En fröjdefull jul
Av Alan Ayckbourn
Översättning Göran O Eriksson
Regi Jonna Nordenskiöld
Scenografi och kostym Sven Haraldsson
Ljus William Wenner
Mask Patricia Svajger
”En fröjdefull jul” tar verkligen död på den glittriga, kommersialiserade formen av familjehögtiden som kallas jul. En familj och några vänner samlas för att fira jul tillsammans – och vi möts av en överdriven ytli julstämning redan i foajén där vi blir bjudna på glögg och extra söta pepparkakor av utklädd personal och inne i salongen tas vi emot av en scen där det blinkar och glittrar och lyser som i den värsta amerikanska julfilmen.
Den brittiske dramatikern Alan Ayckbourn är ofta omtalad som den mest spelade brittiske dramatikern efter William Shakespeare och har skrivit mer än 70 pjäser. Han har hunnit bli adlad och kan numera tilltalas med Sir. Hans pjäser är ofta komedier, men det handlar inte om buskis utan det är som i ”En fröjdefull jul” träffsäkra beskrivningar av människor och deras relationer, kanske något överdrivna för att fungera på scen men alltid med mycket vi känner igen från oss själva eller människor vi träffat eller känner.
I ”En fröjdefull jul” samlas vännerna och familjen hos Nils (spelas av Henrik Norlén) och Bea (spela av Vanna Rosenberg). Nils syster Philippa är där med sin man som prompt ska spela en dockteater för barnen under jul, en föreställning som alla, både barn och vuxna, avskyr. Beas syster Rakel är där. Rakel som är i övre trettioårsåldern är inte den sexiga typen av kvinna och har haft svårt att hitta någon bra man, nu har hon nyligen börjat träffa en ung författare, Carl, som kommer för att fira jul med dem. En författare är en spännande figur och drar till sig framför allt de julfirande kvinnornas intresse. Beas och Rakels gamla pappa är också på plats, spelad av säkra komediskådespelaren Björn Gustafsson.
Under ytan vibrerar det av massor av oförlösta konflikter. Det är som livet ofta är, människor vågar aldrig riktigt ta itu med vad som irriterar dem, var som hindrar dem att leva. Liv Mjönes är helt underbar som Pia, höggravid med sitt fjärde barn tillsammans med sin man Erik, som mest är en förvuxen pojke som går omkring som en hund efter sin idol Nils. Pia som gör allt för att hålla ihop familjen och julfirandet och är bara en millimeter från att bryta ihop. Jag tror många av oss har träffat dessa duktiga unga kvinnor som fastnat i livet. Emil Almén är helt träffsäker i rollen som hennes man Erik, som inte vuxit upp än, som helst flyr sitt ansvar genom att hålla sig till den beundransvärde och lyckade Nils, som i sin tur helst flyr från sina problem genom att skruva och lösa någon teknisk fråga.
Föreställningen består av ett uppbåd av duktiga skådespelare. Björn Gustafsson äger scenen när han är med, förstås. Han har en säker utstrålning och fungerar perfekt i komedier som denna. De två grabbarna Nils och Erik är också helt rätt i sina roller.
Det är en rolig föreställning och jag skrattade en hel del fast det också var sorgligt och tragiskt i grunden, detta liv så fast i ytlighetens fängelse. Visst är en del scener lite för tydliga och förutsägbara, som den plågsamma dockteaterföreställningen – men tiden gick fort och någon träsmak av att sitta i salongen fick nog ingen i publiken. Den är rolig och den är tankeväckande även om det inte är en föreställning jag kommer att minnas i åratal efteråt. Men allt behöver inte vara världsförändrande. Det som händer på scen är sådant som vuxna kan känna igen. Så jag vill dock avråda från att se den som en familjeföreställning, jag tror inte de mindre barnen får ut så mycket av föreställningen.
Flera julsånger ingår i föreställningen och texten visas upptill – det är upplagt för allsång och en del ur premiärpubliken sjunger också med. Fast det är knappast tänkt som en mysig julig allsångskväll. De sånger som är utvalda är i stort sett de mest glittriga och fåniga julsångerna och textremsan är som den allra smaklösaste julannonsen. Det är sånger som ”Jag såg mamma kyssa tomten”, ”Bjällerklang” och ”Jingeling, tingeling” – i mina öron de mer ytliga julsångerna.
Regissör är Jonna Nordenskiöld som bland annat tidigare satt upp ”From Sammy with Love”.
Det jag kände visst obehag inför är all alkohol som dricks under detta julfirande. Jag tänker på alla barn som far så illa under julhelgen med föräldrar som dricker för mycket. Det är inte så att alkoholen hyllas – tvärtom visar pjäsen hur människor flyr från sina känslor genom att linda in dem i alkohol.
Medverkande:
Nils Henrik Norlén
Bea Vanna Rosenberg
Philippa Anja Lundqvist
Harald Björn Gustafson
Bo Robin Keller
Rakel Helena Af Sandeberg
Erik Emil Almén
Pia Liv Mjönes
Carl Alexander Salzberger
Foto: Petra Hellberg
