• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Sökresultat för: August Strindberg

”Ett dockhem” av Henrik Ibsen och August Strindberg – konsten av blanda två dramatikers verk

21 maj, 2015 by Lotta Altner

enigma

”Ett dockhem” av Henrik Ibsen och August Strindberg
– Studio Enigma på Improvisation & Co den 20 maj 2015

Att veta lite om den rivalitet och den sedlighetsdebatt som dessa två dramatiker var en del av under 1880-talet, tror jag ger en annorlunda förståelsen av uppsättningen. Jag är tacksam för att jag själv är dramatiker och därmed har en samhällspolitisk grund att stå på. De små underfundiga replikerna och likheterna i de båda dramerna gav nämligen den allra största glansen. När man inte känner till historiken eller läst dramerna, så kan man nog skrattade åt väldigt elaka saker, men inte helt förstå de språkliga twistade lustigheter på andra ställen som är väldigt typiska för antingen Strindberg eller Ibsen. Det kändes som om man därmed kunde bli tilldelad någon typ av ”nyansblindhet”, om man inte hade gjort någon form av påläst läxa innan föreställningen. Så tycker inte jag att en uppsättning ska behöva vara.

Tanken att sammanföra dessa två dramer är en väldigt kittlande och spännande tanke och fungerade genomsnittligt ganska bra. Dock är språken i dramerna av väldigt skilda slag och på så vis skar det sig med jämna mellanrum. Ibsen och Strindberg har inte alls samma retorik och ibland ”dansade” man helt i otakt och klistret som skulle hålla dem ihop, fastnade inte helt och fullt.

Men den direkta övergången från ett drama till det andra var mycket snyggt gjort och med en vass kniv kom Strindbergs satir till sin rätt efter Ibsens vackra ordval om kvinnans rätt till lika frihet som mannen. För man ska inte glömma att kvinnor inte hade rösträtt, arvsrätt, abortsrätt och visste minimalt om sin egen sexualitet när båda dessa dramer skrevs. En gift man kunde inte heller bli dömd för våldtäckt inom äktenskapet, vilket man tydligt märker när exempelvis Torvald vill att Nora ska leva upp till sina äktenskapliga plikter i sängen. Dock fattades det en hel del passion och innerlighet från Torvalds sida och jag kände aldrig någon åtrå dem emellan. Det kändes inte som om deras närhet var genuin och äkta på något vis. Torvald skulle behöva ta mer trovärdigt i sin fru. Att de skulle ha två barn ihop, hade jag mycket svårt att se hur det skulle ha gått till.
Rekvisitan var ytterst mager och det var svårt att se de vackert tidsenliga kläderna på skådespelarna utan någon gripande dikor över huvudtaget. Jag hade gärna sett att scenen haft mer känsla av sin tid, eller att skådespelarna helt enkelt varit klädda i moderna kläder. Kontrasterna mellan det ena och det andra gjorde det omöjligt att acceptera i mina ögon.

Det måste ha varit mycket enklare för Anders Sahlman, som spelade Torvald först och sedan Vilhelm, eftersom dessa två rollkaraktärer inte påminde om varandra så mycket. Däremot fick både Disa Wiel-Svensson och Emelie Ulfeby, två karaktärer som var väldigt lika. I dessa kvinnliga gestaltningar, gled de båda mellan sina båda karaktärerer. Ibland visste man inte om Nora hade kommit tillbaka och nu var gift med Vilhelm, istället för med Torvald. Jag hade gärna sett att skådespelerskorna hade fått en större utmaningar, och att Nora och Gurli inte hade spelats av samma person. Det hade gett skådespelerskorna mycket större utmaning och deras eventuella potentialer hade då tagits till vara bättre.
Mest fascinerad av allt var att trots att det ju ”enbart” var en föreställning, så satt jag och blev riktigt kränkt som kvinna, för all dessa nedvärderande ord om kvinnor som de manliga rollkaraktärerna bidrog med. ”Åhh min lilla docka”, ”du är söt men slösaktig”, ”min lilla ekorre” och ”var nu min lilla sångfågel”. Inte så mycket för föreställningens skull kanske, utan för att man känner igen det här fortfarande i sin vardag. Det förekommer så ofta att män ger kvinnor förminskande namn (tyvärr gör kvinnor det till män också har jag hört). Tänk vilken skada ord kan göra på den mänskliga självkänslan och självförtroendet. Därför älskar jag Ibsens Nora och hennes slutliga självinsikt och avskyr Strindbergs manipulativa Vilhelm som får fåfänga Gurli på fall. Tack och lov att man lever en tid där mänskliga rättigheter ändå har blivit något bättre för fler.

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Ett dockhem, Ibsen, Scenkonst, Strindberg, Teaterkritik

Dödsdansen av August Strindberg har premiär 28 mars i Göteborg med Peter Harryson och Åsa-Lena Hjelm

13 februari, 2014 by Redaktionen

dodsdansen_gbg

Peter Harryson och Åsa-Lena Hjelm ger sig in mellan Göteborgs Dramatiska Teaters intima fyra väggar som Strindbergs fördömda gifta par Edgar och Alice. De får besök av Kurt, spelad av hemmascenens egen Erik Åkerlind. Dödsdansen, som stått modell för otaliga äktenskapsdramer, regisseras denna gång av Erik Ståhlberg från Folkteatern.

Ett pressmeddelande berättar:
Isolerade – i ett äktenskapets limbo och på den militärö där de befinner sig – ter sig den gamle artillerikaptenen Edgar och den före detta skådespelerskan Alices tillvaro tämligen uppgiven, som om de accepterat sin lott i livet. Men en joker i leken dyker upp i form av Kurt, en släkting till Alice nyss hemkommen från Amerika. Detta rör om i grytan och upp till ytan kommer en hel ström av gamla oförrätter och skamliga detaljer, som riskerar att ställa allt på ända.

Regissör Erik Ståhlberg: ”Dödsdansen är tragedi och komedi i helig förening. Strindberg skildrar människor, kvinnor som män, som de är, inte som de borde vara. Det gör honom till vår störste dramatiker.”

Peter Harryson, en av vårt lands mest folkkära scenpersonligheter med över 50 års teatererfarenhet, tar sig an ett passionerat projekt på den intima friteaterscenen. Harryson har framträtt i alla möjliga sammanhang, på scenen, vita duken och i TV, men aldrig spelat Strindberg.

Det har däremot Åsa-Lena Hjelm. Hennes meritlista sedan hon började på Göteborgs Stadsteater 1979 kan göras kan göras meterlång. Ett axplock av hennes framträdanden: En midsommarnattsdröm, Lena och Percy Präriehund, Hedda Gabler, Public Service, Fröken Julie, Sista dansen (med just Peter Harryson) och Lyckans dar. Just nu är hon aktuell med Faust och Faust in och ut.

Erik Åkerlind är aktiv sedan 20 år i det fria kulturlivet och med i ensemblen och drivande i Göteborgs Dramatiska Teater som firar 10-årsjubileum i år.

Medverkande: Peter Harryson, Åsa-Lena Hjelm, Erik Åkerlind Manus: August Strindberg Regi: Erik Ståhlberg Scenografi: Ellen Oseng Kostym: John Olsson Ljus: Patrik Svedberg Foto: Pamela Cortès Bruna Layout: Henrik Bengtsson Producent: Robin Pohlstrand Björkman

Föreställningen ges till minne av Keve Hjelm.

Mer om föreställningen på hemsidan för Göteborgs dramatiska teater.

Arkiverad under: Scen, Teater

Premiär på August Strindbergs Ockulta Dagboken

15 augusti, 2012 by Redaktionen

Ockulta Dagboken av August Strindberg
Strindbergs Intima Teater / Stockholms stadsteater
Premiär den 15 augusti 2012

Ockulta dagboken är en av de Strindbergspjäser som Stockholms stadsteater framför under Kulturfestivalen. På Strindbergs Intima Teater spelas Ockulta dagboken. Stockholms stadsteater skriver i ett pressmeddelande:

August Strindbergs Ockulta dagboken blir nu för första gången en teaterföreställning. Ole Anders Tandberg har dramatiserat för teaterscenen. Fokus för uppsättningen är det tidiga 1900-talet, förälskelsen, det korta äktenskapet och skilsmässan från Harriet Bosse. I Ockulta dagboken har Strindberg skrivit ner sitt liv ocensurerat – ångest, självförebråelser, anklagelser, mardrömmar blandat med telepatiska tecken från högre makter. Det har blivit hans egen version av kärlekens omöjlighet.

I Teatermagasinet skriver jag från premiären:

Scenens fem Augustar i grå kostym och ljusa skjortor ömsom trånar efter och ömsom fördömer Harriet för att hon inte kan lämna honom i fred. De fem skådespelarna fyller i varandras tal och var och en av dem ger sin specifika del av Strindbergs-karaktären. Samuel Fröler är till exempel den som alltid frågar sig ”vad betyder det” om alla tecken och varsel som de andra tar upp. Tillsammans genererar de en stark bild av en man i själslig obalans. Thérèse Svensson i ceriserosa klänning gestaltar Strindbergs bild av Harriet, flickaktig och svårgreppbar.

Av August Strindberg
Dramatisering och regi: Ole Anders Tandberg
Scenografi och kostym: Maria Geber
Ljus: Miriam Helleday
Mask Susanne Von Platen

Medverkande:
Thérèse Svensson
Sven Ahlström
Samuel Fröler
Michael Jonsson
Åke Lundqvist
Robert Panzenböck

Foto: Carl Thorborg

Relaterat: recension i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om August Strindberg

Arkiverad under: Recension, Teaterkritik Taggad som: August Strindberg, Stockholms kulturfestival, Strindbergs Intima Teater

Nu bloggar August Strindberg och han finns på Facebook och på Twitter

16 februari, 2012 by Rosemari Södergren

August Strindberg twittrar, facebookar och bloggar. Det är ju Strindbergsåret, det är hundra år sedan han dog och nu har Liljevalchs tagit tag i hans Ockulta Dagboken.

Så häng på August på Facebook, Twitter och i hans blogg.

Liljevalchs pressmeddelande:
Liljevalchs låter August själv komma till tals redan nu inför (och under) vår stora Strindbergsutställning hösten 2012 . Inläggen är hämtade direkt från Ockulta Dagboken – Augusts egen mytomspunna dagbok där han skriver ned händelser, tankar och iakttagelser under åren 1896-1908. Varje inlägg publiceras på rätt datum men med lite drygt hundra års fördröjning.

Inläggen är utvalda och transkriberade från en faksimil, en direkt fotografisk avbildning av originalmanuset. De publiceras både på sajten www.august2012.se och kan följas på twitter.com/AugStrindberg samt www.facebook.com/august2012.

Vi kan inte utlova att August skriver ett inlägg varje dag eftersom han är en mycket upptagen man – men han gör det väldigt ofta! Kort sagt, följ August och kolla vad han gör, tycker, tänker och antecknar just det här datumet för lite drygt 100 år sedan.

Här finns August:
www.august2012.se
twitter.com/AugStrindberg
www.facebook.com/august2012

Mer om projektet samt arbetsgrupp:
www.august2012.se/om-projektet/
Mer om utställningen:
www.august2012.se/utstallningen/

Läs även andra bloggares åsikter om Liljevalchs, Ockulta dagboken, August Strindberg

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: August Strindberg, Liljevalchs, Ockulta dagboken

August Strindberg: En dåres försvarstal, menar han allvar?

7 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: En dåres försvarstal
Författare: August Strindberg
Översättare: Hans Levander
Förlag: Norstedts
Bandtyp: Pocket
Språk: Svenska
Utgiven: 201201
ISBN10: 9113040235
ISBN13: 9789113040233

”En dåres försvarstal”, August Strindbergs självbiografiska skildring av vägen till skilsmässa med Siri von Essen har getts ut i behändigt pocketformat lagom till firandet av Strindbergsåret, som firas 2012, till minne av att det var hundra år sedan Strindberg dog.

Det är svårt att ta det Strindberg skriver på allvar. Han tycks övertygad om att kvinnor har lägre intelligens än män. Han upprepar det många gånger i berättelsen. Han delar också in kvinnor i två grupper, de som är fina kvinnor: mödrar, vackra och ganska sexuellt ointresserade. Kvinnor som däremot är kraftigt byggda och som är maskulina har han bara förakt för. Kvinnor som flirtar med män och kvinnor som har intresse för sex ser han som slinkor.

Det är inte konstigt att många ser honom som kvinnohatare, efter att ha läst ”En dåres försvarstal”. Det är lätt att stämpla honom som värsta mansgrisen.

Visst, det går att tänka att han är ett barn av sin tid. Den kvinnosyn har visar upp kanske var allmän då. Fast å andra sidan fanns det män som inte stod för den inställningen, exempelvis Henrik Ibsen (som också får sina slängar av Strindberg i ”En dåres försvarstal”).

Jag läser trots det med stor behållning. Dels är det fascinerande med hur modig han är som visar upp sitt innersta, att han berättar så öppet hur han tänker och hur han upplevde tiden då han blev förälskad och tiden då de var gifta och tiden då de gled isär, med alla bråk och alla försoningar.

Berättelsens styrka är dess fantastiska språk och hur naket hela förhållandet skildras, det är helt enkelt en kärleksroman skildrat utifrån en mans synvinkel. Kanske, som sagt, ett vittnersbörd av hur många män tänkte då.

Till August Strindbergs försvar ska sägas att han troligen skrev en mest för sin egen skull. Han skrev en imponerande nog på franska, 1887–1888. Den översattes och gavs ut på tyska som ”Die Beichte eines Thoren”, ”en dåres bikt”, 1893, för vilket Strindberg blev åtalad i Tyskland.

1895 gavs den ut på franska med titeln ”Le plaidoyer d’un fou”. På svenska gavs den ut först 1914, efter Strinbergs död och i en starkt förmildrad översättning.

Jag hade i alla fall väldigt roligt när jag läste boken. Av och till undrar jag om Strindberg inte tog i och överdrev en del.

Framför allt njöt jag av språket, av Strindbergs (och översättarens) ordrikedom. Men jag kan tänka mig att om Siri von Essen skulle skriva en bok om samma tid och om allt som hände skulle det bli en helt annorlunda version.

Bokhora skrev om den nya pocketupplagan:

Läs även andra bloggares åsikter om En dåres försvarstal, bokblogg, August Strindberg, Strindbergsåret, bokrecension, litteratur

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: August Strindberg, Bok, Bokblogg, Bokrecension, En dåres försvarstal, Strindbergsåret

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 26
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
nya casinon utan svensk licens
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

En lockton i ödemarken: om människans … Läs mer om Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Detektiven från Beledweyne Betyg 5 Visas … Läs mer om Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Beautiful Souls Av Tana … Läs mer om Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Filmrecension: Förlorade illusioner

Förlorade illusioner Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Förlorade illusioner

Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Hösten bjuder på Europas historia på 100 … Läs mer om Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Pontus Stenshäll tar sig an Franz Kafkas … Läs mer om Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Thomas Ostermeier står för regi i … Läs mer om Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Dungeons & Dragons: Honor Among … Läs mer om Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Frölunda Kulturhus 24/3 … Läs mer om Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Körsbärsträdgården Av Anton … Läs mer om Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in