• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Sökresultat för: August Strindberg

Från premiären av Dödsdansen på August Strindbergs Intima Teater

10 april, 2010 by Rosemari Södergren


Dödsdansen som skrevs av August Strindberg för mer än hundra år sedan handlar skildrar äktenskapet, hur det kan kväva människor och få dem att göra de mest vidriga saker mot varandra och trots det klänger fast vid varandra och inte klarar att frigöra sig från varandra.
Men pjäsen handlar också om att åldras och om rädslan för döden. Frågan är om inte de delarna med fördel skulle kunna lyftas fram ännu mer när den sätts upp idag.
Edgar, mannen i äktenskapet, är en kapten som aldrig lyckades bli befordrad till major. Hans fru, Alice, övergav sin karriär som skådespelerska för att stå vid hans sida i äktenskapet.
Problematik med att kvinnan överger sitt jobb för familjelivet kanske vi inte känner igen oss i. Det har trots allt hänt en del sedan Strindberg skrev pjäsen som först gavs ut i bokform 1901.

Edgar och Alice bor på en skärgårdsö och genom det sjuka spelet i familjen har två av barnen dött och de övriga två har flytt fältet. Släkt och vänner har de stött iväg på olika sätt. De lever ensamma och sliter på varandra, olyckliga men ändå fast vid varandra, utan ork att resa sig och lämna förhållandet. Så dyker Kurt, en gammal barndomsvän upp och spelet kan börja.

Edgar är en typisk mansgris, skulle jag vilja uttrycka det. Han ska bestämma allt, han domderar och allt ska ske på hans villkor. Mansidealet idag är i de flesta delar av samhället annorlunda idag. Det spelar dock ingen roll, det är så mycket ur de tre karaktärernas beteenden som går att referera till idag.

Föreställningen var delvis tidslös. När pjäsen skrevs fanns inte rockmusiken, inte ens jazzen var spridd då, inga cd-spelare fanns och inte ens vinylskivor eller stenkakor. I ur-uppsättningen spelade Alice piano för Edgar, men i föreställningen spelar hon vinylskivor på en skivspelare. Alice och gästen Kurt bär nutida kläder medan Edgars officerskappa kan vara från 1900-talets början.

I programmet till uppsättningen berättar Joakim Granberg att det finns olika spekulationer om vad som inspirerat Strindberg när han skrev pjäsen, men att det råder konsensus om att den närmaste källan till hands var Strindbergs syster Anna, som levde i ett enligt honom olyckligt och hycklande äktenskap med sin man Hugo Philp. De skulle samma år fira silverbröllop och många andra likheter finns mellan dem och Edgar och Alice i pjäsen. Strindberg ämnade rädda sin syster från äktenskapet.

Jag tror att många av oss idag kan ha svårt att associera till en så mansgrisig man som Edgar, eller så är det jag som lever i fel kretsar för det. Men det finns annat som är lika aktuellt idag: en relation som pågår mer än tjugo år måste i de flesta fall både ha dåliga som bra delar. Det måste finnas slitningar och saker som binder människor samman. Alice och Edgar hatar varandra men de är också tätt sammanbundna genom allt det varit med om tillsammans.

Gästen Kurt, vem är han? Han är ensam, har skilt sig och barnen har vänt honom ryggen. Han är en vindflöjel, vill inte ta ställning, är undanglidande och samtidigt ställer han upp och vakar en hel natt vid den sjuke Edgars sida.

Det finns mycket att fundera vidare kring efter att ha sett föreställningen. Är inte det vad teater är till för, eller all bra kultur: det får oss att reflektera själva, det ger inte färdiga svar utan ställer frågorna, spetsar till det och får oss att själva ställa oss frågor om livet, relationer och om döden och existensen.

För övrigt var det första gången jag såg en föreställning på August Strindbergs Intima Teater, som ligger vid Norra Bantorget i Stockholm, vägg i väggen med restaurangen Röda Rummet. Nu för tiden drivs den teatern i samarbete med Stockholms Stadsteater.

Dödsdansen är väl en av de Strindbergs dramer som sätts upp oftast. Det sägs att det är tionde gången den sätts upp i Sverige. Första gången den spelades i Sverige var 1909 med premiär 8 september och då hade Strindberg hållit ett öga på arbetet med pjäsen. Enligt Ture Rangström, teaterchef för Strindbergs Intima Teater:

August Falck gjorde sitt livs roll mot teaterns självlysande stjärna Anna Flygare.
…
Kritiken var totalt oenig om man tagit del av ett mästerverk eller en ”fasansfull patologisk studie” som inte gick att bedöma. Falck lät dock meddela att det bara förekommit ett litet svimningsfall i publiken.

Strindbergs Intima Teater har en blogg också, där de fortlöpande rapporterar om arbetet med föreställningen.

Foto: Petra Hellberg
Bildtext bilde novan: Niklas Falk och Marika Lindström i Dödsdansen.
Bildtexter bilderna nedan:
Niklas Falk, Ulf Eklund och Marika Lindström i Dödsdansen.
Marika Lindström och Ulf Eklund i Dödsdansen.


Relaterat:
Intervju med Marika Lindström inför premiären av Dödsdansen.
Teaterns blogg om första läsningen.
Teaterns blogg om andra publikgenrepet.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, premiär, recension, Dödsdansen, August Strindberg, Stockholm, Strindbergs Intima Teater, äktenskap

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: premiär, Recension, Teater

Cullbergbaletten och The Strindberg Project – en annorlunda synvinkel på August

15 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Cullbergbaletten – The Strindberg Project

Två delar:
August did not have what is commonly considered good taste as far as furniture is concerned
Idé, regi, kostym, scenografi: Tilman O’Donnell
Scenografi, ljusdesign, repetitionsledare: Thomas Zamolo
Ljuddesign: Mårten Ihre
Mask: Anna Olofson
Verket är skapat av Tilman O’Donnell och dansarna Agnieszka Dlugoszewska, Mirko Guido, Hanako Hoshimi-Caines, Gesine Moog, Luis Alberto Rodriguez, Adam Schütt, Daniel Sjökvist och Patricia Vázquez

Translations
Idé, regi, dramaturgi och scenbild: Melanie Mederlind
Koreografi i samarbete med dansarna
Kostym: Ulrika van Gelder
Ljuddesign: Mårten Ihre
Dramaturg: Marc Matthiesen
Dansare: Alexandra Campbell, Johanna Lindh, Åsa Lundvik Gustafson/Fem Rosa Has, Andrea Martini, Shumpei Nemoto, Victoria Roberts, Csongor Szabó och Kristóf Várnagy

Urpremiär 15 mars 2012
Dansens Hus, Stockholm

Koreografen Tilman O’Donnell och dansare ur Cullbergbaletten tolkar Strindberg på ett i allra högsta grad eget sätt. Föreställningen är uppdelat i två akter. Den första är en färgsprakande lustig skildring av det galna i Strindberg. Dansarna klädda i gympakläder i starka färger kryper på alla fyra som hundar och skäller – en bild för manligt revirpinkande kanske? Alla dansarna har skägg klistrat i ansiktet och de rör sig på olika delar av scenen, ofta i förvridna rörelser.

Koreografen Tilman O’Donnell berättar om när han läste Strindbergs brev till sin tredje fru, Harriet Bosse:
Medan jag läste växte känslan av att Strindberg i breven vände sig till någon annan än Harriet. Som om alla hans snabbt skiftande känslor och reflektioner, han påståenden och teorier, hela tiden riktades mot en slags osammanhängande och förvrängd bild som rörde sig runt och tillbaka till – och i slutänden endast angick – honom själv.

Det sammanfattar bra vad första akten sände ut för bild på Strindberg och på vilket sätt Tilman O’Donnell ser på Strindberg. Att jag inte håller med om den bilden, är en annan sak. Dansarna förmedlade skickligt och tydligt de bilder som var tanken. Tror jag.

Allra mest till sin rätt kom dansarna i den andra akten, efter paus, den delen med namnet Translations. Den utgår från att de sista åren av sitt liv övergav Strindberg i stort sett skönlitteraturen och ägnade sig åt att försöka bemästra det kinesiska språket.
– Nu kommer kineserna, det vore kanske på tiden att lära sig deras språk! utropar han i en av sina texter.

Strindberg hade en teori om att det funnits ett ursprungligt språk för människor, som Bibeln om tiden för Babels torn. Kinesiskan kan ha varit detta ursprungsspråk, enligt Strindberg.

Den andra akten skildrar språk och översättning och svårigheter med att kunna säga samma sak med ett annat språk.

Åtta dansare, klädda i svart, får verkligen visa upp sin skicklighet och sin bredd. Det är stilistiska rörelser, ibland på gränsen till mim – och det är också avsnitt med mer traditionell dans och det är sångnummer också.

Andra akten är den ur danshänseende mest imponerande, men så mycket om Strindberg berättar den förstås inte, det är mycket mer betoning på Cullbergbaletten. Men vad gör det? Det var imponerade skickligt och snygg koreografi och det gav en del tankar kring språk och svårigheterna att föra över en dikt från ett språk till ett annat.

Foto: Urban Jörén

Läs även andra bloggares åsikter om The Strindberg Project, Tilman O’Donnell, Cullbergbaletten, Dansens Hus, dans, recension

Arkiverad under: Recension Taggad som: Cullbergbaletten, Dans, Dansens Hus, Recension, The Strindberg Project, Tilman O’Donnell

Teaterkritik: Tschandala/Tattaren på Strindbergs Intima teater – en teaterkonstruktion om det osynliga folket

12 november, 2022 by Rosemari Södergren

Foto: Per Bolkert

Tschandala/Tattare
Text Lindy Larsson, Stefan Forss och AUGUST STRINDBERG
Textil/kosty Delaine Le Bas
Kostymdesign Stefan Forss
Ljud och ljus Gustave Lund
Musik och arrangemang Bon Bon Band
Premiär på Strindbergs Intima Teater, Stockholm, 11 november 2022

En mycket personlig berättelse av en stor artist om sitt liv, om sin upplevelse av att tillhöra romani, ett folk som i bästa fall varit osynligt, utan någon skriven historia, utan att räknats med i det svenska samhället men också förtryckts på olika sätt. Lindy Larsson tillhör det svenska romanifolket som funnits i Sverige sedan 1500-talet men aldrig räknats med och fått tillhöra samhället utan tvärtom utsatts för förtryck och spott och spe. Han iscensätter detta med humor, skärpa, massor av musik och stor närvaro.

Barn från romanifolket har i Sverige omhändertagits och placerats på barnhem och i fosterhem, vuxna har steriliserats och välkända politiker och andra kulturpersonligheter har uttalat sig mycket negativt om detta folk. Lindy Larsson läser upp ett uttalande av Alva Myrdal där hon säger att detta folkslag måste försvinna. Han läser också flera avsnitt ur August Strindbergs kortroman Tschandala som skildrar en svensk, vit man, en lärare som hyr bostad  i ett slott ägt av en person som Strindberg kallar tattare. Romanen bygger på Nietshces övermänniskoideal och vill visa att den vita svensken, ariern, är överlägsen på alla sätt i förhållande till tattaren.

Föreställningen består både av berättelse av Lindy Larsson och mycket musik med bandet Bon Bon Band och delar då Lindy läser ur Strindbergs roman Tschandala. Det är en dramatiserad föreläsning med mycket musik. Lindy Larsson ger en röst åt resandefolket och synliggör en blind fläck i vår svenska historia. Om det inte vore för att bandet är så imponerande skickliga och Lindy Larsson är en otroligt duktig och erfaren artist skulle det kunna blivit en rätt föreläsning. Nu blir det tvärtom: starkt och berörande, både sorgesamt och med hopp, humor och medkänsla och ändå skarpt och mycket tydligt. Han kallar det själv för – en ROMANIrekonstruktion av en förlorad identitet.
Denna teaterkonstruktion med musik, talar till mig på många plan men jag skulle gärna se att den kan inspirera Lindy Larsson till att skriva ett drama. Det skulle vara berörande att på scen uppleva berättelsen om hans morfars mostrar och hans pappa, kanske till och med med lite fantasyinslag att Strindberg får möta dem.

Musiken är värd ett eget kapitel. Bon Bon Band är så bra med instrumenten och med sången. Abbas Waterloo kunde de bara spela några strofer ur, på grund av Abbas copyright, men tänk om Abba kunde skänka rättigheterna till bandet för just den låten. Den skulle vara alldeles underbar i deras version.

Föreställningen är Lindy Larssons upplevelse, hans röst, tankar och känslor kring att växa upp som romani. Att folkgrupper förtrycks tillhör, sorgligt nog, mer regel än undantag i världen. Samma förtryck har romanifolket utsatts för i de flesta europeiska länder. Förtryck av folk är aldrig rätt. Men frågorna är inte alltid helt lätta. Jag vet inte exakt vad Alva Myrdal menade i sitt uttalande. Det är ett skrämmande uttalande. Jag skulle ändå vilja höra om i vilket sammanhang hon uttalade detta. Jag skulle, utan att ursäkta henne, kunna tänka att vad hon menade var att ett vandrande folk, som helst lever som nomader är svårt att tillgodose i ett industrialiserat samhälle. I Europa och mer och mer i hela världen finns det inte längre plats för folkslag som vill leva på annat sätt än det bofasta kapitalistiska kommersiella sättet. Det är sorgligt. Och det skulle jag gärna se en mer fördjupad diskussion och fundering kring. Jag menar inte att Lindy Larsson skulle behöva göra det. Hans iscensättning av sin och sitt folks situation, historiskt och till idag, är starkt berörande. Och idag lever långt ifrån alla romanifolk som nomader. Många har gått i skola, arbetar och lever som alla andra.

Sverige är långt ifrån ensamt om denna behandling av romanifolk. Runt om i Europa har etablerade kulturpersoner, precis som i Sverige, skrivit och uttalat sig nedlåtande om dessa folkgrupper och deras samhälle har förtryckt romanifolket. Det gör berättelsen ännu mer skrämmande. Runt om i Europa finns det många som kan berätta om liknande upplevelser.

Lite bakgrundsfakta om Lindy Larsson:
Den strålande skådespelaren, sångaren och romaniaktivisten Lindy Larsson rör sig flitigt mellan genrer. Nyss hemkommen från supersuccén ”Slippery Slope” på Maxim Gorki Theater i Berlin har han blivit nominerad av magasinet ”Theater heute” till bästa skådespelare i Tyskland för sin rollinsats. Dokumentären om honom, ”Lindy the return of little light” sändes i Svt KSpecial och har flerfaldigt belönats även den i Berlin.

Wikipedia berättar om romanen Tschandala av Strindberg:
Utgivningsår 1889
Tschandala, fullständigt namn Tschandala: berättelse från 1600-talet, är en historisk novell eller kortroman av August Strindberg, … Det är en berättelse med nietzscheanska drag om en övermänniska och en undermänniska och handlar om den lärde magister Törner och ”tattaren” Jensen som smider ränker mot honom. Ordet ”tschandala” kommer från Nietzsches bok Antikrist och var en mycket låg kast i Indien, med en annan stavning ”chandala”.


Strindberg inspirerades till berättelsen då han med sin familj hyrde lägenhet på 1700-talsslottet Skovlyst i Holte i Danmark maj-september 1888. Där råkade han i konflikt med egendomens förvaltare Ludvig Hansen. Hansen offentliggjorde att Strindberg hade haft samlag med hans halvsyster, den då 16-åriga Martha Magdalene Hansen. Strindberg i sin tur anmälde förvaltaren för stöld, men reste ur landet när han kallades till rättegång. Åtalet lades ner.

Vill du höra mer av Lindy Larsson om sin uppväxt och romanifolket kan du klicka här för att komma till en intervju på SVT Play.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Lindy Larsson, Romani, Strindbergs Intima Teater

Strindbergs Dödsdansen i ny tappning för de unga på Dramaten

5 oktober, 2022 by Redaktionen

Lilla dödsdansen. Foto: Klara G.

Unga Dramaten fortsätter sin serie med Unga klassiker och sätter upp Lilla dödsdansen efter August Strindbergs klassiska pjäs. I Dödsdansen grälar ett gift par så att det osar. Nu får publiken se vad som händer i rummet bakom, där parets två barn håller till. Urpremiär på Tornrummet på Dramaten den 28 oktober 2022.

Ett pressmeddelande berättar:
Lilla Dödsdansen är en berättelse om syskon som inte kan hålla sams men som ställer upp för varandra när det verkligen behövs. En pjäs som innehåller både kendo och valsmelodier. Pjäsen är skriven av Kristian Hallberg, vars Lilla Stormen och Götgatan tidigare spelats på Dramaten. För regi står Elin Skärstrand. Tillsammans är de även konstnärliga ledare för Månteatern i Lund.

–Vad Strindberg kan tillföra är att det väldigt ofta är oväntat och drastiskt, irrationellt och passionerat, mycket som står på spel oavsett om man håller med honom eller inte. Och det tänker jag en ung publik kan må bra av. Just i det här fallet med Dödsdansen handlar det ju dessutom om en dysfunktionell familj där barnens perspektiv inte kommer fram. Förrän nu, säger Elin Skärstrand.

Medverkar gör: Arman Fanni, Rita Hjelm, Victor Ström.

Arkiverad under: Scen, Teater

Här är årets Augustprisnomineringar

21 oktober, 2019 by Redaktionen

Övre raden f.v. Sara Stridsberg, Steve Sem-Sandberg, Patrik Svensson, Peter Handberg, Anna-Karin Palm, Åsa Lind, Joanna Hellgren. Mitten f.v. Sara Lundberg, Alexandra Borg, Nina Ulmaja, Ingrid Carlberg, Lotte Möller, Nina Wähä, Daniel Gustafsson. Främre raden f.v. Sara Olausson, Per Gustavsson, Anna Fock, Jenny Jägerfeld, Marit Kapla, Oskar Kroon. Foto: Sören Andersson.

De 18 titlar som nominerats till årets Augustpris har tillkännagivits under ett live-sänt event på Södra teatern i Stockholm. Det prestigefyllda Augustpriset instiftades 1989. Priset är en bronsstatyett formgiven av Mikael Fare och 100 000 kronor vardera i följande tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok samt Årets svenska barn- och ungdomsbok.

Ett pressmeddelande:
Nomineringarna och juryernas motiveringar.

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok

Barnet. En sonettkrans, Olivia Bergdahl, Ordfront

Gatsmarta rim, skippad metrik och vassa rader från scenpoesin. Barnet är en driven sonettkrans om barndomar med utsatthet och våld i såväl Göteborg som längs Medelhavets stränder. En omtumlande diktsamling, där liv och framtid sätts på spel.

Väderfenomen,Anna Fock, Natur & Kultur
I Väderfenomen skriver Anna Fock med stark inlevelse och närvarokänsla, där handlingen löper mellan nutidens Ryssland och 1950-talets Sovjet. Vi lever i en tid av stora förändringar och i en skickligt lagd mosaik gestaltar Anna Fock detta i sin berättelse om ungdom, förhoppningar och politisk cynism.

Odenplan, Daniel Gustafsson, Nirstedt/litteratur
Daniel Gustafsson mejslar i sin debut skickligt fram en tillståndsroman, eller asfaltsroman, som kretsar kring Odenplan i Stockholm. En far måste komma i tid till sin sons skola för att ge honom ett par vantar. Allt händer på vägen dit. En vardaglig händelse växer till en livsresa.

Osebol, Marit Kapla, Teg Publishing
Med osviklig känsla och respekt skapar Marit Kapla ett helt universum av sitt litterära reportage om Osebol. Enskildas vittnesmål blir till lyriska sånger där olika röster varvas. Talet om platsen speglar både smärtsam förändring och oviss framtid. Glesbygdens och världens öden gestaltas genom livet i en värmländsk by.

W, Steve Sem-Sandberg, Albert Bonniers Förlag
Fallet Woyzeck har fascinerat författare och dramatiker i två århundranden. När Steve
Sem-Sandberg fångar upp den mytologiserade historien gör han ett psykologiskt drama om svartsjuka och posttraumatisk stress i ett Europa sargat av krig. Berättelsen kastar långa skuggor in i vår egen tid. Världen gestaltad genom ett personligt misslyckande.

Testamente, Nina Wähä, Norstedts
Med den muntliga berättartraditionens alla knep tar Nina Wähä med läsaren till finska Tornedalen och familjen Toimi. Testamente framträder genom en kör av röster. Det är en skröna om svart familjearv, sorg och kärlek där varje människa rymmer en egen värld.

Nominerade till Årets svenska fackbok

Strindbergs lilla röda. Boken om boken och typerna, Alexandra Borg & Nina Ulmaja, Atlantis
Litteraturhistorikern Alexandra Borg och den grafiska formgivaren Nina Ulmaja har med utgångspunkt i Strindbergs banbrytande roman Röda rummet givit sig i kast med en lustfylld resa i bokformgivningens ädla konst – från handskrivet manus till pixlad form. Volymen är ett omsorgsfullt gestaltat praktverk om vad den grafiska formen säger om sin tid, men också en flyhänt och lärd ingång i Strindbergs författarskap och person. Över denna hyllning till boken vakar Strindberg med orden: Man köper heldre en vacker bok för en krona än en ful för 50 öre.

Nobel. Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris, Ingrid Carlberg, Norstedts
Nobelpriset är världskänt, färre känner till människan bakom medaljen, Alfred Nobel. Men det gör Ingrid Carlberg som inför boken fått tillgång till tidigare stängda arkiv, i flera länder. Med finess sätter hon Alfred Nobel i ett nyanserat sammanhang socialt och politiskt, och skänker honom både liv och lust i denna biografi, sprängfylld med ny information och lärdom om en man som förändrade världen.

Världens yttersta platser. Judiska spår, Peter Handberg, Bokförlaget Faethon
Peter Handberg tar läsaren med på en skakande resa genom det judiska Centraleuropas smärtsamma historia. Han väcker liv i spår av död och förintelse som medvetet sopats bort. En påminnelse om vikten att hålla minnen levande, och glömskan stången, för allas skull – också de dödas.

Bin och människor. Om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker, Lotte Möller, Norstedts
En genuin kärlek till bin genomsyrar denna bok där Lotte Möller gör en lika fantasifull som faktaspäckad färd genom dessa effektiva honungsproducenters historia, från antiken till nutid – och en hel del däremellan. Situationen för bin är just nu allvarlig och boken sticker till med insikter om ett hotat ekosystem, men den ger också en strimma hopp om att den långa och viktiga relationen mellan människor och bin kan fortgå, även i framtiden.

Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf, Anna-Karin Palm, Albert Bonniers Förlag
Med djupa kunskaper och fjäderlätta penseldrag tecknar Anna-Karin Palm fram en nyanserad, och till stora delar ny, bild av Selma Lagerlöf både som människa och författare. Under lustfylld läsning får vi möta en radikal banbrytande kvinna på många olika sätt, skarp och viljestark – och en lika skicklig samhällsdebattör som sagoberättare.

Ålevangeliet. Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk, Patrik Svensson, Albert Bonniers Förlag

En svindlande historia med filosofiska och existentiella förtecken om den utrotningshotade ålens ursprung och plats bland människan och myter som för läsaren ut på djupt vatten, både bokstavligt och bildligt. Patrik Svensson låter oss följa ålen från Sargassohavet, via smörgåsbord ända in i hans själ där den, tack vare hans pappa, har fått en alldeles speciell plats. För det är också en historia om en far och son, och hur kärleken till ålen knöt dem samman i en ofta ordlös relation.

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok

Sen kom vintern, Per Gustavsson, Lilla Piratförlaget
Med ett lustfyllt, spänstigt och varierat färg- och formberättande uppdaterar Per Gustavsson fabelgenren med sin berättelse om haren och räven. Harens rädsla inför allt som är nytt och okänt – som årstidsväxlingarna, björngropens mörker, den nya vita vinterpälsen – är komisk, men blir till något mer: en varmt lekfull berättelse kring existentiella frågor om förändring, fara, och möjligheter – för oss alla.

Mitt storslagna liv, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren
Nedräkning till skolstart, då livet ska börja om, bli bättre, få höra till. Det är blytungt och svårt. Men det smärtsamma balanseras med avväpnande humor och värme. Det är oförfalskad ord- och berättarglädje. Det är feelgood med svärta. Jenny Jägerfeld har skrivit en storslagen bok om Sigge och hans brokiga och fantastiska familj, en bok som ytterst handlar om allas våra storslagna liv.

Vänta på vind, Oskar Kroon, Brombergs
Det finns mycket att älska med Vänta på vind. Främst kanske den språkliga lättheten, den poetiska tätheten och tonträffen. Men också den fina gestaltningen av huvudpersonen Vinga och hennes morfar, två egensinniga solitärer, skildrade med en värme fjärran från allt stereotypiserande. Stark men ensam växer Vinga i arbetet med att reparera och sjösätta en båt, och i den djupnande vän- och kärleksrelationen till jämnåriga Rut.

Tiger, Tiger, Tiger, Åsa Lind & Joanna Hellgren, Rabén & Sjögren
På rytmiskt följsam vers och genom ett visuellt originellt och dynamiskt bildberättande följer läsaren ett barns upptäcktsfärd och helt apropå-lekar i grannskapet. De återkommande tankarna på katten Tiger finns med som ett grundackord, men berättelsen går inte ut på att hitta katten (den kommer när den själv vill), utan om att vara i barnets värld, genom täta nedslag i stämningar och vardagshändelser.

Jordgubbsbarnen, Sara Olausson, Rabén & Sjögren
I Jordgubbsbarnen beskrivs mammans röst som solsken, som chokladsås. Just så är Olaussons tilltal: kärleksfullt och lyckliggörande. Samtidigt är det en berättelse om fattigdom och utsatthet. Den berör, och den erbjuder läsaren en synvända. För de här bullerbybarnen är inte från Småland. Kanske sitter deras mor eller far utanför en butik nära dig och tigger, eller kanske är barnen själva på väg till Sverige, för att plocka jordgubbar.

Dyksommar, Sara Stridsberg & Sara Lundberg, Mirando Bok
Dyksommar lyser av poetiskt precisa ord och bilder. Det är en berörande bok om lek och galenskap, liv och död. I centrum en psykiskt sjuk och suicidal far, och en dotter som försöker förstå det ofattbara: Hur kan man inte vilja leva när jag finns? Men hennes fråga känns inte som en anklagelse utan som en omfamning. Mitt i det svåraste är det både lek- och livsbejakande.

Arkiverad under: Litteratur och konst, Toppnytt Taggad som: Augustpriset, Augustprisnominerad

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Gå till sida 4
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 26
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen
Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Rörelsebaserat kryptiskt kammarspel med förförisk nerv – Jag är vinden på teater Trixter

Manus: John Fosse Regi: Cecilia … Läs mer om Rörelsebaserat kryptiskt kammarspel med förförisk nerv – Jag är vinden på teater Trixter

Filmrecension: The Fabelmans – perfekt film

The Fabelmans Betyg 4 Svensk premiär 3 … Läs mer om Filmrecension: The Fabelmans – perfekt film

Filmrecension: De fem djävlarna – förfriskande finurlig

De fem djävlarna Betyg 4 Visas under … Läs mer om Filmrecension: De fem djävlarna – förfriskande finurlig

Jazzig pianotrio skapar oförutsägbar magi – Matti Ollikainen trio på Valand

Valand i Göteborg (Jazzföreningen … Läs mer om Jazzig pianotrio skapar oförutsägbar magi – Matti Ollikainen trio på Valand

Filmrecension: Exodus – en mästerlig debutfilm

Exodus Betyg 5 Svensk biopremiär 3 mars … Läs mer om Filmrecension: Exodus – en mästerlig debutfilm

Teaterkritik: Mefisto Remixed på Teater Giljotin – effektiv ironi om en skådespelares villkor och våndor i samtiden

Mefisto Remixed Av Kia Berglund och … Läs mer om Teaterkritik: Mefisto Remixed på Teater Giljotin – effektiv ironi om en skådespelares villkor och våndor i samtiden

Filmrecension: Mumier på äventyr

Mumier på äventyr Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Mumier på äventyr

Musikalrecension: A Chorus Line

A Chorus Line Framtagen och … Läs mer om Musikalrecension: A Chorus Line

Teaterkritik: Maktens diskreta charm på Dramaten – roligt, skarpt, träffande

Maktens diskreta charm Originalidé, … Läs mer om Teaterkritik: Maktens diskreta charm på Dramaten – roligt, skarpt, träffande

Vidgade vyer – en satsning för att nå ut med filmkultur

Folkets Bio, Triart Film, Nonstop … Läs mer om Vidgade vyer – en satsning för att nå ut med filmkultur

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in