• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Sökresultat för: gränsfall

Teaterkritik: Gränsfall belyser hur den relativa sanningen blänger oss surt i ögat

27 september, 2019 by Lotta Altner

Gränsfall
Regi Hugo Hansén
Översättning Hugo Hansén och Björn Lönner
Musik Daniel Douhan
Scenografi Jenny Nordmark
Rekvisita Maria Felldin Almgren
Playhouse Teater den 26 september 2019

Den spräckliga ridån går åt sidan och vi ser en blå rektangel som föreställer ett rum. Det är minimalistiskt med rekvisita som för att poängtera att det är skådespelarna som kommer att fylla ut all den lämpliga plats som fyllas ska. Det visar sig att den tolkningen verkligen kommer att göra sig gällande under kvällen. Här stjäls ingen uppmärksamhet från aktörerna.

Föreställningen belyser mycket krasst att det där med egna barn och andras ungar är en realitet vi måste räkna med i andras- och i vårt eget liv. Det går inte att gömma sig bakom klyschor. Om du kan rädda ditt eget skin eller framstå som finare än vad du egentligen är, för egen vinnings skull, så kommer de flesta av oss att ta den gyllene- och enkla vägen. Det låter inte fint, men vad sjutton. Nu tänker jag kosta på mig att bli cynisk också. För är det inte rätt mänskligt trots allt, eller borde vi vara helt principfasta när det gäller moral och etik. Uppsättningen håller mycket fast vid den vite mannens fördelar och makt, samtidigt som andra gärna vill anse sig som skrupelfria och för mångfald, så länge det inte viner om den egna knuten.

Kvällens skådespelare levererade en och annan lång monolog av poängterande och provocerande natur. Man kan naturligtvis inget annat än att förbluffas och imponeras över att man kan komma ihåg långa repliker i ett mycket högt tempo. Däremot irriterades jag utav att publiken började applådera efter dem, som om massan av ord i sig skulle jämföras med ett ordmaraton som man ville heja fram mer av. Jag funderade över om det var så att karaktären Charlie fick dessa applåder inledningsvis, för att tempot och mängden ord enbart upplevdes som huvudsyftet med den långa monologen (åh hör ni så många ord jag kan säga fort och länge). Självklart såg vi den arga och upprörda unga mannen, men orden blev mer av kvantitativ natur än genomgående kvalitativ i sina känsloyttringar. En och annan paus verbalt sätt hade kunnat ge mer must till karaktären.

I motsatts till sin son var Louise en mycket tänkande rollkaraktär som tydligt genomgick våndor. Där såg man hur känslolivet kastades mellan att vilja göra det som är rätt och till det faktum att moderskapet lätt vill ge egna fördelar till det födda barnet.

Kvällens mest sympatiska karaktär var pappa Henry som faktiskt inte var förblindad av sitt föräldraskap. Han hade inte heller problem med att ge sonen raka puckar. Dessutom glade det mig någonstans att inte heller Henry fick förbli perfekt i sina val och bedömningar mot slutet. För det är väl lite det som är meningen med att vara människa; vi är av naturen självupptagna individer, ologiska personer som vill ta för oss av det vi kan få. Vi är inte politiskt korrekta utan har alla en släng av både det ena och det andra.

Både Pia Oscarsson (Monica) och Cecilia Frode (Jenni), blev i sina tolkningar, trots att rollerna inte var helt politiskt korrekta, ändå de tolkningarna som påminner om oss alla envar. Kan det vara så att ju mycket finare man försöker vara som människa desto hårdare faller man när man väl faller under påtryckningar.

Är det inte ganska mänskligt, om än förkastligt, att vi gärna är villiga att rucka på våra fasta principer när det konkret och ingående påverkar oss som djupast ? Inte vill man ge bort sina chanser och stora möjligheter, även om det blir på någon annans bekostnad.

Det är nästan så att jag inte vill säga det, för det låter nog lite klyschigt. Sanningen är dock den att Strindberg har rätt d.v.s. ”det är syn om människorna”.

Ensemble Jessica Liedberg (Louise), Björn Lönner (Henry), Linus Nilsson (Charlie), Pia Oscarsson (Monica), Cecilia Frode (Jenni)

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

José González och Jens Lekman gör stödspelning för hungerstrejkande palestinier

28 augusti, 2014 by Jonatan Södergren

lekman

Vid Järntorget i Göteborg pågår en hungerstrejk. Idag, torsdagen den 28 augusti, har de varit utan mat i 23 dagar. I en vecka nu har de även vägrat vatten. Migrationsverket har inte berättigat dem uppehållstillstånd, och verkar vara beredda att låta människor dö i byråkratins namn. Flera av palestinierna har redan fått åka in på sjukhus. Vissa av dem har levt här i Sverige i åtta år, utan att vare sig kunna jobba, plugga eller skapa sig ett liv. Allt för att palestinier vägras erkännas som en asylberättigad folkgrupp. De lever ett gränsfall till liv, i ett gränstillstånd, i ett land som nu är ett gränsland, de har ingen framtid, ingenstans att ta vägen, i väntan på ett beslut, och de är beredda att dö för ett liv.

Söndagen den 24 augusti enades Göteborg i en motdemonstration mot Svenskarnas Parti, ett nazistiskt parti med ett mål att rensa ut Sverige på allt annat än “etniska svenskar”. Ett parti som vill ha bort palestinierna härifrån. Vi skrev “Ingen människa är illegal, den som flyr har inget val” unisont och högt så att partiledarens tal inte hördes igenom ljudväggen. Idag skapar Göteborg musik för att folket, politikerna och framför allt Migrationsverket ska höra: den som flyr har inget val, ingen människa är illegal.

Från torsdag till lördag kommer det att hållas olika evenemang som stöd för de hungerstrejkande. Arrangemanget kommer från gräsrötterna, från partipolitiskt obundna artister och kulturarbetare som tillsammans bestämde sig för att göra allt vad de kunde för att palestinierna ska bli hörda. I ett pressmeddelande skriver arrangörerna:

“Vi tar ställning för att palestinier behöver erkännas som en asylberättigad flyktinggrupp och beviljas uppehållstillstånd, samt för att hungerstrejkarna bör få uppehållstillstånd med omedelbar verkan. Syftet med stödspelning är att ta ställning offentligt och vi uppmanar alla grupper, föreningar, företag och privatpersoner att göra samma sak i er organisation och i sociala medier.”

Under dagarna — mellan 17:00 och 21:30 — kommer ni att få höra artister som José González och Jens Lekman, ni kommer få höra tal av ordföranden för Ship To Gazas och Vänsterpartiets Elin Engström, men kanske viktigast av allt, de asylsökande själva; Tahani och Nidal kommer att berätta sina berättelser. Evenemanget är gratis att gå på.

För mer information: besök Facebook-evenemanget.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Jens Lekman, José Gonzalez, Palestina

Skivrecension: Death Grips – Government Plates

20 november, 2013 by Jonatan Södergren

grips

Artist: Death Grips
Titel: Government Plates
Betyg: 3

Amerikanska hiphopbandet Death Grips nya skiva börjar med den bastunga och aggressiva You might think he loves you for your money but I know what he really loves you for it’s your brand new leopard skin pillbox hat. Det är en helt fantastisk låt, dansgolvstung, röjig, energisk. Skitig och skrikig på det sätt som Death Grips ofta är. Första gången jag hör skivan är jag i några minuter övertygad om att det här kommer vara en av årets bästa skivor. Men så sätter nästa spår, Anne Bony, igång och något händer. Musiken som nyss kändes genial känns nu bara tråkig, skrikandet irriterande och bakgrundsmusiken ointressant. Och så fortsätter det genom hela skivan, lysande låtar som Two Heavens blandas med oinspirerade låtar som Birds. När det är tråkigt är det riktigt tråkigt, på gränsen till helt meningslöst. Men när det är som bäst så är det helt fantastiskt: röjigt, stökigt, sjukt medryckande, perfekt festmusik.

Death Grips bildade 2010 och har släppt tre skivor sen dess. Receptet har alltid varit detsamma: tung hiphop blandad med noisig electronica. Ibland liknar det den sortens hiphop som OWGKTA-kollektivet gör, ibland drar det mer åt Däleks noisehiphop, ofta låter det inte som något annat. Death Grips gör ofta gränsfallsmusik, någonstans mellan genialt och bara irriterande. Och det är precis i det gränslandet som Government Plates befinner sig, någonstans mellan fantastiskt och tålamodsprövande. De gånger jag lyssnar genom hela skivan så hinner jag bli rejält trött på alltihop innan skivan är slut, trots att den är så kort. När jag istället rensar spellistan på dom tråkiga låtarna så blir upplevelsen helt annorlunda. Det blir visserligen bara fem låtar kvar, men de fem låtarna är å andra sidan bland den bästa alternativhiphop som släppts på 2010-talet.

Text: Felix Lindén

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Death Grips, Government Plates

Skivrecension: Muse – The 2nd Law

30 september, 2012 by Alexx Loizou

 

Artist: Muse
Titel: The 2nd Law
Betyg: 3

Skivan öppnar med den mäktiga arenarock vi är vana att få höra från Muse. Inledande spåret, “Supremacy” är så mycket Muse det kan bli, men det är nästan det enda av det bekanta bandet som finns kvar i den nya skivan.

Inte för att 2nd Law innehåller för stora överraskningar om vi nu ska räkna bort återkommande dubstep nummret “The 2nd Law: Unsustainable” (släppts som nedladdningsbar singel till alla som förhandsbokade skivan i Augusti). Precis som med föregångaren “The Resistance” är influensen av rockgiganterna Queen solklar även om de verkar göra sitt yttersta för att dölja kopplingen med nya former av datoriserade ljud som i det här skivsläppet skiljer sig allt mer. Dessutom verkar Muse den här gången även försökt plagiera Michael Jacksons “Thriller” med gränsfallet “Panic Station”.

Självklart är inte skivan bara dåliga nyheter. Skivan må inte vara bandets bästa bidrag till musikvärlden hittils men när det handlar om ett av vår tids största rockband, ett av banden som tilsamans med Radiohead och Coldplay definerar populärkulturen säger inte det särskilt mycket om skivans egentliga kvalité. “Follow me” och inte minst singeln “Madness” är låtar som verkligen sticker ut med sin öppenhet och känslorna bara flödar genom sångerna. Och med undantag av ovannämnda “Panic Station” så är resten av skivan en bra bit över godkänd. Trots sina brister är skivan värd en stark trea och en plats inte endast i inbitna Musefans hjärtan utan även den vardagliga musiklyssnaren skivsamling.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

I dessa, kan man lugnt säga, mycket … Läs mer om Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

Efterlängtad stark solodebut från norrländsk proggikon – Ung och stark av Björn Sjöö

Björn Sjöö Ung och … Läs mer om Efterlängtad stark solodebut från norrländsk proggikon – Ung och stark av Björn Sjöö

Gratis film till alla över 70 år från 9 april till och med 31 maj

Mellan den 9 april till och med 31 maj, … Läs mer om Gratis film till alla över 70 år från 9 april till och med 31 maj

Lyssna: Andreas Moe – Hey Lulu

Andreas Moe har släppt sin andra låt för … Läs mer om Lyssna: Andreas Moe – Hey Lulu

Rumänska filmdagar i Sverige visas online och erbjuder gratis biljettbokning

Rumänska filmdagar i Sverige 15-18 april … Läs mer om Rumänska filmdagar i Sverige visas online och erbjuder gratis biljettbokning

Titta: Texas – Mr Haze

Texas har nu släppt videon till senaste … Läs mer om Titta: Texas – Mr Haze

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in