Google är en parasit, för företaget lever på andras arbete. Menar DN:s ledarchef Peter Wolodarski. Att domen mot Pirate Bay bara är startskottet mot ett stort enat anfall mot Internet som ger fler röster möjlighet att höras, det var väntat.
DN tar täten tror jag och visar att nästa mål att fälla är sökmotorer som Google.
Men stopp ett tag: När en politiker kallar till presskonferens och journalister rapporterar därifrån: vad gör de om inte parasiterar på andras arbete, i det här fallet politikers?
Ja varje gång en person blir intervjuad eller omskriven i en tidning drar väl tidningen nytta av den personens arbete? På så sätt är ju “gammelmedierna” de största parasiterna eftersom de försörjer sig väl på detta. De försöker ju också suga ut alla andra som försöker genom att ha sitt mediemonopol.
Mellan medierna finns en kutym om citaträtt, det vill säga att några meningar som är relevanta får man citera. Men när det nu börjar användas utanför den egna kretsen verkar det inte riktigt gälla. En annan kutym inom journalistiken är att vissa saker anses så allmänna nyheter att ingen kan “äga dem”. De är OK att skriva om utan att ange källa för att alla känner till dem.
Nu ska vi inte glömma att medierna i stort sett världen över till nittionio procent skildar och rapporterar om samma saker och gör samma urval. Samtidigt sker oändligt massa andra saker – som inte rapporteras om för att redaktionschefer och medieägare inte är intresserade av det. Det kan bero på politiska skäl och de kan bero på att de inte bedömer att det är vinstgivande att skriva om det.
Till exempel finns det otroligt få människor med i medier som inte är artister, kändisar eller politiker. Att det finns människor som arbetar på hotell, fiskefabriker, som taxichaufförer, som förskollärare det kan man knappt tro om man läser dagens tidningar. Att det finns en värld utanför USA kan man knappt tro heller. Ok, någon gång nämns Frankrike och Storbritannien och kanske också Tyskland. Men var händer i Finland, på Island, i Norge, i Afrika, i Kroatien, Ungern … Nej det är inte mycket alls vi får reda på. Inte ens om våra EU-grannar.
Vi ska inte glömma att inom journalistikens korridor finns en makthierarki. Det inte ens en procent av journalister som ens själva får bestämma vad de ska rapportera om, tror jag. Eller OK, kanske det är fem procent. Få är det i alla fall.
Vi inte heller glömma att DN är ett vinstgivande företag, förhoppningsvis samtidigt som företaget har sin tydliga politiska agenda. Som inte enbart slår igenom på ledarsidorna. Långt ifrån. Se bara dagens förstasida på dn.se på morgonen: glada bilder på trevliga partiledare för högerregeringen – och att opinionssiffrorna beskrivs i DN som “alliansen drar ifrån” och “oppositionens ledning minimal” när S+Mp+V leder.
I Bloggtidningen har jag tagit upp de amerikanska mediernas kampanj mot Google. Och nu har uppenbarligen DN:s Wolodarski tagit taktpinnen för samma kamp i Sverige. Kampen för att ta bort friheten från Internet och förvandla den till en kabel-tv-kanal där du måste köpa utrymme har börjat och där ingen längre får länka till någon utan att betala saftiga avgifter till Wolodarski med vänner.
Café Babel utvecklar också resonemanget kring Wolodarskis utspel:
Mediernas kris kommer främst ifrån innehållet. Konsumenterna jämför den svenska tidningen med en global mediemarknad och utökat av bloggosfären. RSS-läsaren är den nya tidningen. Wolodarski har rätt att innehållet måste skapas upp på ett professionellt sätt. Tyvärr finns det frågetecken att räta ut kring mediernas innehållskris.
Utrikesjournalistiken lämnas över till nyhetsbyråer som TT, vi saknar gamla tiders världsreportrar. Johan Hedin på Peace, Love and Capitalism uppmärksammar problemet om att den politiska journalistiken är grund och ensidig. Här har vi nog en del av fallet i intäkter, det finns många fler medier än någonsin att sprida annonser på och för konsumenterna att välja mellan, ledde till en redaktionell och publicistisk förändring. Många medier, men svårt att behålla läsare, lyssnare, tittare då det är svårt att nå upp till den kvalitet som skapar trohet.
Patrik har också bloggat i ämnet.
Andra bloggar om: debatt, medier, DN, journalistik, Google, Wolodarski
Mycket bra skrivet.
Välskrivet.
De verkliga parasiterna är de som spekulerar i aktier. De utför så lite arbete som möjligt, men tar gärna hem vinsten av andras arbete. Men det är inget man diskuterar på DN:s ledarsida.