En bra nyhet trillade in: TV on the Radio kommer till Sverige i sommar. Det är Accelerator som arrangerar. Men däremot: det trista: det är också allt Accelerator gör. Det blir ingen Accelerator-festival i sommar, 2009. Ännu en tråkig sak: spelningen med TV on The Radio är 30 juli, samma dag som U2 spelar på Ullevi. Om nu Kulturbloggen lyckas få biljetter till U2, vill säga.
[Läs mer…] om Ingen Acceleratorfestival 2009 – men däremot presenterar Accelerator TV on the Radio
Accelerator
Grundaren av Accelerator: Vi ville göra en festival och ta hit de banden vi gillar
”Det fanns inga klubbar som hade liveband och dansgolv. Så då drog vi igång en sådan. Så enkelt var det”, berättar Robin Sumpton som är en av initiativtagarna till musikfestivalen Accelerator.
Det var fröet som grodde och klubben blev till en festival. Festivalen Accelerator som är ett måste för alla musiknördar.
– Jag och en annan engelsman, Simon, flyttade hit ungefär samtidigt. Vi kände inte varandra utan träffades här. Vi tyckte inte det fanns klubbar i Stockholm som hade nya bra liveband som spelade, berättar Robin Sumpton.
Accelerator har sedan den arrangerades första gången 2001 blivit den festival som mer än alla andra musikfestivaler fått en slags kvalitetsstämpel på sig, att den samlar inte det som säljer mest utan är mest intressant. I vimlet bland alla festivalbesökare fick vi en pratstund med Robin Sumpton.
Accelerator startade som en klubb i slutet av 1990-talet. Robin berättar om hur klubben blev en festival:
– Jag jobbade i en skivbutik och ville starta en sådan klubb. Den gick inte så bra i början.
Sedan sommaren 2000 fick vi chansen att göra en liten festival i foajen på Södra teatern.
Vi hade Concretes och First Floor Power där som spelade, bland annat. Vi lyckades boka rätt band och det var smockat med folk.
När Robin och Simon sedan fick kontakt med Ola på Luger utvecklades foajéspelningen till en festival.
– Vi ville göra en festival och ta hit de banden vi gillar. Första festivalen gjorde vi 2001 i Münchenbryggeriet: Flaming Lips och Alias Smith var några som spelade då. Håkan Hellström hade en av sina första spelningar där.
Accelerators arrangörer har haft en enorm fingertoppskänsla för att boka band precis innan de slagit igenom stort. Strokes bokade de precis innan de släppte sin första singel.Hemligheten bakom?
– Vi bokade band vi ville se själva, säger Robin.
I år, 2008, var Accelerator tillbaka i Münchenbryggeriet efter att året före hållit till på större ytor kring universitetet.
– Det känns bra att vi är tillbaka här. Förra året råkade vi boka ett par stora band som var på turné så vi fick boka plats på ett ställe med mer plats.
Vilka band som kommer nästa år vill han inte avslöja. ”Det har jag inte ens tänkt på än”, säger han. Men någon ambition att göra Accelerator lika stor som året före har han inte.
Vad han vill göra är en bra festival med band han själv tycker om.
– Vi har inga ambitioner att göra Accelerator till den största eller ens en av de största. Varför det? Det är inget kul. Boka band man inte gillar bara för att sälja biljetter.
Vad gör en festival till en bra festival, frågar vi.
– För mig är det som gör en festival bra: Banden. Jag struntar i maten. Det är förstås juste när festivalen är i ett bra område med tillgång till mat och annat, men banden är det absolut viktigaste för mig.
Bästa bokningen av alla?
Kanske när vi hade klubben och bokade Hot Chip. Det var jättebra och de var så trevliga.
Strokes spelning förstås. Den var bra.
Sonic Youth, den spelningen snackades dem om i flera år
Fakta: Robin Sumpton jobbar på Luger, är agent för ett tjugotal artister som Jens Lekman, Lykke Li och Jenny Wilson.
Text: Rosemari Södergren
Foto: Anders Löwdin
Andra bloggar om: Accelerator, intervjuer, indie, alternative, Robin Sumpton, musik, musikfestival, Münchenbryggeriet, Universitetet, Strokes, Håkan Hellström
Wildbirds & Peacedrums alltid nyfikna: "Det måste finnas mer att uttrycka med musik"
En grupp vänner och musiker satt en kväll och improviserade. Tiden gick och en efter en gick hem. Två satt kvar och de fortsatte spela och spela. Så föddes duon Wildbirds & Peacedrums.
Det var tre år sedan och sedan dess har duon som består av Andreas Werliin och Mariam Wallentin släppt två skivor som hyllats av recensenter och turnerat runt om i världen.
– Vi hade egentligen ingen plan. Vi repade mest och lät musiken komma. Vi hade ju hållit på mycket med improvisation var och en på sitt håll, säger Andreas.
Wildbirds & Peacedrums går inte att placera i ett fack eller någon kategori. De har bland annat fått Rikskonserters pris för bästa jazzgrupp. Men att beskriva deras musik som jazz är långt ifrån klockrent. Många kallar deras musik för punk eller rock och en del vill likna Mariams starka röst med Björks, vilket Mariam själv inte alls håller med om.
– Jag är inte alls som Björk, vi är något helt annat, säger hon.
Ja, Wildbirds & Peacedrums borde inte kategoriseras som ren jazz och är inte en variant av Björks stil heller. Duon är inte som något annat band alls. Duon är ett band som inte fastnat i något uttryckssätt och som ständigt är på väg. De utforskar musiken och experimenterar, som konstnärer som aldrig blir nöjda, som alltid vill hitta mer.
– Jag är besatt av ny musik. Det måste alltid finnas mer och andra sätt att skapa musik på, säger Andreas.
På senare år har det kommit fram flera nya grupper som skapar genreöverskrivande musik, blandmusik som plockar från olika stilar.
– Jag tror det kan vara typisk för vår generation. Vi har hela tiden omgetts med så många olika slags musik. Växt upp med mammas Beatleskivor och 80-talets hårdrock och sedan dansmusiken. Vi är utan respekt, säger Mariam.
De berättar att de lyssnar mycket på radio och att de låter sig inspireras av allt de tycker om.
– Röster, säger båda. Röster är fascinerande. Som radions sommarpratare, där skaffar jag inspiration, säger Andreas.
Vi träffades på hotell Scandic Malmen vid Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm.
Kulturbloggen fick sitta ner och prata med dem när de var i Stockholm för att spela på Accelerator. Då hade de precis kommit hem till Sverige efter en USA-turné och hade fortfarande jetlag i kroppen. Jag frågade dem om den intervju de haft över en knastrig telefonlinje med DN när de var i New York och Andreas hade sagt att de haft spelningar på en del udda ställen och haft en del annorlunda upplevelser i USA.
– Den dagen vi var lediga gav vi oss ut på en tur uppe i bergen utanför Washington, där vi såg en björn, berättar Andreas.
– Det var fantastiskt att se björnen där, säger Mariam.
Andreas och Marian är inte bara en duo som spelar ihop, de är ett par utanför musiken också. De bor i Göteborg men är ursprungligen från Strömstad (Andreas) och Örebro (Mariam).
– Det känns om att Göteborg är vår mittpunkt där allt utgår från. Det är en perfekt stad, nära till havet, säger Mariam.
Och namnet då? Den lyriska och fantasifulla kombinationen Wildbirds & Peacedrums, var kommer det ifrån?
– Vi behövde ett stort namn, vår musik är enkel så vill ville ha ett långt och fritt namn, säger Andreas.
Wildbirds & Peacedrums hemsida
Wildbirds & Peacedrums på MySpace
Recensioner av deras senaste album The Snake:
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet
Dagens skiva
Några festivaler i sommar
Om du vill höra dem live spelar de på några festivaler i sommar, till exempel i Hyde Park i London i början av juli, på Roskildefestivalen och på jazzfestivalen i Kongsborg i Norge. I höst väntar två turnéer, en i England och en i Skandinavien.
Text: Rosemari Södergren
Bilderna är tagna av Anders Löwdin.
Andra bloggar om: jazz, Accelerator, Wildbirds & Peacedrums, intervju, musiker, intervjuer, konstnärer
Vampire Weekend – bandet jag plockar med hem efter festivalen
Vampire Weekend imponerade på Aftonbladet på Acclerator:
Preppyskjortor och pluggisfrisyrer, hög gitarrföring och texter om kommatering och Paul Simon.
New York-bandet Vampire Weekend är långt ifrån ensamma på Accelerator om att bryta mot så många rock’n’roll-lagar som möjligt. Men ingen gör det lika mycket, och framför allt inte lika bra.
För mig var Vampire Weekend det där man nästan alltid får med sig hem efter en festival: ett nytt band att lyssna på.
Här kan du lyssna på Vampire Weekend på deras sida på MySpace.
Jag hade inte lyssnat på dem alls före Accelerator. Nu har jag köpt >deras senaste skiva, som heter just Vampire Weekend.
Vampire Weekend spelar rockmusik som gör att det spritter i benen och man blir på gott humör.
I svenska versionen av wikipedia finns en kort beskrivning av dem:
Vampire Weekend är en amerikansk musikgrupp, bildad 2006 i New York och bestående av Ezra Koenig (gitarr), Rostam Batmanglij (keyboard), Chris Tomson (trummor), Chris Baio (bas). De spelar indiepop med influenser från afrikansk och klassisk musik.
Bandet slog igenom för en internationell publik i början av 2008 med sitt självbetitlade debutalbum, utgivet på skivbolaget XL Recordings.
Vampire Weekend – A-Punk
Relaterade artiklar om Accelerator:
AB: En miljon kan bli bestulna – på festival
Andra bloggar om: Accelerator, Vampire Weekend, indie, festivaler, musik, indiepop