Artist: Merchandise
Titel: After the End
Betyg: 4
After the End är Tampa-kvintettens transformation till popband. ”We’re going to re-make ourselves as a pop band, but it’ll still be a twisted reality” berättade sångaren Carson Cox i en intervju med NME tidigare i år.
Sprungna ur hemstadens punk- och DIY-scen stod det redan i och med 2012 års Children of Desire — deras andra fullängdsalbum — klart att de hade större visioner; Desire var ett romantiskt, post punk-inspirerat album där Carson Cox röst hade slående likheter med Morrisseys, och albumets mest episka spår, Become What You Are vars titel är inspirerad av den zenbuddhistiska filosofen Alan Watts, sträckte sig över elva minuter. 2013 års Totale Nite var därefter en utsvängning åt det psykedeliska hållet, men After the End är kanske deras mest dramatiska pånyttfödelse hittills.
I intervjuer har bandet själva beskrivit sin hemstad som en kulturell ödesmark långtifrån Floridas palmer och solsken. Desto mer imponerande vad de lyckats åstadkomma med sina influenser. Efter att ha gett ut både Children of Desire och Totale Nite på egen hand signades de nyligen till anrika indiebolaget 4AD. Det instrumentala öppningsspåret Corridor sätter tonen på den krispiga ljudbild med skimrande, tolvsträngade gitarrer som genomsyrar resten av albumet. Att producenten Gareth Jones tidigare arbetat med band som Wire, Depeche Mode och Erasure kommer knappast som någon överraskning, men även om After the End bitvis känns som en lek där du ska gissa new wave-influens så smälter låtarna samman väl.
Textraden ”I wait by the telephone” i en tid då fasta telefoner ersatts av direkt kommunikation på sociala medier späder ytterligare på tanken att bandet existerar utanför tid och rum. Utöver absinthrusiga Green Lady med sina surrealistiska undertoner är Little Killer, vars musikvideo antagligen hade gått på repeat på MTV om de fortfarande ägnade sig åt musik, albumets höjdpunkt.
”Here comes the new counsciousness” sjunger Cox i Looking Glass Waltz. Ett ambitiös statement för ett band som knappat återuppfinner hjulet. På After the End återskapar de sig själva som ett popband. Kanske har de skrämt bort några av sina tidiga punkfans, men det känns som ett intressant steg i bandets utveckling. Frågan är: vad kommer efter slutet?
Bästa spår: Green Lady, Little Killer, Exile and Ego