• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Sökresultat för: August Strindberg

Våren på Fri scen på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm bjuder på bland annat Strindberg i ny kostym och kaosteori

10 januari, 2025 by Redaktionen

Ett pressmeddelande berättar om vårens program 2025 på Fri scen på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm:
Fri Scen bjuder som vanligt på ett brokigt urval av nyskapande teater. Under våren blir det hela fem urpremiärer och först ut är nyskrivna Phaedra-dokument efter en tusenårig grekisk kärlekstragedi. Dessutom blir det bland annat semidokumentär om alla våra ligg med Rabbit hole i Katalogaria, nya tolkningar av Strindberg i Julie och En dåres försvarstal, samt en berättelse om en judisk flyktingfamiljs liv i Misposcha/Familjen. Vårens fyra första premiärer är släppta och resten av repertoaren kommer att släppas löpande under januari.

PHAEDRA-DOKUMENT
En nyskriven och vild version av en tusenårig grekisk kärlekstragedi. Mitt i ett av alla krig som går som en ond, röd tråd genom hela mänsklighetens historia är en dysfunktionell familj på kollisionskurs, där sex är utväg, förhoppning, befrielse och förnedring samtidigt. Är kärleken i sig det renaste ljus, så finns det ett mörker utan ände på dess baksida.
Urpremiär 14 januari 2025, Kilen

ROV
Den ensamma gärningspersonen som radikaliserar sig själv på internet klassas av SÄPO som det största och snabbast växande hotet mot Sverige. Men vem är han och vad gjorde att han valde den vägen? Baserat på forskning från Centrum mot Våldsbejakande Extremism och dokumentära processer har Teater Fryshuset, CVE och Fri scen samproducerat berättelsen om en ung man genom uppväxten, skolan, mobbningen, onlinespelandet, vuxenvärlden och dådet.
Urpremiär 30 januari 2025, Kilen

JAG ÄR GUD
En sann, självbiografisk berättelse om bipolär sjukdom, av och med den svenska dansaren, skådespelaren och musikalartisten Danne Dahlin. Från startgroparna av en lysande danskarriär i ungdomen till hans plötsliga försvinnande i Los Angeles 2018 och en förändrad personlighet när sjukdomen slukade allt efter många friska år. Idag är han 37 år, bestämd att fortsätta leva och skapa. Hur står man ut med ett normalt liv?
Nypremiär 14 februari 2025, Kilen

KATALOGARIA
En semidokumentär, rolig och förhoppningsvis sexig föreställning om alla våra ligg. Rabbit hole minns alla våra älskare och hur de tog på oss. Hornstull, Skanstull, Fridhemsplan – Katalogaria är en lovsång till alla i den här stan som vi någonsin gått hem med.
Nypremiär 19 februari 2025, Kilen

EN DÅRES FÖRSVARSTAL
Med August Strindbergs självbiografiska roman om äktenskapet med Siri von Essen som ryggrad ger denna enmansföreställning ett nytt perspektiv på människan bakom författarmasken. Med grund i de 15 000 bevarade breven som Siri och August skrev till varandra nyanseras konflikten och huvudpersonen, som skvallrar om en annan August än den som framställs i boken.
Premiär 28 februari 2025, Kilen

JULIE
August Strindbergs Fröken Julie i ny bearbetning tar med publiken in i det allra mest privata, där fasaden faller och endast Julie finns kvar. Midsommarnatten vibrerar av skratt och liv av tjänstefolket utanför, men Julie är ensam. Instängd i sitt rum möter hon sina djupaste tankar och sin sorg i en intim monolog om att balansera på gränsen mellan makt och förlust, och om att kämpa för kontroll och samtidigt längta efter frihet.
Premiär 28 februari 2025, Kilen

KAOS
Koreograf Christina Tingskog och scenograf Roland Söderberg gör ny dansföreställning om kaos och det oförutsägbara i en snurrig samtid. En tappning av vardagsstök, känslostormar, kaosteori och fjärilseffekter i humoristisk och allvarlig blandning, från slapstick till orsakssamband. Vem och vad kan vi lita på i mängden av agendor, konflikter och påverkanskampanjer i ett tempo som aldrig förr?
Urpremiär 13 mars 2025, Kilen

MISPOSCHA/FAMILJEN
En berättelse om en flyktingfamiljs liv i 1960-talets Sverige, om den judiska invandrarerfarenheten och kampen för att skapa ett nytt liv i ett nytt land. Genom en väv av barnens oskyldiga lekar och föräldrarnas dolda trauman utforskas hur förintelsens mörka skuggor kastar sin påverkan över familjens vardag.
Premiär 28 mars 2025, Kilen

TOP NOTCH
Den sista i en serie av tre musikaliska monologer av och med Niklas Löjdmark. Om att framstå som målmedveten och trygg, samtidigt som man multitaskar i alla vardagssysslor, tränar tränar tränar, säger ja till uppgifter man inte tror sig klara av och till slut springer rakt in i en vägg.
Urpremiär 11 april 2025, Kilen

VARGARNAS TID
När blir man medbrottsling och medlöpare? Den fiktiva fotografen Hans Stern smugglar ut bilder till utlandet på nazistledaren Erich Kochs brott mot judar och den övriga befolkningen i annekterade delar av Polen och Ukraina, samtidigt som han deltar i Kochs luxuösa liv. En föreställning om krig och förföljelse, men också om motstånd, kärlek och att bevara sin anständighet mitt i en blodig diktatur.
Premiär 3 maj 2025, Kilen

U & ME
En komisk och dansant soloföreställning som interagerar med publiken och bjuder in till en människas imaginära värld av skog, stenar, vatten och smaksensationer i ett ensamt liv på en soffa, i ett väntrum – eller är det ett hem? Dansare och koreograf i projektet är Teresia Björk, en av landets främsta koreografer med en lång karriär i Sverige och utomlands.
Urpremiär 16 maj 2025, Kilen

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Grattis alla nominerade till Augustpriset 2024

21 oktober, 2024 by Redaktionen

Bakre raden från vänster: Tony Samuelsson, Mirja Unge, Kim Khavar Fahlstedt, Linus Gårdfeldt, Maja Hjertzell och Christian Rück
Mittenraden från vänster: Janken Myrdal, Hanna Rajs, Tora Wall, Joanna Hellgren, Bonnie Clementsson, Karolina Ramqvist och Jenny Bergman
Främre raden från vänster: Sara Lundberg, Linda Bondestam, Bosse Lindquist, Agri Ismaïl, Lova Lakso, Klara Bartilsson och Lotta Geffenblad
Skylt: Richard Tellström
Foto: Andreas Sundbom, AXL Media

Brorsan, Krabban och Lädret av Linus Gårdfeldt är en av årets romaner som är nominerade i kategorin skönlitteratur i Augustipriset 2024.

Samtliga nominerade är:
Årets svenska skönlitterära bok

Brorsan, Krabban och Lädret, Linus Gårdfeldt, Albert Bonniers Förlag
I Linus Gårdfeldts myllrande diktsamling Brorsan, Krabban och Lädret samlas alla de som blivit kvar. Bland burkmunnar och sönderrostade jordbruksredskap hörs alltjämt vemodiga klanger, fulla av liv och ett stilla motstånd. Med stor språkkänsla och musikalitet framkallar poeten ett ömsint porträtt av ett Värmland i all sin storslagna enkelhet.

Hyper, Agri Ismaïl, Albert Bonniers Förlag
London, New York, Dubai. Agri Ismaïl skär med precision rakt in i samtiden och ställer frågor om pengar och rotlöshet. Hyper är ett drabbande drama om en flyktingfamilj på drift i kapitalismens kulisser. Med stor berättariver och öga för detaljer formas en idéroman som aldrig står i vägen för det rika persongalleriet.

Samma, mamma, Hanna Rajs, Albert Bonniers Förlag
Samma, mamma är en sällsynt sorgesång till en nyligen bortgången mamma. Hanna Rajs slängiga språk och okonstlade rim för en till synes tröstlös kamp mot såväl den akuta saknaden som själva poesins bevekelsegrunder. För sorgen, tycks hon säga, är allt annat än litterär, men resultatet är inte desto mindre ett skimrande stycke litteratur.

Den första boken, Karolina Ramqvist, Albert Bonniers Förlag
Ur en scen med ett älskande par på Jamaica växer en berörande berättelse fram om omöjlig kärlek, maktstrukturer och ett skrivande liv. I Karolina Ramqvists roman Den första boken är minnen skickligt sammanflätade och varje mening laddad med intensiv närvaro. Det är en fängslande kärlekshistoria och ett litterärt hantverk som övertygar.

Kungen av Nostratien, Tony Samuelsson, Wahlström & Widstrand
En modstulen proletärförfattare får i uppdrag att fylla ut ett antal oförklarliga luckor i en bästsäljande författares manus. Så inleds Kungen av Nostratien, en vindlande bladvändare som rör sig lika säkert mellan genrer som på Stockholms gator. Tony Samuelsson skriver med skärpa och humor om vänskap, klass och inte minst om kampen för att finna ett språk.

Hundnätter, Mirja Unge, Norstedts Förlag
Med mörka penseldrag målar Mirja Unge ett levande samhällsporträtt där byns normer är djupt rotade, byrackor löper fritt och folköl dricks i bilen på väg till pizzerian. Hundnätter, en deckare utan detektiv, är ett språkligt maskineri som knycker och drar längs slitna vägar. Plötsligt och obarmhärtigt träder glesbygdens komplexa verklighet och råa skönhet fram i ljuset.

Årets svenska fackbok

Fängslade öden. Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige, Bonnie Clementsson, Historiska Media
Bonnie Clementsson ger en levande och djupgående inblick i livet för tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige. Boken bygger på sjutton självbiografier av straffångar som avtjänade livstidsstraff på Carlstens fästning. Clementsson gör ett varsamt urval ur fångarnas livsöden och sätter skickligt in deras livserfarenheter i ett sammanhang. Med en inträngande bild av Sverige för 200 år sedan och väl motiverade illustrationer skapar Clementsson en känsla av att kliva rakt in i 1800-talet, där levnadsvillkor, rättvisa och straff ofta var brutala och obevekliga. Boken ger inte bara ett lärorikt perspektiv på tidens rättsvillkor, utan också en gripande inblick i överlevnad och mänskligt lidande.

De hemliga breven. Den politiska familjen och vardagens samtal, Kaj Fölster, Bosse Lindquist, Janken Myrdal, Albert Bonniers Förlag
De eldfängda breven blev sprängstoff för alla som är någorlunda bekanta med familjen Myrdal. Men boken innehåller mycket mer än så. För familjen Myrdal är mycket mer än en vanlig familj söndersliten av sonen Jans infama berättelse om sin barndom. Det får man klart för sig med Bosse Lindquists lysande essä om Alva och Gunnar Myrdals centrala roll i det svenska folkhemsbygget och de senare debatterna om den sociala ingenjörskonsten. Där ryms även andra frågor bortom familjetragedin, som den om autofiktionens sanningsanspråk eller dilemmat med att leva ett jämställt liv, till och med för Alva Myrdal som ju stod bakom en stor del av den svenska jämställdhetspolitiken. Det är en stark och gripande skildring av några av förgrundsgestalterna i 1900-talets moderna historia.

Oland. Sveriges glömda Hollywoodstjärna, Kim Khavar Fahlstedt, Appell Förlag
Han drömde om att introducera Strindberg på den amerikanska teaterscenen, men i stället sveptes Werner Ölund från Västerbotten med i det tidiga 1900-talets Hollywoodvåg. Som Warner Oland blev han en uppburen filmstjärna och spelade mot såväl Greta Garbo som Marlene Dietrich. Men Oland hamnade i ett rollfack som kom att bli en förbannelse och ett konstnärligt fängelse. Han blev vita dukens mest kända ”oriental”, en rasistisk stereotyp som Hollywood älskade, men som orsakade storpolitiska bråk. Kim Khavar Fahlstedt låter Olands hittills okända livsöde växa till en laddad berättelse om emigration, drömmar och om filmindustrins inflytande på våra föreställningar om världen och varandra.

Ett liv värt att leva. Varför självmord blev människans följeslagare, Christian Rück, Albert Bonniers Förlag
En bok om självmord i historien, kulturen och i våra samveten. Christian Rück, professor i psykiatri vid Karolinska Institutet, skriver nyanserat, med stor insikt och en befriande självklarhet om detta oerhört svåra ämne. Det är skenbart anekdotiskt, men de korta berättelserna om människor som tagit, velat, fasat för att avsluta sitt liv bildar en helhet. Den här boken resonerar med dig som har berörts av livets svärta, med dig som stod bredvid, med dig som har läst och hört om det men inte berörts direkt. En bok som lyckas ta sig förbi och igenom alla de tabulager som ligger kring ämnet.

Varje tugga är en tanke. Svensk matkultur under 800 år, Richard Tellström, Natur & Kultur
Vad blir det för mat? Den frågan är vi säkert många som både ställt och ställts inför. Men vad styr egentligen vad vi lägger på tallriken? Richard Tellström bjuder i sin bok in till en fascinerande resa genom den svenska måltidshistorien från 1200-talet och framåt. Med kunskapande utstickare från det dukade bordet visar Tellström hur maten vi äter speglar det omgivande samhället och dess utveckling, hur en middagsbjudning kan vara ett kulturellt statement. I en tid präglad av snabbmat och Instagramvänliga tallriksmodeller erbjuder Tellströms bok ett fördjupande och tillgängligt perspektiv att försjunka i mellan måltiderna.

Skogen. I folktro, sägner och sagor, Tora Wall, Bokförlaget Stolpe
Tora Wall utforskar i sin bok skogens centrala roll i svensk folktro. Genom årtusenden har skogen inte bara varit en viktig naturresurs, utan också en plats för mystik och magi. I detta imaginära landskap frodas övernaturliga väsen som skogsrån, troll och älvor. Människor har skapat traditioner och ritualer kring träd, växter och djur. Boken visar upp en förtrollad värld fylld av symbolik och berättelser. Med utgångspunkt i sägner och sagor skildrar Wall en naturmiljö där verklighet och fantasi möts, något som förstärks av den omsorgsfulla formgivningen och det rika illustrationsmaterialet.

Årets svenska barn- och ungdomsbok

Barrbarnet, Klara Bartilsson, Natur & Kultur
Klara Bartilsson bemästrar till fullo sagans inneboende kraft att göra det abstrakta fullt synligt och begripligt. Här väcks omgivningens empati till liv av den barrbeklädda Barrbro, vars ändlösa barrande är både hotfullt och berörande. Att öppna Bartilssons bilderbok är som att kliva in i en spegelvärld, olik vår till det yttre men med samma spelregler. Här som där kan man aldrig överskatta betydelsen av en kram.

En djungelsaga, Jenny Bergman & Lotta Geffenblad, Natur & Kultur
En försvunnen pappa förvandlar det trygga hemmet till en vild djungel att gå vilse i. Jenny Bergmans text är lika allvarsam som underfundigt humoristisk och Lotta Geffenblads färgexplosioner till illustrationer roar och oroar om vartannat. Tillsammans briljerar de i bilderbokskonst och låter sömlöst text och bild förföra läsaren. En djungelsaga är en påminnelse om att allt blir bra till slut, även när inget mer blir sig likt.

Chop chop. En tapper jordbos berättelse, Linda Bondestam, Förlaget M
Linda Bondestam tänjer på bilderboksformatet, både omfångsmässigt och tematiskt, med detta dystopiska robotepos. Beväpnad med lika delar humor och underfundig samhällskritik tecknar hon fram en nära förestående framtid, där både människors och robotars existenser ifrågasätts. Att Bondestam själv skulle vara utbytbar behöver ingen frukta, detta mästarprov visar att hon kan leverera. Chop chop!

Brorsans kompis Robban, Maja Hjertzell & Joanna Hellgren, Lilla Piratförlaget
Ibland uppstår perfekt balans mellan ord och bild, som när Maja Hjertzells tonsäkra text ges utsökt visuell klädsel av Joanna Hellgren. Med absolut gehör fångar de tillsammans det sköra som vänskap är, det alldeles särskilda bandet och omsorgen mellan syskon, och den fascination som den lille känner för de störres värld. Upphovspersonerna bluffar aldrig, denna hjärtevärmande berättelse tål att synas.

Utan att passera gå, Lova Lakso, Rabén & Sjögren
Lova Lakso jonglerar skickligt med aktuella samhällsfenomen i sin kraftfulla ungdomsroman. Resultatet känns både som en smocka och som en smekning. Berättelsen om två utsatta ungdomar som mot alla odds finner stöd i varandra pulserar av slående formuleringskonst och samtidsnerv. Lakso lyckas med konststycket att skildra samhällets minst smickrande sidor och samtidigt fylla läsaren med hopp.

Ingen utom jag, Sara Lundberg, Natur & Kultur
Sara Lundberg bjuder på en utvecklingsroman i miniatyr när hon utforskar bilderboksmediet med säregen skärpa och eftertänksamhet. Kluckandet från det solvarma vattnet förför både läsaren och bokens huvudperson, som med groende agens flyter iväg från mammans trygghet mot det nya och outforskade. Illustrationerna ges maximalt spelrum och orden får effektfullt stå tillbaka för ett bildberättande på allra högsta nivå.

Lilla Augustpriset

Tulpanerna är döda, Sofia Blomqvist
Bensinen är svindyr, dieseln rinner nerför läpparna och vapen är vassa i denna krängande konfrontation med världen. Det är en överraskande diktsvit, som inte leder läsaren vid handen, utan slungar fram starka bilder och utsagor. Det trasiga är lika viktigt som det hela och det slitna minst lika användbart som det nya i en poesi som sveper med sig Nato, Saab, Ulrike M, Lysistrate, med mera på sin väg mot uppmaningen: ”VÄGRA, DESERTERA / ta tulpanen i munnen”.

Ashran och Stjärnkretsen. Barndomen, Alexander Elliot Borell
Tre barn, menade för ett enat öde. Vi möter dem bland nebulosor, tumörer och pärlplattor, allt skickligt sammanflätat i drabbande strofer. Här ryms sorgen, leken, oron och det fantastiska, här ryms barndomens allvar och ordens jubel. Det här är en mycket egensinnig sagodikt där stjärnstoff faller från raderna – en triumf för språkets gränslösa möjligheter och litteraturens obändighet.

Babyland, Lykke Eder-Ekman
I Babyland flackar läsaren tillsammans med det unga jaget genom en Stockholmstillvaro där skönhet, hierarkier, konst och droger är nödvändigheter att navigera i. Ungdom ställs mot konstnärligt självförtroende, feminism mot biologism. Antagonisten kontrollerar världen genom blekrosa tygskynken medan protagonisten är ett cirkusdjur i andras händer. Det är en välskriven och driven text, en kortnovell om kärlek eller icke-kärlek som blir en nästintill cynisk coming of age-berättelse under några få månader i början av hösten.

Tallarna, Hedvig Halldenius
En välskriven, kärnfull och språkligt säker novell med cirkelkomposition. Vi släpps rakt in i ett mångårigt, sönderfallande äktenskap där hustrun, som också är novellens berättare, befinner sig vid ett slags töjbar bristningsgräns. Hon hanterar sin belägenhet genom att inleda en otrohetsaffär av ovanlig art. Hennes starka längtan att få somna i tystnad är både sorglig, begriplig och absurd.

Ökensvindel, Marcus Hägglund
Ökensvindel har en enkelt kraftfull och suggererande prosa som på ett skickligt sätt väver samman vänskapen, världen och bönen. Mitt i pubrundans sorl lyckas texten omfatta både det lilla och det stora, både humorn och allvaret. Men viktigast av allt: Genom den utmärkta dialogen och textens återhållsamma ton skiner det egentligt viktiga igenom, ärendet. Ökensvindel är litteratur vill nå ut i världen, och in i läsaren.

De okända biograferna, Noel Malmsten
Genom väl avvägda beskrivningar av ett måleriskt Buenos Aires får läsaren följa en svensk utbytesstudent på väg ut på staden. Men betraktelserna av det argentinska samhällets olika kulörer och öden sugs från ett ögonblick till ett annat ned i en borgesianskt invecklad berättelse om mat, vetande, föräldraskap, och begär. Det är en svår konst att på ett greppbart vis frammana världens överflöd av detaljer, företeelser, förvecklingar, preciseringar och minnen. Den konsten får vi prov på här.

Arkiverad under: Litteratur och konst, Toppnytt Taggad som: Augustpriset

Teaterkritik: Den starkare på Strindbergs Intima Teater – en riktigt rolig roliga timmen fast med allvar i botten

4 oktober, 2024 by Rosemari Södergren

Foto: Per Bolkert

Den starkare
Av och med Iwa Boman och Gunilla Abrahamsson
Regi och bearbetning Anna Pettersson
Ljud och ljus Gustave Lund
Kostymstöd Lotta Borgman
Koreografiöga Catharina Allvin
Premiär på Strindbergs Intima Teater 3 oktober 2024

Den roligaste timmer på länge. Föreställningen gick svindlande fort, alldeles för snabbt. En timme kändes kort och jag skulle gärna vara kvar och se föreställningen fortsätta en timme till. Men det finns något mästerligt i att kunna skapa något som aldrig upplevs för långt. Bara mästare kan skapa något som inte är utdraget. En applåd för Den starkare. Vitsig, rolig, dråplig och med en del att tänka på och prata om och vrida på.

Förställningen är uppbyggd i två delar som startar som en glittrig revy där också publiken deltar genom att rösta på olika frågor. Den andra delen är en kort version med det väsentligaste ur en text av August Strindberg, överförd till vår tid.

Allt hålls ihop av de två stiliga, glamorösa och erfarna skådespelarna Iwa Boman och Gunilla Abrahamsson. De är generösa och som födda på scen, så naturliga. Jag tror att ingen föreställning av Den starkare kommer att vara helt lik den andra. Som jag nämnt ställer Ica och Gunilla frågor till publiken och jag misstänker att dessa frågor kan förändras lite efter varje föreställning. Iwa och Gunilla besitter säker förmågan att improvisera så föreställningen blir levande och delvis kan anpassas efter publiken.

Ute blåste höstvindar. Det var på flera sätt att komma in i värmen på Strindbergs intima Teater. Första delen av föreställningen utgick från 1970-talet. Det var en tid där många unga ville förändra världen och trodde att det var möjligt. Det var en tid då regler kring relationer luckrades upp och många upplevde en frihet. Fast hur blev det och hur fria blev människorna? En del bodde i kollektiv och trodde att det var en väg för att förändra världen.Visst tas det upp på ett humoristiskt sätt men det rymmer också mycket allvar.

​Iwa Boman och Gunilla Abrahamsson har båda uppnått åldern för pension och de tog också upp tankar kring död. Gunilla berättar om när hon hade ett mindre jobb i filminspelning där hon spelade död och låstes in i en kista i en begravningsbil. Skrämmande och obehagligt. Det var ett av flera små berättelser som jag känner ger mycket att tänka på. Jag tänker att det allra bästa sättet att se denna föreställning är att vara några som ser den tillsammans och samlas efteråt, äter en middag tillsammans och pratar om minnen och tankar som föreställningen sätter igång.

Den starkare är rolig. Mycket rolig. Den är komisk, underfundig men med mycket allvar i botten.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: 1970-talet, Strindbergs Intima Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

Teaterkritik: Ett drömspel – en uppsättning Strindberg skulle ge stående ovationer

28 januari, 2024 by Rosemari Södergren


Foto: Charlie DecaVita

Ett drömspel
Av August Strindberg
Regi och bearbetning Franciska Löfgren
Koreografi Jenny Nilson
Kostym Tina Rydergård
Ljus Nelson Lima
Ljud och musik Hugo Therkelson
Regiassistent Hugo B Hjelm
Medverkande på scen Sylvia Rauan, Tobias Ulfvebrand, Janna Granström och Jenny Nilson
Premiär på Fri Scen/Kilen på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 27 januari 2024

Jag älskar Ett drömspel. August Strindberg skrev Ett Drömspel för mer än hundratjugo år sedan. Den är en av de tre pjäser jag kan se om och om igen, i olika versioner. Det handlar om det eviga frågorna och talar till oss på flera nivåer. Den är som en dröm och väver samman ironi och realism och humor och sorg. I regi Franciska Löfgren och Kkoreografi Jenny Nilson och med en fantastisk ensemble får den fram precis det som denna vidunderliga pjäs förmedlar och ändå är den bara runt en timme lång. De flesta uppsättningar är på mer än två timmar och jag har sett flera som varit på två och en halv timme och varit helt fantastiska. Men denna en-timmes-version fungerar perfekt, också.

”Det är synd om människorna”, säger Anges, guden Indras dotter som kliver ner på jorden för att leva bland människorna en tid. Hon möter olika människor och ingen kan leva i nuet och vara lycklig. Den som länge längtar efter något och sedan får de blir besviken, för den där saken var inte som han eller hon tänkt sig. Och hur hade de tänkt sig? Ja det går inte att förklara. Den där ständiga besvikelsen var utbredd på Strindbergs tid och är lika utbredd än idag. Alla jämför sig med de lyckliga influensers som har hundra tusentals följare på TikTok eller Youtube. Men dessa influensers är ofta inte heller lyckliga i nuet.

De fyra skådespelarna/dansarna växlar mellan olika roller och har lediga kläder så de smidigt kan växla mellan att vara en man eller kvinna. Scenen är enkel och har nästan ingen scenografi, i stort sett bara en liten barnvagn i en liten scen en stund. Men ensemblen tillsammans med ljus och ljud kan förmedla förflyttning av tid och rum helt suveränt.

Denna version är på sitt sätt en uppdaterad version men samtidigt har den kvar de centrala karaktärerna och de viktiga dialogerna. Det blir till och med ännu mer drömlikt när skådespelarna flyter mellan olika karaktärer. Nyskriven musik och modern dans som vävts ihop med Strindbergs drömlika scener – jag är säker på att Strindberg skulle ge denna uppsättning stående ovationer. Flera scener är absurt roliga som skolpojken som kan fly från skolsalen medan Kristin som klistrar och klistrar ger samma klaustrofobiska känsla som den scenen alltid gör. Den sorgliga kavaljeren som väntar år ut och år in på sin Victoria.

Jag hoppas att högstadier och gymnasier tar sig dit och ser den. Ensemblen och produktionen har skapat en version som både har djup och är lätt att ta till sig och förstå och kunna fundera kring och prata om. En klassiker som står sig till vår tid och som är en bra introduktion till teater och dess möjlighet att förmedla något om livets villkor. Som kan få oss både att skratta och se på oss själva och andra med både värme, sorg och glädje. Det är drastiskt och komiskt men också väldigt träffande.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Ett drömspel, Strindberg

Rörelsebaserad utsvävande symbolik med fragment från Strindberg – Ett drömspel på Folkteatern

5 oktober, 2023 by Mats Hallberg

foto Mats Bäcker

Av August Strindberg

Bearbetning: Magnus Lindman

Regissör och koreograf: Örjan Andersson

Scenograf och ljuskoncept: Crisander Brun

Ljusdesigner: Christoffer lloyd

Kostymdesigner: Jenny Nordberg

Mask- och perukdesigner: Suz Åberg

Kompositör: Franz Edvard Cedrins

Medverkande: Jernej Bizjak, Kevin Foo, Takuya Fujisawa, Javier Perez, Sofia Sangregorio, Anna Lundström, Jonas Sjöqvist, Sara Wikström, Emilia Roosmann, Sanna Hultman/ Lisbeth Johansson

Urpremiär 23/9 på stora scen Folkteatern i Göteborg

Spelas till och med 8/11 2023

En ursäkt är på sin plats för senfärdig recension. På grund av krock med annan premiär grundas denna text på föreställningen efter premiären (27/9). Får skylla på datorkrångel, skrivkramp, tidsbrist och viss utmattning. Minns en sevärd uppsättning på Göteborgs Stadsteater 2005. Tänker i övrigt på Strindbergs österländskt influerade vandringsdrama i samband med rogivande slutscenen hos farmodern som efter hemska upplevelser pustar ut och planerar i Fanny och Alexander. Citerandet av dramatikerns ord som ger oss förutsättningarna, upplösningen av tid och rum. Mest klassisk har ju repliken om livet som ett skådespel där vi spelar våra roller med skiftande resultat blivit. Så som den uttalades av Gun Wållgren och på scen av exempelvis Carina Boberg, i hennes sista stora roll på teatern vid Götaplatsen. Pjäsen vars urpremiär ägde rum 1907 med Harriet Bosse i huvudrollen, publicerades i bokform fem år tidigare under en högst kreativ period, som samtidigt var ytterst påfrestande. Sedan dess har ett otal produktioner sett dagens ljus, till och med en komiskt interaktivt verk i närtid av 1 2 3 Schtunk.

På Folkteatern sätter den framgångsrike koreografen Örjan Andersson tänderna i detta mystiska världsberömda drama där Indras dotter nedstiger till människorna för att ta reda på deras villkor. Och vad Agnes kommer fram till behöver inte påpekas, konstaterandet tillhör allmänbildningen. Andersson som turnerar globalt och har över 30 verk på sitt cv, fusionerade i egenskap av regissör dansare och skådespelare på motsvarande sätt i Hamlet på samma scen 2017. Av ett originalmanus på ett hundratal sidor har Magnus Lindman skalat bort en avsevärd andel. Kvar återstår kärnan i uppdraget, tilltagande förvirringen som följer när undersökningen försöker räta ut ständigt uppkomna frågetecken. Det tar halvannan timme för Agnes (Anna Lundström) och hennes dubbelgångare på jorden (Sanna Hultman) att komma fram till den episkt bistra konklusionen. Om pjäsens cirkelrörelse som ständiga loopar och hur dess kalejdoskopiskt upplösande form fascinerat regissörer, orienterar dramaturg Klara Ejeby publiken om i en upplysande text i programhäftet.

foto Mats Bäcker

Scenen placerad inuti i en kub med avsevärt djup badar i vitt. I mitten finns en lucka ansluten till en stege under golvet, som en förbindelse till en annan värld, en annan dimension. I denna scenografi finns varken slott eller spiraltrappor. Däremot ideliga ansträngningar att forcera en osynlig dörr. Franz Edvard Cedrins nykomponerade orkestermusik fungerar som preludium i mörker, samme tonsättare som satte musik till ovan nämnda Hamlet.

Upptagenhet av fenomenet déjà vu är vad öppningsscenen består av. I Ett Drömspel identifieras problem och det famlas som bekant efter förnuftiga lösningar. Gåtfulla existenser förmår inte enas. Deras åsikter, jämte beskrivningen av en tillvaro som flyter, skiljer sig hela tiden åt. Fraktioner bildas vilka argumenterar med emfas för sin ståndpunkt. Grumlig analys skapar ständiga omtagningar. Förvirringen betonas maximalt när regissören låter ensemblen hetsigt uttala repliker på främmande språk, främst från flerspråkiga dansarna. Har noterat att ett flertal kollegor i dagspressen omfamnat estetiken med hull och hår, vilket inte förvånar. Uppsättningen är annorlunda, för att inte säga otroligt pretentiös på ett förutsägbart sätt. En smaksak om man går igång på detta gåtfulla äventyr eller stöts bort av den fysiska, teatrala leken.

foto Mats Bäcker

Att integrera rutinerade dansare med erfarna skådespelare har blivit på modet senaste decennierna, inte minst på Dramaten och Folkteatern. Minns särskilt lyckade samarbeten med Art of Spectra och koreografen Peter Svenzon. Blir intressant när de olika professionerna delvis kliver in på varandras områden. Skådespelarnas rörelsescheman kan basalt påminna om dansarnas. Dansarna i sin tur yttrar åtskilliga korthuggna repliker, agerar med dramatisk laddning. Verket utmanar därtill i vissa sekvenser könsnormer. Både spanske dansaren Javier Perez och Folkteatern-veteranen Jonas Sjöqvist svassar runt i blå respektive gul aftonklänning med krinolin.

Skärpan hos Sara Wikström och Anna Lundström som lika ivriga som desillusionerade Agnes gjorde störst intryck. Fast avgjort mest remarkabla prestationen utfördes under några minuters uppvisning, som om vi vore på cirkus. Syftar på meriterade Sofia Sangregorios extraordinära, oförglömliga solodans. Kan känna sympati med de som finner produktionen alltför tillgjord. Å andra kan uppsättningen rekommenderas för den underhållande kreativiteten och underfundiga sättet att fritt tolka Strindbergs mest gåtfulla pjäs. En pjäs där det hejvilt leks med språk och logikens lagar utmanas.

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 30
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Brassaï på Moderna museet fångar drömmar och begär – men gäckar med sin ”objektiva” blick

Brassaï – Paris hemliga … Läs mer om Brassaï på Moderna museet fångar drömmar och begär – men gäckar med sin ”objektiva” blick

Förbluffande nivå på samspel och jazziga låtar – Pianomusik för basister med och av Den hårt arbetande basisten

Den hårt arbetande … Läs mer om Förbluffande nivå på samspel och jazziga låtar – Pianomusik för basister med och av Den hårt arbetande basisten

Filmkonsten slutar sig samman för att förbättra dess villkor

Den 19 maj 2026 samlas filmskapare, … Läs mer om Filmkonsten slutar sig samman för att förbättra dess villkor

Recension: Sebastian Murphy gör Bellman till ett fylleslagsmål mellan dåtid och nutid

Sebastian Murphy och Svenska … Läs mer om Recension: Sebastian Murphy gör Bellman till ett fylleslagsmål mellan dåtid och nutid

Olikartad koreografi i ett gästspel att minnas – MiR Dance Company på Storan

12/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Olikartad koreografi i ett gästspel att minnas – MiR Dance Company på Storan

Fulländad fusion av verser och toner – Anna Kruse & Stina Ekblad lanserar Edit Södergran i Lerum

10/5 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Fulländad fusion av verser och toner – Anna Kruse & Stina Ekblad lanserar Edit Södergran i Lerum

Filmrecension: Strejkarna – en symbol för alla rörelser som till slut ändå besegras av de som har makten

Strejkarna Betyg 4 Svensk biopremiär 15 … Läs mer om Filmrecension: Strejkarna – en symbol för alla rörelser som till slut ändå besegras av de som har makten

Helan och Halvan-vibbar när dyster klassiker ska repeteras – Soloshowen Långdagsfärd mot natt som Lunchteater

12-13/5 2026 Lunchteatern - Göteborgs … Läs mer om Helan och Halvan-vibbar när dyster klassiker ska repeteras – Soloshowen Långdagsfärd mot natt som Lunchteater

Filmrecension: Broken English – mer en skildring av kvinnors situation i rockvärlden

Broken English Betyg 3 Svensk bioprmiäer … Läs mer om Filmrecension: Broken English – mer en skildring av kvinnors situation i rockvärlden

Recension: Earth to Eve gjorde Debaser Nova till sitt eget rum

Earth to Eve på Debaser Nova - Betyg 4 … Läs mer om Recension: Earth to Eve gjorde Debaser Nova till sitt eget rum

Sköna skeva stilen och slagkraftiga sången känns igen – Vem é det som bestämmer med Lars Demian

Lars Demian Vem é det som … Läs mer om Sköna skeva stilen och slagkraftiga sången känns igen – Vem é det som bestämmer med Lars Demian

Annika Norlins låtar blir teater av Ada Berger hos Riksteatern

Från vänster: Annika Norlin, Johanna … Läs mer om Annika Norlins låtar blir teater av Ada Berger hos Riksteatern

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in