• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Sökresultat för: August Strindberg

Grattis alla nominerade till Augustpriset 2024

21 oktober, 2024 by Redaktionen

Bakre raden från vänster: Tony Samuelsson, Mirja Unge, Kim Khavar Fahlstedt, Linus Gårdfeldt, Maja Hjertzell och Christian Rück
Mittenraden från vänster: Janken Myrdal, Hanna Rajs, Tora Wall, Joanna Hellgren, Bonnie Clementsson, Karolina Ramqvist och Jenny Bergman
Främre raden från vänster: Sara Lundberg, Linda Bondestam, Bosse Lindquist, Agri Ismaïl, Lova Lakso, Klara Bartilsson och Lotta Geffenblad
Skylt: Richard Tellström
Foto: Andreas Sundbom, AXL Media

Brorsan, Krabban och Lädret av Linus Gårdfeldt är en av årets romaner som är nominerade i kategorin skönlitteratur i Augustipriset 2024.

Samtliga nominerade är:
Årets svenska skönlitterära bok

Brorsan, Krabban och Lädret, Linus Gårdfeldt, Albert Bonniers Förlag
I Linus Gårdfeldts myllrande diktsamling Brorsan, Krabban och Lädret samlas alla de som blivit kvar. Bland burkmunnar och sönderrostade jordbruksredskap hörs alltjämt vemodiga klanger, fulla av liv och ett stilla motstånd. Med stor språkkänsla och musikalitet framkallar poeten ett ömsint porträtt av ett Värmland i all sin storslagna enkelhet.

Hyper, Agri Ismaïl, Albert Bonniers Förlag
London, New York, Dubai. Agri Ismaïl skär med precision rakt in i samtiden och ställer frågor om pengar och rotlöshet. Hyper är ett drabbande drama om en flyktingfamilj på drift i kapitalismens kulisser. Med stor berättariver och öga för detaljer formas en idéroman som aldrig står i vägen för det rika persongalleriet.

Samma, mamma, Hanna Rajs, Albert Bonniers Förlag
Samma, mamma är en sällsynt sorgesång till en nyligen bortgången mamma. Hanna Rajs slängiga språk och okonstlade rim för en till synes tröstlös kamp mot såväl den akuta saknaden som själva poesins bevekelsegrunder. För sorgen, tycks hon säga, är allt annat än litterär, men resultatet är inte desto mindre ett skimrande stycke litteratur.

Den första boken, Karolina Ramqvist, Albert Bonniers Förlag
Ur en scen med ett älskande par på Jamaica växer en berörande berättelse fram om omöjlig kärlek, maktstrukturer och ett skrivande liv. I Karolina Ramqvists roman Den första boken är minnen skickligt sammanflätade och varje mening laddad med intensiv närvaro. Det är en fängslande kärlekshistoria och ett litterärt hantverk som övertygar.

Kungen av Nostratien, Tony Samuelsson, Wahlström & Widstrand
En modstulen proletärförfattare får i uppdrag att fylla ut ett antal oförklarliga luckor i en bästsäljande författares manus. Så inleds Kungen av Nostratien, en vindlande bladvändare som rör sig lika säkert mellan genrer som på Stockholms gator. Tony Samuelsson skriver med skärpa och humor om vänskap, klass och inte minst om kampen för att finna ett språk.

Hundnätter, Mirja Unge, Norstedts Förlag
Med mörka penseldrag målar Mirja Unge ett levande samhällsporträtt där byns normer är djupt rotade, byrackor löper fritt och folköl dricks i bilen på väg till pizzerian. Hundnätter, en deckare utan detektiv, är ett språkligt maskineri som knycker och drar längs slitna vägar. Plötsligt och obarmhärtigt träder glesbygdens komplexa verklighet och råa skönhet fram i ljuset.

Årets svenska fackbok

Fängslade öden. Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige, Bonnie Clementsson, Historiska Media
Bonnie Clementsson ger en levande och djupgående inblick i livet för tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige. Boken bygger på sjutton självbiografier av straffångar som avtjänade livstidsstraff på Carlstens fästning. Clementsson gör ett varsamt urval ur fångarnas livsöden och sätter skickligt in deras livserfarenheter i ett sammanhang. Med en inträngande bild av Sverige för 200 år sedan och väl motiverade illustrationer skapar Clementsson en känsla av att kliva rakt in i 1800-talet, där levnadsvillkor, rättvisa och straff ofta var brutala och obevekliga. Boken ger inte bara ett lärorikt perspektiv på tidens rättsvillkor, utan också en gripande inblick i överlevnad och mänskligt lidande.

De hemliga breven. Den politiska familjen och vardagens samtal, Kaj Fölster, Bosse Lindquist, Janken Myrdal, Albert Bonniers Förlag
De eldfängda breven blev sprängstoff för alla som är någorlunda bekanta med familjen Myrdal. Men boken innehåller mycket mer än så. För familjen Myrdal är mycket mer än en vanlig familj söndersliten av sonen Jans infama berättelse om sin barndom. Det får man klart för sig med Bosse Lindquists lysande essä om Alva och Gunnar Myrdals centrala roll i det svenska folkhemsbygget och de senare debatterna om den sociala ingenjörskonsten. Där ryms även andra frågor bortom familjetragedin, som den om autofiktionens sanningsanspråk eller dilemmat med att leva ett jämställt liv, till och med för Alva Myrdal som ju stod bakom en stor del av den svenska jämställdhetspolitiken. Det är en stark och gripande skildring av några av förgrundsgestalterna i 1900-talets moderna historia.

Oland. Sveriges glömda Hollywoodstjärna, Kim Khavar Fahlstedt, Appell Förlag
Han drömde om att introducera Strindberg på den amerikanska teaterscenen, men i stället sveptes Werner Ölund från Västerbotten med i det tidiga 1900-talets Hollywoodvåg. Som Warner Oland blev han en uppburen filmstjärna och spelade mot såväl Greta Garbo som Marlene Dietrich. Men Oland hamnade i ett rollfack som kom att bli en förbannelse och ett konstnärligt fängelse. Han blev vita dukens mest kända ”oriental”, en rasistisk stereotyp som Hollywood älskade, men som orsakade storpolitiska bråk. Kim Khavar Fahlstedt låter Olands hittills okända livsöde växa till en laddad berättelse om emigration, drömmar och om filmindustrins inflytande på våra föreställningar om världen och varandra.

Ett liv värt att leva. Varför självmord blev människans följeslagare, Christian Rück, Albert Bonniers Förlag
En bok om självmord i historien, kulturen och i våra samveten. Christian Rück, professor i psykiatri vid Karolinska Institutet, skriver nyanserat, med stor insikt och en befriande självklarhet om detta oerhört svåra ämne. Det är skenbart anekdotiskt, men de korta berättelserna om människor som tagit, velat, fasat för att avsluta sitt liv bildar en helhet. Den här boken resonerar med dig som har berörts av livets svärta, med dig som stod bredvid, med dig som har läst och hört om det men inte berörts direkt. En bok som lyckas ta sig förbi och igenom alla de tabulager som ligger kring ämnet.

Varje tugga är en tanke. Svensk matkultur under 800 år, Richard Tellström, Natur & Kultur
Vad blir det för mat? Den frågan är vi säkert många som både ställt och ställts inför. Men vad styr egentligen vad vi lägger på tallriken? Richard Tellström bjuder i sin bok in till en fascinerande resa genom den svenska måltidshistorien från 1200-talet och framåt. Med kunskapande utstickare från det dukade bordet visar Tellström hur maten vi äter speglar det omgivande samhället och dess utveckling, hur en middagsbjudning kan vara ett kulturellt statement. I en tid präglad av snabbmat och Instagramvänliga tallriksmodeller erbjuder Tellströms bok ett fördjupande och tillgängligt perspektiv att försjunka i mellan måltiderna.

Skogen. I folktro, sägner och sagor, Tora Wall, Bokförlaget Stolpe
Tora Wall utforskar i sin bok skogens centrala roll i svensk folktro. Genom årtusenden har skogen inte bara varit en viktig naturresurs, utan också en plats för mystik och magi. I detta imaginära landskap frodas övernaturliga väsen som skogsrån, troll och älvor. Människor har skapat traditioner och ritualer kring träd, växter och djur. Boken visar upp en förtrollad värld fylld av symbolik och berättelser. Med utgångspunkt i sägner och sagor skildrar Wall en naturmiljö där verklighet och fantasi möts, något som förstärks av den omsorgsfulla formgivningen och det rika illustrationsmaterialet.

Årets svenska barn- och ungdomsbok

Barrbarnet, Klara Bartilsson, Natur & Kultur
Klara Bartilsson bemästrar till fullo sagans inneboende kraft att göra det abstrakta fullt synligt och begripligt. Här väcks omgivningens empati till liv av den barrbeklädda Barrbro, vars ändlösa barrande är både hotfullt och berörande. Att öppna Bartilssons bilderbok är som att kliva in i en spegelvärld, olik vår till det yttre men med samma spelregler. Här som där kan man aldrig överskatta betydelsen av en kram.

En djungelsaga, Jenny Bergman & Lotta Geffenblad, Natur & Kultur
En försvunnen pappa förvandlar det trygga hemmet till en vild djungel att gå vilse i. Jenny Bergmans text är lika allvarsam som underfundigt humoristisk och Lotta Geffenblads färgexplosioner till illustrationer roar och oroar om vartannat. Tillsammans briljerar de i bilderbokskonst och låter sömlöst text och bild förföra läsaren. En djungelsaga är en påminnelse om att allt blir bra till slut, även när inget mer blir sig likt.

Chop chop. En tapper jordbos berättelse, Linda Bondestam, Förlaget M
Linda Bondestam tänjer på bilderboksformatet, både omfångsmässigt och tematiskt, med detta dystopiska robotepos. Beväpnad med lika delar humor och underfundig samhällskritik tecknar hon fram en nära förestående framtid, där både människors och robotars existenser ifrågasätts. Att Bondestam själv skulle vara utbytbar behöver ingen frukta, detta mästarprov visar att hon kan leverera. Chop chop!

Brorsans kompis Robban, Maja Hjertzell & Joanna Hellgren, Lilla Piratförlaget
Ibland uppstår perfekt balans mellan ord och bild, som när Maja Hjertzells tonsäkra text ges utsökt visuell klädsel av Joanna Hellgren. Med absolut gehör fångar de tillsammans det sköra som vänskap är, det alldeles särskilda bandet och omsorgen mellan syskon, och den fascination som den lille känner för de störres värld. Upphovspersonerna bluffar aldrig, denna hjärtevärmande berättelse tål att synas.

Utan att passera gå, Lova Lakso, Rabén & Sjögren
Lova Lakso jonglerar skickligt med aktuella samhällsfenomen i sin kraftfulla ungdomsroman. Resultatet känns både som en smocka och som en smekning. Berättelsen om två utsatta ungdomar som mot alla odds finner stöd i varandra pulserar av slående formuleringskonst och samtidsnerv. Lakso lyckas med konststycket att skildra samhällets minst smickrande sidor och samtidigt fylla läsaren med hopp.

Ingen utom jag, Sara Lundberg, Natur & Kultur
Sara Lundberg bjuder på en utvecklingsroman i miniatyr när hon utforskar bilderboksmediet med säregen skärpa och eftertänksamhet. Kluckandet från det solvarma vattnet förför både läsaren och bokens huvudperson, som med groende agens flyter iväg från mammans trygghet mot det nya och outforskade. Illustrationerna ges maximalt spelrum och orden får effektfullt stå tillbaka för ett bildberättande på allra högsta nivå.

Lilla Augustpriset

Tulpanerna är döda, Sofia Blomqvist
Bensinen är svindyr, dieseln rinner nerför läpparna och vapen är vassa i denna krängande konfrontation med världen. Det är en överraskande diktsvit, som inte leder läsaren vid handen, utan slungar fram starka bilder och utsagor. Det trasiga är lika viktigt som det hela och det slitna minst lika användbart som det nya i en poesi som sveper med sig Nato, Saab, Ulrike M, Lysistrate, med mera på sin väg mot uppmaningen: ”VÄGRA, DESERTERA / ta tulpanen i munnen”.

Ashran och Stjärnkretsen. Barndomen, Alexander Elliot Borell
Tre barn, menade för ett enat öde. Vi möter dem bland nebulosor, tumörer och pärlplattor, allt skickligt sammanflätat i drabbande strofer. Här ryms sorgen, leken, oron och det fantastiska, här ryms barndomens allvar och ordens jubel. Det här är en mycket egensinnig sagodikt där stjärnstoff faller från raderna – en triumf för språkets gränslösa möjligheter och litteraturens obändighet.

Babyland, Lykke Eder-Ekman
I Babyland flackar läsaren tillsammans med det unga jaget genom en Stockholmstillvaro där skönhet, hierarkier, konst och droger är nödvändigheter att navigera i. Ungdom ställs mot konstnärligt självförtroende, feminism mot biologism. Antagonisten kontrollerar världen genom blekrosa tygskynken medan protagonisten är ett cirkusdjur i andras händer. Det är en välskriven och driven text, en kortnovell om kärlek eller icke-kärlek som blir en nästintill cynisk coming of age-berättelse under några få månader i början av hösten.

Tallarna, Hedvig Halldenius
En välskriven, kärnfull och språkligt säker novell med cirkelkomposition. Vi släpps rakt in i ett mångårigt, sönderfallande äktenskap där hustrun, som också är novellens berättare, befinner sig vid ett slags töjbar bristningsgräns. Hon hanterar sin belägenhet genom att inleda en otrohetsaffär av ovanlig art. Hennes starka längtan att få somna i tystnad är både sorglig, begriplig och absurd.

Ökensvindel, Marcus Hägglund
Ökensvindel har en enkelt kraftfull och suggererande prosa som på ett skickligt sätt väver samman vänskapen, världen och bönen. Mitt i pubrundans sorl lyckas texten omfatta både det lilla och det stora, både humorn och allvaret. Men viktigast av allt: Genom den utmärkta dialogen och textens återhållsamma ton skiner det egentligt viktiga igenom, ärendet. Ökensvindel är litteratur vill nå ut i världen, och in i läsaren.

De okända biograferna, Noel Malmsten
Genom väl avvägda beskrivningar av ett måleriskt Buenos Aires får läsaren följa en svensk utbytesstudent på väg ut på staden. Men betraktelserna av det argentinska samhällets olika kulörer och öden sugs från ett ögonblick till ett annat ned i en borgesianskt invecklad berättelse om mat, vetande, föräldraskap, och begär. Det är en svår konst att på ett greppbart vis frammana världens överflöd av detaljer, företeelser, förvecklingar, preciseringar och minnen. Den konsten får vi prov på här.

Arkiverad under: Litteratur och konst, Toppnytt Taggad som: Augustpriset

Teaterkritik: Den starkare på Strindbergs Intima Teater – en riktigt rolig roliga timmen fast med allvar i botten

4 oktober, 2024 by Rosemari Södergren

Foto: Per Bolkert

Den starkare
Av och med Iwa Boman och Gunilla Abrahamsson
Regi och bearbetning Anna Pettersson
Ljud och ljus Gustave Lund
Kostymstöd Lotta Borgman
Koreografiöga Catharina Allvin
Premiär på Strindbergs Intima Teater 3 oktober 2024

Den roligaste timmer på länge. Föreställningen gick svindlande fort, alldeles för snabbt. En timme kändes kort och jag skulle gärna vara kvar och se föreställningen fortsätta en timme till. Men det finns något mästerligt i att kunna skapa något som aldrig upplevs för långt. Bara mästare kan skapa något som inte är utdraget. En applåd för Den starkare. Vitsig, rolig, dråplig och med en del att tänka på och prata om och vrida på.

Förställningen är uppbyggd i två delar som startar som en glittrig revy där också publiken deltar genom att rösta på olika frågor. Den andra delen är en kort version med det väsentligaste ur en text av August Strindberg, överförd till vår tid.

Allt hålls ihop av de två stiliga, glamorösa och erfarna skådespelarna Iwa Boman och Gunilla Abrahamsson. De är generösa och som födda på scen, så naturliga. Jag tror att ingen föreställning av Den starkare kommer att vara helt lik den andra. Som jag nämnt ställer Ica och Gunilla frågor till publiken och jag misstänker att dessa frågor kan förändras lite efter varje föreställning. Iwa och Gunilla besitter säker förmågan att improvisera så föreställningen blir levande och delvis kan anpassas efter publiken.

Ute blåste höstvindar. Det var på flera sätt att komma in i värmen på Strindbergs intima Teater. Första delen av föreställningen utgick från 1970-talet. Det var en tid där många unga ville förändra världen och trodde att det var möjligt. Det var en tid då regler kring relationer luckrades upp och många upplevde en frihet. Fast hur blev det och hur fria blev människorna? En del bodde i kollektiv och trodde att det var en väg för att förändra världen.Visst tas det upp på ett humoristiskt sätt men det rymmer också mycket allvar.

​Iwa Boman och Gunilla Abrahamsson har båda uppnått åldern för pension och de tog också upp tankar kring död. Gunilla berättar om när hon hade ett mindre jobb i filminspelning där hon spelade död och låstes in i en kista i en begravningsbil. Skrämmande och obehagligt. Det var ett av flera små berättelser som jag känner ger mycket att tänka på. Jag tänker att det allra bästa sättet att se denna föreställning är att vara några som ser den tillsammans och samlas efteråt, äter en middag tillsammans och pratar om minnen och tankar som föreställningen sätter igång.

Den starkare är rolig. Mycket rolig. Den är komisk, underfundig men med mycket allvar i botten.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: 1970-talet, Strindbergs Intima Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

Teaterkritik: Ett drömspel – en uppsättning Strindberg skulle ge stående ovationer

28 januari, 2024 by Rosemari Södergren


Foto: Charlie DecaVita

Ett drömspel
Av August Strindberg
Regi och bearbetning Franciska Löfgren
Koreografi Jenny Nilson
Kostym Tina Rydergård
Ljus Nelson Lima
Ljud och musik Hugo Therkelson
Regiassistent Hugo B Hjelm
Medverkande på scen Sylvia Rauan, Tobias Ulfvebrand, Janna Granström och Jenny Nilson
Premiär på Fri Scen/Kilen på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 27 januari 2024

Jag älskar Ett drömspel. August Strindberg skrev Ett Drömspel för mer än hundratjugo år sedan. Den är en av de tre pjäser jag kan se om och om igen, i olika versioner. Det handlar om det eviga frågorna och talar till oss på flera nivåer. Den är som en dröm och väver samman ironi och realism och humor och sorg. I regi Franciska Löfgren och Kkoreografi Jenny Nilson och med en fantastisk ensemble får den fram precis det som denna vidunderliga pjäs förmedlar och ändå är den bara runt en timme lång. De flesta uppsättningar är på mer än två timmar och jag har sett flera som varit på två och en halv timme och varit helt fantastiska. Men denna en-timmes-version fungerar perfekt, också.

”Det är synd om människorna”, säger Anges, guden Indras dotter som kliver ner på jorden för att leva bland människorna en tid. Hon möter olika människor och ingen kan leva i nuet och vara lycklig. Den som länge längtar efter något och sedan får de blir besviken, för den där saken var inte som han eller hon tänkt sig. Och hur hade de tänkt sig? Ja det går inte att förklara. Den där ständiga besvikelsen var utbredd på Strindbergs tid och är lika utbredd än idag. Alla jämför sig med de lyckliga influensers som har hundra tusentals följare på TikTok eller Youtube. Men dessa influensers är ofta inte heller lyckliga i nuet.

De fyra skådespelarna/dansarna växlar mellan olika roller och har lediga kläder så de smidigt kan växla mellan att vara en man eller kvinna. Scenen är enkel och har nästan ingen scenografi, i stort sett bara en liten barnvagn i en liten scen en stund. Men ensemblen tillsammans med ljus och ljud kan förmedla förflyttning av tid och rum helt suveränt.

Denna version är på sitt sätt en uppdaterad version men samtidigt har den kvar de centrala karaktärerna och de viktiga dialogerna. Det blir till och med ännu mer drömlikt när skådespelarna flyter mellan olika karaktärer. Nyskriven musik och modern dans som vävts ihop med Strindbergs drömlika scener – jag är säker på att Strindberg skulle ge denna uppsättning stående ovationer. Flera scener är absurt roliga som skolpojken som kan fly från skolsalen medan Kristin som klistrar och klistrar ger samma klaustrofobiska känsla som den scenen alltid gör. Den sorgliga kavaljeren som väntar år ut och år in på sin Victoria.

Jag hoppas att högstadier och gymnasier tar sig dit och ser den. Ensemblen och produktionen har skapat en version som både har djup och är lätt att ta till sig och förstå och kunna fundera kring och prata om. En klassiker som står sig till vår tid och som är en bra introduktion till teater och dess möjlighet att förmedla något om livets villkor. Som kan få oss både att skratta och se på oss själva och andra med både värme, sorg och glädje. Det är drastiskt och komiskt men också väldigt träffande.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Ett drömspel, Strindberg

Rörelsebaserad utsvävande symbolik med fragment från Strindberg – Ett drömspel på Folkteatern

5 oktober, 2023 by Mats Hallberg

foto Mats Bäcker

Av August Strindberg

Bearbetning: Magnus Lindman

Regissör och koreograf: Örjan Andersson

Scenograf och ljuskoncept: Crisander Brun

Ljusdesigner: Christoffer lloyd

Kostymdesigner: Jenny Nordberg

Mask- och perukdesigner: Suz Åberg

Kompositör: Franz Edvard Cedrins

Medverkande: Jernej Bizjak, Kevin Foo, Takuya Fujisawa, Javier Perez, Sofia Sangregorio, Anna Lundström, Jonas Sjöqvist, Sara Wikström, Emilia Roosmann, Sanna Hultman/ Lisbeth Johansson

Urpremiär 23/9 på stora scen Folkteatern i Göteborg

Spelas till och med 8/11 2023

En ursäkt är på sin plats för senfärdig recension. På grund av krock med annan premiär grundas denna text på föreställningen efter premiären (27/9). Får skylla på datorkrångel, skrivkramp, tidsbrist och viss utmattning. Minns en sevärd uppsättning på Göteborgs Stadsteater 2005. Tänker i övrigt på Strindbergs österländskt influerade vandringsdrama i samband med rogivande slutscenen hos farmodern som efter hemska upplevelser pustar ut och planerar i Fanny och Alexander. Citerandet av dramatikerns ord som ger oss förutsättningarna, upplösningen av tid och rum. Mest klassisk har ju repliken om livet som ett skådespel där vi spelar våra roller med skiftande resultat blivit. Så som den uttalades av Gun Wållgren och på scen av exempelvis Carina Boberg, i hennes sista stora roll på teatern vid Götaplatsen. Pjäsen vars urpremiär ägde rum 1907 med Harriet Bosse i huvudrollen, publicerades i bokform fem år tidigare under en högst kreativ period, som samtidigt var ytterst påfrestande. Sedan dess har ett otal produktioner sett dagens ljus, till och med en komiskt interaktivt verk i närtid av 1 2 3 Schtunk.

På Folkteatern sätter den framgångsrike koreografen Örjan Andersson tänderna i detta mystiska världsberömda drama där Indras dotter nedstiger till människorna för att ta reda på deras villkor. Och vad Agnes kommer fram till behöver inte påpekas, konstaterandet tillhör allmänbildningen. Andersson som turnerar globalt och har över 30 verk på sitt cv, fusionerade i egenskap av regissör dansare och skådespelare på motsvarande sätt i Hamlet på samma scen 2017. Av ett originalmanus på ett hundratal sidor har Magnus Lindman skalat bort en avsevärd andel. Kvar återstår kärnan i uppdraget, tilltagande förvirringen som följer när undersökningen försöker räta ut ständigt uppkomna frågetecken. Det tar halvannan timme för Agnes (Anna Lundström) och hennes dubbelgångare på jorden (Sanna Hultman) att komma fram till den episkt bistra konklusionen. Om pjäsens cirkelrörelse som ständiga loopar och hur dess kalejdoskopiskt upplösande form fascinerat regissörer, orienterar dramaturg Klara Ejeby publiken om i en upplysande text i programhäftet.

foto Mats Bäcker

Scenen placerad inuti i en kub med avsevärt djup badar i vitt. I mitten finns en lucka ansluten till en stege under golvet, som en förbindelse till en annan värld, en annan dimension. I denna scenografi finns varken slott eller spiraltrappor. Däremot ideliga ansträngningar att forcera en osynlig dörr. Franz Edvard Cedrins nykomponerade orkestermusik fungerar som preludium i mörker, samme tonsättare som satte musik till ovan nämnda Hamlet.

Upptagenhet av fenomenet déjà vu är vad öppningsscenen består av. I Ett Drömspel identifieras problem och det famlas som bekant efter förnuftiga lösningar. Gåtfulla existenser förmår inte enas. Deras åsikter, jämte beskrivningen av en tillvaro som flyter, skiljer sig hela tiden åt. Fraktioner bildas vilka argumenterar med emfas för sin ståndpunkt. Grumlig analys skapar ständiga omtagningar. Förvirringen betonas maximalt när regissören låter ensemblen hetsigt uttala repliker på främmande språk, främst från flerspråkiga dansarna. Har noterat att ett flertal kollegor i dagspressen omfamnat estetiken med hull och hår, vilket inte förvånar. Uppsättningen är annorlunda, för att inte säga otroligt pretentiös på ett förutsägbart sätt. En smaksak om man går igång på detta gåtfulla äventyr eller stöts bort av den fysiska, teatrala leken.

foto Mats Bäcker

Att integrera rutinerade dansare med erfarna skådespelare har blivit på modet senaste decennierna, inte minst på Dramaten och Folkteatern. Minns särskilt lyckade samarbeten med Art of Spectra och koreografen Peter Svenzon. Blir intressant när de olika professionerna delvis kliver in på varandras områden. Skådespelarnas rörelsescheman kan basalt påminna om dansarnas. Dansarna i sin tur yttrar åtskilliga korthuggna repliker, agerar med dramatisk laddning. Verket utmanar därtill i vissa sekvenser könsnormer. Både spanske dansaren Javier Perez och Folkteatern-veteranen Jonas Sjöqvist svassar runt i blå respektive gul aftonklänning med krinolin.

Skärpan hos Sara Wikström och Anna Lundström som lika ivriga som desillusionerade Agnes gjorde störst intryck. Fast avgjort mest remarkabla prestationen utfördes under några minuters uppvisning, som om vi vore på cirkus. Syftar på meriterade Sofia Sangregorios extraordinära, oförglömliga solodans. Kan känna sympati med de som finner produktionen alltför tillgjord. Å andra kan uppsättningen rekommenderas för den underhållande kreativiteten och underfundiga sättet att fritt tolka Strindbergs mest gåtfulla pjäs. En pjäs där det hejvilt leks med språk och logikens lagar utmanas.

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik

Teaterkritik: Tschandala/Tattaren på Strindbergs Intima teater – en teaterkonstruktion om det osynliga folket

12 november, 2022 by Rosemari Södergren

Foto: Per Bolkert

Tschandala/Tattare
Text Lindy Larsson, Stefan Forss och AUGUST STRINDBERG
Textil/kosty Delaine Le Bas
Kostymdesign Stefan Forss
Ljud och ljus Gustave Lund
Musik och arrangemang Bon Bon Band
Premiär på Strindbergs Intima Teater, Stockholm, 11 november 2022

En mycket personlig berättelse av en stor artist om sitt liv, om sin upplevelse av att tillhöra romani, ett folk som i bästa fall varit osynligt, utan någon skriven historia, utan att räknats med i det svenska samhället men också förtryckts på olika sätt. Lindy Larsson tillhör det svenska romanifolket som funnits i Sverige sedan 1500-talet men aldrig räknats med och fått tillhöra samhället utan tvärtom utsatts för förtryck och spott och spe. Han iscensätter detta med humor, skärpa, massor av musik och stor närvaro.

Barn från romanifolket har i Sverige omhändertagits och placerats på barnhem och i fosterhem, vuxna har steriliserats och välkända politiker och andra kulturpersonligheter har uttalat sig mycket negativt om detta folk. Lindy Larsson läser upp ett uttalande av Alva Myrdal där hon säger att detta folkslag måste försvinna. Han läser också flera avsnitt ur August Strindbergs kortroman Tschandala som skildrar en svensk, vit man, en lärare som hyr bostad  i ett slott ägt av en person som Strindberg kallar tattare. Romanen bygger på Nietshces övermänniskoideal och vill visa att den vita svensken, ariern, är överlägsen på alla sätt i förhållande till tattaren.

Föreställningen består både av berättelse av Lindy Larsson och mycket musik med bandet Bon Bon Band och delar då Lindy läser ur Strindbergs roman Tschandala. Det är en dramatiserad föreläsning med mycket musik. Lindy Larsson ger en röst åt resandefolket och synliggör en blind fläck i vår svenska historia. Om det inte vore för att bandet är så imponerande skickliga och Lindy Larsson är en otroligt duktig och erfaren artist skulle det kunna blivit en rätt föreläsning. Nu blir det tvärtom: starkt och berörande, både sorgesamt och med hopp, humor och medkänsla och ändå skarpt och mycket tydligt. Han kallar det själv för – en ROMANIrekonstruktion av en förlorad identitet.
Denna teaterkonstruktion med musik, talar till mig på många plan men jag skulle gärna se att den kan inspirera Lindy Larsson till att skriva ett drama. Det skulle vara berörande att på scen uppleva berättelsen om hans morfars mostrar och hans pappa, kanske till och med med lite fantasyinslag att Strindberg får möta dem.

Musiken är värd ett eget kapitel. Bon Bon Band är så bra med instrumenten och med sången. Abbas Waterloo kunde de bara spela några strofer ur, på grund av Abbas copyright, men tänk om Abba kunde skänka rättigheterna till bandet för just den låten. Den skulle vara alldeles underbar i deras version.

Föreställningen är Lindy Larssons upplevelse, hans röst, tankar och känslor kring att växa upp som romani. Att folkgrupper förtrycks tillhör, sorgligt nog, mer regel än undantag i världen. Samma förtryck har romanifolket utsatts för i de flesta europeiska länder. Förtryck av folk är aldrig rätt. Men frågorna är inte alltid helt lätta. Jag vet inte exakt vad Alva Myrdal menade i sitt uttalande. Det är ett skrämmande uttalande. Jag skulle ändå vilja höra om i vilket sammanhang hon uttalade detta. Jag skulle, utan att ursäkta henne, kunna tänka att vad hon menade var att ett vandrande folk, som helst lever som nomader är svårt att tillgodose i ett industrialiserat samhälle. I Europa och mer och mer i hela världen finns det inte längre plats för folkslag som vill leva på annat sätt än det bofasta kapitalistiska kommersiella sättet. Det är sorgligt. Och det skulle jag gärna se en mer fördjupad diskussion och fundering kring. Jag menar inte att Lindy Larsson skulle behöva göra det. Hans iscensättning av sin och sitt folks situation, historiskt och till idag, är starkt berörande. Och idag lever långt ifrån alla romanifolk som nomader. Många har gått i skola, arbetar och lever som alla andra.

Sverige är långt ifrån ensamt om denna behandling av romanifolk. Runt om i Europa har etablerade kulturpersoner, precis som i Sverige, skrivit och uttalat sig nedlåtande om dessa folkgrupper och deras samhälle har förtryckt romanifolket. Det gör berättelsen ännu mer skrämmande. Runt om i Europa finns det många som kan berätta om liknande upplevelser.

Lite bakgrundsfakta om Lindy Larsson:
Den strålande skådespelaren, sångaren och romaniaktivisten Lindy Larsson rör sig flitigt mellan genrer. Nyss hemkommen från supersuccén ”Slippery Slope” på Maxim Gorki Theater i Berlin har han blivit nominerad av magasinet ”Theater heute” till bästa skådespelare i Tyskland för sin rollinsats. Dokumentären om honom, ”Lindy the return of little light” sändes i Svt KSpecial och har flerfaldigt belönats även den i Berlin.

Wikipedia berättar om romanen Tschandala av Strindberg:
Utgivningsår 1889
Tschandala, fullständigt namn Tschandala: berättelse från 1600-talet, är en historisk novell eller kortroman av August Strindberg, … Det är en berättelse med nietzscheanska drag om en övermänniska och en undermänniska och handlar om den lärde magister Törner och ”tattaren” Jensen som smider ränker mot honom. Ordet ”tschandala” kommer från Nietzsches bok Antikrist och var en mycket låg kast i Indien, med en annan stavning ”chandala”.


Strindberg inspirerades till berättelsen då han med sin familj hyrde lägenhet på 1700-talsslottet Skovlyst i Holte i Danmark maj-september 1888. Där råkade han i konflikt med egendomens förvaltare Ludvig Hansen. Hansen offentliggjorde att Strindberg hade haft samlag med hans halvsyster, den då 16-åriga Martha Magdalene Hansen. Strindberg i sin tur anmälde förvaltaren för stöld, men reste ur landet när han kallades till rättegång. Åtalet lades ner.

Vill du höra mer av Lindy Larsson om sin uppväxt och romanifolket kan du klicka här för att komma till en intervju på SVT Play.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Lindy Larsson, Romani, Strindbergs Intima Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 30
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Klimatet i terapi – alla vägar att hitta sig själv är användbara och till hjälp

Klimatet i terapi Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Klimatet i terapi – alla vägar att hitta sig själv är användbara och till hjälp

Gör avtryck med egentillverkad spontanitet på första soloalbumet – Dreams av Adam Forkelid

Adam Forkelid Dreams 4 Inspalad … Läs mer om Gör avtryck med egentillverkad spontanitet på första soloalbumet – Dreams av Adam Forkelid

Innerlig och svängig vokaljazz i förstklassigt utförande – Rigmor Gustafsson / Erik Söderlind i Råda Rum

7/11 2025 Råda Rum i … Läs mer om Innerlig och svängig vokaljazz i förstklassigt utförande – Rigmor Gustafsson / Erik Söderlind i Råda Rum

Teaterkritik: Eriks och Elisabeths semester – en tragikomisk show om livets svindlande vägar

Eriks och Elisabeths semester Manus och … Läs mer om Teaterkritik: Eriks och Elisabeths semester – en tragikomisk show om livets svindlande vägar

Teaterkritik: Orosdanser – nutida koreografi över vår kollektiva oro

Orosdanser Manus och regi Ada … Läs mer om Teaterkritik: Orosdanser – nutida koreografi över vår kollektiva oro

Berörande och bildande med komisk knorr – Musikalisk presentation av två visböcker, Lunchteater med Martin Bagge & David Anthin

v 45 4-7/11 2025 Lunchteatern … Läs mer om Berörande och bildande med komisk knorr – Musikalisk presentation av två visböcker, Lunchteater med Martin Bagge & David Anthin

Filmrecension: Nord – vackert och magiskt

Nord Betyg 4 Svensk biopremiär 7 … Läs mer om Filmrecension: Nord – vackert och magiskt

Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Johan Gry i monologen Abrahams barn. … Läs mer om Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Bugonia Betyg 5 Svensk biopremiär 31 … Läs mer om Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Formidabel bedrift berör – A Letter to Eje Thelin med Göteborg Jazz Orchestra & Nils Landgren

Göteborg Jazz Orchestra och Nils … Läs mer om Formidabel bedrift berör – A Letter to Eje Thelin med Göteborg Jazz Orchestra & Nils Landgren

Det jazziga överväger när arvet från groove-pionjärer delikat förvaltas – Headhunters hos Playhouse

5/10 2025 Valand i Göteborg … Läs mer om Det jazziga överväger när arvet från groove-pionjärer delikat förvaltas – Headhunters hos Playhouse

En bok om hösten – höstmys mellan pärmar

Titel: En bok om hösten Text, bild … Läs mer om En bok om hösten – höstmys mellan pärmar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in