Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Anime

Filmrecension: Mirai, min lillasyster – flödar av fantasi

by

Mirai, min lillasyster
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 juli 2019
Regi Mamoru Hosoda
Originaltitel: Mirai no Mirai

En vacker, söt liten berättelse som flödar av fantasi om en fyraårig pojke som blivit storebror. Den här filmen lär alla småbarnsföräldrar känna igen sig i och älska. Ett litet minus får den dock för dess bärande tema som är något pekfingeraktigt och uppfostrande.

Fyraårige Kun väntar hemma med mormor på att föräldrarna ska komma hem med familjens nya familjemedlem, hans baby-lillasyster. Det tar inte många dagar tills Kun blir både trött på och arg på att ha fått en lillasyster. Babyn får all uppmärksamhet.

Ingen har tid för honom längre, ingen tycks tycka att han är söt längre. Då upptäcker han plötligt att det händer magiska saker i trädgården. I trädgården möter han karaktärer och personer både från det förflutna och framtiden och han möter familjen hund Yoko i människogestalt. Yoko berättar att innan Kun föddes var Yoko föräldrarnas prins som fick all deras uppmärksamhet och kärlek. Sådant är livet i familjer, men kärleken är inte begränsad, den räcker till åt alla. Fast ibland känns det inte så för en liten fyraårig pojke.

Filmen är mycket vackert tecknad och blandar magi och verklighet på ett snyggt sätt och även om den på sätt och vis är lite pekfinger-aktig är den ändå inte förutsägbar. Jo delvis förutsägbar men ändå fylld av överraskningar.

Regissören Mamoru Hosoda (som tidigare skapat Wolf Children, Odjuret och hans lärling) går i mästaren Miyazakis fotspår, helt klart, fast han når inte riktigt upp på samma nivå ännu. Miyazaki är aldrig lika moralisk utan släpper fram fantasin mer. Mirai – min lillasyster sprudlar av fantasi och magi men sensmoralen att den lille fyraåringen ska lära sig och uppfostras att agera klokt när det är föräldrarna som borde öppna sina ögon drar ned filmens betyg. Det är faktiskt rätt skrämmande att dessa ändå rätt unga föräldrar har glömt så mycket om hur det var att vara barn. Och att de är så blinda för hur världen helt förändrats för Kun när babyn får all uppmärksamhet.

Filmen visas både dubbad till svenska och på originalspråket japanska. Om ni inte behöver se den dubbad på svenska för att ni har med småbarn som inte kan läsa rekommenderar jag att se den med japanskt språk. Den svenska dubbningen är lite slätstruken. Kun har väldigt få uttryckssätt: antingen andas han snabbt av rädsla och skriker eller så är han hoppitossig.

Filmrecension: Mary och häxans blomma

by

Mary och häxans blomma
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 augusti 2018

En söt, rolig, gullig japansk animerad berättelse om en rödhårig liten flicka som så gärna vill hjälpa till men nästan alltid misslyckas. Filmens skapare har tidigare släppt två fantastiska filmer, ”Lånaren Arrietty” (2010) och ”När Marnie var där” (2014). Mary och häxans blomma är inte dålig, men den kommer inte upp i samma underbara mästerliga nivå som de två tidigare filmerna.

Det som stör filmens helhet mest är att det är för mycket full fart emellanåt, för lite av det filosofiska och lugnet som litar på publiken som finns i Lånaren Arrietty.

Mary och häxans blomma är Baserad på Mary Stewarts klassiska barnbok ”The Little Broomstick” och filmens skapare har tagit sin inspiration från många håll. Där finns Harry Potter-influenser och där finns tydliga spår av att Yonebayashi är fostrad på Studio Ghibli. Den som kan Studio Ghiblis produktion kan roa sig med de många referenserna från dessa filmer som filmen gödslar friskt med.

Mary tillbringar sommarlovets sista dagar på landet hos en äldre släkting och hon är uttråkad. När hon äntligen möter ett annat barn, pojken Peter, missuppfattar hon honom och tror att han retar henne. En dag hittar hon en blå liten blomma. Vad varken hon eller trädgårdsmästaren hon visar den för vet att det är en magisk blomma. Men ingen som hittar en magisk blomma kan undgå att utsättas för dessa mystiska kraft. När Mary struntar i allas varningar om att gå ut i skogen när det är dimmigt sätter magin igång. Hon hittar en kvast som kan flyta och som tar med henne till en skola för häxor och trollkarlar.

I den magiska skolan blir Mary mottagen med öppna armar. Skolans rektor är imponerad av både hennes magiska krafter och att hon har detta underbara röda vildvuxna hår som bara de främsta häxorna har. Kan Mary ha hittat en plats i livet där hon äntligen duger och till och med kan vara vara en av de främsta? Fullt så enkelspårig är berättelsen dock inte. Som tur är. Det händer många oväntade vändningar.

Egentligen är det lite orättvist kanske att jämföra filmen med mästerverket Lånaren Arrietty (som jag gav betyg 5 av 5 i min recension). Alla filmer kan inte vara mästerverk. Mary och häxans blomma är en bra film och framför allt är animationerna underbara och jag njuter av alla bilder. Däremot är den inte lika berörande, karaktärerna lite ytliga och det är lite för yvigt och för mycket action.

Filmen kommer finnas tillgänglig både dubbad på svenska och på originalspråk (japanska) med svenska undertexter.

Filmrecension: Your Name – en magisk film om livets mysterium

by

Your Name
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 april 2017

Har du någonsin haft en dröm som har känts så verklig att den hängt kvar i dig efter att du vaknat? Att det känts som om du har ett parallellt liv i drömmarnas värld? Då är denna japanska animefilm Your Name definitivt något för dig.

Handlingen kretsar kring två ungdomar, Mitsuha som är en ung flicka som bor i en liten ort på landet i Japan och går i gymnasiet och Taki, en ung man som bor i storstaden Tokyo.

Mitsuha är trött på att vara tjej på landet, hon drömmer om ett annat liv långt från sin hemby. Hon säger att hon önskar att hon vore en snygg kille i Tokyo. Hennes önskan går i uppfyllelse när hon somnar. I drömmen blir hon Taki, hon lever Takis liv. Taki lever istället hennes liv, när han somnat. Är det i drömmen eller är det i drömmen de flyttas och de vaknar upp för att leva den andras liv ett dygn? Det är oklart, det låter oss som ser filmen själva känna hur vi vill tolka det som sker.

Varje gång Mitsuha lever Takis liv blir Taki Mitsuha. De lever varandras liv med jämna mellanrum.

Filmen kan ses och tolkas på flera plan. För mig är en nyckel till hur jag upplever filmen vad MItsuhas vän Tessi säger. Tessi är en ung man och vän till Mitsuha. Han är intresserad av de lokala gudarna, själar och reinkarnation, parallella universum och andra existentiella frågor.

För var och en som är öppen för att verkligheten kan vara mer än det vi kan mäta med naturvetenskapliga metoder finns mycket att uppleva med filmen, både i bild och i dialoger och de känslor som filmen kan ge tittaren. Det är en magisk film för den som är intresserad av livets mysterium, av att utforska vad drömmar är, vad medvetande är, vad tiden är, vad själen är …

Det enda negativa för mig var vissa delar mot slutet av filmen, där jag tycker den tar till för mycket Hollywoodmaner.

Your Name har hyllats av kritiker världen över och är en av de största animesuccéerna utanför Japan. Det är den näst mest framgångsrika filmen hittills i Japan efter Spirited Away. Your Name kommer att visas i originalversion med japanskt tal och svensk text samt en version med svenskt tal. De svenska rösterna för huvudkaraktärerna Taki och Mitsuha görs av YOHIO respektive Nova Miller.

Makoto Shinkai har ända sedan debuten, kortfilmen Hoshi no koe (Voices from a Distant Star, 2002) hyllats av många som Hayao Miyazakis tronföljare inom anime-genren. Your Name är Shinkais femte långfilm och den enda anime-film utanför Studio Ghibli som spelat in över 10 miljarder yen på hemmaplan.

Filmrecension: Ghost in the Shell – snygg, spännande, fascinerande och ställer viktiga existentiella frågor

by

Ghost in the Shell
Betyg 4
Svensk biopremiär 31 mars 2017

”Ghost in the Shell” som långfilm med Scarlett Johansson i huvudrollen som robot-människan Major är spännande, välgjord med fantastiska bilder och med djup i berättelsen. Jag tror att både den som är ett stort fan av denna japanska berättelse kommer att gå ut nöjd från biosalongen och den som för första gången gör bekantskap med denna fascinerande, tankeväckande fantasy.

”Ghost in the Shell” är en av de mest kultförklarade japanska manga-serierna (tecknade serier i japansk stil) – och serien har också gjorts till en tv-serie, en anime. Många svenska ungdomar var och är väl fortfarande oerhört intresserade av denna kulturform. Japansk manga och anime skiljer sig på många sätt från de betydligt mer barnvänliga Disneyserierna. Som mangaserie av Masamune Shirow släpptes ”Ghost in the Shell” första gången 1989. Som nimerad science fiction-film kom den i en japansk version 1995. Mamoru Oshii var regissör. Berättelsen har förstås också hamnat i spelversioner.

För många manga- och animefans är det förmodligen med blandade känslor de ser fram emot en amerikansk version. När Hollywood tar tag i traditionella japanska berättelser blir det inte alltid så lyckad. De existentiella dimensionerna i dramat försvinner ofta och ersätts av ett mer ytligt och förutsägbart amerikanskt berättande. Jag har själv bara läst några avsnitt av mangaserien och sett några avsnitt av den som anime, så jag kan avgjort inte räknas till den stora skaran av hängivna fans. Jag fastnade helt för filmen. Den är snygg, mörk, skrämmande, spännande och tar upp flera viktiga existentiella frågor.

Handlingen kretsar kring Major, som är en hjärna från en människa som transplanterats in i en robotkropp. Denna kropp är som ett vapen och kan både kampsporter och kan göra sig osynlig och kan se genom väggar och höra och kommunicera med varelser på avstånd. Major ingår i en avancerad militär styrka och är specialtränad för att kriga mot terrorister.

Miljön det utspelas i är i en framtid där människan kan byta ut alla sina organ och också få organen mer utvecklade. Den som förlorar sina ögon kan få nya med röntgenblick, exempelvis. Vad är en robot och vad är en människa? I berättelsen förutsätts att det är i hjärnan människans själ och ande finns, det som ger människan självständigt tänkande och gör henne unik. Det är något som inte är vetenskapligt fastslaget. Räcker det att transplantera hjärnan för att få med människans själ och ande? Det är frågor som filmen ställer och låter oss fundera vidare kring. Major störs av minnen som dyker upp, som hennes utvecklare förklarar är störningar som måste tas bort. Men vad är detta? Vad är minnen och vad definierar oss som människor?

Filmen ställer också frågor om vad ett liv är och kan vi sägas ha flera liv om hjärnan med själ och ande kan planteras in i nya kroppar om och om igen? Det är många intressanta frågor filmen sätter igång.

Japan är ett samhälle som börjar få problem med ålderstrappan. Det finns inte tillräckligt många unga människor för att kunna ta hand om alla äldre. Det är nog ett skäl till att Japan ligger så långt framme inom utveckling av robot-teknik där robotar ska kunna hjälpa äldre människor med städning och andra uppgifter. Det är intressant att det just inom japansk kultur finns så många olika manga- och animeserier som skildrar robotar och människor och deras förhållanden.

Filmen har redan före premiären fått en del kritik för att huvudrollen som människo-roboten, cyborgen, Major spelas av en västerländsk skådespelare, Scarlett Johansson. Kritiken har kretsat kring att amerikansk och västerländsk film har en tendens att låta vita skådespelare göra roller som i originalberättelsen är färgade karaktärer. DN berättar om kritiken:
Rollbesättningen har fått kritik eftersom Scarlett Johansson är ännu en i raden av vita skådespelare som spelar ickevita karaktärer, och eftersom det finns en särskild historia av att vita skådespelare parodierar asiater på film.

DN citerar IGN som talat med regissören till originalfilmen från 1995, Mamoru Oshii, som inte ser några problem med skådespelerskan i rollen som den japanska cyborgmajoren Motoko Kusanagi.
– Vad skulle kunna vara problemet? Majoren är en cyborg och hennes fysiska form är helt och hållet påtagen. Namnet Motoko Kusanagi och hennes nuvarande kropp är varken hennes ursprungliga namn eller kropp, så det finns inget som pekar på att en asiatisk skådespelerska måste porträttera henne, säger Mamoru Oshii i en intervju med IGN.

Jag vill inte förminska problemet med whitewashing, men i den här filmen tycker jag inte heller att kritiken är helt relevant. Även om originalberättelsen utspelar sig i ett slags framtida Japan är handlingen universell och handlar om för hela mänskligheten viktiga frågor.

Äntligen, Ronja Rövardotter som anime – i SVT från Studio Ghibli

by

ronja_anime

Den japanska animeproducenten Studio Ghibli, har skapat flera nationella succéer som ”Min granne Totoro”, ”Kikis expressbud” och ”Spirited Away”. Nu har Gorō Miyazaki, son till grundaren av animestudion och en av Japans mest framgångsrika filmskapare, Hayao Miyazaki, fått tillåtelse av Astrid Lindgrens arvtagare att göra en tv-serie av Ronja Rövardotter.

1984 sändes vårt svenska nationalhelgon Astrid Lindgrens berättelse Ronja Rövardotter på svensk tv i regi avTage Danielsson, med Hanna Zetterberg som Ronja, Lena Nyman som Lovis och Allan Edwall som Skalle-Per. Den tecknade japanska versionen premiärsändes i Japan hösten 2014 och har nu kommit till Sveriges Television, till barnkanalen.

Den svenska versionen är väl mer eller mindre legendarisk här. Jag tycker den japanska versionen, som innehåller 26 avsnitt, fungerar bra. Det blir en spännande blandning av den svenska berättelsen med mystiska varelser som vildvittror och rumpnissar. Det märks att det är en anime från just Studio Ghibli. Rövarna har många attribut som påminner om karaktärer ur den japanska samurajhistorien, med fattiga bönder och samurajer. Samtidigt finns den vackra berättelsen av Astrid Lindgren kvar som grund.

Det berättas i medier om att Hayao Miyazaki, grundaren av Studio Ghibli, redan på 1970-talet försökte övertala Astrid Lindgren att få rättigheterna att spela in en version av Pippi Långstrump. Han fick hela tiden nej. Nu har hans son istället fått rättigheterna att göra en version av Rönja Rövardotter, också det en stark ung flicka.

Musiken är kanske seriens sämsta del, den är väldigt typisk japansk anime och kunde varit till vilken anime som helst. Men utöver det tycker jag sammanblandning av Astrid Lindgrens saga och japansk anime blev en spännande mix.

Svenska Dagbladets recensent gav serien betyg 4 av 6 och menar att serien blir som bäst efter ett par avsnitt när Birk och Ronja träffas. Innan dess tar Ronjas pappa, rövarhövdingen Matiis lite för stor plats.
Av den anledningen tar det fyra avsnitt innan serien kommer igång på riktigt i och med BirkS och Ronjas hoppduell över helvetesgapet. Och inte förrän i avsnitt 10, då Ronja fastnar med foten i rumpnissarnas tak, börjar den kännas på allvar. Scenen när vildvittran sliter och drar i hennes hår för att få med henne till sina systrar är en sådan som kräver föräldranärvaro i tv-soffan.

Ronja Rövardotter hade premiär i Barnkanalen lördagen den 30 januari, 20:00, och finns förstås att se på SVT Play ett tag framöver.