Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

3D

Gullivers Resor med Jack Black

by

Gullivers Resor
Betyg 1

Gullivers Resor i 3D – det låter som ett spännande filmprojekt. Men att då sätta Jack Black i rollen som Gulliver, då har regissören inte någon känsla för handlingen. Jack Black kan bara spela sig själv. Och det är vad han gör i den nya filmatiseringen av Gullivers Resor. Handlingen är flyttad till nutid och Jack Black spela en vaktmästare med ansvar för att dela ut posten på en tidning. Han har jobbat på samma post i tio år och varit förälskad i reseredaktören i fem år. Gulliver vågar inte bjuda ut henne, men när han tar mod till sig för att fråga trasslar han in sig och låtsas att han vill bli reseredaktör.
Reseredaktören skickar ut honom på ett reseuppdrag, att göra ett reportage om Bermudatriangeln. Gullivers båt förliser i en storm och han flyter iland i det okända landet Lilliputt där invånarna är pytte, pyttesmå.

Gulliver spelas alltså av Jack Black. Spelas och spelas, fuskas bort till en parodi på Jack Black själv. I övriga roller ser vi Emily Blunt, Jason Segal, Amanda Peet och Billy Connolly. Filmen regisseras av Rob Letterman, han har bland annat gjort ”Mosters vs. Aliens”.

Det är inte många skådespelare som kan vara stolta över sina rollinsatser i Gullivers Resor.

Jonathan Swift skrev Gullivers Resor som kom 1726 och den var menad som en satir över samtidens sociala förhållanden. I originalberättelsen har illeputtarna har en hel del drag av idiotiska byråkrater och giriga makthavare. Detta fuskas bort totalt i Rob Lettermans regi. Lilleputtarna blir så fåniga att ingen kan tro på dem, de blir mer som dröm av Jack Black där han leker själv med sina leksaker. Detta har blivit en Jack Blacks resor i sin egen galna fantasi. Visst, ett och annat skämt kan vara halvkul, men det blir alltid för mycket när Jack Black är med.

Dessutom: när Jack Black är med i en film är det nästan alltid samma historia som berättas. Han är en snacksalig misslyckad individ, men som ändå lyckas vinna den åtråvärda kvinnans hjärta, hur svårt det än är att tro på det. Han utvecklas lite i filmen och dämpar sin överdrivna skämtsamhet under filmens gång. Sedan kläs denna historia in i olika andra berättelser, som nu i Gullivers Resor. Det är att missbruka en historia som Gullivers Resor, som definitivt är värd något bättre.

3D-effekterna är i stort sett obefintliga. Om du måste se den här filmen, du kanske tvingas ta med dina brorsbarn eller något: undvik 3D-versionen. Det är bara slöseri med pengar. Jag har inte sett någon film som visats i 3D där 3D-effekterna varit så frånvarande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Trassel – en riktig saga, som när Disney är som bäst

by


Trassel
Betyg 4

Äntligen gör Disney det de är bäst på: en riktig saga av gammaldags kvalitet. Trassel bygger på sagan Rapunzel, om flickan med långt hår som är inlåst i ett torn.

Disneys senaste animerade film som släpptes i Sverige, ”Megamind” som gick upp på svenska biografer var ett mindre lyckat försök att vara fräck. Pixar Studios lyckas betydligt oftare i den genre. Så skönt att Disney åtminstone i ”Trassel” har gått tillbaka till de klassiska sagorna, på det sätt som de gjorde när de i min barndom gjorde ”Snövit” och ”Törnrosa”. Med mera av sagans atmosfär och mindre av action och biljakter.

I ”Trassel” jagas äventyraren Flynn Ryder av kungens vakter, för han har stulit den saknade prinsessans diadem. Av en ren slump hittar han den dolda ingången som leder till gläntan där den elaka kvinnan gömt Rapunzel.

Rapunzel är egentligen prinsessa, hon är kungens och drottningens lilla dotter som rövades bort när hon var baby. Hon har nämligen magiskt hår, som kan hela sår och föryngra människor. Den elaka kvinnan, som har många drag av de klassiska häxorna i gamla Disneysagor som skrämde mig liten, utnyttjar Rapunzel. Hon låser in henne och låtsas att hon är hennes mamma.

Rapunzel växer upp och blir tonåring och vill som alla tonåringar ut i världen. Som i alla sagor finns det något från verkligheten i sagan. Överbeskyddande förmyndare må säga att de älskar barnen, men genom att hindra dem från att komma ut i världen, stjälper de istället för att hjälpa. Den som inte kan släppa sitt barn och låta barnet gå utanför hemmet klamrar sig fast vid barnet inte för barnets skull. Det är inte kärlek att hindra någon från att gå ut i världen.

Fast nu var den elaka kvinnan inte hennes riktiga mamma utan bara en falsk kvinna som utnyttjade Rapunzel.

Självklart kan Disney hantverket att göra animerade filmer. Den versionen jag såg var i 3D – och också den tekniken börjar bli bättre.

Det var kul för Disney hade bjudit in ett par skolklasser till pressvisningen. Ett bevis om något på att filmen lyckats var att när det var som sorgligast hörde jag några av de minsta snörvla och snyfta. Efter filmen applåderade barnen. Det blir ju annars rätt stelt när det är pressvisningar. Mumierna till filmkritiker håller upp sina stenansikten och visar inte vad de tycker och tänker.

I den svenskdubbade versionen hör vi Måns Zelmerlöw och Molly Sandén som huvudkaraktärerna Flynn och Rapunzel. De gör rösterna bra, eftersom det är en del sång med är det perfekt med dessa två sångröster. Animerat har ju den fördelen att munrörelserna inte ser så konstiga ut som när vanlig film dubbas.

Som i alla bra Disneyfilmer finns några roliga bi-krumelurer, som en osannolik häst, en överbeskyddande kameleont och ett gäng oborstade typer från puben.

Ja, äntligen, säger ja. Äntligen Disney när Disney är som bäst.

Relaterat: Recension i Disneybloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Filmen Yogi Björn – tyvärr ett bottennapp

by


Yogi Björn
Betyg 1
Yogi Björn var en av min barndoms seriefigur. Nu har Yogi Björn och hans yngre smartare kompis Bobo äntligen blivit film, dessutom i 3D. Fast jag byter ut ordet äntligen till tyvärr.

Filmen har visserligen kvar hur korkad Yogi Björn är och han har kvar sin gröna hatt och sin slips och hans största intresse är att försöka sno semestrande människors picknickkorgar. Hans betydligt smartare kompis Bobo försöker gång på gång avstyra Yogis katastrofala planer.

Filmen är som en sämre buskis, hur förutsägbar story som helst och massor av pinsamma skämt. Undrar om ens de minsta kommer att skratta?

3D-tekniken är fortfarande långt ifrån perfekt. I en film där animerade figurer ska mixas med skådespelare blir det ännu tydligare att 3D-tekniken inte är färdigutvecklad.

Kulturnyheterna som ger betyg 2 av 5 är en av de filmkritiker som är mest positiv. Deras recensent har ett kul avslut på sin recension:

Filmens sentens är i alla fall överraskande vänsterorienterad: här lär vi oss nämligen att utförsäljningen av statliga tillgångar är av ondo. Ebba Reinfeldt har nog tyvärr hunnit bli aningen för gammal för denna film, annars skulle man kunna fantisera om spännande politiska diskussioner kring frukostbordet med pappa Fredrik.

Svenska Dagbladet gav betyg 2 och skriver:

Gullighet allena räcker dock inte långt och i brist på såväl gripande historia som skrattframkallande humor blir Yogi björn inte mer än ljum underhållning som kunde släppts direkt på dvd twin pack tillsammans med förslagsvis Alvin och gänget 2.

I rollerna: Tom Cavanagh, Anna Faris, T.J. Miller, Nate Corddry
Röster i originalet: Dan Aykroyd, Justin Timberlake
Svenska röster Per Sandborgh, Henning Lööf, Albin Flinkas, Cecilia Skarby, Michael Blomqvist

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Från förhandsvisningen av The Green Hornet

by

The Green Hornet
Betyg: 2

Ta en av Asiens största popstjärnor, Jay Chou, blanda in en av Hollywoods snyggaste unga kvinnliga skådespelerskor, Cameron Diaz och en rad av duktiga skådespelare med Oscarnomineringar i bagaget som Tom Wilkinson och Christoph Waltz, skaka och blanda det med en rolig, lite halvgalen historia som funnits sedan 1930-talet och presentera den i 3D.
Resultatet kan bli hur som helst. The Green Hornet bygger på radioserien från 1930-talet om superhjälten The Green Hornet och hans medhjälpare som blev en tv-serie under 1960-talet där Bruce Lee presenterade sig för för den stora publiken och slog igenom.

Nu har alltså komikern Seth Rogen skrivit manus och spelar själv huvudrollen som Britt Reid/The Green Hornet.

The Green Hornet

Hans mamma dör när han är liten och han växer upp med karriärpappa som är mediekung i staden och som hela tiden tutar in sin Britt att han är värdelös. Britt blir en festprisse som inte tar något på allvar och bara slösar bort pengar och inte gör något nyttigt. När hans pappa dör står han där som mediemogul utan att kunna något annat än flirta med kvinnor och slösa pengar. Han är halvgalen och otrevlig – men så träffar han sin pappas mekaniker Kato, som är expert på att göra kaffe. Kato visar sig snabbt vara expert på rätt mycket mer och de två blir vänner och bildar hjälteduon The Green Hornet och hans medhjälpare.

Filmen har vissa poänger, det är rätt kul att du valt att lyfta fram medhjälparen. Att filmar visar att det är medhjälparen som kan allt men att chefen tar åt sig äran. Att det är Lenore Case, sekreteraren med kurvorna, spelad av Cameron Diaz, som är smartast. Och boven, spelade av Christoph Waltz, är kul. Men ändå blir det mesta för mycket och för överdrivet.

I USA fick filmen rätt uselt mottagande. The Telegraph sågar filmen och framför allt är det Seth Rogen i rollen som The Green Hornet som sågas:

Masked vigilante Britt Reid, a spoiled newspaper magnate by day, has been a radio, film, TV and comic staple since as far back as the 1930s. But now he is Seth Rogen, with all the cuddly-aggressive schtick that implies, and the gurgly, adenoidal voice that makes him sound like Scooby Doo on Prozac.

Man måste ta filmen för vad det är: en knäpp komedi, en actionkomedi. Själv blev jag dock emellanåt lite uttråkad och är glad att jag kunde kolla min mail i min mobil under tiden då och då. Speciellt biljakterna var för mycket och bilden i 3D blev skum och som genomskinlig, med förvrängt perspektiv.

Höjdpunkterna i filmen var medhjälparen, spelad av Jay Chou, som i Asien är jättestor. Honom vill vi se mer av. Absolut.
Christoph Waltz som den vidriga gangsterkungen Chudnofsky är på rätt spår. Han fick såväl flera filmpriser, både Golden Globe, Oscar och BAFTA, för sin roll som nazistöversten Hans Landa i Quentin Tarantinos Inglourious Basterds. Jag ser fram emot att se honom i nästa film där han är med, som är The Three Musketeers, där han spelar kardinal Richeliueu. Filmvärlden har fått en riktigt suverän filmbov.

Lite fakta om Jay Chou från Wikipedia:

Jay Chou (traditional Chinese: (born January 18, 1979) is a Taiwanese musician, singer, music and film producer, actor and director who has won the World Music Award four times. He is well-known for composing all his own songs and songs for other singers. In 1998 he was discovered in a talent contest where he displayed his piano and song-writing skills. Over the next two years, he was hired to compose for popular Chinese singers. Although he was trained in classical music, Chou combines Chinese and Western music styles to produce songs that fuse R&B, rock and pop genres, covering issues such as domestic violence, war, and urbanization.

3D-tekniken för film har fortfarande en del att utvecklas innan den blir riktigt bra. Ännu så länge fungerar 3D hyggligt i animerade filmer, men i spelfilmer blir bilderna konstiga, onaturliga. Människorna ger intrycket av att bara genomskinliga och i närbilder blir perspektivet förvrängt, vilket var speciellt tydligt i biljakten. Att göra den här filmen i 3D fyller ingen funktion.

Den måste bedömas i sin genre. På ett sätt är deten film som visserligen handlar om en person som utvecklas från en total egoistisk självisk idiot till en människa som försöker göra det rätta, men ändå vill nog filmskaparna att vi mest ske betrakta den som en actionkomedi med slagsmål och skämt. Den lyckas dock inte att hålla farten i gång i hela filmen, den har flera svackor då jag tittar på klockan. Ändå gillar jag kungfu-filmer.

Betyget blir 2 strömmingar.

Relaterat:
Observer skriver:

The movie is extremely loud and none too funny. Everything goes on too long, most especially the destructive car chases and the karate fights, and one would never have guessed such conventional fare was directed by Michel Gondry, who made the sublime Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Cameron Diaz as the romantic interest operates uninterestingly in two modes – angry and angrier.

The movie’s principal attraction, and it’s a considerable one, is a beguiling performance by Christoph Waltz as an insecure, deceptively mild Russian gangster seeking to be the criminal overlord of Los Angeles. It’s another version of the sinister, smiling SS officer for which he won an Oscar in Tarantino’s Inglourious Basterds last year.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Tron – förhoppningsvis inte framtiden

by

I Tron: Legacy följer vi 27-årige Sam Flynn, sonen till Kevin Flynn som varit försvunnen i många år. När Sam börjar undersöka sin fars försvinnande dras han in i Trons digitala värld där hans far har varit fängslad.

I de första minuterna bådar det gott. 3D-effekterna gör intryck men vi varnas samtidigt om att flera scener är ämnade att vara i 2D, utan något behov att ta av sig glasögonen. Vi introduceras för den unga versionen av Jeff Bridges, en CGI animerad docka som förstör upplevelsen till en början innan man vant sig vid synen. Så länge vi befinner oss i den riktiga världen ser det bra ut, men så snart vi hamnar i Tron, det vill säga den programmerade datorvärlden, börjar allting gå utför.

Hela världen är noga uträknad och allt ifrån kostymerna till neonljusen är godis för ögonen, speciellt om man är en tekniknörd som jag. Men i rörelse funkar det inte riktigt lika smidigt. Varje steg, rörelse eller ord karaktärerna tar eller uttrycker påminner om någon dålig sci-fi film på TV, under tidiga 90-talet dessutom.

Det blir snabbt tydligt att det här tyvärr är en Disney-film i sitt klyschiga utförande där allting blir så himla tecknat och överdrivet, samtidigt som jag inte kan se hur ett barn möjligtvis kan njuta av den med alla filosofiska pauser där visdomsord och sensmoral diskuteras i vad som känns som oändlighet ett flertal gånger under filmen, nästan som om de behövde något att fylla ut luckorna i speltiden med.
Cinezine.se ger den 2/5 i betyg.