Filmrecension: The Swedish Theory of Love – bekräftar fördomar om svenskheten utan att gå djupare in i fråga

The Swedish Theory of Love
Betyg: 2

Svensk-italienske regissören Erik Gandini har tagit tempen på svenska samhället. Det grämer mig för jag gillar verkligen Erik Gandini. Stilistiskt använder han sig gärna av starka bilder, berättarröst, dramatisk musik och är inte rädd för vänster-propaganda. Men det är något med den här dokumentären som har gått fasligt snett. I andra fall fungerar hans överdrivna dokumentärstil, men inte här. Jag förstår senare att Gandini förlitar sig alldeles för mycket på tittarna, att vi måste kunna läsa mellan raderna och se förbi alla klyschor. Hans dokumentärer blir då enbart till för att provocera.

Dokumentären tar avstamp i det manifest som socialdemokratiska kvinnor var med och utarbetade på 70-talet. Ingen i svenska samhället ska behöva förlita sig på sin andra hälft eller sina föräldrar för att klara sig ekonomiskt. Konsekvensen av individens frigörelse benas ut under filmens gång. Vi följer runkande män på spermabanker i Danmark, ensamstående mödrar, invandrare på sfi, skogshippies, ensamma äldre män som dött oupptäckta, en exil-svensk läkare och en vis filosof. Alla dessa personer förmedlar bilden att svenskar verkar vara oförmögna till mänsklig värme och socialiserande. Vi är ett samhälle av individer – ensamma, utan riktig gemenskap. De enda som är förmögna till reell gemenskap är invandrare och skogshippies.

Det finns många obehagliga sanningar, om än redan öppna dörrar i den här dokumentären. Men den besvarar inte den viktigaste frågan – var gick det snett? Om meningen från början var ekonomiskt oberoende och jämställdhet för till exempel kvinnor, varför gick det så långt att vi har blivit helt isolerade från varandra? Varför söka upp alla de här människorna som bekräftar fördomar om svenskheten utan att gå djupare in i frågan?

I hela dokumentären får vi fem minuter med en filosof medan ett klyschigt sidospår i Etiopien tar upp betydligt mer tid. Jag tycker synd om alla som går och ser den här dokumentären och inte får en professionell efterdiskussion. På den visningen jag var deltog Erik Gandini, Henrik Berggren, Lawen Redar och Ebba Åkerman och fördjupade och nyanserade svenskheten. Den diskussionen kommer alla andra gå miste om, den ska heller inte behövas efter varje visning.