Tschandala/Tattare
Text Lindy Larsson, Stefan Forss och AUGUST STRINDBERG
Textil/kosty Delaine Le Bas
Kostymdesign Stefan Forss
Ljud och ljus Gustave Lund
Musik och arrangemang Bon Bon Band
Premiär på Strindbergs Intima Teater, Stockholm, 11 november 2022
En mycket personlig berättelse av en stor artist om sitt liv, om sin upplevelse av att tillhöra romani, ett folk som i bästa fall varit osynligt, utan någon skriven historia, utan att räknats med i det svenska samhället men också förtryckts på olika sätt. Lindy Larsson tillhör det svenska romanifolket som funnits i Sverige sedan 1500-talet men aldrig räknats med och fått tillhöra samhället utan tvärtom utsatts för förtryck och spott och spe. Han iscensätter detta med humor, skärpa, massor av musik och stor närvaro.
Barn från romanifolket har i Sverige omhändertagits och placerats på barnhem och i fosterhem, vuxna har steriliserats och välkända politiker och andra kulturpersonligheter har uttalat sig mycket negativt om detta folk. Lindy Larsson läser upp ett uttalande av Alva Myrdal där hon säger att detta folkslag måste försvinna. Han läser också flera avsnitt ur August Strindbergs kortroman Tschandala som skildrar en svensk, vit man, en lärare som hyr bostad i ett slott ägt av en person som Strindberg kallar tattare. Romanen bygger på Nietshces övermänniskoideal och vill visa att den vita svensken, ariern, är överlägsen på alla sätt i förhållande till tattaren.
Föreställningen består både av berättelse av Lindy Larsson och mycket musik med bandet Bon Bon Band och delar då Lindy läser ur Strindbergs roman Tschandala. Det är en dramatiserad föreläsning med mycket musik. Lindy Larsson ger en röst åt resandefolket och synliggör en blind fläck i vår svenska historia. Om det inte vore för att bandet är så imponerande skickliga och Lindy Larsson är en otroligt duktig och erfaren artist skulle det kunna blivit en rätt föreläsning. Nu blir det tvärtom: starkt och berörande, både sorgesamt och med hopp, humor och medkänsla och ändå skarpt och mycket tydligt. Han kallar det själv för – en ROMANIrekonstruktion av en förlorad identitet.
Denna teaterkonstruktion med musik, talar till mig på många plan men jag skulle gärna se att den kan inspirera Lindy Larsson till att skriva ett drama. Det skulle vara berörande att på scen uppleva berättelsen om hans morfars mostrar och hans pappa, kanske till och med med lite fantasyinslag att Strindberg får möta dem.
Musiken är värd ett eget kapitel. Bon Bon Band är så bra med instrumenten och med sången. Abbas Waterloo kunde de bara spela några strofer ur, på grund av Abbas copyright, men tänk om Abba kunde skänka rättigheterna till bandet för just den låten. Den skulle vara alldeles underbar i deras version.
Föreställningen är Lindy Larssons upplevelse, hans röst, tankar och känslor kring att växa upp som romani. Att folkgrupper förtrycks tillhör, sorgligt nog, mer regel än undantag i världen. Samma förtryck har romanifolket utsatts för i de flesta europeiska länder. Förtryck av folk är aldrig rätt. Men frågorna är inte alltid helt lätta. Jag vet inte exakt vad Alva Myrdal menade i sitt uttalande. Det är ett skrämmande uttalande. Jag skulle ändå vilja höra om i vilket sammanhang hon uttalade detta. Jag skulle, utan att ursäkta henne, kunna tänka att vad hon menade var att ett vandrande folk, som helst lever som nomader är svårt att tillgodose i ett industrialiserat samhälle. I Europa och mer och mer i hela världen finns det inte längre plats för folkslag som vill leva på annat sätt än det bofasta kapitalistiska kommersiella sättet. Det är sorgligt. Och det skulle jag gärna se en mer fördjupad diskussion och fundering kring. Jag menar inte att Lindy Larsson skulle behöva göra det. Hans iscensättning av sin och sitt folks situation, historiskt och till idag, är starkt berörande. Och idag lever långt ifrån alla romanifolk som nomader. Många har gått i skola, arbetar och lever som alla andra.
Sverige är långt ifrån ensamt om denna behandling av romanifolk. Runt om i Europa har etablerade kulturpersoner, precis som i Sverige, skrivit och uttalat sig nedlåtande om dessa folkgrupper och deras samhälle har förtryckt romanifolket. Det gör berättelsen ännu mer skrämmande. Runt om i Europa finns det många som kan berätta om liknande upplevelser.
Lite bakgrundsfakta om Lindy Larsson:
Den strålande skådespelaren, sångaren och romaniaktivisten Lindy Larsson rör sig flitigt mellan genrer. Nyss hemkommen från supersuccén ”Slippery Slope” på Maxim Gorki Theater i Berlin har han blivit nominerad av magasinet ”Theater heute” till bästa skådespelare i Tyskland för sin rollinsats. Dokumentären om honom, ”Lindy the return of little light” sändes i Svt KSpecial och har flerfaldigt belönats även den i Berlin.
Wikipedia berättar om romanen Tschandala av Strindberg:
Utgivningsår 1889
Tschandala, fullständigt namn Tschandala: berättelse från 1600-talet, är en historisk novell eller kortroman av August Strindberg, … Det är en berättelse med nietzscheanska drag om en övermänniska och en undermänniska och handlar om den lärde magister Törner och ”tattaren” Jensen som smider ränker mot honom. Ordet ”tschandala” kommer från Nietzsches bok Antikrist och var en mycket låg kast i Indien, med en annan stavning ”chandala”.
Strindberg inspirerades till berättelsen då han med sin familj hyrde lägenhet på 1700-talsslottet Skovlyst i Holte i Danmark maj-september 1888. Där råkade han i konflikt med egendomens förvaltare Ludvig Hansen. Hansen offentliggjorde att Strindberg hade haft samlag med hans halvsyster, den då 16-åriga Martha Magdalene Hansen. Strindberg i sin tur anmälde förvaltaren för stöld, men reste ur landet när han kallades till rättegång. Åtalet lades ner.
Kallifatides skriver så skickligt. Språket flyter fram, bubblar fram, utan hinder av pretentiösa tillkrånglade ordvändningar. När något flyter på så, till synes utan ansträngning: då kan vi vara säkra på att det ligger en mästare bakom. Det är som när en skicklig höjdhoppare flyger över ribban – det är som om han eller hon gör det utan ansträngning. Då ligger det mycket träning och skicklighet bakom.
