför avancerad nivå för barn och ordvalet i den svenska översättningen är inte alltid anpassat för barn. Ord som ”ömsesidig” till exempel, används. Det är inget negativt. Även om en film är animerad behöver den inte vara för enkel.

Rango är en kameleont som är ett husdjur och bor i ett akvarium där han roar sig med att sätta samma små skådespel med sig själv och några leksaker i rollerna. Under en bilfärd trillar Rango ut ur akvariet och bort från sin ägare och hamnar i en liten stad i en ökenstad i Vilda Västern. Rango tar efter invånarna och låtsas vara mycket tuffare och hårdare än han är. Stadens invånare blir imponerade och väljer honom till sheriff.

Det är en utsatt stad han hamnat i och livet blir allt svårare för invånarna eftersom vattnet sinar och försvinner. Rango måste ge sig ut på jakt efter vattentjuvar. Filmen är rolig, spännande och underhållande men har en del att säga också, budskapsmässigt. Både att den som har vattnet har makten men också hur det är att hamna i en miljö där allt känns tufft och hårt. Barn som börjat i skolan kan säkert känna igen känslan.

Filmen är välgjord och den flirtar med och driver med många Vilda Västern-klicheer. Slapstikshumorn kanske jag inte roas så mycket av, men de yngre skrattade gott.

Musiken är en njutning. Härlig spaghettivästern-musik. Wow.

Jag såg filmen tillsammans med en åttaåring, en elvaåring och en tjugo-ettåring. Alla tre gillade filmen och var överens med mig om betyget. Själv ska jag se om den. Det är den värd.

Det är dessutom ett plus att varken Pixar, Disney eller Dreamworks har haft med den här produktionen att göra. ”Rango”kommer från specialeffektstudion Industrial Light & Magics och är deras första animerade långfilm.

Spelet som bygger på filmen fick dock rätt dåligt omdöme i Svenska Dagbladet. Det ska dock inte filmen lastas för.
Filmen sticker ut och är en av de bättre datoranimerade filmerna jag sett på länge.

Relaterat: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Trassel – en riktig saga, som när Disney är som bäst

by


Trassel
Betyg 4

Äntligen gör Disney det de är bäst på: en riktig saga av gammaldags kvalitet. Trassel bygger på sagan Rapunzel, om flickan med långt hår som är inlåst i ett torn.

Disneys senaste animerade film som släpptes i Sverige, ”Megamind” som gick upp på svenska biografer var ett mindre lyckat försök att vara fräck. Pixar Studios lyckas betydligt oftare i den genre. Så skönt att Disney åtminstone i ”Trassel” har gått tillbaka till de klassiska sagorna, på det sätt som de gjorde när de i min barndom gjorde ”Snövit” och ”Törnrosa”. Med mera av sagans atmosfär och mindre av action och biljakter.

I ”Trassel” jagas äventyraren Flynn Ryder av kungens vakter, för han har stulit den saknade prinsessans diadem. Av en ren slump hittar han den dolda ingången som leder till gläntan där den elaka kvinnan gömt Rapunzel.

Rapunzel är egentligen prinsessa, hon är kungens och drottningens lilla dotter som rövades bort när hon var baby. Hon har nämligen magiskt hår, som kan hela sår och föryngra människor. Den elaka kvinnan, som har många drag av de klassiska häxorna i gamla Disneysagor som skrämde mig liten, utnyttjar Rapunzel. Hon låser in henne och låtsas att hon är hennes mamma.

Rapunzel växer upp och blir tonåring och vill som alla tonåringar ut i världen. Som i alla sagor finns det något från verkligheten i sagan. Överbeskyddande förmyndare må säga att de älskar barnen, men genom att hindra dem från att komma ut i världen, stjälper de istället för att hjälpa. Den som inte kan släppa sitt barn och låta barnet gå utanför hemmet klamrar sig fast vid barnet inte för barnets skull. Det är inte kärlek att hindra någon från att gå ut i världen.

Fast nu var den elaka kvinnan inte hennes riktiga mamma utan bara en falsk kvinna som utnyttjade Rapunzel.

Självklart kan Disney hantverket att göra animerade filmer. Den versionen jag såg var i 3D – och också den tekniken börjar bli bättre.

Det var kul för Disney hade bjudit in ett par skolklasser till pressvisningen. Ett bevis om något på att filmen lyckats var att när det var som sorgligast hörde jag några av de minsta snörvla och snyfta. Efter filmen applåderade barnen. Det blir ju annars rätt stelt när det är pressvisningar. Mumierna till filmkritiker håller upp sina stenansikten och visar inte vad de tycker och tänker.

I den svenskdubbade versionen hör vi Måns Zelmerlöw och Molly Sandén som huvudkaraktärerna Flynn och Rapunzel. De gör rösterna bra, eftersom det är en del sång med är det perfekt med dessa två sångröster. Animerat har ju den fördelen att munrörelserna inte ser så konstiga ut som när vanlig film dubbas.

Som i alla bra Disneyfilmer finns några roliga bi-krumelurer, som en osannolik häst, en överbeskyddande kameleont och ett gäng oborstade typer från puben.

Ja, äntligen, säger ja. Äntligen Disney när Disney är som bäst.

Relaterat: Recension i Disneybloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ett måste för alla kattägda eller felina älskare: Simon Tofields Simons katt

by


http://www.brombergs.se/images/Omslagsbild/Mellan/3966.jpg

Simon Tofield är en brittisk animatör med stort intresse för det inhemska naturlivet och för sina fyra katter. Dessa katter har gett honom inspiration till ett flertal korta animerade filmer. Den första av dem, Cat Man Do kom den 4 mars 2008 och följdes snabbt upp med nästa film Let Me In senare samma dag.

Filmerna fick stort gensvar hos alla kattälskare runt om i världen som kunde känna igen sig i knasigheterna som katten utsatte sin husse för. Ett knappt år senare i januari 2009, efter flera animationer, tillkännagavs det att Simons katt skulle ges ut i bokform! Canongate släppte albumet Simon’s Cat Book i oktober 2009 i Storbritannien och släpptes senare i flera andra länder av andra bokförlag. Här i Sverige släpptes den på Brombergs Bokförlag, Simons katt i en alldeles egen bok.

Nu kommer den andra boken om Simons katt – på andra sidan staketet. En ljuvlig bok som mestadels utspelar sig utomhus och som berättar hur Simons katt och förmodligen de allra flesta andra katter beter sig när de inte är i närheten av människor. Som upphovsgivaren Simon Tofield själv berättar på den officiella hemsidan, gav det honom en möjlighet att få ge uttryck för hans kärlek till vildlivet och naturen.

Då skaran av fans har vuxit, finns det både en officiell hemsida och en Youtubesida att vända sig till när lusten av att få glädjas åt katters påhittighet blir stor. Det finns även lite smått och gott att införskaffa sig, bland annat en iPhone applikation.

Officiell hemsida: http://www.simonscat.com/

Youtubes hemsida: http://www.youtube.com/user/simonscat?blend=1&ob=4

Iphone app: http://www.simonscat.com/purrfect_pitch.html

Av: Jessika Ahlström

Originalets titel: Simon´s Cat Beyond the Fence
ISBN: 978-91-7337-239-8

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Veckans nya filmer: Flickan från ovan, Den fantastiska räven och Miraklet i Lourdes

by

Den fantastiska räven
Boken ”Den fantastiska räven” är den första boken som Wes Anderson någonsin ägde. Nu har äntligen hans dockfilm om den boken svensk premiär.
Det är en helt underbar historia. Dockfilm, javisst. Men det är inte någon barnfilm, inte för de minsta i alla fall, och jag tror inte att den ens dubbats till svenska.
Och tur är det. För rösterna görs så bra i originalet med George Clooney som räven och Meryl Streep som fru Räv. Det vore helgerån att dubba dessa röster.
Här några av rösterna:
Meryl Streep – Mrs. Fox
George Clooney – Mr. Fox
Bill Murray – Badger
Jason Schwartzman – Ash
Jarvis Cocker – Petey
Owen Wilson – Coach Skip
Willem Dafoe – Rat
Brian Cox – Boggis
Adrien Brody – Bunce
Michael Gambon – Bean

I SVT.s nyhetsmorgon sade recensenten att på sätt och vis har Wes Andersson alltid gjort dockfilmer, för han har ofta haft scener i sina filmer där han placerat skådespelarna i små, trånga utrymmen.

Herr Räv har försörjt sig på att vara tjuv – men när han bildade familj lovade han sin fru att sluta med det farliga livet. Det är ju med livet som insats som han gör sina tjuvaktiga räder. Traktens bönder har ingått i en ohelig allians för att döda den som stjäl från dem. Herr Räv har blivit pappa och måste ta ansvar. Men innerst inne är han tjuv och äventyrslysten. Det är inte lätt att lägga band på det som är hans innersta jag.

Jag såg filmen på Stockholms filmfestival och älskade filmen. Det gjorde JS från Kulturbloggen också. Jag har bara hittat positiva recensioner, som här Expressen som ger betyg 4:

Den überbegåvade Wes Anderson är naturligtvis ett klockrent val för att ta tag i Roald Dahls varma och charmiga bok och göra en rörande, rolig och ironisk stop motion-fabel.
Alla som sett till exempel ”Royal Tenenbaums” inser snabbt att ”Den fantastiska räven” har mängder av DNA från Anderson i sig.

Fast varför jämföra med Royal Tenenbaums? Den filmen tycker jag inte alls var lika bra som Den fantastiska räven.

DN har förresten betyg 5:

”Den fantastiska räven” är en tygellös ögonfröjd. Filmen är animerad på det gamla goda öststatssättet med bomull i stället för rök och cellofan där vatten brukar porla. Där man kunde ha tagit genvägar och sparat tid och pengar har man i stället svävat ut. Rävpälsarna rör sig när djuren voltar, springer, trillar och gräver sig fram. Varje löv i trädet rasslar, grässtrån böjer sig för vinden. Allt är i sann Anderson-stil helt överarbetat. Med ”The royal Tenenbaums”, ”Life aquatic” och ”Darjeeling limited” färskt i minnet är det som om regissören alltid varit på väg till denna film. I djurriket finns konstnärerna, advokaterna, svindlarna och skurkarna han alltid lekt med. Formen tar det bästa ur alla tidigare filmer: genomskärningar, dockskåp, -avancerade kostymer, diagram och ger dem en mer naturlig plats i just naturen.

Flickan från ovan
Filmen om en 14-årig flicka som mördas men inte kan släppa greppet om livet och därför hamnar i ett mellanland, mellan livet och döden, har jag sett framemot ända sedan jag hörde Susan Sarandon berätta om sin roll som flickans mormor i filmen. Susan Sarandon berättade om den rollen när hon tog emot priset på Stockholms filmfestival hösten 2009.

Filmen ”Flickan från ovan” bygger på boken ”Lovely bones” och är Peter Jacksons första filmprojekt sedan Sagan om ringen-serien. Förväntningarna var höga från mig när jag gick på förhandsvisningen.

Filmen handlar väl egentligen om hur en familj reagarar som drabbas av att ett barn mördas. Fast vi får se det utifrån, uppifrån, från den mördade flickans perspektiv.
Det kunde blivit bra.
Men jag har flera saker jag reagerar emot:
Limbo-landet mittemellan liv och död är lite väl storvulet skildrat. Det är väl å andra sidan omöjligt att recensera en skildring av limbo.
Susan Sarandons mormorsroll är lite väl utflippad. Jag har svårt att köpa den. Den bryter av för mycket.
Mark Wahlberg som sörjande pappa är inte hans bästa rolltolkning. Någon som jag pratade med om filmen sade: Tänk om Maggie Smith fått spela mormodern och Nicholas Cage pappan.”
Kanske. Kanske det hade skapat en annan nerv i filmen.
Men hur filmen blir hänger ju också med hur den klipps samman.

Filmen följer för många spår och genrer samtidigt. Den är också en slags thriller: ska mördaren åka dit eller inte?

Kanske en anledning varför många av oss som gick ut ur biosalongen kände oss lurade har med slutet att göra. Att filmens slut blev ett slags ”jaha”.
Utan att vara någon spoiler: vissa delar i slutet är inte trovärdigt alls.

Sydsvenskans recensent är rejält kritisk:

Skådespelarna kämpar förgäves för att gjuta liv i detta ärkeflummiga dravel, där ordet banal är en alltför generös beteckning. Sällan har specialeffektsmiljoner bränts med sådan tanklöshet.

Jo förresten, i tidigare kalkoner som ”The Fountain” och ”The Happening”. Där Rachel Weisz respektive Mark Wahlberg hade huvudrollerna. Ett gott råd till dem vore därför: läs manus.

Aftonbladet gav betyg 1 och har rubriken: Splittrad flum.

Miraklet i Lourdes
En måstefilm för mig, förstås. Jag har inte sett den än. Men den står på programmet under påskhelgen. Måste få tid till att se den.
Expressen berättar om den:

En kvinna med MS försöker bryta sin isolering genom att delta i pilgrimsresor. I mirakelorten Lourdes blir hon till synes botad – och då också sedd och accepterad på ett annat sätt av omvärlden.

Svenska Dagbladet gav allra högsta betyg: 6:

Jessica Hausner har gjort en djupt rörande och djupt mänsklig film om allas vår osläckliga längtan efter ett kärleksunder som inte lämnar någon oberörd.

Så som sagt, så här i påsktider är det väl filmen som bör ses.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Upp – kanske världens vackraste film om kärlek släpps på dvd

by

upp-pixar-film
När filmen ”Upp” släpptes på biograferna hyllades den överallt, av alla kritiker. Filmen är animerad och producerad av Pixar Animation Studios.

Jag lånar beskrivning av filmen från Wikipedia:

Den handlar om 78-åriga Carl Fredrikson och 8-åriga scouten Russel. Carl vill förverkliga hans frus dröm, att bo i Sydamerika. Han knyter fast ett stort antal ballonger på sitt hus och flyger iväg med det. Russel fastnar på Carls veranda, eftersom Russel vill hjälpa Carl och få en medalj. I Sydamerika träffar de en på en talande hund och Carls barndomshjälte som vill döda dem sedan.

Filmen har ett ovanligt intro, i det att den visar den gamle mannen som ung pojke som blir kär i en flicka. De gifter sig, men får inga barn, men lever ändå ett lyckligt liv och bevarar sina ungdomsdröm om att åka till en speciell plats med hög klippa och vattenfall. Frun dör och mannen lever lidare allt mer sur och förgrämd. Deras idyllisa hus blir allt mer kringskuret av stora hus och varuhus och man vill komma åt mannens tomt. I det läget dyker den lille scoutpojken upp. Just när den gamle mannen ska vräkas och köras iväg till ett äldreboende flyger han iväg med huset med önskan om att finna sin barndoms dröm.

Trots att filmen är animerad har den nominerats till en Osccar-statyett för bästa film. Den har nominerats till flera statyetter och givetvis för bästa animerade film men dessutom för bästa film, alla kategorier.

Skaparna av filmen har i flera intervjuer berättat att de var noga med att berättelsen fick ta tid, den skulle inte rusa fram och bygga på efter och action. Filmskaparna ville hitta tillbaka till och förmedla den känsla som fanns i en del filmer från filmens barndom, där allt inte var så bråttom.
De har lyckats och över förväntan.

Själv har jag nästan slutat att samla på filmer. Förr samlade jag på VHS-filmer, men sedan dvd-formatet kom ville jag inte börja på nytt och samla alla mina favoritfilmer i ännu ett format. Jag misstänker starkt att det kommer att lanseras ett nytt format innan jag ens hunnit samla ihop alla favoritfilmer. Men ”Upp” har jag gjort ett undantag för. Den vill jag ha.

Filmen handlar om vänskap och om kärlek, om att gå vidare i livet, om livets gång, om ålderdom och att våga ompröva sitt liv och om att våga satsa på den vänskap och den kärlek du möter i livet, oavsett hur den ser ut.

Trots att karaktärerna är animerade och det syns att det är animerade figurer med dockliknande drag känns de som verkliga karaktärer, som om jag skulle kunna möta dessa människor på gatan. Visst är det mästerligt. OM jag bestämde skulle Upp vinna Oscar för bästa film.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,