Nu när Kulturbloggen har en tävling där vi lottar ut den spännande boken ”Darling Jim” skriven av Christian Mørk, är tillfället inne att även ha en intervju med honom.
Christian Mørk som ursprungligen kommer från Danmark har alltid varit intresserad av att skriva, således vid 21 års ålder reste han till USA, där han studerade historia och senare även på Columbia i New York. Efter skolan började han på tidningen Variety och bodde några år även i Los Angeles. Väl i Hollywood arbeta Christian Mørk några år även hos Warner Brothers som producent bland annat med filmen Michael Collins.
När man läser boken så är det en väldigt kärleksfull skildring av Irland, det märks att du har varit där mycket och även bott där?
– Irland kallar jag för mitt andra hemland eller min passion. Irland är på många sett ett skandinaviskt land fast att man talar engelska.
Hur skall man beskriva boken, är det en gotisk skräckroman? Eller en gotisk kärleksroman?
– En gotisk kärleksroman. En berättelse med lika delar thriller och deckare, men inte fantasy eller skräck. Och förstås med ett sagomotiv. Jag har svårt med att säga vilken sorts genre, jag tror det hindrar läsningen.
När jag själv läste boken tänkte jag på ”Svindlande Höjder” och lite Dickens, har de varit dina inspirationskällor?
– Inte direkt, idén kommer mer från Rashômon, filmen som Akira Kurosawa gjorde som behandlar tre olika historier om
samma händelse. När jag skrev min förra bok ”De Tio Härskarna” (ej ännu översatt) frågade många mig om jag läst
Dan Brown, det har jag inte gjort, aktivt valde jag att inte läsa honom alls.
– Jag är snarare inspirerad av musik allt från pop och klassiskt: som Tv on the Radio: Wolf like me, The Pogues och Richard Wagner. Språket som jag försöker få till hämtar mer inspiration från musiken än något annat.
Irland har inga vargar och inga ormar heter det ju. Och som en stor seriefantast jag är även Mike Mignolas: The Wolves of Saint August. I historien har han återanvänt en skröna om St. Patrick som lät en församling förvandlas till vargar, känner du till den?
– Nej, inte just den historien men det finns mycket ur den iriska kulturen mycket att bli inspirerad av, den irländska historien exempelvis. Jag har en känslosam förbindelse med Irland det går inte riktigt att förklara. När jag arbetade med Warner Bros. och Neil Jordan, så var jag mycket i landet. Och redan i skolan skrev jag om Irland och illegala invandrare i New York .
– Sedan har vi ju språket ”Irish” som de säger själva. Det finns en passion som är mycket oeuropeiskt, inte heller amerikanskt. Irland är ett till mångt och mycket ett romantiskt land. Ta till exempel alla de irländare som slogs under inbördeskriget i USA, det fanns hela regementen
både på syd- och nordstatsarmén som var helt irländska. Givetvis har Irland förändrats även i sådana delar som de sydliga delarna av Cork, där det finns mycket invandrare sedan ” The Celtic Tiger ”eran. Alla de tuffa jobben (service, städare, kafépersonal) har tagits över av polska arbetare.
– När det en gång i tiden enbart fanns ”tinkers” (resande folket) har det även förändrats på Irland. Det finns, som med många unga nationer, en utpräglad nationalism, där unga irländare talar Irish. Irish som även är det första språket efter engelska i landet.
Så det är på många sätt ett gammalt land fortfarande?
– Det gamla och det nya finns sida vid sida, modernt men på många sätt gammalt. Ett exempel: under en middag jag var med hos Neil Jordan för ett par år sedan, samlades alla gäster och sjunger en sång om middagen. Man kväder ännu idag.
Hur kommer det sig att du känner Howard Chaykin (American Flagg, Blackhawk), en av USA:s stora serietecknare?
– Han är en gammal vän och arbetade som manusförfattare när jag arbetade som producent hos Warner . En dag hade han med sig mitt gamla fan-letter som jag skickade en gång i tiden till honom. Howard och jag är riktiga goda vänner
Blir kvinnor mer förälskade än män? Du pekar lite åt det hållet i boken.
– Nej i nödvändigtvis, det råkade bli en kvinna som har huvudrollen i den här boken, det kunde lika gärna vara en man. Ämnet våld, är alltid mänskligt våld. Vissa män ärmedvetet charmerande och sedan säger man: Han var så duktig. Men jag har träffat kvinnor med liknande beteende.
– Det finns hos många en ovilja att ta till sig vad som händer i den här typen av relationer. Inte heller vill alla tro att det gick till på det sättet emotionellt, inte vill man tro att sådant händer: ”han gick ju i alla fall ut med hunden” Jag tror att det är en universell känsla.
Hur inspirerar sagan dig i den här berättelsen?
– De gamla skandinaviska sagorna som är moraliska sagor, inne i skogen är det farligt att gå själv och ensam men samtidigt oerhört lockande.
Vad är Jim? Skulle han inte lika gärna vara en vampyr, istället för en varg?
– Jag tyckte att det var närmare med en varg ur den nordiska traditionen. Vargen är vanligare, vampyrer är mer centraleuropeiskt.
Hur kommer det sig att du blev inspirerad av Richard Wagner?
– När jag skrev om Jim lyssnade jag mycket på den tredje akten av Ragnarök. Wagner skriver själv om lusten till döden som ett tema.
Då kommer nästa fråga naturligt: är huvudpersonen Jim, Wotan eller Siegfried?
– Inte Siegfried han offrar sig för något större – sin kärlek, men Jim anser sig nog om han fick välja att vara Wotan. Wagner är för många något mycket obehagligt eller det förbjudna. Det är en farlig urkraft som finns i hans musik. En störning som lurar bakom hans musik. Precis som skogen där de flesta myter har sitt ursprung ifrån lurar något riskfullt längst där inne. Men som en vis man från Hollywood sa: ”Take the best leave the rest.”
Av Alexander Sanchez
Andra bloggar om: författare, intervjuer, sagor, Irland, Danmark, Christian Mørk
[…] Här är vår intervju med Christian Mørk. […]