Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Sökresultat för: August Strindberg

Strindberg som tolkad av Monty Python – när Moment:teater ger Nya Spöksonaten

by

Nya Spöksonaten
Av August Strindberg
Regi och bearbetning: Andreas Boonstra
Musik: Simon Steensland
Scenografi & kostym: Åsa Berglund Cowburn
Moment:Teater, Gubbängen, Stockholm
Premiär 25 februari 2012

Strindberg tolkad av Monty Python. När Andreas Boonstra från Moment:Teater sätter upp en teaterföreställning är det bara att räkna med att det blir mycket musik och en hel del totalt utflippade scener. Och alltid med rejäl politisk udd.

När han nu satt händerna på Strindbergs Spöksonaten är det likadant. Direktör Hummel som i Strindbergs manus lurar stundenten att jobba för honom med konstiga och falska argument blir i Boonstras version en man och ett parti som sade att de var ett nytt arbetarparti men egentligen stod för samma politik som de alltid haft. Hummel spelad av Martin Jonsson har har många likheter med Fredrik Reinfeldt, i maner och sätt att tala.

Regissören Andreas Boonstra beskriver sin tolkning av Hummel:
Vad några tyckte som var lite konstigt var att det nya partiet hade precis samma politik som de hade innan de blev nya, det nya var att nu skulle skattesänkningar och ökat privatisering leda till ökad välfärd, solidaritet, nya jobb.
…
Det är ju trolleri.

Översten i Spöksonaten blir en symbol för det socialdemokratiska partiet som suttit så länge på makten att deras politik upplevts som föråldrat. Mumien i garderoben och späket i originalmanus har blivit Olof Palme.

Ja det är mycket politik och de som förbereder sig inför valet 2014 kan hämta en hel del argument från föreställningen. Dessutom är det som alltid i Boonstras föreställningen en hel del fars och komik. Men föreställningen gör återvänder hela tiden, efter alla komiska politiska utvikningar, till Strindbergs manus. Strindbergs Spöksonaten blir ett sammanhållande kitt som Boonstras vidlyftighet mår bra av att följa.

Nya Spöksonaten bjudet på en skrattfest, åtminstone om du är kritisk till utvecklingen av samhället i Sverige idag. För rakt igenom politiskt är det. Andreas Boonstra radar upp argument efter argument till varför högerregeringen bör röstas bort 2014.

En av föreställningen roligaste scener är när Direktör Hummel rabblar upp årtal för alla saker som hans parti sagt nej till genom historien: som kvinnlig rösträtt, två veckors semester, fyra veckors semester, sjukförsäkring, rätt till partnerskap för homosexuella, a-kassa, ATP med mera, med mera.

Det subtila och mångtydiga i Strindbergs Spöksonaten försvinner förstås. Men ingen har väl heller väntat sig att Andreas Boonstra ska sätta upp en föreställning utan att tala klarspråk politiskt?
Känslan av att befinna sig i en galen dröm finns däremot kvar, fast i en dröm hos en politiskt engagerad person.

Den som sett mer traditionella föreställningar av Spöksonaten får uppleva hur berömda citat och dialoger framförs på ett nytt sätt och i nya sammanhang. Det är intressant och får mig att vilja se fler klassiker tolkas på det här yviga, fria och rent av respektlösa förhållningssättet, med ett nutida samhällsperspektiv.

Roligt är att våra bloggvänner på bloggen Alliansfrittsverige tackas i programmet för ovärderlig hjälp och inspiration.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Lillan och pappa August – dockteater när den är som bäst

by

Lillan och pappa August
Bryggan, Stockholms stadsteater
Manus Margareta Sörenson
Regi Helena Nilsson
Premiär 25 februari 2012

En lekfull pappa som visserligen jämt jobbar med att skriva och skriva, men som ändå visar sin dotter hur mycket han älskar henne och gärna leker teater med henne. ”Lilla och pappa August” är en pjäs för fem- till nioåringar med två skådespelare, en musiker och massor av olika dockor. Den färgsprakande föreställningen bjuder på en annorlunda bild av nationaldramatikern och författaren August Strindberg än vad som annars brukar visas upp.

Manus är skrivet av journalister, författaren och teaterkritikern Margareta Sörenson som debuterar som dramatiker med ”Lillan och pappa August”. Berättelsen bygger på brevväxling mellan August Strindberg och hans femte och yngsta barn, dottern Anne-Marie. Hon var dotter till Harriet Bosse och föräldrarna. Eftersom föräldrarna skiljdes växte Anne-Marie inte upp med August Strindberg.

Föreställningen visar en Strindberg som har en varm relation till dottern, som han är mån om. Magnus Erenius som pappa August är mänsklig och leker gärna på barnets villkor.

Föreställningen är dockteater när den är som bäst med fina dockor av olika material, den stora dockan som Anne-Marie bär med sig, pappersfigurer i den lilla dockteaterscenen hon sköter tillsammans med pappa August och Barbieliknande dockor som föreställer mamma Harriet Bosse och hennes nya man. Jag gillade skarpt den enkla scenlösningen med en massa vita lådor i bakgrunden som visar sig innehålla de mest spännande saker och dessutom är perfekta att gömma sig i.

August Strindberg var mycket road av dockteater, berättade Margareta Sörenson, när jag träffade henne i foajén före premiären. Han hade en Kasper-klubb tillsammans med några vänner. Denna sidan av Strindberg hör vi inte alltid så mycket om.

Musiken är en viktig del i berättelsen. Musikern Mikael Augustsson är med på scen och spelar omväxlande på ett litet leksakspiano, dragspel och ett litet keyboard. Lillan och pappa August sjunger, dansar och leker till musiken. När de sjunger ”Bä bä vita lamm” efter ett trolleritrick av pappa August går det inte att låta bli att sjunga med. Visste ni förresten att ”Baa, Baa Black Sheep” översattes av August Strindberg till svenskan redan 1872?

Jag tror barn mycket lätt kan identifiera sig med Malin Halland som spelar Anne-Marie, det spritter i henne av liv och lust och hon är så tydlig i kroppsspråket som barn ofta är.

Jag hoppas många fritis och dagis med barn mellan fem och nio bokar biljetter till föreställningen. Den har så mycket och den berättar på ett lekfullt och roligt sätt. Det är en berättelse om lek, längtan och om hur det känns när ens föräldrar är skilda, om relationen mellan barn och föräldrar men också om teaterns, berättelsens och fantasins kraft. Och en sak är säker: Vuxna har lika stor behållning av den 45 minuter långa föreställningen som barn.

I rollerna: Malin Halland, Magnus Erenius och Mikael Augustsson

Regi Helena Nilsson
Scenografi& Kostym Peter Holm
Dockmakare Jenny Bjärkstedt Thomas Lundqvist Kay Tinbäck du Rées
Ljus Jonatan Winbo
Bild och ljudcollage Appel
Mask Anna Arktoft Jensen

Foto: Carl Thorborg
Bildtex bilden ovan: Malin Halland i Lillan och pappa August. Premiär 25 februari på Bryggan.
Bildtext bilden nedan: Malin Halland och Magnus Erenius i Lillan och pappa August. Premiär 25 februari på Bryggan.

Relaterat: Teatermagasinet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Strindberg blir temat för Stockholms kulturfestival 2012

by

Nu ser jag fram emot årets kulturfestival i Stockholm. Temat är Strindberg.
Tidigare år har våra nordiska grannländer varierat som tema och ärligt talat har det blivit lite krystat emellanåt.

Ett pressmeddelande berättar om årets kulturfestival:

För sjunde året i rad bjuder Stockholms stad stockholmarna och tillresta besökare på en sex dagar lång kulturfestival den 14-19 augusti 2012. Tidigare har festivalen haft de nordiska grannländerna som tema. Men i år då stadens kulturverksamheter präglas av Strindbergsjubileet kommer även festivalen att ha Strindberg som tema.

– Aldrig tidigare har stadens kulturverksamheter samlats kring ett enda konstnärskap på samma sätt som under Strindbergsåret. Då är det också självklart att Stockholms egen kulturfestival ska uppmärksamma den svensk som mer än någon annan skrivit in Sverige i litteraturhistorien, säger kultur- och fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP).

Andra nyheter är att festivalen etablerar en ny scen & en utomhusklubb. På Studion i Kulturhuset kommer pop, rock och electro få en särskild plats. Scenen är en vidareutveckling av det konsertprogram som Roskidefestivalen gästade Kulturfestivalen med 2010, och som var mycket uppskattat av den unga publiken. Lördagen avslutas med en klubb på Gustaf Adolfs torg, med dj:s på Kungliga Operans tak och torget som dansgolv.

Stockholms Kulturfestival är förlagd till centrala Stockholm. På och runt Sergels torg bjuds det på gatuteater, marknad, performance och samtal. Maxat för mini, Sveriges bästa barnkulturfestival, är en del av Kulturfestivalen och den sprider ut sig på och runt Brunkebergstorg. På kvällen byter sen Brunkebergstorg skepnad och blir en konsertplats för lite mindre och intimare konserter.

Den största scenen ligger på Gustaf Adolfs torg där många internationella akter kommer att uppträda. Sista dagen på festivalen dukas världens längsta bokbord upp för 22:a gången i ordningen. Utöver detta myllrar festivalen av andra aktiviteter som tex Walks – stadsvandringar på festivalvis, författarsamtal, konstutställningar mm. Stockholms Kulturfestival har fri entré.

Mer på webbplatsen för Stockholms kulturfestival.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Börje Ahlstedt går ut och in i Strindberg på Dramaten

by

Strindberg ut och in
Dramaten, Lilla scen
Premiär den 8 februari 2012

Börje Ahlstedt är tillbaka på Dramaten med monologen Strindberg ut och in. Dramaten skriver:

Under sin 50 år långa skådespelarkarriär har Börje Ahlstedt spelat en lång rad Strindbergpjäser, och odlat ett särskilt förhållande till författaren. Här återvänder han till en del av pjäserna, karaktärerna och historierna som han lärt känna under sitt liv som skådespelare.

– Som Strindberg kommer jag närmast tränga mig upp på Dramatens scen och ockupera den, säger Börje Ahlstedt.

– Jag har en väldigt personlig relation till de här texterna, som jag spelat under hela min karriär. Och det ska bli ett nöje att återvända till dem, nu med lite mer livs- och teatererfarenhet.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag:

Börje Ahlstedt glider ut och in i August Strindberg och hans rollfigurer. Han ger ett skört och förvirrat intryck där han kryper omkring bland sina papper. Ibland är han sig själv och berättar om sina roller i Strindbergpjäser. Dramaten får sig ett par slängar, till exempel för att ha tryckt ned Marie Göranzon och honom (kanske inte bara fysiskt) i en föreställning där maskineriet slutat fungera. Efter en stund känns det inte längre viktigt vem Börje Ahlstedt föreställer. I stället flyter vi med in och ut ur Strindbergs texter och njuter av hans formuleringar.

Strindberg ut och in – av och med Börje Ahlstedt

Ljus Jim Rasmussen
Peruk och mask Peter Westerberg
Dramaturg: Magnus Florin
Pianomusik: Göran Martling

Foto: Roger Stenberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Strindberg skulle uppskatta Mats Eks version av Spöksonaten

by

Spöksonaten
Dramaten
Premiär 22 januari 2012

Den unge studenten Arkenholz räddar livet på människor som drabbas av ett husras och tidningarna skriver om hans bragd. Dagen därefter hamnar han i ett mystiskt gammalt hus där han får hjälp av en gammal flicka och strax därpå hamnar han i klorna på direktör Hummel, en äldre man i rullstol som hävdar att han kände studentens far. Studenten är skyldig att hjälpa den rullstolsburne mannen eftersom hans far en gång blev hjälpt av den mannen.
Det är ramhandlingen i Strindsbergs Spöksonaten som regisseras av Mats Ek. Fast Spöksonaten handlar egentligen om något annat, något som inte riktigt går att sätta ord på. Spöksonaten talar till fler sinnen än vad vi hör med ord. Det är synintryck, det är rörelser, det är det outtalade, det är våra rädslor, det är våra känslor – som Spöksonaten säger något till.

Att en föreställning får stående ovationer händer då och då – vilket Spöksonaten fick. Men att publiken applåderar flera gånger under föreställningen hör inte till vanligheterna. Mats Ek är en av Sveriges stora dansare och koreografer och har valt att låta dans vara en viktig del i handlingen. Varje enskilt dansframträdande fick applåder. Det blir kanske extra starkt i det här sammanhanget för att det är skådespelare som dansar, det är inte perfekt dansmässigt utan det handlar om uttrycket, skådespelarna säger något med dansen.

Spöksonaten är mycket, mycket, mycket, mycket mer än ramhandlingen. Frågan är om karaktärerna i huset ens är människor. Genom att berätta med dans och därmed gå utanför vad ord och dialog kan ge har Mats Ek fördjupat och förtätat Spöksonaten. Jag tror att Strindberg skulle uppskatta Mats Eks version av Spöksonaten. Mycket. Det är som om Strindbergs Spöksonaten först nu får rättvisa och på scen får det djup den har.
Ett av de berömda citaten ur Spöksonaten handlar just om att ord är till för att dölja sanningen, att tystnaden säger mycket mer.

Mats Eks spel med könsrollerna stryker också under det surrealistiska. Stina Ekblad gör Gubben, direktör Hummel, Gunnel Fred gör översten, Malin Ek gör Bengtsson och Etienne Glaser gör Vita damen, Niklas Ek gör flickan och Staffan Göthe gör Överstens hustru.

Det slår mig också att jag saknat bra svensk absurd eller surrealistiska draman. Det är svårt att göra teater som spränger ramarna. Strindberg skrev Spöksonaten 1907. Enligt uppgifter i Wikipedia anspelar namnet på Beethovens pianosonat i d-moll (op.31, nr 2), i vilken Strindberg tyckte sig höra anderöster och därför gav detta namn. Drygt hundra år gammal är den ändå en av de mest modernistiska svenska draman av kvalitet som sätts upp på teatrar.

När Spöksonaten sattes upp 2007 på Strindbergs intima teater för att fira att den lilla scenen vid Norra Bantorget fyllde 100 skrev Expressens teaterkritiker Nils Schwartz:

Uruppförandet av Spöksonaten på Intima teatern för 100 år sedan lär inte ha varit någon höjdare. Det var nog snarare något i den här stilen Strindberg hade tänkt sig. Hade han fått se de gamla operasångarna Erik Sædén och Margareta Hallin i rollerna som gubben Hummel och Mumien skulle han ha rest sig upp och jublat under pågående föreställning.

Jag kan tänka mig att det var häftigt med operasångare i några av rollerna, men jag tror att Strindberg skulle vara mycket nöjd med Mats Eks version också. Mats Ek har låtit skådespelarna framföra dans och förstärker det drömlika tilltalet. Spöksonaten suddar ut gränsen mellan dröm och verklighet och talar till oss på ett annat plan är traditionell realistisk teater.

På Dramaten har Mats Ek tidigare regisserat Don Juan, Andromaque, Köpmannen i Venedig och Ett drömspel. Nu har Spöksonaten kommit in på hans imponerande CV och en sak är säker: med Spöksonaten har Strindbergsåret som firas nu, 100 år efter Strindbergs död, fått en perfekt start. Föreställningen har så mycket att ge och jag är säker på att jag tänker se den minst en gång till. Där finns många detaljer att uppleva.

Dramatenbloggen berättar en hel del om föreställningen och Strindbergsåret.

I rollerna Stina Ekblad, Hamadi Khemiri, Niklas Ek, Thérèse Brunnander, Yvan Auzely, Ana Laguna, Gunnel Fred, Staffan Göthe, Melinda Kinnaman, Jonas Bergström, Johan Holmberg, Malin Ek, Etienne Glaser, Hulda Lind Jóhannsdóttir

Regi och koreografi Mats Ek
Bearbetning Mats Ek, Irena Kraus
Scenografi och kostym Bente Lykke Møller
Ljus Erik Berglund
Peruk och mask Thea Kristensen , Barbro Forsgårdh

Bilden ovan:
Hamadi Khemiri och Stina Ekblad
Fotograf: Sören Vilks

Bilden nedan:
(Hamadi Khemiri), Hulda Lind Jóhannsdóttir, Melinda Kinnaman, Malin Ek, Stina Ekblad, Ana Laguna, Johan Holmberg, Gunnel Fred och Etienne Glaser
Fotograf: Sören Vilks

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,