Min stora sorg – en performancekonsert
Koncept och musik: Ann-Sofi Lundin
Koncept, regi och scenbild: Daniel Åkerström-Steen
Urpremiär på Intiman, Unga Teatern, Malmö stadsteater, 11 december 2015
Allvarligt talat – detta var inte bra.
Ann-Sofi Lundin, bördig från Gävle, med en bakgrund i banden Leiah och Idiot kid framför numera sin musik under artistnamnet ”Min stora sorg”. Hennes senaste projekt är en performancekonsert på teaterscenen Intiman i Malmö. Min stora sorg framför en rad musikstycken under de 50 minuter som konserten pågår. Till skillnad från de flesta andra konserter framförs musiken i en miljö som är teaterns. På scenen finns rekvisita i form av en välfyllt groggbord, ett par stora svarta fluffiga soffor och en stor trappa. Med sig på scen har Lundin fyra statister. Längst bak finns en stor duk där bilder projiceras.
Jag antar att tanken är att statisternas agerande, rekvisitan, de skiftande kläderna och bilderna skall formulera musikens tanke och budskap i multipla kanaler, men det enda som sker är att symboliken staplas i lager och jag får en känsla av artist som i sin iver att vara väldigt artistiskt nyskapande går vilse i plattityder.
Lundin bär scenkläder representativa för den klassiska divan. Problemet är att Min stora sorg inte ens klarar av att vara skuggan av Cher, än mindre Cher själv. Det som gör en klassisk diva är inte utstyrseln utan attityden, vilken Min stora sorg till min stora sorg saknar. Faktum är att Lundin inte ens äger scenen. Av de fem som finns på scenen är det statisten Amanda Quartey som har den största utstrålningen och närvaron.
Dessutom är ljudet dåligt. A & O för varje form av musikaliskt framförande är bra ljud, men här får vi en brölig ljudbild där sången, och med den texten, allt som oftast dränks i den förinspelade musiken.
Ska jag säga något positivt är det att Min stora sorg vågade spänna bågen hårt. Trots att strängen denna gång brast är ambitionen beundransvärd. Höjdpunkten var numret där de använde glitterkonfetti och stroboskop. Det gav en riktigt bra effekt.
Och, vi fick chips.
I rollerna: Ann-Sofi Lundin
Statister: Mathilda Becker, Clara Calligaris, Vilma Linton, Amanda Quartey